Chronological
Profetia om Tyrus
23 Profetia om Tyrus.
Jämra er, ni fartyg från Tarsis,
ty det är ödelagt, utan hus och utan ingång.
Från kitteernas land når dem budskapet om detta.
2 Sitt stumma, ni kustlandets invånare!
Köpmän från Sidon, sjöfarande män, uppfyllde dig.
3 Av Sihors säd och Nilflodens skördar
skaffade du dig förtjänst
genom att fara över stora vatten och driva handel.
Du blev en marknadsplats för folken.
4 Stå där med skam, Sidon,
ty havet har sagt, ja, havets fäste säger:
"Jag har inte haft födslosmärtor,
inte fött barn,
inte fött upp unga män eller fostrat jungfrur."
5 När ryktet kommer till Egypten,
bävar man vid nyheterna om Tyrus.
6 Drag bort till Tarsis och jämra er,
ni kustlandets invånare.
7 Är detta er glada stad från forna dagar?
Hennes fötter skall bära henne långt bort för att bo där.
8 Vem har beslutat detta om Tyrus,
hon som delade ut kronor,
hade köpmän som var furstar
och handelsmän som var stormän på jorden?
9 Herren Sebaot har beslutat det
för att slå ner all stolt härlighet
och ödmjuka alla stormän på jorden.
10 Bred ut dig över ditt land som Nilfloden,
du Tarsis dotter.
Du bär ingen boja mer.
11 Han räckte ut sin hand över havet,
han kom kungariken att skaka.
Herren befallde att Kanaans fästen skulle ödeläggas.
12 Han sade: "Du skall aldrig mer jubla,
du kränkta jungfru, du Sidons dotter.
Stå upp och drag bort till kitteernas land.
Men inte heller där skall du få ro.
13 Se på kaldeernas land.
Detta folk finns inte mer.
Assyrierna gav detta land åt ökendjur.
De uppförde sina belägringstorn,
rev ner palatsen i landet
och förvandlade det till en grushög.
14 Jämra er, ni Tarsisskepp,
ty er befästning är förstörd."
15 På den dagen skall Tyrus vara bortglömt i sjuttio år, lika länge som en kungs dagar. Men efter sjuttio år skall det gå med Tyrus som i visan om skökan:
16 "Tag din harpa och gå omkring i staden,
du bortglömda sköka.
Spela vackert och sjung flitigt,
så att du blir ihågkommen."
17 Ty efter sjuttio år skall Herren se till Tyrus, och hon skall åter ta emot skökolön och bedriva otukt med jordens alla länder i hela världen. 18 Men hennes handelsvinst och hennes lön skall helgas åt Herren. Det skall inte lagras eller läggas undan, utan hennes vinst skall gå till dem som bor inför Herrens ansikte för att de skall ha tillräckligt med mat och vackra kläder.
Den stora hemsökelsen över jorden
24 Se, Herren tömmer jorden och ödelägger den.
Han omvälver dess yta
och skingrar dess invånare.
2 Det går prästen som folket,
husbonden som tjänaren,
husmodern som tjänarinnan,
säljaren som köparen,
låntagaren som långivaren,
den skuldsatte som borgensmannen.
3 Jorden blir helt utplundrad
och fullständigt ödelagd.
Ty Herren har sagt detta.
4 Jorden sörjer och tynar bort,
världen försmäktar och vissnar bort,
jordens stolta folk försmäktar.
5 Jorden har blivit orenad under sina invånare,
ty de har överträtt Guds undervisning,
kränkt lagarna
och brutit det eviga förbundet.
6 Därför förtär en förbannelse jorden,
de som bor på den måste straffas för sin skuld.
Därför tynar jordens invånare bort,
bara några få är kvar.
7 Vinmusten sörjer, vinstocken tynar bort.
Alla som var hjärteglada suckar.
8 Det är slut med pukornas fröjd,
de gladas sorl har upphört.
Det är slut med harpans glädje.
9 Man dricker inte vin under sång,
rusdrycken är bitter för dem som dricker den.
10 Den öde staden ligger nerbruten,
alla hus är stängda,
ingen kan komma in.
11 Ute på gatorna hörs klagorop över vinet.
All glädje har förmörkats,
all jordens fröjd har flytt.
12 Bara ödeläggelse är kvar i staden,
porten har slagits i spillror.
13 Ty det skall bli på jorden bland folken,
som när man slår ner oliver,
eller som när man gör en efterskörd
sedan vinbärgningen är avslutad.
14 Dessa höjer sin röst och ropar av fröjd.
Från havet jublar de högt över Herrens höghet:
15 "Ära därför Herren i öster,
ära i havsländerna Herrens, Israels Guds, namn."
16 Från jordens ände hör vi lovsånger:
"Ära till den Rättfärdige!"
Men jag sade: Jag arme, jag arme, ve mig!
Förrädare förråder.
Ja, med förräderi förråder förrädarna.
17 Fruktan, fallgrop och snara väntar er,
ni jordens invånare.
18 Det skall ske att den som flyr undan förskräckelsens rop
störtar i fallgropen,
och den som kommer upp ur fallgropen
fångas i snaran.
Ty fönstren i höjden är öppna
och jordens grundvalar skakar.
19 Jorden brister, ja, den brister.
Jorden rämnar, ja, den rämnar.
Jorden vacklar, ja, den vacklar.
20 Jorden raglar som en drucken.
Den svajar fram och tillbaka
som en vakthydda i trädets topp.
Dess missgärning vilar tung på den.
Den skall falla och inte mer resa sig.
21 På den dagen skall Herren straffa
höjdens här uppe i höjden
och jordens kungar nere på jorden.
22 De skall samlas ihop
som fångar i fånggropen,
de skall stängas inne i fängelse.
Efter lång tid når straffet dem.
23 Då skall månen blygas och solen skämmas,
ty Herren Sebaot skall då vara konung
på Sions berg och i Jerusalem
och inför sina äldste, i härlighet.
Lovsång till Herren för hans seger
25 Herre, du är min Gud! Jag vill upphöja dig, jag vill prisa ditt namn,
för du gör underbara ting,
dina rådslut från fordom
utför du med trofasthet och sanning.
2 Du har gjort stad till stenhög,
befäst stad till ruiner,
och främlingars fäste skall inte längre vara stad,
det skall aldrig mer byggas upp.
3 Därför skall det mäktiga folket ära dig,
de skoningslösa hedningarnas städer frukta dig.
4 Du är ett skydd för den svage,
ett skydd för den fattige i hans nöd,
en tillflykt undan storm,
en skugga undan hetta.
Ty de skoningslösas andedräkt är som en storm mot en vägg.
5 Som du kuvar hettan när det är som torrast,
så kuvar du främlingarnas larm.
Ja, som hettan dämpas av molnets skugga,
så dämpas de skoningslösas sång.
Herrens festmåltid
6 Herren Sebaot skall på detta berg
göra en festmåltid för alla folk,
en festmåltid med utsökta rätter och gamla viner,
ja, med bästa vin, väl klarat.
7 Han skall på detta berg göra om intet
den slöja som beslöjar alla folk,
det täckelse som täcker alla folkslag.
8 Han skall för alltid göra döden om intet.
Herren Herren skall torka bort tårarna från alla ansikten,
sitt folks vanära skall han ta bort från hela jorden.
Ty Herren har talat.
9 På den dagen skall man säga:
Se, här är vår Gud!
Honom väntade vi på,
han skall frälsa oss.
Ja, här är Herren som vi väntade på.
Låt oss vara glada och fröjdas över hans frälsning.
10 Ty Herrens hand skall vila över detta berg,
men Moab skall trampas ner i sitt eget land
liksom halm trampas ner i gödselhögen.
11 Hur han än där breder ut sina händer,
lik simmaren som simmar,
skall dock hans stolthet brytas ner
trots hans händers alla konster.
12 Ja, dina murars höga fästningsverk störtar han omkull och förödmjukar,
han slår dem till jorden, ner i stoftet.
Lovsång
26 På den dagen skall man sjunga denna sång i Juda land:
Vi har en stark stad.
Han reser upp murar och skyddsvärn till vår räddning.
2 Öppna portarna,
så att ett rättfärdigt folk får tåga in,
ett folk som förblir troget.
3 Den som är fast i sitt sinne bevarar du i frid,
i frid, ty på dig förtröstar han.
4 Förtrösta på Herren till evig tid,
ty Herren Herren är en evig klippa.
5 Han störtar ner dem som tronar i höjden,
den stolta staden förödmjukar han.
Han slår den till jorden,
han låter den komma ner i stoftet.
6 Den trampas ner under fötterna,
fattigas fötter, svagas steg.
7 Den rättfärdiges väg är jämn,
du, den Rättfärdige, jämnar den rättfärdiges stig.
8 Ja, på dina domars väg, Herre,
väntar vi dig.
Till ditt namn och ditt pris
står vår själs längtan.
9 Min själ längtar efter dig om natten,
ja, anden i mig söker dig.
Ty när dina domar drabbar jorden,
lär sig världens invånare rättfärdighet.
10 När den ogudaktige får nåd,
lär han sig inte rättfärdighet.
I det land där rätt skulle råda, handlar han orätt,
han ser inte Herrens höghet.
11 Herre, din hand är upplyft,
men de ser det inte.
De skall se din iver för folket och blygas,
ja, den eld som är avsedd för dina fiender skall förtära dem.
12 Herre, du skall ge oss frid,
ty allt vad vi har uträttat, har du utfört åt oss.
13 Herre, vår Gud, andra herrar än du har härskat över oss,
men bara genom dig prisar vi ditt namn.
14 De döda får inte liv igen,
de avsomnade står inte upp.
Därför har du gripit in och förgjort dem.
Du har fullständigt utplånat minnet av dem.
15 Du har förökat folket, Herre.
Du har förökat folket och bevisat dig härlig,
du har utvidgat landets alla gränser.
16 Herre, i nöden sökte de dig,
de utgöt tysta böner
när din tillrättavisning drabbade dem.
17 Som en havande kvinna våndas,
då hon är nära att föda
och ropar ut sin smärta,
så är det med oss inför dig, Herre.
18 Vi var havande och våndades,
men vi födde vind.
Vi har inte skaffat räddning åt landet,
och ingen föds till att bo på jorden.
19 Dina döda skall bli levande,
mina dödas kroppar skall uppstå.
Vakna upp och jubla,
ni som bor i stoftet,
ty din dagg är ljusets dagg,
och jorden skall ge igen de avsomnade.
20 Kom mitt folk och gå in i dina kamrar,
stäng igen dörrarna efter dig.
Göm dig ett litet ögonblick,
till dess vreden har gått förbi.
21 Ty se, Herren kommer ut ur sin boning
för att straffa jordens invånare för deras missgärning.
Jorden skall blottlägga sina blodskulder
och inte längre dölja sina dräpta.
Israel, Herrens vingård
27 På den dagen skall Herren med sitt hårda, stora och starka svärd,
straffa Leviatan, den snabba ormen,
och Leviatan, den ringlande ormen, och han skall döda
draken[a] i havet.
2 Sjung på den dagen om den underbara vingården:
3 Jag, Herren, sköter om den,
ständigt vattnar jag den.
Både dag och natt vaktar jag den,
så att ingen skall skada den.
4 Jag hyser ingen vrede.
Hade jag törne och tistel att strida emot,
skulle jag gå lös på dem och bränna upp alltsammans,
5 såvida man inte sökte skydd hos mig
för att sluta fred med mig.
Ja, fred må man sluta med mig.
6 I kommande dagar skall Jakob slå rot,
Israel grönska och blomstra.
De skall fylla hela världen med frukt.
7 Har han slagit Israel,
så som han slog dem som slog hans folk?
Eller dräpte han Israel,
så som dess dråpare blev dräpta?
8 Nej, väl tillrättavisade han folket
när han förkastade och försköt det,
väl ryckte han bort det
med sin hårda vind på östanstormens dag.
9 Men därför blir också Jakobs missgärning försonad,
och detta blir följden av att deras synder tas bort:
Han gör alla altarets stenar lika kalkstenar
som smulas sönder.
Aseror och solstoder skall inte mer resas.
10 Den befästa staden är öde,
en folktom plats,
övergiven som en öken.
Kalvar betar där och lägger sig där,
de biter av dess kvistar.
11 När grenarna är torra bryter man av dem,
och kvinnor kommer och gör upp eld med dem.
Ty detta är ett folk utan förstånd.
Därför visar deras skapare dem inget förbarmande
och deras danare dem ingen barmhärtighet.
12 Det skall ske på den dagen att Herren inbärgar frukten
från den strida floden till Egyptens bäck,
och ni skall samlas in en och en, ni Israels barn.
13 Och det skall ske på den dagen
att man skall blåsa i ett stort horn,
och de som har varit försvunna i Assyriens land
och fördrivna till Egyptens land
skall då komma och tillbe Herren
på det heliga berget i Jerusalem.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln