Chronological
II. SION OCH FRÄLSNINGEN FRÅN SYNDEN (Kap 49-57)
Messias, Herrens tjänare
49 Hör på mig, ni kustländer, lyssna, ni folk, som bor i fjärran.
Herren kallade mig när jag ännu var i moderlivet,
han nämnde mitt namn medan jag låg i min mors sköte.
2 Han gjorde min mun lik ett skarpt svärd
och gömde mig under sin hands skugga.
Han gjorde mig till en vass pil
och dolde mig i sitt koger.
3 Han sade till mig: "Du är min tjänare, Israel,
genom dig vill jag förhärliga mig."
4 Men jag tänkte: "Förgäves har jag ansträngt mig,
utan nytta har jag förbrukat min kraft.
Dock, min rätt är hos Herren
och min lön är hos min Gud."
5 Och nu säger Herren,
han som från moderlivet danade mig till sin tjänare,
för att föra Jakob tillbaka till honom,
så att Israel samlas hos honom
- ty jag är ärad i Herrens ögon,
och min Gud är min starkhet -
6 han säger: Det är för lite för dig, då du är min tjänare,
att endast upprätta Jakobs stammar
och föra tillbaka de bevarade av Israel.
Jag skall sätta dig till ett ljus för hednafolken,
för att du skall bli min frälsning intill jordens yttersta gräns.
7 Så säger Herren, Israels återlösare, hans Helige,
till honom som är föraktad av var själ,
till honom som är avskydd av folken,
till honom som är härskares tjänare:
Kungar skall se det och stå upp,
furstar skall se det och tillbedja
för Herrens skull, han som är trofast,
för Israels Heliges skull, han som har utvalt dig.
8 Så säger Herren:
Jag bönhör dig i nådens tid,
jag hjälper dig på frälsningens dag.
Jag skall bevara dig
och göra dig till ett förbund för folket,
för att upprätta landet
och utskifta de förödda arvslotterna
9 och säga till de fångna: "Drag ut",
och till dem som sitter i mörkret: "Kom fram."
De skall finna bete utmed vägarna,
betesplatser på alla kala höjder.
10 De skall varken hungra eller törsta,
ökenhettan och solen skall inte skada dem,
ty deras förbarmare skall leda dem
och föra dem till vattenkällor.
11 Jag skall göra alla mina berg till jämna vägar,
och mina banade vägar skall byggas höga.
12 Se, där kommer de fjärran ifrån,
somliga från norr och andra från väster,
somliga från sineernas land.
13 Jubla, ni himlar, och fröjda dig, du jord,
brist ut i jubel, ni berg.
Ty Herren tröstar sitt folk
och förbarmar sig över sina betryckta.
Herren har inte glömt Sion
14 Men Sion säger: " Herren har övergivit mig,
Herren har glömt mig."
15 Kan då en mor glömma sitt barn,
så att hon inte förbarmar sig över sin livsfrukt?
Och även om hon kunde glömma sitt barn,
skall jag inte glömma dig.
16 Se, på mina händer har jag upptecknat dig.
Dina murar står alltid inför mig.
17 Dina söner skyndar sig tillbaka,
medan de som förstör och ödelägger dig drar bort ifrån dig.
18 Lyft upp dina ögon och se dig omkring,
alla samlas de hos dig.
Så sant jag lever, säger Herren,
du skall få klä dig i dem alla som en skrud
och lik en brud fästa dem omkring dig.
19 Ty om du tidigare låg i ruiner och var ödelagd
och ditt land var förött,
skall det nu bli för trångt att bo där,
och de som fördärvar dig skall vara långt borta.
20 Du skall få höra barnen säga,
de som föddes under din barnlöshet:
"Platsen är för trång för mig,
gör plats för mig, så att jag kan bo här."
21 Då skall du säga i ditt hjärta:
"Vem har fött dessa åt mig?
Jag var ju barnlös och ofruktsam,
landsflyktig och fördriven.
Vem har fostrat dessa?
Se, jag var lämnad ensam kvar.
Varifrån kommer då dessa?"
22 Så säger Herren Herren:
Se, jag skall lyfta min hand mot folken,
resa mitt baner för hednafolken.
Då skall de komma med dina söner i sin famn
och bära dina döttrar på sina axlar.
23 Kungar skall vara dina barns vårdare,
och furstinnor dina ammor.
De skall falla ner inför dig med ansiktet mot jorden
och slicka stoftet vid dina fötter.
Och du skall inse att jag är Herren
och att de som hoppas på mig inte kommer på skam.
24 Kan man ta ifrån den starke hans byte
eller rycka fångarna från den som har segerns rätt?[a]
25 Ja, så säger Herren:
"Nu skall den starkes fångar tas ifrån honom,
bytet ryckas ur tyrannens hand.
Jag skall själv strida mot dina motståndare,
jag skall själv rädda dina barn.
26 Jag skall låta dem som förtrycker dig äta sitt eget kött,
och av sitt eget blod skall de bli druckna, som av sött vin.
Och allt kött skall då förstå att jag, Herren, är din Frälsare,
att den Mäktige i Jakob är din återlösare."
Israels synd och Herrens tjänares lydnad
50 Så säger Herren: Var finns er mors skiljebrev,
det som jag har förskjutit henne med?
Eller till vilken av mina fordringsägare har jag sålt er?
Se, genom era missgärningar blev ni sålda,
och för era överträdelsers skull blev er mor förskjuten.
2 Varför var ingen där när jag kom?
Varför svarade ingen när jag ropade?
Är min arm för kort för att friköpa er,
eller har jag ingen kraft till att hjälpa?
Se, genom min befallning torkar jag ut havet
och förvandlar strömmarna till öken.
Deras fiskar ruttnar av brist på vatten
och dör av törst.
3 Jag kläder himlen i mörker
och ger den sorgdräkt att bära.
4 Herren Herren har givit mig en tunga med lärdom,
så att jag förstår att med mina ord hjälpa den trötte.
Han väcker var morgon mitt öra,
han väcker det till att höra på lärjungasätt.
5 Herren Herren har öppnat mitt öra,
och jag har inte varit upprorisk,
jag har inte vikit tillbaka.
6 Jag höll fram min rygg åt dem som slog mig
och mina kinder åt dem som ryckte ut mina skäggstrån.
Jag dolde inte mitt ansikte för hån och spott.
7 Herren Herren skall hjälpa mig,
därför behöver jag inte skämmas,
därför gör jag mitt ansikte hårt som sten.
Jag vet att jag inte kommer på skam.
8 Den som förklarar mig rättfärdig är nära.
Vem vill då gå till rätta med mig?
Må han träda fram tillsammans med mig.
Vem är min motpart?
Låt honom komma hit.
9 Se, Herren Herren kommer att hjälpa mig.
Vem vill då döma mig skyldig?
De skall alla slitas ut som ett klädesplagg,
mal skall förtära dem.
10 Vem bland er fruktar Herren
och hör hans tjänares röst?
Om han än vandrar i mörkret
och inte ser någon ljusning,
skall han förtrösta på Herrens namn
och stödja sig på sin Gud.
11 Men se, alla ni som tänder upp en eld
och omger er med brinnande pilar,
vandra i lågorna från er eld
bland de brinnande pilar som ni har antänt.
Av min hand skall detta drabba er,
ni kommer att ligga i kval.
Sions frälsning är Herrens verk
51 Hör på mig, ni som far efter rättfärdighet,
ni som söker Herren.
Se på klippan, ur vilken ni är uthuggna,
och på gruvan, ur vilken ni har grävts fram.
2 Se på er fader Abraham,
och på Sara som födde er.
Ty medan han ännu var ensam kallade jag honom,
och jag välsignade och förökade honom.
3 Ja, Herren tröstar Sion,
han ser med medlidande på alla dess ruiner.
Han gör dess öken lik Eden,
dess ödemark lik Herrens lustgård.
Fröjd och glädje skall höras därinne,
tacksägelse och lovsångs ljud.
4 Tänk på mig, du mitt folk;
lyssna till mig, du min menighet.
Ty undervisning skall utgå från mig,
min rätt skall jag sätta till ett ljus för folken.
5 Min rättfärdighet är nära,
min frälsning är på väg,
och mina armar skall döma folken.
Kustländerna väntar på mig
och hoppas på min arm.
6 Lyft upp era ögon till himlen,
och se på jorden därunder.
Ty himlen skall försvinna som en rök
och jorden nötas ut som en klädnad.
Dess invånare skall dö som mygg.
Men min frälsning skall förbli för evigt,
min rättfärdighet skall inte brytas ner.
7 Hör på mig, ni som känner rättfärdigheten,
du folk, som har min undervisning i ditt hjärta.
Frukta inte för människors smädelser,
var inte rädd för deras hån.
8 Ty mal skall förtära dem som en klädnad,
mott skall äta dem som ylle.
Men min rättfärdighet skall förbli för evigt,
min frälsning från släkte till släkte.
9 Vakna upp, vakna upp, kläd dig i styrka,
du Herrens arm!
Vakna upp som i forna dagar, i förgångna tider.
Var det inte du som högg Rahab[b] i bitar,
som genomborrade havsvidundret?
10 Var det inte du som torkade ut havet,
det stora djupets vatten,
och som gjorde havsdjupen till en väg,
där de återlösta kunde gå fram?
11 Så skall Herrens friköpta vända tillbaka
och komma till Sion med jubel.
Evig glädje skall kröna deras huvuden,
fröjd och glädje skall komma över dem,
men sorg och suckan skall fly bort.
12 Jag, jag är den som tröstar er.
Vem är då du, att du fruktar för människor som skall dö,
för människobarn som blir som torrt gräs,
13 att du glömmer Herren, din Skapare,
han som spände ut himlen och lade jordens grund,
och att du ständigt dagen igenom fasar för förtryckarens vrede,
eftersom han är redo att fördärva?
Var är nu förtryckarens vrede?
14 Snart blir fången fri.
Han skall inte dö och läggas i graven,
han skall inte lida brist på bröd.
15 Jag är Herren, din Gud,
han som rör upp havet, så att dess vågor dånar,
Herren Sebaot är hans namn.
16 Jag har lagt mina ord i din mun
och övertäckt dig med min hands skugga
för att plantera himlen och grunda jorden
och för att säga till Sion: Du är mitt folk.
Herrens vredesbägare
17 Vakna upp, vakna upp, stå upp Jerusalem,
du som av Herrens hand har fått att dricka hans vredes bägare,
du som har tömt berusningens bägare till sista droppen.
18 Av alla de söner hon hade fött
fanns ingen som ledde henne,
av alla de söner hon hade fostrat
fanns ingen som fattade henne vid handen.
19 Dubbel är den olycka som har drabbat dig,
vem har medkänsla med dig?
Förödelse och förstöring, hunger och svärd
- hur skall jag[c] trösta dig?
20 Dina söner försmäktade,
de låg vid alla gathörn som en antilop i ett nät,
drabbade i fullt mått av Herrens vrede,
av din Guds bestraffning.
21 Så hör nu detta, du eländiga,
som är drucken, men inte av vin:
22 Så säger Herren, som är din Herre
och din Gud, som utför sitt folks sak:
Se, jag tar bort berusningens bägare ur din hand,
av min vredes bägare skall du inte längre dricka.
23 Jag skall sätta den i handen på dina plågare,
de som sade till dig:
"Fall ner, så att vi kan gå fram över dig!"
Så gjorde du din rygg till mark
och till en gata för dem att gå på.
Glädjebudet om Sions återlösning
52 Vakna upp, vakna upp, kläd dig i din styrka, du Sion,
kläd dig i din högtidsskrud, du Jerusalem, du heliga stad,
ty ingen oomskuren eller oren skall härefter komma in i dig.
2 Skaka stoftet av dig,
stå upp och intag din plats, Jerusalem.
Lös banden från din hals, du fångna dotter Sion.
3 Ty så säger Herren:
Ni har blivit sålda för intet,
därför skall ni också utan pengar bli återlösta.
4 Så säger Herren Herren:
Mitt folk drog i forna dagar ner till Egypten
och vistades där som främlingar.
Och Assur har förtryckt dem utan orsak.
5 Vad har jag nu här, säger Herren,
då man har fört bort mitt folk utan skäl?
Dess tyranner skränar, säger Herren,
och mitt namn blir ständigt hånat, varje dag.
6 Därför skall mitt folk lära känna mitt namn,
därför skall det på den dagen förstå
att jag är den som säger: Se, här är jag!
7 Hur ljuvliga är inte glädjebudbärarens fotsteg
när han kommer över bergen
och förkunnar frid,
bär fram goda nyheter
och förkunnar frälsning
och säger till Sion:
"Din Gud är konung!"
8 Hör, dina väktare ropar med hög röst,
de jublar alla,
ty de skall med egna ögon få se
Herren vända tillbaka till Sion.
9 Brist ut i jubel tillsammans,
ni Jerusalems ruiner,
ty Herren tröstar sitt folk,
han återlöser Jerusalem.
10 Herren uppenbarar sin heliga arm inför alla hednafolkens ögon,
alla jordens ändar skall se vår Guds frälsning.
11 Drag bort! Drag bort! Gå ut därifrån!
Rör inte vid något orent!
Gå ut från henne, rena er,
ni som bär Herrens kärl.
12 Ni skall inte gå ut med hast
och inte vandra bort som flyktingar,
ty Herren går framför er,
och Israels Gud avslutar ert tåg.
Herrens tjänares lidande och härlighet
13 [d] Se, min tjänare skall handla[e] vist.
Han skall bli hög och upphöjd, ja, mycket hög.
14 Liksom många häpnade över dig,
så skall hans framträdande förvrängas mer än andra mäns
och hans gestalt mer än andra människors.
15 Han skall bestänka[f] många folk.
Inför honom kommer kungar att förstummas,
ty de får se sådant som aldrig har berättats för dem
och lära känna vad de aldrig har hört.
53 Vem trodde vår predikan, för vem var Herrens arm uppenbarad?
2 Som en späd planta sköt han upp inför honom,
som ett rotskott ur torr jord.
Han hade varken skönhet eller majestät.
När vi såg honom var hans utseende inte tilldragande.
3 Han var föraktad och övergiven av människor,
en smärtornas man och förtrogen med lidande,
lik en som man skyler ansiktet för,
så föraktad att vi räknade honom för intet.
4 Men det var våra sjukdomar han bar,
våra smärtor tog han på sig,
medan vi höll honom för att vara hemsökt,
slagen av Gud och pinad.
5 Han var genomborrad för våra överträdelsers skull,
slagen för våra missgärningars skull.
Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid,
och genom hans sår är vi helade.
6 Vi gick alla vilse som får,
var och en gick sin egen väg,
men all vår skuld lade Herren på honom.
7 Han blev misshandlad, men han ödmjukade sig
och öppnade inte sin mun.
Lik ett lamm som förs bort till att slaktas,
lik ett får som är tyst inför dem som klipper det,
så öppnade han inte sin mun.
8 Genom våld och dom blev han borttagen.
Vem i hans släkte besinnar
att när han rycktes bort från de levandes land,
blev han plågad på grund av mitt folks överträdelse?
9 Bland de ogudaktiga fick han sin grav,
men hos en rik var han i sin död,
ty han hade ingen orätt gjort,
och svek fanns inte i hans mun.
10 Det var Herrens vilja att slå honom och låta honom lida.
När du gör hans liv till ett skuldoffer,
får han se avkomlingar och leva länge,
och Herrens vilja skall ha framgång genom honom.
11 Genom den vedermöda hans själ har utstått
får han se[g] och bli tillfreds.
Genom sin kunskap[h] förklarar min rättfärdige tjänare de många rättfärdiga,
och deras skulder är det han som bär.
12 Därför skall jag ge honom de många[i] som hans del,
och de starka skall han få som byte,
eftersom han utgav sitt liv i döden
och blev räknad bland förbrytare,
han som bar de mångas synd
och trädde in i överträdarnas ställe.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln