Chronological
Domsord över Juda och Israel
1 Herrens ord till morastiten Mika, vid den tid då Jotam, Ahas och Hiskia var kungar i Juda, det han skådade angående Samaria och Jerusalem.
2 Hör alla folk,
lyssna du jord och allt som är därpå.
Herren, Herren skall vara ett vittne mot er,
Herren från sitt heliga tempel.
3 Ty se, Herren träder ut ur sin boning,
han far ner och går fram över jordens höjder.
4 Bergen smälter under honom
och dalarna bryter fram
som vaxet för elden,
som vattnet när det störtar utför branten.
5 Allt detta sker för att Jakob har avfallit,
för att Israels hus har syndat.
Vem är skyldig till Jakobs avfall?
Är det inte Samaria?
Och vem till Juda offerhöjder?
Är det inte Jerusalem?
6 Därför skall jag göra Samaria till en stenhög på marken,
till en plats för vinodling.
Jag skall vräka hennes stenar ner i dalen,
och blotta hennes grundvalar.
7 Alla hennes utskurna avgudabilder skall krossas,
alla hennes skökogåvor skall brännas upp i eld,
alla hennes avgudar skall jag förstöra.
Ty genom skökolön har hon skaffat dem,
och skökolön skall de bli igen.
8 Över detta vill jag klaga och jämra mig,
jag vill gå utblottad och naken.
Jag vill yla som en schakal
och klaga som en struts.
9 Ty hennes sår kan inte läkas,
det har kommit ända till Juda,
det har nått ända till mitt folks port,
ända till Jerusalem.
10 Förkunna det inte i Gat,
gråt inte så bittert!
I Bet-Leafra
vältrar jag mig i stoftet.
11 Drag ut i nakenhet och skam,
ni som bor i Safir!
De som bor i Saanan vågar sig inte ut.
Klagoljuden i Bet-Haesel gör att ni inte kan stanna där.
12 De som bor i Marot våndas efter det goda,
ty en olycka har kommit från Herren
till Jerusalems port.
13 Spänn travare för vagnen,
ni som bor i Lakish,
ni som var orsaken till synd
hos dottern Sion,
ty det var hos er man fann
Israels överträdelser.
14 Därför skall du ge skiljebrev
åt Moreset-Gat.
Husen i Aksib har blivit som en lögn
för Israels kungar.
15 Ännu en gång skall jag låta erövraren komma över er,
ni som bor i Maresa.
Ända till Adullam skall den komma,
Israels härlighet.
16 Raka dig skallig och skär av ditt hår
för barnen som var din glädje.
Gör ditt huvud kalt som gamens,
ty de skall föras bort från dig.
Domsord över förtryckare och falska profeter
2 Ve dem som tänker ut fördärv och på sin bädd planlägger det som är ont.
Så snart morgonen gryr sätter de planerna i verket,
om det står i deras makt.
2 De har begär till åkrar och roffar dem åt sig,
till hus och lägger beslag på dem.
De använder våld mot människor och hus,
mot en man och hans egendom.
3 Därför säger Herren så:
Se, jag tänker ut ont mot detta släkte.
Ni skall inte kunna dra er hals ur det
och ni skall inte gå så stolta,
ty det blir en ond tid.
4 På den dagen
skall man stämma upp en nidvisa över er
och klaga i en klagosång.
Man skall säga:
"Vi är i grund förstörda.
Mitt folks arvslott ändrar han.
O, att han skulle rycka den ifrån mig,
åt förrädare ger han våra åkrar."
5 Därför kommer det inte att hos dig finnas någon
som får spänna mätsnöre över en jordlott
i Herrens församling.
6 "Sluta predika", så predikar de.
"Om sådant får man inte predika,
skall aldrig smädelserna ta slut!"
7 Är det så du talar, du Jakobs hus?
Har Herrens Ande varit otålig?
Har hans gärningar visat något sådant?
Är inte mina ord goda
mot den som lever rättfärdigt?
8 Men sedan en tid har mitt folk
rest sig upp som en fiende.
Ni sliter manteln av dem
som går trygga på vägen
och inte vill veta av någon strid.
9 Mitt folks kvinnor driver ni ut
från de hem där de har sin glädje.
Från deras barn
tar ni min härlighet för alltid.
10 Stå upp och gå er väg,
här har ni ingen viloplats.
Orenheten drar er i fördärvet,
i fruktansvärt fördärv.
11 Om någon skulle komma
med tomt prat, svek och lögn
och säga: "Jag kan profetera för dig
om vin och starka drycker",
då skulle han passa som profet
för detta folk.
Löfte om en befriare
12 Jag skall församla dig,
Jakob, ja, hela ditt folk.
Jag skall samla ihop kvarlevan av Israel,
jag skall föra dem tillsammans
som fåren till fållan,
som en hjord till dess betesmark,
så att det uppstår ett sorl av människor.
13 En som banar väg drar ut framför dem,
de bryter sig igenom och tågar fram,
genom porten vandrar de ut.
Deras kung tågar framför dem,
Herren går i spetsen för dem.
Förfallet bland Israels ledare och profeter
3 Jag sade:
Hör, ni hövdingar i Jakob,
ni furstar över Israels hus:
Är det inte er sak att veta vad som är rätt?
2 Men ni hatar det goda
och älskar det onda,
ni sliter huden av människor
och köttet från deras ben.
3 Ni äter mitt folks kött
och flår huden av dem
och bryter sönder deras ben
för att stycka dem
likt något man kastar i grytan,
så som man gör med kött som läggs i kitteln.
4 När de då ropar till Herren
skall han inte svara dem.
För det onda de gjort
skall han då dölja sitt ansikte för dem.
5 Så säger Herren om de profeter
som för mitt folk vilse,
om dem som ropar:
"Allt står väl till!"
så länge de har något att tugga med sina tänder.
Mot den som inte ger dem något i munnen
blåser de upp till helig strid.
6 Därför skall en natt utan syner komma över er,
och mörker utan spådomar.
Solen skall gå ner över profeterna
och dagen bli mörk över dem.
7 Siarna skall stå med skam
och spåmännen blygas.
De skall alla täcka över sitt skägg,
ty inget svar kommer från Gud.
8 Men jag, jag är full av kraft,
av Herrens Ande, av rätt och styrka,
så att jag kan förkunna för Jakob hans överträdelse,
för Israel hans synd.
9 Hör då detta,
ni hövdingar över Jakobs hus,
ni furstar över Israels hus:
Ni avskyr det som är rätt,
och allt som är rakt gör ni krokigt,
10 ni bygger upp Sion med blod
och Jerusalem med ondska.
11 Stadens hövdingar dömer för mutor,
prästerna undervisar för betalning
och profeterna spår för pengar.
Ändå stöder de sig på Herren och säger:
"Är inte Herren mitt ibland oss?
Olycka skall inte drabba oss."
12 Därför skall Sion för er skull
plöjas upp till en åker,
Jerusalem bli en stenhop
och tempelberget en skogbevuxen höjd.
Israel skall komma tillbaka till sitt land
4 Det skall ske i den yttersta tiden,
att det berg där Herrens hus är
skall stå fast grundat
och vara högst bland bergen,
upphöjt över höjderna.
Och alla folk skall strömma dit.
2 Ja, många folk skall gå i väg och säga:
"Kom, låt oss gå upp
till Herrens berg,
till Jakobs Guds hus.
Han skall undervisa oss om sina vägar,
så att vi kan vandra på hans stigar."
Ty undervisningen skall gå ut från Sion,
Herrens ord från Jerusalem.
3 Han skall döma mellan många folk
och skipa rätt åt mäktiga hednafolk,
ända bort i fjärran land.
Då skall de smida sina svärd till plogbillar
och sina spjut till vingårdsknivar.
Folken skall inte mer lyfta svärd mot varandra
och inte mer träna sig för krig.
4 Var och en skall sitta under sitt vinträd
och under sitt fikonträd utan fruktan,
ty så har Herren Sebaots mun talat.
5 Ty alla andra folk vandrar
vart och ett i sin guds namn,
men vi, vi skall vandra i Herrens, vår Guds, namn,
alltid och för evigt.
6 På den dagen, säger Herren,
skall jag samla ihop de haltande
och föra samman dem som drivits bort
och dem som jag låtit drabbas av olyckor.
7 Jag skall låta de haltande bli en kvarleva,
och de som drivits långt bort ett mäktigt folk,
och Herren skall vara konung
över dem på Sions berg,
från nu och till evig tid.
8 Och du Herdetorn,
du dotter Sions kulle,
till dig skall det komma,
det forna herraväldet skall komma,
dottern Jerusalems kungadöme.
9 Men varför ropar du så högt?
Finns det då ingen kung hos dig,
har du inte längre någon rådgivare
eftersom du har gripits av vånda
likt en barnaföderska?
10 Vrid dig i födslosmärtor,
du dotter Sion,
likt en kvinna som föder barn,
ty nu måste du dra ut ur staden,
och bo på öppna fältet.
Ända till Babel skall du komma.
Där skall du befrias,
där skall Herren förlossa dig
ur dina fienders hand.
11 Nu samlas många hednafolk mot dig,
och de säger: "Låt henne bli orenad
och låt våra ögon se med lust på Sion."
12 Men de känner inte
Herrens tankar,
de förstår inte hans rådslut,
att han har samlat dem som kärvar till tröskplatsen.
13 Stå upp och tröska, du dotter Sion,
ty jag skall ge dig horn av järn
och klövar av koppar.
Du skall krossa många folk
och helga bytet från dem åt Herren,
deras skatter åt hela jordens Herre.
Messias skall komma från Betlehem
5 Samla nu dina skaror, du skarornas stad.
En belägringsvall har man rest upp mot oss.
Israels domare slår man med käpp på kinden.
2 Men du, Betlehem Efrata,
som är så liten bland Juda tusenden,
från dig skall det åt mig komma
en som skall härska i Israel.
Hans ursprung är före tiden,
från evighetens dagar.
3 Därför skall han överge dem fram till den tid
då hon som skall föda har fött.
Då skall resten av hans bröder
få vända tillbaka till Israels barn.
4 Han skall träda fram och vara en herde i Herrens kraft,
i Herrens, sin Guds, namns höghet.
Och de skall ha ro, ty han skall då vara stor
intill jordens ändar.
Israels befrielse från krig och avguderi
5 Och han skall vara vår frid.
När Assur stormar in i vårt land
och tränger in i våra palats,
då kan vi ställa upp mot honom sju herdar,
ja, åtta furstar ur folket.
6 Och med svärd skall de beta av Assurs land
och Nimrods land ända in i dess portar.
Så skall han rädda oss från Assur,
om denne kommer in i vårt land
och tränger fram över våra gränser.
7 Jakobs kvarleva
skall vara bland många folk
som dagg från Herren,
som regnskurar på gräs,
vilka inte dröjer för någon mans skull
eller väntar för människors skull.
8 Ja, Jakobs kvarleva skall vara bland hednafolken,
mitt ibland många folk,
som ett lejon bland djuren i skogen,
som ett ungt lejon bland fårhjordar,
vilket trampar ner där det går fram
och river sitt rov utan att någon räddar det.
9 Må din hand vara upplyft över dina ovänner,
och må alla dina fiender bli utrotade!
10 Det skall ske på den dagen,
säger Herren,
att jag skall utrota dina hästar ur ditt land
och förstöra dina vagnar.
11 Jag skall utplåna städerna i ditt land
och riva ner alla dina fästen.
12 Jag skall utrota all trolldom hos dig,
inga spåmän skall mer finnas bland dig.
13 Jag skall utrota dina utskurna avgudabilder
och dina stoder ur ditt land,
och du skall inte mer tillbe
dina händers verk.
14 Jag skall förstöra dina aseror
som du har ibland dig,
och jag skall ödelägga dina städer.
15 Jag skall i vrede och förbittring
ta hämnd på de hednafolk
som inte varit hörsamma.
Herren går till rätta med Israel
6 Hör vad Herren säger:
Stå upp och gå till rätta inför bergen
och låt höjderna höra din röst.
2 Hör Herrens anklagelser, ni berg,
lyssna ni jordens fasta grundvalar!
Ty Herren anklagar sitt folk,
med Israel vill han gå till rätta.
3 Mitt folk, vad har jag gjort mot dig,
och på vilket sätt har jag tröttat ut dig?
Svara mig!
4 Jag förde dig upp ur Egyptens land,
ur träldomshuset befriade jag dig.
Jag sände Mose, Aron och Mirjam framför dig.
5 Mitt folk, kom ihåg vad Balak,
kungen i Moab, hade i sinnet
och vad han fick för svar
av Bileam, Beors son.
Kom ihåg hur det var mellan Sittim och Gilgal
och lär dig förstå Herrens rättfärdiga gärningar.
6 Med vad skall jag komma inför Herren
och med vad skall jag böja mig för Gud i höjden?
Skall jag träda fram inför honom med brännoffer,
med årsgamla kalvar?
7 Gläds Herren åt bockar i tusental,
åt oljeströmmar i tiotusental?
Skall jag ge min förstfödde till offer för min överträdelse,
min livsfrukt till syndoffer för min själ?
8 Han har kungjort för dig,
o människa, vad gott är.
Vad begär väl Herren av dig
annat än att du gör det som är rätt,
att du älskar barmhärtighet
och vandrar i ödmjukhet med din Gud?
Israels skuld och straff
9 Hör, hur Herren ropar till staden!
Den som är vis ger akt på ditt namn.
Hör om straffet och vem han är som har bestämt det.
10 Finns det ännu i den ogudaktiges hus
skatter som förvärvats genom orätt,
eller ett alltför litet efa-mått, värt att förbannas?
11 Vore jag rättfärdig om jag tillät orätt våg
och falska vikter i väskan?
12 Eftersom de rika i staden är fulla av våld,
och de som bor där talar lögn
och har en falsk tunga i sin mun,
13 måste jag slå dig med sår som inte läks
och lägga dig i ruiner för dina synders skull.
14 Du skall äta men inte bli mätt,
hunger skall plåga dig.
Vad du skaffar undan skall du inte kunna rädda,
och vad du räddar skall jag ge åt svärdet.
15 Du skall så men inte få skörda,
du skall pressa oliver
men inte få smörja dig med oljan.
Du skall pressa ut druvmust
men inte få dricka vinet.
16 Man håller fast vid Omris stadgar
och allt vad Ahabs hus har gjort.
Ni följer deras råd.
Därför skall jag göra dig till ett öde land
och invånarna i staden till hån.
Ja, mitt folks förakt skall ni få bära.
Israels förfall och nöd
7 Ve mig! Det är med mig
som när frukten är insamlad om sommaren,
som när efterskörden efter vinbärgningen är slut.
Ingen druvklase mer finns att äta,
inget tidigt fikon som jag har längtat efter.
2 De fromma är försvunna från jorden,
ingen bland människorna är ärlig.
Alla ligger de på lur efter blod,
var och en vill fånga den andre i sitt nät.
3 Deras händer är skickliga att göra det onda.
Fursten begär gåvor
och domaren mutor.
Den mäktige kräver öppet vad han har begär till.
Så gör de gemensam sak.
4 Den bäste bland dem är som ett törnsnår,
den ärligaste värre än en törnhäck.
Det kommer en dag för dina väktare,
din räkenskapsdag.
Då grips de av förvirring.
5 Tro inte på någon vän,
lita inte på någon förtrogen.
För henne som vilar i din famn
måste du vakta din muns dörrar.
6 Ty sonen föraktar sin far,
dottern trotsar sin mor,
sonhustrun sin svärmor,
och var och en har sin egen familj till fiender.
Israels upprättelse
7 Men jag, jag skall skåda efter Herren,
jag skall hoppas på min frälsnings Gud.
Min Gud skall höra mig.
8 Gläd dig inte över mig, du min fiende.
Om jag har fallit, skall jag resa mig igen.
Om jag sitter i mörkret,
är Herren mitt ljus.
9 Eftersom jag har syndat mot Herren
skall jag bära hans vrede,
till dess att han tar sig an min sak och skaffar mig rätt.
Han skall föra mig ut i ljuset,
och jag skall se hans rättfärdighet.
10 Min fiende skall se det
och täckas av skam,
han som sade till mig:
"Var är nu Herren, din Gud?"
Mina ögon skall se på honom,
hur han trampas ner som smuts på gatan.
11 En dag skall dina murar byggas upp.
På den dagen skall dina gränser vidgas.
12 På den dagen skall man komma till dig
från Assur och från Egyptens städer,
från Egypten och ända till floden,
från hav till hav och från berg till berg.
13 Men jorden skall bli en ödemark
för sina invånares skull.
Det blir frukten av deras gärningar.
Bön och lovsång
14 Vakta med din stav ditt folk,
din arvedels hjord,
som bor avskild i skogen,
mitt i ett fruktbart land.
Låt den gå i bet i Basan och i Gilead
som under forna dagar.
15 Liksom i de dagar då du drog ut ur Egyptens land,
skall jag låta dem se underbara ting.
16 Hednafolken skall se det och komma på skam,
med all sin makt.
De skall lägga handen på munnen,
deras öron skall bli döva.
17 De skall slicka stoftet som ormar,
likt markens kräldjur.
Med bävan skall de överge sina hålor,
skräckslagna skall de söka Herren, vår Gud.
För dig skall de frukta.
18 Vem är en Gud som du,
som förlåter missgärning
och inte tillräknar överträdelse
för kvarlevan av sin arvedel.
Han håller inte fast vid sin vrede för evigt,
ty han har behag till nåd.
19 Han skall åter förbarma sig över oss
och trampa på våra missgärningar.
Du skall kasta alla deras synder i havets djup.
20 Du skall bevisa trofasthet mot Jakob
och nåd mot Abraham,
så som du med ed lovade våra fäder
i forntidens dagar.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln