Chronological
Synd, bekännelse och frälsning
59 Se, Herrens hand är inte för kort,
så att han ej kan frälsa,
hans öra är inte tillslutet,
så att han ej kan höra.
2 Nej, det är era missgärningar
som skiljer er och er Gud från varandra,
era synder döljer hans ansikte för er,
så att han inte hör er.
3 Ty era händer är fläckade av blod,
era fingrar av missgärning.
Era läppar talar lögn,
er tunga bär fram orättfärdighet.
4 Ingen åberopar rättfärdighet,
ingen dömer med sanning.
På tomhet förtröstar de och talar lögn,
de går havande med olycka och föder fördärv.
5 De kläcker ut ormägg
och väver spindelnät.
Den som äter av deras ägg dör,
och krossas ett sådant, kommer det ut en orm.
6 Deras spindelnät duger inte till kläder,
sig själva kan de inte skyla med vad de tillverkat.
Deras verk är ondskans verk,
deras händer utför våld.
7 Deras fötter hastar till det som är ont,
de är snara att utgjuta oskyldigt blod.
Deras tankar är fördärvets tankar,
förödelse och förstöring råder på deras vägar.
8 Fridens väg känner de inte,
rätten följer inte i deras spår.
De går krokiga stigar,
ingen som går på dem vet vad frid är.
9 Därför är rättvisan fjärran ifrån oss,
rättfärdigheten når oss inte.
Vi väntar på ljus, men se, mörker råder,
på solsken, men vi vandrar i djupaste dunkel.
10 Vi famlar som blinda längs väggen,
famlar som hade vi inte ögon.
Vi stapplar mitt på dagen som vore det skymning.
Bland välgödda är vi som döda.
11 Vi brummar alla som björnar
och kuttrar sorgset som duvor.
Vi väntar på rättvisa, men den kommer inte,
efter frälsning, men den är fjärran ifrån oss.
12 Våra överträdelser inför dig är många,
våra synder vittnar emot oss.
Ja, våra överträdelser har vi för våra ögon,
vi känner våra missgärningar.
13 Vi har gjort uppror och förnekat Herren,
vi har vikit bort från vår Gud.
Vi har talat förtryck och upproriskhet,
lögnaktiga ord som vi tänkt ut i våra hjärtan
har vi fört fram.
14 Rättvisan trängs tillbaka,
rättfärdigheten står långt borta,
ja, sanningen vacklar på torget,
det som är rätt kan inte komma fram.
15 Sanningen har försvunnit,
och den som vänder sig ifrån det onda blir plundrad.
Detta såg Herren,
och det misshagade honom att ingen rättvisa fanns.
16 Han såg att ingen trädde fram,
han förundrade sig över att ingen grep in.
Då hjälpte honom hans egen arm,
och hans rättfärdighet understödde honom.
17 Han klädde sig i rättfärdighet som i ett pansar
och satte frälsningens hjälm på sitt huvud.
Han klädde sig i hämndens dräkt som i en livklädnad
och svepte in sig i nitälskan som i en mantel.
18 Efter deras gärningar skall han vedergälla dem.
Vrede över hans motståndare,
vedergällning över hans fiender.
Kustländerna skall han vedergälla för vad de har gjort.
19 Så skall man frukta Herrens namn i väster
och hans härlighet där solen går upp.
När fienden bryter fram lik en flod,
skall Herrens Ande driva honom på flykten.
20 Återlösaren skall komma till Sion
och till dem i Jakob som vänder om från sin överträdelse,
säger Herren.
21 Detta är det förbund som jag å min sida gör med dem, säger Herren: Min Ande som är över dig, och mina ord som jag har lagt i din mun skall inte vika ur din mun eller ur dina barns eller barnbarns mun från nu och till evig tid, säger Herren.
Sions kommande härlighet
60 Stå upp, var ljus, ty ditt ljus kommer,
och Herrens härlighet går upp över dig.
2 Se, mörker skall övertäcka jorden och töcken folken,
men över dig skall Herren gå upp,
hans härlighet skall uppenbaras över dig.
3 Hednafolk skall vandra i ditt ljus
och kungar i glansen som går upp över dig.
4 Lyft dina ögon och se dig omkring:
Alla samlas och kommer till dig.
Dina söner kommer fjärran ifrån,
dina döttrar bärs fram på armen.
5 Då skall du se det och stråla av fröjd,
ditt hjärta skall bäva och vidga sig.
Ty havets rikedomar skall föras till dig,
folkens skatter skall tillfalla dig.
6 Skaror av kameler skall övertäcka dig,
unga kameler från Midjan och Efa.
Från Saba skall de alla komma,
guld och rökelse skall de bära.
De skall förkunna Herrens lov.
7 Alla Kedars hjordar skall samlas till dig,
Nebajots baggar skall stå till din tjänst.
Till mitt välbehag skall de offras på mitt altare,
och min härlighets hus skall jag förhärliga.
8 Vilka är dessa som kommer farande som moln,
lika duvor som flyger till sitt duvslag?
9 Ty kustländerna väntar på mig,
och främst kommer Tarsis skepp
för att föra dina söner hem från fjärran land.
De för med sig silver och guld
åt Herrens, din Guds, namn, åt Israels Helige,
ty han förhärligar dig.
10 Främlingar skall bygga upp dina murar,
och deras kungar skall betjäna dig.
Ty jag slog dig i min vrede,
men i min nåd förbarmar jag mig över dig.
11 Dina portar skall ständigt hållas öppna
- varken dag eller natt skall de stängas -
så att folkens rikedomar kan föras till dig
och deras kungar föras med i tåget.
12 Ty det hednafolk eller rike
som inte vill tjäna dig skall förgås.
Ja, sådana hednafolk skall i grund förgöras.
13 Libanons härlighet skall komma till dig,
både cypress och platan[a] och buxbom,
för att pryda platsen där min helgedom är.
Jag vill göra platsen för mina fötter härlig.
14 Bugande skall dina förtryckares söner komma till dig,
de som föraktade dig skall alla falla ner för dina fötter.
Och de skall kalla dig " Herrens stad",
"Israels Heliges Sion".
15 I stället för att du var övergiven och hatad,
så att ingen ville ta vägen genom dig,
skall jag göra dig till härlighet för evigt,
till en fröjd från släkte till släkte.
16 Du skall dia hednafolkens mjölk,
ja, kungabröst skall du dia.
Då skall du förstå att jag, Herren, är din frälsare,
att den Starke i Jakob är din återlösare.
17 Jag skall låta guld komma i stället för koppar,
silver i stället för järn,
koppar i stället för trä
och järn i stället för sten.
Jag skall sätta friden till din överhet,
rättfärdigheten till din härskare.
18 Man skall inte mer höra talas om våld i ditt land
eller ödeläggelse och förstörelse inom dina gränser,
utan du skall kalla dina murar för frälsning
och dina portar för lovsång.
19 Solen skall inte mer vara ditt ljus om dagen,
månen skall inte mer lysa dig med sitt sken.
Herren skall vara ditt eviga ljus,
din Gud skall vara din härlighet.
20 Din sol skall inte mer gå ner,
din måne inte mer avta,
ty Herren skall vara ditt eviga ljus,
och dina sorgedagar skall upphöra.
21 Då skall alla i ditt folk vara rättfärdiga
och för evigt besitta landet,
som ett skott av min plantering,
som ett verk av mina händer, för att förhärliga mig.
22 Av den minste skall det bli tusen,
av den ringaste ett stort folk.
Jag, Herren, skall med hast låta detta ske,
när dess tid kommer.
Ett nådens år från Herren
61 Herrens, Herrens Ande är över mig,
ty Herren har smort mig
till att predika glädjens budskap för de ödmjuka.
Han har sänt mig
att förbinda dem som har ett förkrossat hjärta,
att ropa ut frihet för de fångna
och befrielse för de bundna,
2 till att predika ett nådens år från Herren
och en hämndens dag från vår Gud,
för att trösta alla sörjande,
3 för att låta de sörjande i Sion
få huvudprydnad i stället för aska,
glädjens olja i stället för sorg,
lovprisningens klädnad i stället för en modfälld ande.
Och de skall kallas "rättfärdighetens terebinter",
planterade av Herren till hans förhärligande.
4 De skall bygga upp gamla ruiner,
upprätta tidigare ödelagda platser.
De skall åter bygga upp de ödelagda städerna,
platser som har legat öde släkte efter släkte.
5 Främlingar skall stå redo att föra era hjordar i bet,
utlänningar skall åt er bruka era åkrar och vingårdar.
6 Och ni skall kallas " Herrens präster",
man skall säga om er: "Vår Guds tjänare".
Ni skall få njuta av hednafolkens skatter
och berömma er av deras härlighet.
7 För er skam skall ni få dubbelt igen,
och de som förödmjukades skall nu jubla över sin del.
Därför skall de få en dubbel lott i sitt land,
evig glädje skall de få.
8 Ty jag, Herren, älskar det rätta
och hatar orättfärdigt rov.
Jag skall ge dem deras lön i trofasthet
och sluta ett evigt förbund med dem.
9 Deras släkte skall bli känt bland hednafolken,
deras avkomma bland folkslagen.
Alla som ser dem skall förstå
att de är släktet som Herren har välsignat.
10 Jag gläder mig storligen i Herren,
min själ fröjdar sig i min Gud,
ty han har klätt mig i frälsningens klädnad
och svept in mig i rättfärdighetens mantel,
lik en brudgum med högtidsbindeln på sitt huvud,
lik en brud som pryder sig med sina smycken.
11 Ty liksom jorden låter sina växter spira fram
och en trädgård låter sin sådd växa upp,
så skall Herren Herren låta rättfärdighet och lovsång
växa upp inför alla hednafolk.
Sions frälsning
62 För Sions skull vill jag inte tiga,
för Jerusalems skull vill jag ej unna mig ro,
förrän dess rättfärdighet går upp som solens sken
och dess frälsning lyser som ett brinnande bloss.
2 Hednafolken skall se din rättfärdighet
och alla kungar din härlighet.
Du skall få ett nytt namn,
som Herrens mun skall bestämma.
3 Du skall vara en härlig krona i Herrens hand,
en kunglig huvudprydnad i din Guds hand.
4 Du skall inte mer kallas "den övergivna",
ditt land skall inte mer kallas "ödemark",
utan du skall heta "min käraste"
och ditt land "den äkta hustrun".
Ty Herren har sin glädje i dig,
ditt land har fått sin äkta man.
5 Ty som när en ung man gifter sig med en jungfru,
så skall dina barn gifta sig med dig,
och som en brudgum fröjdar sig över sin brud,
så skall din Gud fröjda sig över dig.
6 På dina murar, Jerusalem, har jag ställt väktare.
Varken dag eller natt får de någonsin tystna.
Ni som ropar till Herren, unna er ingen ro.
7 Och ge honom ingen ro,
förrän han fast grundar Jerusalem
och gör det till en lovsång på jorden.
8 Herren har svurit vid sin högra hand och sin starka arm:
Jag skall inte mer ge din säd till mat åt dina fiender,
och främlingar skall inte dricka ditt nya vin,
frukten av din möda.
9 De som samlar in säden skall också äta den
och skall lova Herren,
och de som bärgar in vinet skall dricka det
i min helgedoms gårdar.
10 Drag ut, drag ut genom portarna,
bered väg för folket!
Bana, ja, bana en väg och röj bort stenarna,
res upp ett baner för folken!
11 Se, Herren förkunnar till jordens ände:
Säg till dottern Sion:
Se, din frälsning kommer!
Se, han har med sig sin lön,
hans segerbyte går framför honom.
12 Man skall kalla dem "det heliga folket",
" Herrens återlösta".
Och du skall kallas "den eftersökta",
"staden som inte blir övergiven".
Vedergällningens och återlösningens dag
63 Vem är han som kommer från Edom,
från Bosra i högröda kläder,
så präktig i sin dräkt, så stolt i sin stora kraft?
"Det är jag som talar i rättfärdighet,
jag som är mäktig att frälsa."
2 Varför är din dräkt så röd,
varför liknar dina kläder en vintrampares?
3 "En vinpress har jag trampat, jag ensam,
ingen i folket hjälpte mig.
Jag trampade dem i min vrede,
trampade sönder dem i min förbittring.
Då stänkte deras blod på mina kläder,
så att jag fick hela min dräkt nerfläckad.
4 Ty hämndens dag var i mitt hjärta,
och året för min återlösning hade kommit.
5 Jag såg mig omkring,
men det fanns ingen hjälpare.
Jag stod där i förundran,
men det fanns ingen som understödde mig.
Då hjälpte mig min egen arm,
och min vrede understödde mig.
6 Jag trampade ner folken i min vrede
och gjorde dem druckna i min förbittring,
jag lät deras blod rinna ner på jorden."
Ånger och bön om frälsning
7 Herrens nådegärningar vill jag förkunna,
ja, Herrens lov,
efter allt vad Herren har gjort mot oss,
det överflödande goda mot Israels hus,
som han har gjort mot dem efter sin barmhärtighet
och sin nåds rikedom.
8 Ty han sade: "De är ju mitt folk,
barn som inte skall svika."
Och han blev deras frälsare.
9 I all deras nöd var ingen verklig nöd,
ty hans ansiktes ängel frälste dem.
I sin kärlek och medömkan återlöste han dem,
han lyfte alltid upp dem och bar dem i forna dagar.
10 Men de var upproriska,
och bedrövade hans helige Ande.
Därför blev han deras fiende,
han stred själv mot dem.
11 Då tänkte hans folk på gångna tider,
de tänkte på Mose:
Var är nu han som förde dem upp ur havet,
tillsammans med herden för hans hjord?
Var är han som lade sin helige Ande i deras bröst,
12 han som lät sin härliga arm gå fram vid Moses högra sida,
han som klöv vattnet framför dem
och därmed gjorde sig ett evigt namn,
13 han som förde dem genom djupen,
så att de, likt springare i öknen,
inte stapplade?
14 Som när boskap går ner i dalen,
fördes de av Herrens Ande till ro.
Så ledde du ditt folk
för att göra dig ett härligt namn.
15 Skåda ner från himlen,
se till oss från din heliga och härliga boning.
Var är nu din nitälskan och din väldiga kraft,
ditt hjärtas medkänsla och din barmhärtighet?
De har dragit sig tillbaka.
16 Du är ju vår Fader.
Abraham vet inte längre av oss,
Israel känner oss inte.
Men du, Herre, är vår Fader.
Vår Återlösare av evighet är ditt namn.
17 Varför, o Herre, låter du oss gå vilse från dina vägar
och varför förhärdar du våra hjärtan,
så att vi inte fruktar dig?
Vänd tillbaka, för dina tjänares skull,
för din arvedels stammars skull.
18 En liten tid ägde ditt heliga folk sitt land.
Våra fiender trampade ner din helgedom.
19 Vi har blivit lika dem
som du aldrig har varit herre över,
dem som inte har uppkallats efter ditt namn.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln