M’Cheyne Bible Reading Plan
Konsthantverkaren Besalel
31 Herren sade till Mose: 2 (A) Se, jag har kallat Besalel, son till Uri, son till Hur av Juda stam. 3 Jag har fyllt honom med Guds Ande, med vishet och förstånd, med kunskap och med skicklighet i allt slags hantverk, 4 så att han kan tänka ut konstfulla arbeten och utföra dem i guld, silver och koppar, 5 slipa stenar för infattning och snida i trä och utföra alla slags arbeten.
6 Och se, jag har gett honom Oholiab,[a] Ahisamaks son av Dans stam, till medhjälpare. Åt alla era konstnärligt begåvade män har jag gett vishet i hjärtat att utföra allt som jag har gett dig befallning om: 7 (B) uppenbarelsetältet, vittnesbördets ark, nådastolen på den, alla tillbehör för uppenbarelsetältet, 8 bordet med dess tillbehör, ljusstaken av rent guld med alla dess tillbehör, rökelsealtaret, 9 brännofferaltaret med alla dess tillbehör, karet med dess fotställning, 10 de vävda kläderna och prästen Arons heliga kläder, hans söners prästkläder, 11 smörjelseoljan och den väldoftande rökelsen till helgedomen. I allt ska de utföra sitt arbete så som jag har befallt dig.
Sabbaten
12 Herren sade till Mose: 13 (C) Säg till Israels barn: Mina sabbater ska ni hålla, för de är ett tecken mellan mig och er från släkte till släkte, för att ni ska veta att jag är Herren som helgar er. 14 (D) Ni ska hålla sabbaten, för den är helig för er. Den som vanhelgar den ska straffas med döden, för var och en som på den dagen gör något arbete ska utrotas ur sitt folk. 15 (E) Sex dagar ska man arbeta, men den sjunde dagen är en sabbat för vila, helgad åt Herren. Var och en som utför något arbete på sabbatsdagen ska straffas med döden. 16 Israels barn ska hålla sabbaten och fira den släkte efter släkte som ett evigt förbund. 17 Den är ett evigt tecken mellan mig och Israels barn. För på sex dagar gjorde Herren himmel och jord, men på sjunde dagen upphörde han med sitt verk och vilade.
18 (F) När Gud hade talat färdigt med Mose på Sinai berg, gav han honom vittnesbördets två tavlor, tavlor av sten, skrivna med Guds finger.
Den gode herden
10 Jag säger er sanningen: Den som inte går in i fårfållan genom porten utan tar sig in från annat håll, han är en tjuv och en rövare. 2 Men den som går in genom porten är fårens herde. 3 För honom öppnar portvakten, och fåren lyssnar till hans röst. Han kallar på sina får och nämner dem vid namn och för ut dem. 4 När han har fört ut alla sina får går han före dem, och fåren följer honom eftersom de känner hans röst. 5 (A) Men en främling följer de inte utan flyr från honom, för de känner inte främlingars röst." 6 (B) Denna liknelse berättade Jesus för dem, men de förstod inte vad han ville säga dem.
7 Då sade Jesus än en gång: "Jag säger er sanningen: Jag är porten till fåren. 8 (C) Alla som har kommit före mig[a] är tjuvar och rövare, men fåren har inte lyssnat till dem. 9 Jag är porten. Den som går in genom mig ska bli frälst, och han ska gå in och gå ut och finna bete. 10 (D) Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda. Jag har kommit för att de ska ha liv, och liv i överflöd.
11 (E) Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren. 12 (F) Den som är lejd och inte är herden som äger fåren, han överger fåren och flyr när han ser vargen komma, och vargen river dem och skingrar hjorden. 13 Den som är lejd bryr sig inte om fåren.
14 (G) Jag är den gode herden. Jag känner mina får, och mina får känner mig, 15 liksom Fadern känner mig och jag känner Fadern. Och jag ger mitt liv för fåren. 16 (H) Jag har också andra får som inte hör till den här fållan[b]. Också dem måste jag leda, och de kommer att lyssna till min röst. Så ska det bli en hjord och en herde. 17 Fadern älskar mig därför att jag ger mitt liv för att sedan ta det tillbaka. 18 (I) Ingen tar det ifrån mig, utan jag ger det av fri vilja. Jag har makt att ge det, och jag har makt att ta tillbaka det. Det budet har jag fått av min Far."
19 (J) Efter de orden blev det på nytt splittring bland judarna. 20 (K) Många av dem sade: "Han är besatt och galen. Varför lyssnar ni på honom?" 21 Andra sade: "Så talar inte en som är besatt. En ond ande kan väl inte öppna ögonen på blinda?"
Jesu enhet med Fadern
22 Nu kom tempelinvigningens högtid[c] i Jerusalem. Det var vinter, 23 (L) och Jesus gick omkring i Salomos pelarhall[d] i templet. 24 (M) Då omringade judarna honom och frågade: "Hur länge ska du hålla oss i ovisshet? Om du är Messias, så säg det öppet till oss!" 25 (N) Jesus svarade: "Jag har sagt det till er, men ni tror det inte. Gärningarna som jag gör i min Fars namn vittnar om mig. 26 (O) Men ni tror inte, för ni hör inte till mina får. 27 Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig. 28 (P) Jag ger dem evigt liv. De ska aldrig någonsin gå förlorade, och ingen ska rycka dem ur min hand. 29 Min Far som gett mig dem[e] är större än allt, och ingen kan rycka dem ur min Fars hand. 30 (Q) Jag och Fadern är ett."
31 (R) Än en gång tog judarna upp stenar för att stena honom. 32 Jesus sade till dem: "Jag har visat er många goda gärningar från Fadern. För vilken av dem tänker ni stena mig?" 33 (S) Judarna svarade: "Det är inte för någon god gärning vi tänker stena dig, utan för att du hädar och gör dig själv till Gud fast du är en människa."
34 Jesus svarade dem: "Står det inte skrivet i er lag[f]: Jag har sagt att ni är gudar? 35 (T) Om han nu kallar dem som fick Guds ord för gudar – och Skriften kan inte upphävas – 36 hur kan ni då säga till mig som Fadern har helgat och sänt till världen att jag hädar, därför att jag sagt: Jag är Guds Son? 37 Om jag inte gör min Fars gärningar, så tro mig inte. 38 (U) Men om jag gör dem, tro då på gärningarna om ni inte kan tro på mig. Då ska ni inse och förstå att Fadern är i mig och jag i Fadern." 39 (V) De försökte gripa honom igen, men han drog sig undan deras grepp.
40 (W) Sedan gick han tillbaka till stället på andra sidan Jordan där Johannes hade varit den första tiden när han döpte. Där stannade han. 41 Många kom till honom, och de sade: "Även om inte Johannes gjorde något tecken, var allt han sade om Jesus sant." 42 Och många kom där till tro på honom.
Ytterligare varning för omoral
7 Min son, ta vara på mina ord
och göm mina bud inom dig.
2 (A) Håll mina bud så får du leva,
bevara min undervisning
som din ögonsten.[a]
3 (B) Bind dem runt dina fingrar,
skriv dem på ditt hjärtas tavla.
4 Säg till visheten:
”Du är min syster”
och kalla insikten din förtrogna.
5 (C) De ska bevara dig
från den främmande kvinnan,
från din nästas hustru
som talar hala ord.
6 När jag spanade ut
genom fönstret i mitt hus,
genom gallret,
7 då såg jag bland de okunniga,
bland de unga upptäckte jag
en yngling utan vett.
8 Han gick över gatan
vid hörnet där hon bodde
och styrde sina steg
mot hennes hus.
9 (D) Det var i skymningen,
vid dagens slut,
när nattens mörker föll på.
10 Då mötte honom en kvinna,
klädd som en prostituerad
och med dolda avsikter.
11 (E) Rastlös och trotsig var hon,
hennes fötter hade ingen ro
där hemma –
12 (F) än på gatan, än på torgen,
vid varje gathörn[b] stod hon på lur.
13 Hon grep honom och kysste honom,
med fräck uppsyn
sade hon till honom:
14 (G) ”Jag har kött från gemenskapsoffer,[c]
i dag uppfyllde jag mina löften.
15 Därför gick jag ut för att möta dig,
jag sökte dig och fann dig.
16 Jag har bäddat min säng
med sköna täcken,
med färggrant linne från Egypten.
17 Jag har parfymerat min bädd
med myrra, aloe och kanel.[d]
18 Kom, nu ska vi njuta av kärlek
ända till morgonen,
njuta tillsammans
av kärlekens fröjder.
19 För min man är inte hemma,
han har rest långt bort.
20 Han tog med sig en påse pengar,
först vid fullmåne
kommer han hem.”
21 Hon förleder honom
med allt sitt prat,
förför honom med hala läppar.
22 Han följer genast efter henne
som oxen går bort för att slaktas,
som fången för att straffas
för sin dårskap,[e]
23 (H) tills pilen genomborrar hans lever.
Han liknar fågeln
som skyndar in i snaran
utan att förstå
att det gäller livet.
24 Så hör mig nu, ni barn,
lyssna på mina ord.
25 Låt inte ditt hjärta vika av
till hennes vägar,
förirra dig inte in på hennes stigar,
26 för hon har fällt många
som ligger slagna,
otaliga är hennes offer.
27 (I) Hennes hus är vägen
till dödsriket,
det leder ner
till dödens kammare.
Bär varandras bördor
6 (A) Bröder, om någon skulle ertappas med en överträdelse, då ska ni som är andliga människor med mild ande upprätta honom. Men se till att inte du också blir frestad. 2 (B) Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag. 3 (C) Den som tycker sig vara något fast han ingenting är, han bedrar sig själv. 4 Var och en ska pröva sin egen gärning. Då kan han ha sin stolthet för sig själv och inte jämföra sig med andra. 5 (D) Var och en ska bära sin egen ryggsäck.
6 (E) Men den som får undervisning i ordet ska dela med sig av allt gott till den som undervisar honom. 7 (F) Bedra inte er själva, Gud lurar man inte: det människan sår ska hon också skörda. 8 (G) Den som sår i sitt kött får av köttet skörda undergång, men den som sår i Anden får av Anden skörda evigt liv. 9 (H) Låt oss inte tröttna på att göra gott, för när tiden är inne får vi skörda om vi inte ger upp. 10 Så låt oss därför göra gott mot alla medan vi har tillfälle, och särskilt mot dem som tillhör trons familj.
Inte omskärelse utan ny skapelse
11 (I) Se vilka stora bokstäver jag nu skriver till er med egen hand[a]. 12 (J) De som vill göra ett gott intryck genom det yttre försöker tvinga er till omskärelse bara för att inte bli förföljda för Kristi kors. 13 De som låter omskära sig[b] håller inte ens lagen själva, men de vill att ni ska bli omskurna så att de kan vara stolta över ert yttre. 14 (K) För min del vill jag aldrig vara stolt över något annat än vår Herre Jesu Kristi kors, genom vilket världen är korsfäst för mig och jag för världen. 15 (L) Det har ingen betydelse om man är omskuren eller oomskuren, det viktiga är att vara en ny skapelse. 16 (M) Frid och[c] barmhärtighet över dem som följer denna regel, och över Guds Israel.
17 Nu får ingen ge mig mer besvär, för jag bär Jesu märken[d] på min kropp. 18 Vår Herre Jesu Kristi nåd vare med er ande, bröder. Amen.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation