Chronological
Sions upprättelse och kommande härlighet
54 Jubla, du ofruktsamma, du som inte har fött barn,
brist ut i jubel och ropa av fröjd,
du som inte har haft födslovärkar.
Ty den ensamma har många barn,
fler än den som har man, säger Herren.
2 Utvidga platsen för din boning,
spänn ut tältdukarna som du bor inunder och spar inte.
Förläng dina tältlinor och gör dina tältpluggar starka.
3 Ty du skall utbreda dig både åt höger och åt vänster.
Dina avkomlingar skall ta hedningars länder i besittning
och på nytt befolka ödelagda städer.
4 Frukta inte, ty du skall inte komma på skam,
blygs inte, ty du skall inte bli förödmjukad.
Nej, du skall glömma din ungdoms skam,
och ditt änkestånds förakt skall du inte mer komma ihåg.
5 Ty den som har skapat dig är din man,
Herren Sebaot är hans namn.
Israels Helige är din återlösare,
han som kallas hela jordens Gud.
6 Ty som en övergiven kvinna i hjärtesorg kallades du
av Herren,
och som en förskjuten ungdomshustru, säger din Gud.
7 Ett litet ögonblick övergav jag dig,
men i stor barmhärtighet vill jag på nytt samla dig.
8 Då min vrede vällde fram,
dolde jag ett ögonblick mitt ansikte för dig,
men med evig nåd vill jag nu förbarma mig över dig,
säger Herren, din återlösare.
9 Jag skall göra som vid Noas flod.
Liksom jag svor att Noas flod inte mer skulle komma över jorden,
så svär jag att inte mer vredgas på dig eller bestraffa dig.
10 Om än bergen viker bort och höjderna vacklar,
så skall min nåd inte vika från dig
och mitt fridsförbund inte vackla,
säger Herren, din förbarmare.
11 Du arma, som har blivit så hemsökt av stormar
utan att få någon tröst,
med blyglans skall jag nu mura dina stenar
och ge dig grundvalar av safirer.
12 Jag skall göra dina tinnar av rubiner,
dina portar av karbunklar
och hela din ringmur av ädla stenar.
13 Dina barn skall alla bli Herrens lärjungar,
och deras frid skall vara stor.
14 I rättfärdighet skall du bli befäst.
Förtryck skall vara fjärran från dig,
du har ingenting att frukta.
Förskräckelse skall vara borta,
den skall inte komma dig nära.
15 Om man sammangaddar sig mot dig,
kommer det ingalunda från mig.
De som sammangaddar sig mot dig
skall falla för dig.
16 Se, jag skapar smeden,
som blåser upp kolelden
och formar ett vapen genom sitt arbete.
Jag skapar också fördärvaren till att förstöra.
17 Inget vapen som smids mot dig skall ha framgång,
och varje tunga som upphäver sig mot dig
skall du i domen döma skyldig.
Detta är Herrens tjänares arvedel,
och deras rättfärdighet kommer från mig, säger Herren.
Inbjudan till dem som törstar
55 Hör på, alla ni som törstar, kom hit till vattnet,
och ni som inte har pengar,
kom hit och köp säd och ät.
Ja, kom hit och köp säd utan pengar
och för intet både vin och mjölk.
2 Varför ger ni ut pengar för det som inte är bröd,
era inkomster för det som inte kan mätta?
Hör på mig, så skall ni få äta gott
och njuta av utsökt mat.
3 Böj ert öra hit och kom till mig!
Hör, så får er själ leva!
Jag vill sluta med er ett evigt förbund:
Ni skall få den trofasta nåd som jag lovade David.
4 Se, honom har jag satt till ett vittne för folken,
till en furste och ledare för folken.
5 Du skall kalla på ett folk
du inte känner,
ett hednafolk som inte känner dig
skall skynda till dig
för Herrens, din Guds, skull,
för Israels Heliges skull,
ty han har förhärligat dig.
6 Sök Herren medan han låter sig finnas,
åkalla honom medan han är nära.
7 Den ogudaktige må överge sin väg,
den orättfärdige sina tankar
och vända om till Herren,
så skall han förbarma sig över honom,
och till vår Gud,
ty han skall ge mycken förlåtelse.
8 Mina tankar är inte era tankar,
och era vägar är inte mina vägar, säger Herren.
9 Nej, så mycket som himlen är högre än jorden,
så mycket är mina vägar högre än era vägar
och mina tankar högre än era tankar.
10 Liksom regnet och snön faller från himlen
och inte återvänder dit,
förrän det har vattnat jorden och gjort den fruktbar
och ger säd till att så
och bröd till att äta,
11 så skall det vara med ordet
som går ut från min mun.
Förgäves skall det inte vända tillbaka till mig
utan att ha verkat vad jag vill,
och utfört det vartill jag har sänt ut det.
12 Med glädje skall ni dra ut,
i frid skall ni föras fram.
Bergen och höjderna skall brista ut i jubel inför er,
alla markens träd skall klappa i händerna.
13 Där nu törnsnår finns
skall cypresser växa upp,
där nässlor står
skall myrten växa upp.
Detta skall bli Herren till ära,
ett evigt tecken som inte skall utplånas.
Guds frälsning gäller alla
56 Så säger Herren: Håll fast vid det som är rätt,
handla rättfärdigt,
ty min frälsning kommer snart,
min rättfärdighet blir uppenbarad inom kort.
2 Välsignad är den människa som gör så,
den människoson som håller fast vid det,
den som tar vara på sabbaten så att han inte ohelgar den,
den som avhåller sin hand från att göra något ont.
3 Den främling som har slutit sig till Herren skall inte säga:
"Säkert kommer Herren att skilja mig från sitt folk."
Inte heller skall eunucken säga:
"Jag är ett förtorkat träd."
4 Ty så säger Herren:
De eunucker som tar vara på mina sabbater,
som väljer det jag finner glädje i
och håller fast vid mitt förbund,
5 åt dem skall jag i mitt hus och inom mina murar
ge ett minnesmärke och ett namn,
en välsignelse som är bättre än söner och döttrar.
Jag skall ge dem ett evigt namn som inte skall utplånas.
6 De främlingar som har slutit sig till Herren
och som vill tjäna honom och älska Herrens namn,
ja, som vill vara hans tjänare,
alla som tar vara på sabbaten så att de inte ohelgar den,
och som håller fast vid mitt förbund,
7 dem skall jag föra till mitt heliga berg.
Jag skall ge dem glädje i mitt bönehus.
Deras brännoffer och slaktoffer skall bli godtagna på mitt altare.
Ty mitt hus skall kallas ett bönens hus för alla folk.
8 Så säger Herren Herren,
han som samlar de fördrivna av Israel:
Ännu fler skall jag samla till honom,
till hans församling.
Israels väktare är blinda
9 Alla ni markens vilda djur, kom och ät,
alla ni vilda djur i skogen!
10 Hans väktare är alla blinda,
de märker inget.
De är alla stumma hundar som inte kan skälla.
De ligger och drömmer, de älskar att slumra.
11 Men de är glupska hundar,
de blir aldrig mätta.
Och de skall vara herdar,
de som ingenting förstår!
De går alla sin egen väg,
var och en söker sin egen fördel, allesammans.
12 "Kom, jag skall hämta vin,
låt oss berusa oss av starka drycker.
Och morgondagen skall bli denna lik,
ja, ännu bättre!"
Israels trolöshet och avgudadyrkan
57 Den rättfärdige går under, men ingen bryr sig om det.
Fromma människor rycks bort,
utan att någon inser
att den rättfärdige tas bort för att slippa ondskan.
2 Han går in i friden.
De som vandrar sin väg rakt fram
kommer till vila på sina läger.
3 Men ni, träd fram här,
ni söner till teckentyderskor,
ni barn till äktenskapsbrytare och horor.
4 Vem gör ni er lustiga över?
Mot vem spärrar ni upp munnen och räcker ut tungan?
Är ni inte överträdelsens barn,
lögnens avkomma,
5 ni som under varje grönt träd brinner av lust till avgudarna,
ni som slaktar era barn i dalarna
och i bergsklyftornas djup.
6 Ravinens glatta stenar är din del,
de, just de, är din lott.
Åt dem utgjuter du drickoffer och bär fram matoffer.
Skulle jag låta mig nöja med sådant?
7 Du ordnade din bädd på höga och stora berg.
Dit begav du dig för att offra slaktoffer.
8 Bakom dörren och dörrposten satte du ditt minnestecken.
Du övergav mig, klädde av dig,
steg upp i din säng och gjorde den rymlig.
Du ingick förbund med några av dem
som du älskade att gå i säng med.
Du såg dem nakna.
9 Du gick till kungen med olja
och smorde dig med en mängd väldoftande salvor.
Du sände dina budbärare till fjärran land,
ja, ända ner till dödsriket.
10 Även om du blev trött av din långa färd,
sade du inte: "Det är lönlöst."
Så länge du kunde röra din hand, mattades du inte.
11 För vem var du rädd och fruktade,
eftersom du bedrog mig?
Du har inte kommit ihåg mig
eller brytt dig om mig.
Är det inte så: Eftersom jag varit tyst, och det sedan lång tid,
fruktar du mig inte?
12 Men jag skall visa hur det är med din rättfärdighet
och med dina verk;
de skall inte hjälpa dig.
13 När du ropar, må ditt avgudafölje rädda dig.
En vind skall ta dem alla med sig,
en fläkt skall föra dem bort.
Men den som tar sin tillflykt till mig
skall få landet till arvedel
och få besitta mitt heliga berg.
14 Man skall säga:
"Bana väg, bana och bered väg!
Tag bort stötestenarna från mitt folks väg!"
15 Ty så säger den höge och upphöjde,
han som tronar till evig tid och heter "den Helige":
Jag bor i det höga och heliga
men också hos den som är förkrossad
och har en ödmjuk ande,
för att ge liv åt de ödmjukas ande,
för att ge liv åt de förkrossades hjärtan.
16 Jag skall inte gå till rätta för evigt,
inte ständigt vredgas,
ty då skulle deras ande försmäkta inför mig,
de själar som jag själv har skapat.
17 För hans girighetssynd var jag vred.
Jag slog honom och dolde mig i min vrede.
Men han vände sig bort
och gick den väg han själv ville.
18 Jag har sett hans vägar,
men jag vill bota honom och leda honom
och ge honom och hans sörjande tröst.
19 Jag vill skapa lovsång på deras läppar,
fullkomlig frid både för den som är fjärran och den som är nära,
säger Herren. Jag skall bota honom.
20 Men de ogudaktiga är som ett upprört hav,
ett som inte kan vara stilla,
ett hav vars vågor rör upp dy och orenlighet.
21 Det finns ingen frid för de ogudaktiga, säger min Gud.[a]
III. DET GAMLA OCH DET NYA SION (Kap 58-66)
Falsk och äkta fasta
58 Ropa med full hals, håll ej tillbaka.
Höj upp din röst som en basun
och förkunna för mitt folk dess överträdelse,
för Jakobs hus dess synder.
2 Väl söker de mig dag ut och dag in
och vill ha kunskap om mina vägar,
som om de vore ett folk som övar rättfärdighet
och inte överger sin Guds domslut.
De frågar mig om rättfärdiga domslut
och vill att Gud skall komma dem nära.
3 "Varför fastar vi,
när du inte ser det,
varför späker vi oss,
när du inte märker det?"
Men se, på er fastedag gör ni vad ni har lust till,
och alla era arbetare driver ni hårt.
4 Ni håller er fasta med kiv och trätor,
ni slåss med onda nävar.
Ni fastar inte på sådant sätt nu
att ni kan göra er röst hörd i höjden.
5 Skulle detta vara en sådan fasta som jag vill ha,
en dag då människan ödmjukar sig?
Att man hänger med huvudet som ett sävstrå
och sätter sig i säcktyg och aska,
vill du kalla det att hålla fasta
och en dag till Herrens välbehag?
6 Nej, detta är den fasta jag vill ha:
Lossa orättfärdiga bojor,
lös okets band,
släpp de förtryckta fria,
bryt sönder alla ok,
7 ja, dela ditt bröd åt den hungrige
skaffa de fattiga och hemlösa en boning,
kläd den nakne var du än ser honom
och drag dig inte undan för den som är ditt kött och blod.
8 Då skall ditt ljus bryta fram som morgonrodnaden
och ditt helande visa sig med hast.
Din rättfärdighet skall gå framför dig
och Herrens härlighet följa i dina spår.
9 Då skall Herren svara när du åkallar honom.
När du ropar, skall han säga: "Se, här är jag."
Om du gör dig av med varje slags ok,
om du slutar att peka finger och tala onda ord,
10 om du delar med dig åt den hungrige av det du har
och mättar den som lider nöd,
då skall ditt ljus gå upp i mörkret
och din natt bli lik middagens ljus.
11 Och Herren skall alltid leda dig;
han skall mätta dig mitt i ödemarken
och ge styrka åt benen i din kropp.
Du skall vara lik en vattenrik trädgård
och likna ett källsprång, vars vatten aldrig tryter.
12 Dina avkomlingar skall bygga upp de gamla ruinerna,
du skall återställa grundvalar från forntida släkten.
Du skall kallas "han som murar igen sprickor",
"han som återställer stigar, så att man kan bo i landet".
13 Om du hindrar din fot på sabbaten
att göra vad du har lust till på min heliga dag,
om du kallar sabbaten din lust och förhärligar den till Herrens ära,
om du förhärligar den genom att inte gå egna vägar
och inte göra vad du har lust till eller tala tomma ord,
14 då skall du fröjda dig i Herren,
och jag skall föra dig fram över landets höjder
och låta dig njuta av din fader Jakobs arvedel.
Så har Herrens mun talat.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln