Chronological

Joas blir kung i Juda

12 I Jehus sjunde regeringsår blev Joas kung, och han regerade i fyrtio år^[a] i Jerusalem. Hans mor hette Sibja och var från Beer-Sheba. ² Joas gjorde det som var rätt i Herrens ögon, så länge prästen Jojada undervisade honom. ³ Men offerhöjderna avskaffades inte, utan folket fortsatte att offra och tända offereld på höjderna.

⁴ Joas sade till prästerna: "Alla pengar som kommer in till Herrens hus som heliga gåvor, gångbara pengar, sådana som utgör lösen för personer efter det värde som bestäms för var och en, och alla pengar som någon av sitt hjärta manas att bära till Herrens hus, ⁵ dem skall prästerna ta emot, var och en av sina bekanta och de skall rusta upp vad som är förfallet på Herrens hus, överallt där det finns något förfallet."

⁶ Men i kung Joas tjugotredje regeringsår hade prästerna ännu inte rustat upp vad som var förfallet på huset. ⁷ Då kallade Joas till sig prästen Jojada och de övriga prästerna och sade till dem: "Varför rustar ni inte upp vad som är förfallet på huset? Nu får ni inte längre ta emot pengar av era bekanta, utan ni skall ge dem till underhållet av huset." ⁸ Prästerna samtyckte till att inte ta emot pengar av folket och att inte heller själva rusta upp vad som var förfallet på huset.

⁹ Då tog prästen Jojada en kista och borrade ett hål i locket och ställde den bredvid altaret, på högra sidan när man går in i Herrens hus. Prästerna som höll vakt vid tröskeln lade dit alla pengar som flöt in till Herrens hus. ¹⁰ Så snart de märkte att det fanns mycket pengar i kistan, gick kungens sekreterare dit upp tillsammans med översteprästen, och de samlade in och räknade de pengar som fanns i Herrens hus. ¹¹ Sedan överlämnades de uppvägda pengarna till de män som arbetade som tillsyningsmän vid Herrens hus. Dessa betalade ut pengarna till de timmermän och byggnadsarbetare som arbetade på Herrens hus ¹² och till murarna och stenhuggarna. Pengarna användes också till inköp av trävirke och huggen sten för att rusta upp det som var förfallet på Herrens hus, ja, till alla utgifter för att rusta upp huset. ¹³ Men man gjorde inte silverfat för Herrens hus, inte heller knivar, skålar, trumpeter eller andra föremål av guld eller silver för de pengar som flöt in till Herrens hus, ¹⁴ utan man gav dem till arbetarna för att dessa skulle rusta upp huset. ¹⁵ Man höll inte någon räkenskap med de män som pengarna överlämnades till för att de skulle ge dem till arbetarna, utan de fick handla på heder och tro. ¹⁶ Men skuldofferspengarna och syndofferspengarna gick inte till Herrens hus utan tillföll prästerna.

¹⁷ Vid den tiden drog Hasael, kungen i Aram, upp och belägrade Gat och intog det. Därefter tågade Hasael upp mot Jerusalem. ¹⁸ Då tog Joas, Juda kung, allt vad hans fäder Josafat, Joram och Ahasja, Juda kungar, hade helgat åt Herren och vad han själv hade helgat åt Herren och allt guld som fanns i skattkamrarna i Herrens hus och i kungshuset och sände det till Hasael, kungen i Aram, som då lämnade Jerusalem i fred.

¹⁹ Vad som mer finns att säga om Joas och allt vad han gjorde, det är skrivet i Juda kungars krönika. ²⁰ Hans tjänare gjorde uppror och anstiftade en sammansvärjning och dödade Joas i Millobyggnaden som sträcker sig ner mot Silla. ²¹ Det var hans tjänare Josakar, Simeats son, och Josabad, Somers son, som slog honom till döds. Man begravde honom hos hans fäder i Davids stad. Hans son Amasja blev kung efter honom.

Joahas blir kung i Israel

13 I Joas, Ahasjas sons, Juda kungs, tjugotredje regeringsår blev Joahas, Jehus son, kung över Israel i Samaria och regerade i sjutton år.^[b]

² Han gjorde det som var ont i Herrens ögon och levde i de synder genom vilka Jerobeam, Nebats son, hade kommit Israel att synda. Från dem avstod han inte. ³ Då upptändes Herrens vrede mot Israel, och han gav dem i händerna på Hasael, den arameiske kungen och Ben-Hadad, Hasaels son, under hela denna tid. ⁴ Men Joahas bönföll inför Herren och Herren hörde honom, eftersom han såg Israels olycka, då kungen i Aram förtryckte dem. ⁵ Herren gav åt Israel en befriare så att de kom undan arameernas hand. Sedan bodde Israels barn i sina hem som förut.

⁶ Likväl avstod de inte från de Jerobeams hus synder, genom vilka denne hade kommit Israel att synda, utan levde i dem. Aseran fick också stå kvar i Samaria. ⁷ Ty av Joahas folk fanns inte kvar mer än 50 ryttare, tio vagnar och 10 000 man fotfolk. Så svårt hade kungen i Aram tillintetgjort dem. Han hade gjort så att de blev som stoft vid tröskning.

⁸ Vad som mer finns att säga om Joahas, om allt det han gjorde och om hans bedrifter, det är skrivet i Israels kungars krönika. ⁹ Joahas gick till vila hos sina fäder och man begravde honom i Samaria. Hans son Joas blev kung efter honom.

Joas blir kung i Israel

¹⁰ I Joas, Juda kungs, trettiosjunde regeringsår blev Joas, Joahas son, kung över Israel i Samaria och regerade i sexton år.^{[c] 11} Han gjorde det som var ont i Herrens ögon. Han vände sig inte bort från någon av de synder genom vilka Jerobeam, Nebats son, hade kommit Israel att synda, utan levde i dem. ¹² Vad som mer finns att säga om Joas, om allt det han gjorde och om hans bedrifter, om hans krig mot Amasja, Juda kung, det är skrivet i Israels kungars krönika. ¹³ Joas gick till vila hos sina fäder, och Jerobeam besteg hans tron. Joas blev begravd i Samaria hos Israels kungar.

Elisa dör

¹⁴ När Elisa låg sjuk i den sjukdom som han dog av, kom Joas, Israels kung, ner till honom. Han satte sig gråtande hos honom och sade: "Min fader, min fader! Du som för Israel är både vagnar och ryttare!" ¹⁵ Då sade Elisa till honom: "Hämta en båge och pilar!" Han hämtade en båge och pilar åt honom. ¹⁶ Och han sade till Israels kung: "Fatta bågen med din hand!" När han hade gjort detta, lade Elisa sina händer på kungens händer. ¹⁷ Sedan sade han: "Öppna fönstret mot öster!" När han hade öppnat det, sade Elisa: "Skjut!" Och han sköt. Då sade han: "En Herrens segerpil, en segerpil mot Aram! Du skall slå arameerna vid Afek, så att de förgås." ¹⁸ Sedan sade han: "Tag pilarna!" När han hade tagit dem, sade han till Israels kung: "Slå på jorden!" Denne slog tre gånger, och sedan slutade han. ¹⁹ Då blev gudsmannen vred på honom och sade: "Du skulle ha slagit fem eller sex gånger, ty då skulle du ha slagit arameerna, så att de hade blivit tillintetgjorda. Nu kommer du att slå arameerna bara tre gånger."

²⁰ Elisa dog och man begravde honom. Nu brukade moabitiska strövskaror vid årets början falla in i landet. ²¹ Så hände sig att just när några höll på att begrava en man, fick de se en strövskara. Då kastade de mannen i Elisas grav. När mannen kom i beröring med Elisas ben, fick han liv igen och reste sig upp på sina fötter.

Krig mellan Israel och Aram

²² Hasael, kungen i Aram, hade förtryckt Israel så länge Joahas levde. ²³ Men Herren visade dem nåd och förbarmade sig över dem och vände sig till dem på grund av det förbund som han hade slutit med Abraham, Isak och Jakob. Ty han ville inte fördärva dem och han hade ännu inte kastat bort dem från sitt ansikte.

²⁴ Hasael, kungen i Aram, dog, och hans son Ben-Hadad blev kung efter honom. ²⁵ Då tog Joas, Joahas son, tillbaka från Ben-Hadad, Hasaels son, de städer denne hade tagit från hans fader Joahas i krig. Tre gånger slog Joas honom och tog så tillbaka Israels städer.

Joas blir kung i Juda

24 Joas var sju år gammal när han blev kung, och han regerade fyrtio år i Jerusalem. Hans mor hette Sibja och var från Beer-Sheba. ² Joas gjorde det som var rätt i Herrens ögon så länge prästen Jojada levde. ³ Och Jojada tog åt honom två hustrur, och han fick söner och döttrar.

⁴ Efter en tid ville Joas sätta Herrens hus i stånd. ⁵ Han samlade prästerna och leviterna och sade till dem: "Bege er varje år ut till Juda städer och samla in pengar från hela Israel för att sätta er Guds hus i stånd. Och skynda er med detta." Men leviterna gjorde sig ingen brådska. ⁶ Då kallade kungen till sig översteprästen Jojada och sade till honom: "Varför har du inte sett till att leviterna driver in från Juda och Jerusalem den avgift till vittnesbördets tabernakel som Mose, Herrens tjänare, har pålagt Israels församling? ⁷ Ty den ogudaktiga Ataljas söner har brutit ner Guds hus. Ja, allt som var helgat till Herrens hus har de använt till baalerna."

⁸ På kungens befallning gjorde man en kista och ställde den utanför porten till Herrens hus. ⁹ Och man lät utropa i Juda och Jerusalem att den skatt som Guds tjänare Mose hade ålagt Israel i öknen skulle erläggas åt Herren. ¹⁰ Alla furstarna och allt folket kom då glada med sina bidrag och kastade dem i kistan till dess att allt var insamlat.

¹¹ När det blev tid att genom leviternas försorg föra kistan till de granskningsmän som kungen hade tillsatt, märkte dessa att det fanns mycket pengar i den. Då kom kungens sekreterare och översteprästens tillsyningsman och tömde kistan och bar den sedan tillbaka till dess plats. De gjorde så dag efter dag och samlade in rikligt med pengar. ¹² Sedan lämnade kungen och Jojada pengarna åt de män som skulle utföra arbetet på Herrens hus. De lejde också stenhuggare och hantverkare för att sätta Herrens hus i stånd, och smeder som arbetade med järn och koppar. ¹³ De som fått i uppdrag att utföra arbetet gjorde det med framgång, och de återställde Guds hus i dess förra skick och förstärkte det. ¹⁴ När de var färdiga med arbetet bar de återstoden av pengarna till kungen och Jojada, och man gjorde av dem kärl till Herrens hus, kärl till gudstjänsten och offren, skålar och andra kärl av guld och silver. Och man offrade brännoffer i Herrens hus hela tiden så länge Jojada levde.

Andligt förfall i Juda

¹⁵ Men Jojada blev gammal och mätt på att leva, och han dog. Han var vid sin död etthundratrettio år. ¹⁶ Man begravde honom i Davids stad bland kungarna, därför att han hade gjort det som var gott mot Israel och mot Gud och hans hus.

¹⁷ Men efter Jojadas död kom Juda furstar och föll ner för kungen, och han lyssnade till dem. ¹⁸ Och de övergav Herrens, sina fäders Guds, hus och tjänade aserorna och avgudarna. Då kom Guds vrede över Juda och Jerusalem på grund av dessa synder.

¹⁹ Och profeter blev sända till dem för att få dem att vända om till Herren, och dessa varnade dem, men de lyssnade inte till dem.

²⁰ Men Sakarja, prästen Jojadas son, hade blivit beklädd med Guds Andes kraft. Han trädde fram inför folket och sade till dem: "Så säger Gud: Varför överträder ni Herrens bud? Det kan inte sluta lyckligt. Eftersom ni har övergivit Herren, har han också övergivit er." ²¹ Då sammangaddade de sig mot honom och på kungens befallning stenade de honom på förgården till Herrens hus. ²² Kung Joas tänkte inte på den kärlek som Jojada, Sakarjas far, hade bevisat honom, utan dödade hans son. Och i sin dödstund sade Sakarja: " Herren skall se detta och utkräva hämnd."

Slutet av Joas regering

²³ Efter ett år drog arameernas här upp mot Joas. De kom till Juda och Jerusalem och utrotade ur folket alla dess furstar. Och allt byte som de tog sände de till kungen i Damaskus. ²⁴ Arameernas här kom med endast en liten skara, men Herren gav ändå en mycket stor här i deras hand, därför att folket hade övergivit Herren, sina fäders Gud. Så fick arameerna utföra straffdomen över Joas.

²⁵ När de drog bort från honom - de lämnade honom kvar svårt sjuk - sammangaddade sig hans tjänare mot honom, därför att han hade utgjutit prästen Jojadas söners blod, och de dödade honom på hans bädd. Detta blev hans död, och man begravde honom i Davids stad. Men man begravde honom inte i kungagravarna. ²⁶ De som sammangaddade sig mot honom var Sabad, son till ammonitiskan Simeat, och Josabad, son till moabitiskan Simrit. ²⁷ Vad beträffar Joas söner och de många profetior som förkunnades mot honom och hur Guds hus åter upprättades, det är skrivet i "Utläggning av Kungaboken". Hans son Amasja blev kung efter honom.