Chronological
Profetia om Babel
13 Profetia om Babel, som Jesaja, Amos son, skådade:
2 Res upp ett baner på ett kalt berg,
ropa högt till dem,
vinka med handen att de må dra in
genom de mäktigas portar.
3 Jag har befallt mina heliga,
jag har också kallat mina krigare till mitt vredesverk,
min stolta, jublande skara.
4 Hör, det dånar på bergen som av ett stort folk!
Hör, det sorlar av riken, av samlade hednafolk!
Herren Sebaot mönstrar sin krigshär.
5 Från fjärran land kommer de,
från himlens ände,
Herren och hans vredes redskap,
för att fördärva hela landet.
6 Jämra er, ty Herrens dag är nära.
Som våld från den Allsmäktige kommer den.
7 Därför sjunker alla händer,
och alla människohjärtan blir uppgivna.
8 De blir slagna av skräck,
plågor och kval griper dem,
de våndas som en barnaföderska.
Häpen stirrar den ene på den andre,
deras ansikten blossar som eldslågor.
9 Se, Herrens dag kommer,
fruktansvärd, med förbittring och brinnande vrede,
för att ödelägga landet
och utrota syndarna som bor där.
10 Ty himlens stjärnor och stjärnbilder
sänder inte mer sitt ljus.
Solen går upp mörk,
och månens ljus lyser inte.
11 Jag skall straffa världen för dess ondska,
de ogudaktiga för deras missgärning.
Jag skall göra slut på de stoltas övermod
och slå ner tyrannernas högmod.
12 Jag skall göra en man mer sällsynt än fint guld,
en människa mer sällsynt än guld från Ofir.
13 Därför skall jag få himlen att darra,
och jorden att gunga och skaka i sina grundvalar -
genom Herren Sebaots förbittring,
på hans brinnande vredes dag.
14 Liksom en bortjagad gasell
och en fårhjord som ingen samlar
skall de vända hem, var och en till sitt folk,
och fly, var och en till sitt land.
15 Var och en som påträffas skall bli genomborrad,
var och en som grips skall falla för svärd.
16 Deras späda barn skall krossas inför deras ögon,
deras hus skall plundras och deras kvinnor våldtas.
17 Se, jag skall egga mederna mot dem,
de som inte bryr sig om silver och inte frågar efter guld.
18 Deras bågar fäller unga män,
de har inget förbarmande med fostret i moderlivet,
de har inget medlidande med barn.
19 Med Babel, rikenas krona,
kaldeernas vackra stolthet,
skall det gå som när Gud omstörtade Sodom och Gomorra.
20 Aldrig mer skall det bli bebyggt,
från släkte till släkte skall det ligga obebott.
Ingen arab skall där slå upp sitt tält,
ingen herde slå läger med sin hjord.
21 Där skall öknens djur lägga sig ner,
dess hus skall fyllas av ugglor.
Där skall strutsar bo,
där skall getabockar hoppa omkring.
22 Schakaler skall tjuta i dess palats
och ökenhundar i de praktfulla slotten.
Dess tid kommer snart,
dess dagar skall inte fördröjas.
Sång över babelkungens fall
14 Herren skall förbarma sig över Jakob och ännu en gång utvälja Israel och låta dem få ro i deras eget land. Främlingar skall sluta sig till dem och hålla sig till Jakobs hus. 2 Folken skall ta dem och föra dem hem. Och Israels hus skall få dem som sin egendom i Herrens land som tjänare och tjänarinnor. Så skall deras fångvaktare bli deras fångar, och de skall råda över sina förtryckare.
3 På den dag då Herren ger dig ro från din smärta och oro och från det hårda arbete som har varit lagt på dig, 4 skall du stämma upp denna visa över kungen i Babel och säga:
"Hur har inte förtryckaren fått ett slut,
indrivningen av guld[a] en ände!
5 Herren har brutit sönder de ogudaktigas stav,
tyrannernas ris,
6 som i grymhet slog folken
med slag på slag
och i vrede härskade över folkslagen
med skoningslös förföljelse.
7 Hela jorden har fått vila och ro,
man brister ut i jubel.
8 Även cypresserna gläds över ditt fall,
likaså Libanons cedrar:
'Nu när du ligger där,
skall ingen komma och hugga ner oss.'
9 Dödsriket därnere kommer i rörelse för din skull,
för att ta emot dig när du kommer.
Det väcker upp de avlidnas andar för din skull,
alla jordens ledare.
Det låter hednafolkens alla kungar stå upp från sina troner.
10 Alla börjar de tala och säger till dig:
'Har också du blivit svag som vi?
Du har blivit som en av oss.'
11 Ner till dödsriket har din härlighet måst fara
och dina harpors buller.
Förruttnelse är bädden under dig
och maskar ditt täcke.
12 Hur har du inte fallit från himlen,
du strålande stjärna, du gryningens son!
Hur har du inte blivit fälld till jorden,
du som slog ner folken till marken!
13 Du sade i ditt hjärta:
'Jag skall stiga upp till himlen,
ovanför Guds stjärnor skall jag upprätta min tron.
Jag skall sätta mig på mötesberget längst upp i norr.[b]
14 Jag skall stiga upp över molnens höjder,
jag skall göra mig lik den Högste.'
15 Men ner till dödsriket blev du förd,
längst ner i graven.
16 De som ser dig stirrar på dig,
de granskar dig och säger:
'Är detta den man som kom jorden att darra
och kungariken att skaka,
17 som gjorde jorden till en öken
och förstörde dess städer,
han som aldrig släppte hem sina fångar?'
18 Hednafolkens alla kungar ligger alla med ära,
var och en i sitt vilorum,
19 men du är bortkastad från din grav,
lik en föraktad gren,
täckt av dräpta män som genomborrats av svärd
och förts ner till gropens stenar.
Du är lik ett förtrampat as.
20 Du skall inte som de få vila i en grav,
ty du fördärvade ditt eget land och dräpte ditt eget folk.
Om ogärningsmännens avkomma skall man aldrig mer tala.
21 Anställ ett blodbad på hans söner
för deras fäders missgärning.
De får inte stå upp och ta jorden i besittning
och fylla landets yta med städer."
22 Jag skall resa mig upp emot dem,
säger Herren Sebaot,
och utrota ur Babel både namn och kvarleva,
både barn och efterkommande,
säger Herren.
23 Jag skall göra det till ett tillhåll för hägrar
och fylla det med sumpsjöar,
jag skall sopa bort det med ödeläggelsens kvast,
säger Herren Sebaot.
Profetia om Assyrien
24 Herren Sebaot har svurit och sagt:
Sannerligen, som jag har tänkt, så skall det ske,
det jag har beslutat skall bli verklighet.
25 Jag skall krossa Assur i mitt land,
på mina berg skall jag trampa ner honom.
Då skall hans ok lyftas av dem,
hans börda lyftas från deras skuldror.
26 Detta är det beslut som är fattat om hela jorden,
detta är den hand som är uträckt över alla folk.
27 Ty Herren Sebaot har beslutat det,
vem kan då göra det om intet?
Hans hand är uträckt,
vem kan då hindra den?
Profetia om Filisteen
28 I det år då kung Ahas dog kom denna profetia:
29 Gläd er inte, alla ni filisteer,
över att det ris som slog er är sönderbrutet,
ty från ormens rot skall en giftorm komma,
och dess avkomma blir en flygande seraf-orm.
30 De utblottades förstfödda skall finna bete,
de fattiga skall vila i trygghet.
Men din rot skall jag döda genom hunger,
de som blir kvar av dig skall dräpas.
31 Jämra dig, du port! Ropa, du stad!
Alla i filisteernas land smälter bort av ångest.
Ty ett rökmoln kommer norrifrån
och ingen blir efter i fiendernas led.
32 Vad skall man svara det främmande folkets sändebud?
- Att Herren har grundat Sion,
och där har de betryckta i hans folk sin tillflykt.
Profetia om Moab
15 Profetia om Moab:
På en natt är Ar-Moab ödelagt och förstört.
På en natt är Kir-Moab ödelagt och tystat.
2 Han går upp till sitt tempel,
till Dibon och upp på offerhöjderna
för att gråta.
Över Nebo och Medeba jämrar sig Moab,
alla huvuden där är rakade,
alla skägg avskurna.
3 På deras gator har man svept sig i säcktyg.
På deras tak och på deras torg
jämrar sig alla, medan tårarna rinner.
4 Hesbon och Eleale höjer klagorop,
det hörs ända till Jahas.
Därför jämrar sig Moabs krigare,
deras själ våndas i dem.
5 Mitt hjärta sörjer över Moab.
Flyktingarna därifrån flyr till Soar,
till Eglat-Selisija.
Under gråt stiger man upp på Halluhits höjd,
på vägen till Horonajim höjs klagorop över förstörelsen.
6 Ty Nimrims vatten blir torr ödemark,
gräset torkar bort, brodden vissnar,
inget grönt finns kvar.
7 Återstoden av sina ägodelar,
sina sparade tillhörigheter,
bär man därför bort över Pilträdsbäcken.
8 Klagoropen ljuder runt om i Moabs land.
Deras jämmer når till Eglajim,
deras klagan till Beer-Elim.
9 Ty Dimons vatten är fulla av blod,
men ännu mer skall jag låta komma över Dimon:[c]
ett lejon för den som undkommer från Moab
och för dem som finns kvar i landet.
Fortsättning av profetian om Moab
16 Sänd lamm till landets herre från Sela genom öknen till dottern Sions berg.
2 Som flyende fåglar utkastade ur fågelboet
kommer Moabs döttrar till Arnons vadställen.
3 "Ge oss råd, döm oss rättvist.
Låt din skugga vara som natten
nu mitt på dagen.
Göm de fördrivna, röj inte flyktingarna!
4 Låt mina fördrivna bo hos dig, Moab var ett gömställe för dem undan fördärvaren.
Ty utpressaren finns inte mer,
skövlingen är slut
och förtryckaren försvunnen ur landet.
5 Då skall en tron befästas genom nåd.
I trohet skall en furste sitta på den i Davids hydda,
en som söker det rätta och främjar rättfärdighet."
6 Vi har hört om Moabs stolthet, hur stolt han är,
om hans högfärd, högmod och våldsamma vrede,
och hans tomma skryt.
7 Därför skall Moab jämra sig över Moab.
Alla skall jämra sig.
Över Kir-Haresets russinkakor skall ni sucka i djup bedrövelse.
8 Ty Hesbons fält tynar bort,
liksom Sibmas vinstockar.
Deras ädla druvor slogs till marken av folkens herrar.
Deras rankor nådde ända till Jaeser och bredde ut sig i öknen,
deras grenar sträckte sig ut över havet.
9 Därför gråter jag över Sibmas vinstockar,
så som Jaeser gråter.
Med mina tårar kommer jag att dränka dig, Hesbon, och dig, Eleale.
Glädjeropen över din mogna frukt och din kornskörd har upphört.
10 Glädje och fröjd har försvunnit
från de bördiga fälten
och i vingårdarna hörs ingen sång, inget jubel.
Ingen trampar vin i pressarna,
på glädjeropen har jag gjort slut.
11 Därför klagar mitt inre som en harpa över Moab,
mitt innersta över Kir-Heres.
12 Ty hur Moab än träder upp på offerhöjden och där arbetar sig trött,
hur han än går till sin helgedom och ber,
så uträttar han ingenting med det.
13 Detta är det ord som Herren på den tiden talade om Moab. 14 Men nu har Herren åter talat och sagt: Inom tre år, så som daglönaren räknar åren, skall Moab i sin härlighet, med alla sina stora skaror, bli räknad för intet. Och det som blir kvar skall vara litet och obetydligt och inte mycket värt.
Damaskus och Israel skall straffas
17 Profetia om Damaskus.
Se, Damaskus skall upphöra att vara en stad,
det skall bli en ruinhög.
2 Aroers städer blir övergivna.
De blir ett tillhåll för hjordar som lägger sig där,
utan att någon skrämmer dem.
3 Och Efraims befästa stad skall inte längre finnas till,
inte heller Damaskus kungadöme och återstoden av Aram.
Det skall gå med dem som med Israels barns härlighet,
säger Herren Sebaot.
4 När den dagen kommer, skall Jakobs härlighet förblekna
och hans feta kropp magra.
5 Det skall vara som när skördemannen samlar ihop säd
och med sin arm skördar axen.
Han skall då vara lik en som plockar ax i Refaimdalen.
6 Bara en efterskörd lämnas kvar,
som när man skakar ett olivträd,
två eller tre mogna oliver blir kvar högst uppe i toppen,
fyra eller fem på trädets kvistar, säger Herren, Israels Gud.
7 På den dagen skall människorna blicka upp till sin Skapare,
deras ögon skall se på Israels Helige.
8 Människorna skall inte vända sin blick till de altaren
som deras händer har gjort.
På sina fingrars verk skall de inte se,
inte på aserorna eller på solstoderna.
9 På den dagen skall deras befästa städer
vara som övergivna fästen
i skogen och på bergstopparna,
som övergavs när Israels barn drog in.
Allt skall bli ödelagt.
10 Ty du hade glömt din frälsnings Gud,
du kom inte ihåg din styrkas klippa.
Därför planterade du ljuvliga planteringar
och satte främmande skott i dem.
11 Den dag du planterade dem inhägnade du dem,
och tidigt kom dina plantor att blomma,
men skörden uteblev på skördedagen,
då plågan blev mycket svår.
12 Hör larmet av många folk,
det brusar som havet brusar.
Det dånar av folkslag,
det dånar som väldiga vatten dånar.
13 Folkslag dånar,
som stora vatten dånar.
Men han tillrättavisar dem och de flyr bort i fjärran.
De jagas som agnar för vinden på bergen,
som virvlande löv för stormen.
14 När aftonen är inne, se, då kommer plötsligt förskräckelse,
och innan morgonen gryr är de borta.
Detta är våra rövares del och våra plundrares lott.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln