M’Cheyne Bible Reading Plan
Brännofferaltaret
27 (A) Du ska göra altaret av akacieträ, fem alnar långt och fem alnar brett – altaret ska alltså vara liksidigt och fyrkantigt – och tre alnar[a] högt. 2 Och du ska göra horn till det och sätta i de fyra hörnen. Hornen ska vara i ett stycke med altaret, och du ska överdra det med koppar. 3 Du ska göra kärl till det att föra bort askan i, liksom skovlar, skålar, gafflar och fyrfat. Alla dessa tillbehör ska du göra av koppar. 4 Du ska göra ett galler till altaret, ett nät av koppar, och på nätet ska du sätta fyra ringar av koppar i de fyra hörnen. 5 Du ska sätta det nertill under avsatsen på altaret, så att nätet når upp till mitten av altaret. 6 Du ska göra stänger till altaret, stänger av akacieträ, och överdra dem med koppar. 7 Stängerna ska skjutas in i ringarna, så att de sitter på båda sidorna av altaret när man bär det. 8 Ihåligt och av plankor ska du göra det. Så som det har visats för dig på berget ska det göras.
Tabernaklets förgård
9 (B) Du ska också göra en förgård till tabernaklet. För den södra sidan, åt söder, ska omhängen till förgården göras av tvinnat fint lingarn, hundra alnar långa, för den ena sidan. 10 Stolparna till dem ska vara tjugo med sina tjugo fotstycken av koppar, men stolparnas krokar och band ska vara av silver. 11 På samma sätt ska omhängen göras för den norra långsidan, hundra alnar långa. Stolparna till dem ska vara tjugo med tjugo fotstycken av koppar, men stolparnas krokar och band ska vara av silver. 12 Förgårdens västra kortsida ska ha omhängen som är femtio alnar långa. Stolparna till dem ska vara tio med tio fotstycken. 13 Förgårdens bredd på framsidan, åt öster, ska vara femtio alnar. 14 Omhängena ska vara femton alnar[b] långa på den ena sidan av den med tre stolpar och tre fotstycken. 15 På den andra sidan ska omhängena också vara femton alnar långa med tre stolpar och tre fotstycken.
16 Till förgårdens port ska göras ett draperi, tjugo alnar långt,[c] i brokig vävnad av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn och tvinnat fint lingarn, med fyra stolpar och fyra fotstycken. 17 Alla stolparna runt förgården ska ha band av silver och krokar av silver, men deras fotstycken ska vara av koppar. 18 Förgården ska vara hundra alnar lång och femtio alnar bred utefter hela längden med fem alnar[d] höga omhängen av tvinnat fint lingarn, och fotstyckena ska vara av koppar. 19 Alla tillbehör för tjänsten i tabernaklet och alla tältpluggar till tabernaklet och förgården ska vara av koppar.
Skötseln av ljusstaken
20 (C) Du ska befalla Israels barn att bära fram till dig ren olja av stötta oliver[e] till ljusstaken, så att lamporna kan sättas upp dagligen. 21 I uppenbarelsetältet, utanför förhänget framför vittnesbördet, ska Aron och hans söner sköta den från kväll till morgon inför Herrens ansikte. Det ska vara en evig stadga från släkte till släkte bland Israels barn.
Jesus mättar fem tusen män
6 (A) Sedan for Jesus över till andra sidan Galileiska sjön, alltså Tiberiassjön. 2 Mycket folk följde honom, eftersom de såg de tecken som han gjorde med de sjuka. 3 Men Jesus gick upp på berget och satte sig där med sina lärjungar. 4 (B) Påsken, judarnas högtid, var nära.
5 (C) När Jesus lyfte blicken och såg att det kom mycket folk till honom, sade han till Filippus: "Var ska vi köpa bröd så att de får något att äta?" 6 Det sade han för att pröva honom. Själv visste han vad han skulle göra. 7 Filippus svarade: "Bröd för tvåhundra denarer[a] räcker inte för att alla ska få var sin bit!" 8 (D) En annan av hans lärjungar, Andreas, bror till Simon Petrus, sade till honom: 9 (E) "Här är en pojke som har fem kornbröd och två fiskar. Men vad räcker det till så många?"
10 Jesus sade: "Låt folket slå sig ner." Det var gott om gräs på platsen, och de slog sig ner. Det var omkring fem tusen män. 11 (F) Jesus tog bröden, tackade Gud[b] och delade ut till dem som var där, likaså av fiskarna, så mycket de ville ha. 12 När de var mätta sade han till sina lärjungar: "Samla ihop bitarna som blev över så att inget går förlorat." 13 De samlade ihop dem och fyllde tolv korgar med bitarna som blev över efter de fem kornbröden när de ätit.
14 (G) När människorna såg vilket tecken han hade gjort, sade de: "Han måste vara Profeten som ska komma till världen!" 15 (H) Jesus förstod att de tänkte komma och göra honom till kung med våld, och han drog sig undan upp till berget igen, helt ensam.
Jesus går på vattnet
16 (I) När det blev kväll gick hans lärjungar ner till sjön 17 och steg i båten för att ta sig över till Kapernaum på andra sidan sjön. Det var redan mörkt, och Jesus hade fortfarande inte kommit till dem. 18 Det blåste hårt och sjön började gå hög.
19 När de hade kommit ungefär en halvmil[c] ut fick de se Jesus komma gående på sjön och närma sig båten, och de blev förskräckta. 20 Men han sade till dem: "Det Är Jag.[d] Var inte rädda!" 21 Då ville de ta upp honom i båten. Och strax var båten framme vid stranden dit de var på väg.
Jesus är livets bröd
22 Nästa dag stod folket på andra sidan sjön. De hade sett att det bara hade funnits en båt där och att Jesus inte gått ombord med sina lärjungar, utan att de hade gett sig av ensamma. 23 Då kom andra båtar från Tiberias och lade till nära platsen där de hade ätit brödet efter att Herren uttalat tacksägelsen[e]. 24 När folket såg att Jesus inte var där och inte heller hans lärjungar, gick de i båtarna och kom till Kapernaum för att söka efter Jesus. 25 De fann honom där på andra sidan sjön och frågade honom: "Rabbi, när kom du hit?"
26 Jesus svarade dem: "Jag säger er sanningen: Ni söker mig inte för att ni har sett tecken, utan för att ni fick äta av bröden och bli mätta. 27 (J) Arbeta inte för den mat som tar slut, utan för den mat som består och ger evigt liv och som Människosonen ska ge er. På honom har Gud Fadern satt sitt sigill[f]." 28 De frågade honom: "Vad ska vi göra för att utföra Guds verk?" 29 (K) Jesus svarade: "Detta är Guds verk: att ni tror på den som han har sänt."
30 (L) Då sade de till honom: "Vad gör du då för tecken, så att vi kan se det och tro på dig? Vad kan du göra? 31 (M) Våra fäder fick äta manna i öknen, som det står skrivet: Han gav dem bröd från himlen att äta."[g] 32 Jesus sade till dem: "Jag säger er sanningen: Det var inte Mose som gav er brödet från himlen, det är min Far som ger er det sanna brödet från himlen. 33 Guds bröd är det[h] som kommer ner från himlen och ger världen liv." 34 Då sade de till honom: "Herre, ge oss alltid det brödet!"
35 (N) Jesus svarade: "Jag är livets bröd. Den som kommer till mig ska aldrig hungra, och den som tror på mig ska aldrig någonsin törsta. 36 Men som jag sagt er: Ni har sett mig och tror ändå inte. 37 (O) Alla som Fadern ger mig kommer till mig, och den som kommer till mig ska jag aldrig visa bort. 38 (P) Jag har inte kommit ner från himlen för att göra min egen vilja, utan hans vilja som har sänt mig. 39 (Q) Och detta är hans vilja som har sänt mig: att jag inte ska förlora någon enda av alla dem som han har gett mig, utan låta dem uppstå på den yttersta dagen. 40 (R) Ja, detta är min Fars vilja: att var och en som ser Sonen och tror på honom ska ha evigt liv, och jag ska låta honom uppstå på den yttersta dagen."
41 Judarna började klaga över att han hade sagt: "Jag är brödet som kommit ner från himlen." 42 (S) De sade: "Den här Jesus, är inte han Josefs son? Känner inte vi hans far och mor? Hur kan han då säga: Jag har kommit ner från himlen?"
43 Jesus svarade: "Sluta klaga sinsemellan. 44 Ingen kan komma till mig om inte Fadern som har sänt mig drar honom, och jag ska låta honom uppstå på den yttersta dagen. 45 Det står skrivet hos profeterna: De ska alla ha blivit undervisade av Gud. Var och en som har lyssnat till Fadern och lärt av honom kommer till mig.[i] 46 (T) Ingen har sett Fadern utom han som är från Gud, han har sett Fadern. 47 (U) Jag säger er sanningen: Den som tror har evigt liv. 48 Jag är livets bröd. 49 (V) Era fäder åt mannat i öknen, och de dog. 50 Här är brödet som kommer ner från himlen för att man ska äta av det och inte dö. 51 (W) Jag är det levande brödet som har kommit ner från himlen. Den som äter av det brödet ska leva i evighet. Och brödet som jag ger är mitt kött, för att världen ska leva."
52 Judarna började då tvista med varandra och säga: "Hur kan han ge oss sitt kött att äta?" 53 Jesus svarade: "Jag säger er sanningen: Om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod har ni inte liv i er. 54 Den som äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv, och jag ska låta honom uppstå på den yttersta dagen. 55 Mitt kött är verklig mat och mitt blod är verklig dryck. 56 (X) Den som äter mitt kött och dricker mitt blod förblir i mig och jag i honom. 57 Liksom den levande Fadern har sänt mig och jag lever genom Fadern, ska också den som äter mig leva genom mig. 58 Detta är brödet som har kommit ner från himlen, inte som det bröd fäderna åt och sedan dog. Den som äter det här brödet ska leva i evighet." 59 Detta sade han när han undervisade i synagogan i Kapernaum.
60 Många av hans lärjungar som hörde det sade: "Det här är en svår tanke[j]. Vem står ut med att höra den?" 61 Jesus förstod inom sig att hans lärjungar klagade över detta, och han sade till dem: "Tar ni anstöt av det här? 62 Tänk då om ni får se Människosonen stiga upp dit där han var förut! 63 (Y) Det är Anden som ger liv, köttet hjälper inte. De ord som jag har talat till er är Ande och liv. 64 (Z) Men det finns några bland er som inte tror." Jesus visste redan från början vilka som inte trodde och vem det var som skulle förråda honom. 65 Han fortsatte: "Det var därför jag sade till er att ingen kan komma till mig om han inte får det givet av Fadern."
66 Efter detta drog sig många av hans lärjungar undan och slutade vandra med honom. 67 Då sade Jesus till de tolv: "Inte tänker ni väl också gå?" 68 Simon Petrus svarade honom: "Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord, 69 (AA) och vi tror och förstår att du är Guds Helige." 70 (AB) Jesus svarade dem: "Har jag inte själv valt ut er tolv? Ändå är en av er en djävul." 71 Han menade Judas, Simon Iskariots[k] son. Det var han som skulle förråda honom, och han var en av de tolv.
Vishet och gudsfruktan hör ihop
3 (A) Min son,
glöm inte min undervisning,
bevara mina bud i ditt hjärta,
2 (B) för de ska ge dig långt liv
och många levnadsår och frid.
3 (C) Låt inte godhet och sanning
lämna dig.
Bind dem runt din hals[a],
skriv dem på ditt hjärtas tavla,
4 (D) så finner du nåd och gott förstånd
i Guds och människors ögon.
5 (E) Förtrösta på Herren
av hela ditt hjärta,
förlita dig inte på ditt förstånd.
6 Räkna med honom
på alla dina vägar,
så ska han jämna dina stigar.
7 (F) Var inte vis i dina egna ögon,
vörda Herren
och undvik det onda.
8 Det ska ge hälsa åt din kropp,
kraft åt alla dess ben.
9 (G) Ära Herren med vad du äger
och med det första
av all din gröda.
10 Då ska dina lador fyllas
av rika skördar
och dina pressar
flöda över av vin.
11 (H) Min son,
förakta inte Herrens fostran
och förarga dig inte
när han tuktar dig,
12 (I) för den Herren älskar tuktar han
likt en far[b] den son han har kär.
Vishetens välsignelser
13 Lycklig den människa
som funnit visheten,
den människa som får förstånd,
14 (J) för vishetens värde
är bättre än silvrets
och vinsten hon ger
är bättre än guld.
15 (K) Hon är dyrbarare än pärlor,
ingen av dina skatter[c]
kan jämföras med henne.
16 (L) Långt liv har hon i sin högra hand,
i sin vänstra rikedom och ära.
17 Hennes vägar är ljuvliga vägar,
alla hennes stigar är trygga.
18 (M) Hon är ett livets träd[d]
för dem som får tag i henne,
lyckliga är de
som håller fast vid henne.
19 (N) Genom visheten har Herren
lagt jordens grund,
med förstånd har han
berett himlen.
20 Genom hans kunskap
bröt djupets vattenmassor fram
och molnen droppade av fukt.
21 Min son,
bevara klokhet och omdöme,
låt dem inte vika från din blick.
22 De ska ge liv åt din själ
och bli ett smycke för din hals.
23 (O) Då ska du vandra trygg på din väg,
din fot ska inte slinta.
24 (P) När du lägger dig
ska inget skrämma dig,
och när du lagt dig
ska du sova gott.
25 (Q) Du behöver inte vara rädd
för plötslig fara
eller för stormen
som drabbar de gudlösa,
26 för Herren ska vara din trygghet
och bevara din fot för snaran.
Gör gott mot din nästa
27 Neka inte en behövande något gott
när det står i din makt att hjälpa.
28 (R) Säg inte till din nästa:
”Kom tillbaka senare,
i morgon ska jag ge dig”,
när du har något nu.
29 Tänk inte ut något ont mot din nästa
som bor trygg i din närhet.
30 Gräla inte med någon utan orsak
när han inte har gjort dig
något ont.
31 (S) Avundas inte en våldsam man
och välj inte någon av hans vägar,
32 (T) för Herren avskyr den som är falsk
men är förtrolig med de ärliga.
33 (U) Herrens förbannelse vilar
över den gudlöses hus,
men han välsignar
de rättfärdigas hem.
34 (V) Föraktare föraktar han[e],
men ger nåd åt de ödmjuka.
35 De visa får ära till arvedel,
de dåraktiga får skam.
Mötet med de ansedda i Jerusalem
2 (A) Efter fjorton år kom jag upp till Jerusalem igen, nu med Barnabas[a]. Även Titus[b] hade jag med mig. 2 (B) Jag reste dit efter en uppenbarelse och lade fram – enskilt[c], för de ansedda – det evangelium som jag predikar bland hedningarna. Det var väl inte så att jag kämpade eller hade kämpat förgäves?
3 (C) Men inte ens min följeslagare Titus, som är grek, blev tvingad till omskärelse. 4 (D) Det ville annars de falska bröder som hade nästlat sig in. De hade smugit sig in för att spionera på den frihet vi har i Kristus Jesus och göra oss till slavar. 5 Men vi gav inte efter för dem ens ett ögonblick eller underkastade oss. Vi ville att evangeliets sanning skulle bevaras hos er[d].
6 (E) Och de som ansågs betydelsefulla – hurdana de nu[e] var gör ingen skillnad för mig, Gud ser inte till personens yttre – dessa ansedda ville inte ålägga mig något mer[f]. 7 (F) Tvärtom, de insåg att jag hade blivit betrodd med evangeliet till de oomskurna liksom Petrus till de omskurna. 8 Han som hade gett Petrus kraft att vara apostel för de omskurna har också gett mig kraft att vara det för hedningarna.
9 Och när Jakob, Kefas och Johannes, de som ansågs vara pelarna, förstod vilken nåd jag hade fått, räckte de mig och Barnabas handen till gemenskap. Vi skulle gå till hedningarna, de till de omskurna. 10 Det enda var att vi skulle tänka på de fattiga[g], och det har jag också varit noga med att göra.
Paulus tillrättavisar Kefas
11 Men när Kefas kom till Antiokia[h] gick jag öppet emot honom, eftersom han stod där dömd. 12 (G) Innan det kom några från Jakob[i] brukade han nämligen äta tillsammans med hedningarna, men när de hade kommit drog han sig undan och höll sig avskild av rädsla för de omskurna. 13 Även de andra judarna hycklade på samma sätt, så att till och med Barnabas drogs med i deras hyckleri.
14 (H) Men när jag såg att de inte var på rätt väg[j] efter evangeliets sanning, sade jag till Kefas inför alla: "Om du som är jude kan leva som hedning och inte som jude, varför tvingar du då hedningarna att leva som judar?"
Rättfärdig genom tro, inte gärningar
15 Vi är visserligen judar till födseln och inte hedniska syndare. 16 (I) Men vi vet att människan inte förklaras rättfärdig genom laggärningar utan genom tro på Jesus Kristus. Därför har också vi satt vår tro till Kristus Jesus, för att stå som rättfärdiga genom tro på Kristus[k] och inte genom laggärningar. Genom laggärningar blir ingen människa rättfärdig.
17 Men om vi som söker rättfärdigheten i Kristus visar oss vara syndare, står Kristus då i syndens tjänst? Verkligen inte! 18 Bara om jag bygger upp igen det jag rev ner gör jag mig till överträdare. 19 (J) Jag har genom lagen dött bort från lagen för att leva för Gud. Jag är korsfäst med Kristus, 20 (K) och nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig. Och det liv jag nu lever i min kropp, det lever jag i tron på Guds Son som har älskat mig och utgett sig för mig. 21 (L) Jag förkastar inte Guds nåd. För om rättfärdighet kunde nås genom lagen, då hade Kristus dött förgäves.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation