Chronological
I. SION OCH FRÄLSNINGEN FRÅN ASSUR-BABEL (Kap 40-48)
Herren tröstar sitt folk
40 Trösta, trösta mitt folk! säger er Gud.
2 Tala ljuvligt till Jerusalem och förkunna för det
att dess vedermöda är slut,
att dess missgärning är försonad,
och att det har fått dubbelt igen av Herrens hand
för alla sina synder.
3 En röst ropar i öknen:
"Bered väg för Herren,
bana en jämn väg i ödemarken för vår Gud.
4 Varje dal skall höjas,
alla berg och höjder sänkas.
Ojämn mark skall jämnas,
kuperat land bli slät mark.
5 Herrens härlighet skall uppenbaras,
alla människor skall tillsammans se den.
Ty Herrens mun har talat."
6 Hör någon säger: "Predika!"
Och en annan[a] svarar: "Vad skall jag predika?"
"Allt kött är gräs
och all dess härlighet är som blomster på marken.
7 Gräs torkar, blomster vissnar,
när Herrens Ande blåser på det.
Ja, folket är gräs!
8 Gräs torkar bort, blomster vissnar,
men vår Guds ord förblir i evighet."
9 Sion, du glädjens budbärarinna,
stig upp på ett högt berg.
Jerusalem, du glädjens budbärarinna,
höj din röst med kraft.
Höj den utan fruktan, säg till Juda städer:
"Se, er Gud!"
10 Ja, Herren, Herren kommer med makt,
hans arm visar sin makt.
Se, han har med sig sin lön,
hans segerbyte går framför honom.
11 Han för sin hjord i bet som en herde,
han samlar lammen i sina armar,
han bär dem i sin famn.
Sakta för han moderfåren fram.
Ingen kan liknas vid Gud
12 Vem har mätt vattnen i sin kupade hand
och tagit mått på himlens vidd med sina utspända fingrar?
Vem har samlat stoftet på jorden i ett måttkar,
eller vägt bergen på en våg och höjderna i en vågskål?
13 Vem har utforskat Herrens Ande,
och vem kan ge honom råd och undervisa honom?
14 Vem rådfrågar han,
för att denne skall ge honom förstånd
och lära honom den rätta stigen,
lära honom kunskap
och visa honom förståndets väg?
15 Se, folken är som en droppe i en spann,
som ett dammkorn i en vågskål.
Kustländerna lyfter han som ett stoftkorn.
16 Libanons skog räcker inte till offerved,
dess djur inte till brännoffer.
17 Alla folk är som ett intet inför honom,
mindre än intet och idel tomhet anser han dem vara.
18 Vem vill ni likna Gud vid,
vad vill ni jämföra honom med?
19 Hantverkaren gjuter en avgudabild,
och guldsmeden belägger den med guld
och smider silverkedjor.
20 Den som inte har råd att offra mycket
väljer ett stycke trä som inte ruttnar.
Sedan söker han en erfaren hantverkare
som kan forma en avgudabild
som inte faller omkull.
21 Vet ni inte det,
har ni inte hört det?
Har inte detta förkunnats för er från begynnelsen?
Har ni inte förstått det alltifrån jordens grundläggning?
22 För honom som tronar över världen
är dess inbyggare som gräshoppor.
Han breder ut himlen som ett flor,
spänner ut den som ett tält att bo inunder.
23 Han gör furstar till intet
och förvandlar jordens domare till tomhet.
24 Knappt är de planterade,
knappt är de sådda,
knappt har deras stam slagit rot i jorden,
så blåser han på dem och de förtorkar,
och en stormvind för bort dem som strå.
25 Vem vill ni då likna mig vid,
så att jag skulle vara som han?
säger den Helige.
26 Lyft upp era ögon mot höjden och se:
Vem har skapat allt detta?
Vem för härskaran däruppe fram i räknade skaror?
Genom sin stora makt och sin väldiga kraft
nämner han dem alla vid namn -
ingen enda uteblir.
27 Hur kan du Jakob säga,
du Israel påstå:
"Min väg är dold för Herren.
Gud bryr sig inte om min rätt"?
28 Vet du inte, har du inte hört
att Herren är en evig Gud,
som har skapat jordens ändar?
Han blir inte trött och utmattas inte,
hans förstånd kan inte utforskas.
29 Han ger den trötte kraft
och ökar den maktlöses styrka.
30 Ynglingar kan bli trötta och ge upp,
unga män kan falla.
31 Men de som hoppas på Herren får ny kraft,
de lyfter med vingar som örnar.
De skyndar i väg utan att mattas,
de färdas framåt utan att bli trötta.
Herren eller avgudarna
41 Var tysta inför mig, ni kustländer.
Låt folken hämta ny kraft,
låt dem komma fram och sedan tala.
Låt oss tillsammans träda inför rätta.
2 Vem har låtit denne uppstå i öster,
han som möts av rättfärdighet?
Vem ger folkslag i hans våld
och gör honom till härskare över kungar?
Vem gör dem till stoft för hans svärd
och som bortblåst halm för hans båge?
3 Han driver bort dem, där han trygg vandrar fram,
på vägar där hans fötter aldrig gått.
4 Vem har planerat och utfört detta?
Det är han som från begynnelsen
kallade fram människors släkten.
Jag, Herren, är den förste och den siste.
Jag är denne Gud.
5 Havsländerna ser det och bävar,
jordens ändar förskräcks.
De närmar sig och kommer.
6 Den ene vill hjälpa den andre
och säger till honom: "Var stark!"
7 Den som snidar i trä styrker guldsmeden,
och bleckslagaren styrker den som hamrar på städ.
Han säger om lödningen: "Den är god"
och nitar fast avguden, så att den inte faller omkull.
8 Men du Israel, min tjänare,
du Jakob, som jag har utvalt,
du ättling av Abraham, min vän!
9 Jag har hämtat dig från jordens ändar,
kallat dig hit från dess yttersta hörn
och jag har sagt till dig: "Du är min tjänare,
dig har jag utvalt och inte förkastat."
10 Frukta inte, ty jag är med dig,
se dig inte ängsligt om, ty jag är din Gud.
Jag styrker dig, jag hjälper dig,
jag uppehåller dig med min rättfärdighets högra hand.
11 Se, alla som hatar dig
skall komma på skam och blygas.
Dina motståndare skall bli till intet och förgås.
12 Du skall söka efter dina motståndare men inte finna dem.
De som strider mot dig
skall gå under och bli till intet.
13 Ty jag är Herren, din Gud,
som fattar din högra hand
och som säger till dig: Frukta inte, jag hjälper dig.
14 Frukta därför inte, du mask Jakob,
ni Israels män.
Jag hjälper dig, säger Herren.
Israels Helige är din återlösare.
15 Se, jag gör dig till en ny tröskvagn med skarpa taggar.
Du skall tröska sönder berg och krossa dem till stoft
och göra höjder lika agnar.
16 Du skall kasta dem med kastskovel,
och vinden skall föra bort dem
och stormen skingra dem.
Men själv skall du fröjda dig i Herren,
jubla över Israels Helige.
17 De betryckta och fattiga söker förgäves efter vatten,
deras tunga förtorkar av törst.
Men jag, Herren, skall bönhöra dem,
Israels Gud skall inte överge dem.
18 Jag skall låta strömmar rinna upp på höjderna
och källor i dalarna.
Jag skall göra öknen till sjö
och torrt land till källsprång.
19 Jag skall låta cedrar och akacieträd växa upp i öknen
med myrten och olivträd.
På hedmarken skall jag plantera cypress
tillsammans med alm och buxbom,
20 för att man tillsammans skall se och veta,
ge akt på och förstå
att Herrens hand har gjort detta,
att Israels Helige har skapat det.
21 För fram er sak, säger Herren,
kom med era bevis, säger Jakobs Konung.
22 Låt dem komma och förkunna för oss vad som skall ske.
Var finns era tidigare utsagor?
Lägg fram dem, så skall vi ge akt på dem
och se efter hur de har gått i fullbordan.
Eller låt oss höra vad som skall komma.
23 Tala om vad som skall hända i framtiden,
så att vi kan se att ni är gudar.
Gör något, vad det vara må,
så att vi alla häpnar när vi ser det.
24 Men se, ni är mindre än ett intet,
ert verk är ingenting alls.
Den som väljer er är avskyvärd.
25 Jag har låtit en man uppstå i norr,
och han kommer ifrån öster.
Han skall åkalla mitt namn.
Han skall gå fram över de styrande,
som vore de lerjord,
lik en krukmakare som trampar lera.
26 Vem talade om detta från begynnelsen,
så att vi fick veta det,
eller i förväg så att vi kunde säga:
"Han har rätt".
Det fanns ingen som talade om det,
ingen som lät oss höra det,
ingen som hörde er tala om det.
27 Jag är den förste som säger till Sion: "Se, där är de!",
den förste som ger Jerusalem detta glädjebud.
28 Jag ser mig om, men här finns ingen.
Av dessa är det ingen som kan ge besked,
ingen som kan ge ett svar på min fråga.
29 Se, de är alla fåfänglighet,
deras verk är ett intet,
deras avgudabilder är vind och tomhet.
Herrens tjänare
42 Se, min tjänare som jag uppehåller,
min utvalde, i vilken min själ har sin glädje.
Jag har låtit min Ande komma över honom.
Han skall utbreda rätten bland hednafolken.
2 Han skall inte skria eller ropa,
inte låta sin röst höras på gatorna.
3 Ett brutet strå skall han inte krossa,
en tynande veke skall han inte släcka.
Han skall i trofasthet utbreda rätten.
4 Han skall inte förtröttas eller brytas ner,
förrän han har grundat rätten på jorden.
Havsländerna väntar på hans undervisning.
5 Så säger Gud, Herren,
han som har skapat himlen och spänt ut den,
han som har utbrett jorden med allt som växer där,
han som har givit liv åt folket som bor där
och ande åt dem som vandrar på den.
6 Jag, Herren, har kallat dig i rättfärdighet,
jag skall hålla dig i handen.
Jag skall bevara dig
och göra dig till ett förbund för folket,
till ett ljus för hednafolken,
7 för att du skall öppna blinda ögon
och föra fångar ut ur fängelset,
ur fångenskapen dem som sitter i mörker.
8 Jag är Herren, det är mitt namn.
Jag ger inte min ära åt någon annan
eller mitt lov åt avgudabilder.
9 Se, vad jag förut förkunnade har kommit.
Nu förkunnar jag nya ting,
innan de visar sig låter jag er höra om dem.
En ny sång
10 Sjung till Herren en ny sång,
sjung hans lov från jordens ände,
ni som far på havet och allt som finns i det,
ni havsländer med era invånare.
11 Höj din röst, du öken med dina städer,
ni byar där Kedar bor.
Jubla, ni klippornas invånare,
ropa från bergens toppar.
12 Ge Herren ära,
förkunna hans lov i havsländerna.
Herren skall gripa in
13 Herren drar ut som en hjälte,
han eggar upp sig med en stridsmans iver.
Han ropar högt, han ger upp ett härskri
och visar sin makt mot sina fiender.
14 Under lång tid har jag tigit,
jag höll mig stilla, jag lade band på mig.
Men nu skall jag skrika som en barnaföderska,
jag skall flämta och flåsa på samma gång.
15 Jag skall ödelägga berg och höjder
och låta allt gräs på dem torka bort.
Jag skall göra strömmar till land
och låta sjöar torka ut.
16 De blinda skall jag leda på en väg som de inte känner,
på okända stigar skall jag föra dem fram.
Jag skall göra mörkret framför dem till ljus
och det som är ojämnt till jämn mark.
Detta är vad jag skall göra,
och jag skall inte överge dem.
17 Men de som förtröstar på skurna avgudabilder
och som säger till gjutna beläten:
"Ni är våra gudar",
de skall vika tillbaka och stå där med skam.
Israels barn är blinda och döva
18 Ni som är döva, hör,
ni som är blinda, skåda och se.
19 Vem är så blind som min tjänare
och så döv som min budbärare som jag sänder i väg?
Vem är så blind som min förtrogne,
så blind som Herrens tjänare?
20 Du har sett mycket, men inte tagit vara på det,
fastän öronen är öppna, lyssnar ingen.
21 Det behagade Herren för hans rättfärdighets skull
att låta sin undervisning komma till makt och ära.
22 Men detta är ett plundrat och skövlat folk.
De ligger alla bundna i hålor,
i fängelser hålls de gömda.
De har lämnats ut till plundring
utan att någon räddar,
till plundring utan att någon säger:
"Ge tillbaka."
23 Om ni ändå ville lyssna på detta,
ta vara på det och höra för framtiden!
24 Vem har lämnat Jakob till skövling
och Israel åt plundrare?
Har inte Herren gjort det,
han som vi syndat mot?
Ty de ville inte vandra på hans vägar
och inte höra på hans undervisning.
25 Därför utgöt han sin brinnande vrede över dem
- krigets raseri.
De förbrändes av det runt omkring,
men de besinnade det inte.
De förtärdes av det
men tog det inte till sitt hjärta.
Israels oförtjänta räddning
43 Men nu, så säger Herren, han som har skapat dig, Jakob,
han som har danat dig, Israel:
Frukta inte, ty jag har återlöst dig,
jag har kallat dig vid namn, du är min.
2 Om du än måste gå genom vatten,
är jag med dig,
eller genom strömmar,
så skall de inte dränka dig.
Om du än måste gå genom eld,
skall du inte bli svedd,
lågan skall inte bränna dig.
3 Ty jag är Herren, din Gud,
Israels Helige, din Frälsare.
Jag ger Egypten till lösepenning för dig,
Nubien och Seba i ditt ställe.
4 Eftersom du är dyrbar i mina ögon,
högt aktad och älskad av mig,
ger jag människor i ditt ställe,
folk i stället för ditt liv.
5 Frukta inte, ty jag är med dig.
Jag skall låta dina barn komma från öster,
och från väster skall jag samla dig.
6 Jag skall säga till länderna i norr: "Ge hit!"
och till södern: "Håll dem inte tillbaka!
För hit mina söner fjärran ifrån
och mina döttrar från jordens ände,
7 var och en som är uppkallad efter mitt namn,
och som jag har skapat till min ära,
som jag har format och gjort."
8 För ut det blinda folket, som dock har ögon
och de döva, som dock har öron.
9 Låt alla hedningar komma tillsammans,
låt folken samlas.
Vem bland dem förkunnade detta
och lät oss höra om det som har skett?
Låt dem föra fram sina vittnen så att de kan få rätt.
Låt dem höra, så att de kan säga: "Det är sant."
10 Ni är mina vittnen, säger Herren,
och min tjänare, som jag har utvalt,
för att ni skall känna mig och tro mig
och förstå att jag är den som har förutsagt detta.
Före mig blev ingen Gud formad,
efter mig skall ingen komma.
11 Jag, jag är Herren,
förutom mig finns ingen frälsare.
12 Jag har förkunnat det och berett frälsning,
jag har kungjort det och ingen främmande gud ibland er.
Ni är mina vittnen, säger Herren, och jag är Gud.
13 Redan från första dagen är jag denne Gud.
Ingen kan rädda ur min hand.
När jag vill göra något, vem kan då förhindra det?
14 Så säger Herren,
er återlösare, Israels Helige:
För er skull sänder jag bud till Babel,
och bryter ner alla bommarna,
och kaldeernas jubel förvandlas till jämmer.
15 Jag är Herren, er Helige,
Israels skapare, er konung.
16 Så säger Herren,
han som gjorde en väg i havet,
en stig i väldiga vatten,
17 han som förde vagnar och hästar dit ut, en mäktig krigshär.
Där blev de liggande, de reser sig aldrig mer.
De utplånades, de släcktes som en veke.
18 Tänk inte på det som har hänt,
bry er inte om det som förr har varit.
19 Se, jag gör något nytt.
Redan nu visar det sig.
Märker ni det inte?
Jag skall göra en väg i vildmarken
och strömmar i öknen.
20 Markens djur skall ära mig,
schakaler och strutsar,
ty jag förser vildmarken med vatten
och öknen med strömmar,
så att mitt folk, mina utvalda, kan dricka.
21 Det folk som jag har format åt mig
skall höja mitt lov.
22 Men du, Jakob, har inte kallat på mig,
du, Israel, har tröttnat på mig.
23 Du har inte burit fram dina brännoffersfår åt mig
eller ärat mig med dina slaktoffer.
Jag har inte vållat dig arbete med matoffer
eller möda med rökelse.
24 Du har inte köpt kalmus åt mig för pengar
eller mättat mig med dina slaktoffers fett.
I stället har du vållat mig arbete med dina synder
och möda med dina missgärningar.
25 Det är jag, jag som för min egen skull
stryker ut dina överträdelser,
dina synder kommer jag inte mer ihåg.
26 Påminn mig,
låt oss gå till rätta med varandra,
tala så att du kan få rätt.
27 Redan din stamfader syndade,
och dina talesmän satte sig upp mot mig.
28 Därför har jag vanhelgat dina heliga ledare,
överlämnat Jakob till förbannelse
och Israel till hån.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln