Chronological
Svar till budbärarna från Nubien
18 Ve dig, du land, där vingar surrar, du land bortom Nubiens strömmar,
2 du som har sänt budbärare över havet,
i papyrusbåtar bort över vattnet.
Ge er av, ni snabba sändebud,
till det resliga folket med glänsande hy,
till folket som inger fruktan vida omkring,
det starka och segerrika folket
i landet som delas av floder.
3 Alla ni världens invånare, ni som bor på jorden,
se upp när man reser baner på bergen,
lyssna när man stöter i basun!
4 Ty så har Herren sagt till mig:
"I stillhet skall jag skåda ner från min boning,
som solglans glöder från en klar himmel,
som molnet släpper ut dagg under skördens hetta."
5 Ty innan skördetiden är inne,
när blomningen är över
och blomman förbyts i mognande druva,
skall han skära av rankorna med vingårdskniv
och hugga bort grenarna.
6 Allt skall lämnas
till rovfåglarna på bergen
och åt djuren på marken.
På dem skall rovfåglarna tillbringa sommaren,
på dem skall markens alla djur övervintra.
7 På den tiden skall gåvor bäras fram till Herren Sebaot
från det resliga folket med glänsande hy,
från folket som inger fruktan vida omkring,
det starka och segerrika folket
i landet som delas av floder,
till platsen för Herren Sebaots namn, Sions berg.
Egyptens förnedring och upprättelse
19 Profetia om Egypten.
Se, Herren far fram på en snabb sky
och kommer till Egypten.
Egyptens avgudar bävar inför honom,
och egyptiernas hjärtan smälter i deras bröst.
2 Jag skall uppegga egyptier mot egyptier,
broder skall strida mot broder
och vän mot vän,
stad mot stad och rike mot rike.
3 Egyptiernas mod skall försvinna,
deras planer skall jag göra om intet.
De skall fråga sina avgudar och trollkarlar,
andebesvärjare och spåmän.
4 Jag skall överlämna egyptierna i en hård herres hand,
en grym kung skall råda över dem,
säger Herren, Herren Sebaot.
5 Vattnet i havet skall torka ut,
floden sina och ebba ut.
6 Strömmarna skall stinka,
Egyptens kanaler krympa ihop och torka ut,
rör och vass vissna bort.
7 Ängarna vid Nilen längs flodens strand
och alla sädesfält vid floden,
skall torka ut, fördärvas och bli till intet.
8 Nilens fiskare skall klaga,
alla som kastar ut krok i floden skall sörja,
de som lägger ut nät i vattnet skall bli modlösa.
9 De som bereder lin och de som väver fina tyger
skall komma på skam.
10 Landets stöttepelare skall krossas
och alla som arbetar för lön gripas av ångest.
11 Som dårar står alla Soans furstar,
faraos visaste rådgivare ger oförnuftiga råd.
Hur kan ni säga till farao:
"Jag är son till visa män,
son till forntida kungar"?
12 Var finns nu dina visa män?
Låt dem tala om för dig nu - för de vet ju -
vad Herren Sebaot har beslutat om Egypten.
13 Soans furstar handlar dåraktigt,
Nofs furstar är bedragna,
de har lett Egypten vilse,
de som var hörnstenar i Egyptens stammar.
14 Herren har utgjutit en förvirringens ande bland dem,
så att de leder Egypten vilse i allt det gör,
likt en drucken som raglar i sina spyor.
15 Egypten kan inget uträtta,
varken huvud eller svans,
palmtopp eller sävstrå.
16 På den dagen skall egyptierna vara som kvinnor.
De skall skälva och vara förskräckta
för Herren Sebaots upplyfta hand,
när han lyfter den mot dem.
17 Och Juda land skall vara en skräck för egyptierna.
Så ofta någon nämner det för dem skall de bli förskräckta,
på grund av det beslut som Herren Sebaot har fattat mot det.
18 På den dagen skall det finnas fem städer i Egyptens land som talar Kanaans språk och som svär vid Herren Sebaot. En av dem skall heta Ir-Haheres.[a] 19 På den tiden skall ett altare vara rest åt Herren mitt i Egyptens land och en stod åt Herren vid landets gräns. 20 De skall vara till tecken och vittnesbörd om Herren Sebaot i Egyptens land. Ty när de ropar till Herren på grund av förtryckarna, skall han sända dem en frälsare, en stor frälsare, och han skall befria dem. 21 Herren skall göra sig känd för egyptierna, och egyptierna skall på den tiden lära känna Herren. De skall tjäna honom med slaktoffer och matoffer och avge löften åt Herren och infria dem. 22 Så skall Herren slå Egypten - slå, men också hela. När de omvänder sig till Herren, skall han bönhöra dem och hela dem.
23 På den dagen skall det finnas en banad väg mellan Egypten och Assyrien, och assyrierna skall komma in i Egypten och egyptierna in i Assyrien, och egyptierna skall tjäna Herren tillsammans med assyrierna. 24 På den dagen skall Israel vara den tredje vid sidan av Egypten och Assyrien, en välsignelse mitt på jorden. 25 Herren Sebaot skall välsigna dem och säga:
Välsignad vare Egypten, mitt folk,
och Assyrien, mina händers verk,
och Israel, min arvedel!
Profetia om Egypten och Nubien
20 I det år då Tartan, utsänd av Assyriens kung Sargon, kom till Asdod och belägrade och intog det, 2 på den tiden talade Herren genom Jesaja, Amos son. Han sade: "Stå upp, lös säcktygskläderna från dina höfter och tag av skorna från dina fötter." Han gjorde så och gick naken och barfota. 3 Sedan sade Herren: "Liksom min tjänare Jesaja har gått naken och barfota, och nu i tre år varit ett tecken och förebud angående Egypten och Nubien, 4 så skall kungen i Assyrien låta fångarna från Egypten och de bortförda från Nubien, både unga och gamla, föras bort nakna och barfota, med blottad bak, till skam för Egypten. 5 Då skall de bli förfärade och skämmas över Nubien som var deras hopp och över Egypten som var deras ära. 6 På den dagen skall de som bor i detta kustland säga: Se, så gick det med dem som var vårt hopp, dem som vi flydde till för att få hjälp och bli räddade undan kungen i Assyrien. Hur skall då vi komma undan?"
Babels fall
21 Profetia om Öknen vid havet.[b]
Liksom en storm, som far fram i Negev,
kommer det från öknen, från det fruktansvärda landet.
2 En hemsk syn har uppenbarats för mig:
"Bedragaren bedrar, plundraren plundrar.
Drag upp, du Elam!
Träng på, du Mediens folk!
På all suckan skall jag göra slut."
3 Därför är mina höfter fulla av smärta,
ångest har gripit mig lik en barnaföderskas ångest.
Jag är nertryckt, så att jag inte kan höra,
jag är bestört, så att jag inte kan se.
4 Mitt hjärta är utom sig, bävan överväldigar mig.
Skymningen, som jag längtade efter, får mig att darra.
5 Man dukar bordet, sätter ut vakt, äter och dricker.
Stig upp, ni furstar,
smörj era sköldar!
6 Ty så har Herren sagt till mig:
"Gå och ställ ut en väktare.
Han skall meddela vad han ser."
7 Och han såg en hästvagn och ett par ryttare,
en åsnevagn och en kamelvagn.
Han gav noga akt, mycket noga.
8 Han började ryta som ett lejon:[c]
"Herre, här står jag ständigt på vakt, dagen lång,
jag stannar här på min post natt efter natt.
9 Och se, här kommer en vagn med män och ett par ryttare!"
Och han tog till orda och sade:
"Babel har fallit, ja, det har fallit!
Alla dess uthuggna avgudabilder är nerslagna till marken."
10 O, du mitt krossade, mitt söndertröskade folk,
vad jag har hört av Herren Sebaot, Israels Gud,
det har jag förkunnat för er.
Profetia om Edom
11 Profetia om Duma.[d]
Man ropar till mig från Seir:
"Väktare, vad återstår av natten?
Väktare, vad återstår av natten?"
12 Väktaren svarar:
"Morgon kommer, ändå är det natt.
Vill ni fråga mer, så fråga.
Kom tillbaka igen."
Profetia om Arabien
13 Profetia om Arabien.
Ni skall bo i Arabiens vildmark,
ni karavaner från Dedan.
14 Möt de törstande med vatten.
Må invånarna i Temas land möta flyktingarna med bröd.
15 Ty de flyr undan svärd,
undan draget svärd och spänd båge,
undan krigets vedermöda.
16 Ty så har Herren sagt till mig:
Inom ett år, så som daglönaren räknar året,
skall all Kedars härlighet vara slut,
17 och få skall vara kvar av de många bågskyttarna,
Kedars väldiga krigare.
Ty så har Herren, Israels Gud, talat.
Jerusalems övermod
22 Profetia om Synernas dal. Vad fattas dig,
eftersom allt ditt folk stiger upp på taken?
2 Du larmfyllda, du bullrande stad, du glada stad!
Dina slagna har inte blivit slagna med svärd,
inte heller dödats i strid.
3 Alla dina furstar har flytt tillsammans,
utan bågskott blev de fångar.
Alla som påträffades hos dig blev fångar,
hur långt bort de än flydde.
4 Därför säger jag:
Vänd blicken bort ifrån mig,
bittert måste jag gråta.
Bemöda er inte att trösta mig
över att dottern mitt folk har blivit förstörd.
5 Ja, en dag av förvirring, nertrampning och bestörtning
kommer från Herren, Herren Sebaot,
i Synernas dal,
med nerbrutna murar och rop upp mot berget.
6 Elam bär kogret,
vagnkämpar och ryttare följer honom.
Kir har blottat skölden.
7 Dina skönaste dalar fylls med vagnar,
och ryttare har ställt upp sig vid porten.
8 Juda blottställs och ligger utan skydd.
Då ser du dig om efter vapnen i Skogshuset.
9 Ni ser att Davids stad har många rämnor,
och ni samlar upp vattnet i Nedre dammen.
10 Ni räknar husen i Jerusalem,
och ni river ner hus för att förstärka muren.
11 Mellan de båda murarna gör ni en behållare
för vattnet från Gamla dammen.
Men ni ser inte upp till honom som har gjort detta,
till honom som för länge sedan har bestämt det.
12 Herren, Herren Sebaot kallar er på den dagen
till gråt och sorg,
till att raka era huvuden och klä er i säcktyg.
13 Men i stället ägnar ni er åt munterhet och glädje.
Ni dödar oxar och slaktar får,
ni äter kött och dricker vin och säger:
"Låt oss äta och dricka, för i morgon dör vi."
14 Men Herren Sebaot uppenbarade detta i mina öron: Sannerligen, denna er missgärning skall inte bli försonad, så länge ni lever, säger Herren, Herren Sebaot.
Shebna och Eljakim
15 Så säger Herren, Herren Sebaot: Gå och säg till förvaltaren, överhovmästaren Shebna: 16 Vad gör du här? Vem tänker du lägga här, eftersom du här hugger ut en grav åt dig? Du hugger ut din grav högt uppe, du urholkar klippan till en boning åt dig. 17 Se, Herren skall kasta dig långt bort, du starke man. Han skall gripa tag i dig med kraft. 18 Han skall rulla ihop dig till ett nystan och kasta dig som en boll bort till ett vidsträckt land. Där skall du dö, och dit skall dina härliga vagnar komma, du skamfläck för din herres hus.
19 Och jag skall stöta bort dig från din plats, och från din tjänst skall du bli avsatt. 20 På den dagen skall jag kalla på min tjänare Eljakim, Hilkias son. 21 Honom skall jag klä i din dräkt, spänna på ditt bälte och lägga din myndighet i hans hand, så att han blir en far för Jerusalems invånare och för Juda hus. 22 Jag skall ge honom nyckeln till Davids hus att bära. När han öppnar skall ingen kunna stänga, och när han stänger skall ingen kunna öppna. 23 Jag skall slå in honom som en stadig spik i en fast vägg, och han skall bli som en härlig tron för sin fars hus. 24 Och på honom skall de hänga all härlighet i hans fars hus, ättlingarna och avkomlingarna - alla mindre kärl, skålar och alla slags krukor. 25 På den dagen, säger Herren Sebaot, skall spiken, som var inslagen i den fasta väggen tas bort, huggas av och falla ner. Bördan som hängde på den skall förstöras. Så har Herren talat.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln