Chronological
Israels falska gudstjänst
8 Sätt hornet för din mun! Som en örn kommer fienden över Herrens hus,
eftersom de har brutit mitt förbund
och syndat mot min lag.
2 De ropar till mig:
"Min Gud! Vi känner dig, vi i Israel."
3 Israel har förkastat det som är gott,
därför skall fienden förfölja dem.
4 De valde kungar som inte kom genom mig.
De tillsatte furstar, utan att jag fick veta det.
Av sitt silver och guld gjorde de sig avgudar
till deras egen undergång.
5 Din kalv, Samaria, stinker.
Min vrede är upptänd mot dem.
Hur länge kommer de att vara oförmögna till renhet?
6 Från Israel har kalven kommit.
En konsthantverkare har gjort den,
en gud är den inte.
Den skall krossas till smulor,
Samarias kalv.
7 Vind sår de,
och storm skall de skörda.
Säd skall de inte få.
Deras gröda skall inte ge någon föda,
och om den ger någon
skall främlingar sluka den.
8 Israel blir uppslukad.
De räknas nu bland hednafolken
som ett kärl till ingen glädje.
9 Ty de drog bort till Assur,
likt en vildåsna som går sin egen väg.
Efraim har lejt sig älskare.
10 Men hur de än köpslår bland folken,
skall jag nu samla dem
och låta dem börja en tid av ringhet,
förtryckta av furstarnas kung.
11 Eftersom Efraim har gjort sig
så många altaren för att synda,
skall också hans altaren bli honom till synd.
12 Jag har skrivit mycket till honom
i min undervisning,
men den betraktas som något främmande.
13 Som offergåvor åt mig offrar de kött och äter det,
men Herren gläder sig inte över dem.
Nu skall han komma ihåg deras missgärning
och straffa dem för deras synder.
Till Egypten skall de få vända tillbaka.
14 Eftersom Israel har glömt bort
sin skapare och byggt tempel
och eftersom Juda har uppfört många befästa städer,
skall jag sända en eld mot hans städer
och den skall förtära palatsen i dem.
Straff för Israels synder
9 Gläd dig inte Israel så att du jublar som folken.
I trolös avfällighet har du övergivit din Gud.
Du har älskat en skökas lön
på alla sädeslogar.
2 Logen och vinpressen skall inte föda dem,
och vinet skall slå fel för dem.
3 De skall inte få bo i Herrens land.
Efraim måste vända tillbaka till Egypten,
och i Assyrien skall de tvingas äta oren mat.
4 De skall inte få offra vin som drickoffer åt Herren
och deras slaktoffer skall ej glädja honom.
Dessa skall vara för dem som sorgebröd,
alla som äter av det skall bli orena.
Ty deras bröd är endast för dem själva
och det kommer inte in i Herrens hus.
5 Vad skall ni göra på högtidsdagen,
på Herrens festdag?
6 Se, även om de kommer undan förödelsen
samlar Egypten ihop dem,
och Memfis får begrava dem.
Deras åtråvärda silver skall nässlor ta i besittning,
törne skall växa i deras hyddor.
7 De kommer, bestraffningens dagar,
de kommer, vedergällningens dagar,
Israel skall märka det.
Som en dåre står då profeten,
som en vansinnig är då Andens man
för din stora missgärnings skull,
ty stor har din fiendskap varit.
8 Profeten är Guds väktare över Efraim,
men snaror väntar honom på alla hans vägar
och fiendskap i hans Guds hus.
9 I djupt fördärv har de sjunkit,
nu som i Gibeas dagar.
Men han kommer ihåg deras missgärning,
han bestraffar deras synder.
10 Som druvor i öknen fann jag Israel.
Jag såg era fäder
som förstlingsfrukter på ett fikonträd,
då det börjar bära frukt.
Men de gick till Baal-Peor
och invigde sig åt skammens gud,
och de blev vidriga, lika den de älskade.
11 Efraims härlighet skall flyga bort som en fågel.
Ingen skall där föda barn eller gå havande,
ingen bli fruktsam.
12 Och även om de föder upp barn,
skall jag ta dessa ifrån dem,
så att ingen människa blir kvar.
Ja, ve dem när jag vänder mig ifrån dem!
13 Efraim är vad jag har sett Tyrus vara,
en plantering på ängen.
Men Efraim skall tvingas föra ut sina barn
till den som dräper dem.
14 Ge dem, Herre,
vad du bör ge dem.
Ge dem ofruktsamma moderliv
och bröst som inte ger di.
15 All deras ondska finns i Gilgal,
det var där jag fick hat till dem.
För deras onda gärningars skull
skall jag driva ut dem ur mitt hus.
Jag skall inte längre bevisa dem kärlek,
alla deras furstar är upproriska.
16 Efraim är slagen,
deras rot förtorkad,
de skall inte bära frukt.
Även om de föder barn,
skall jag döda deras kära livsfrukt.
17 Min Gud skall förkasta dem,
ty de har inte lyssnat på honom.
De skall bli flyktingar bland hednafolken.
Israels synder och fångenskap
10 Israel var en frodig vinstock som bar frukt.
Men ju mer frukt han fick,
dess fler altaren byggde han åt sig.
Ju bättre det gick hans land,
desto finare stoder reste han.
2 Deras hjärta är delat,
nu skall de lida sitt straff.
Han skall själv bryta ner deras altaren
och förstöra deras stoder.
3 Nu skall de säga:
"Vi har ingen kung,
ty vi fruktar inte Herren.
Och en kung, vad skulle han kunna göra för oss?"
4 De talar tomma ord,
de svär falska eder och sluter förbund,
och domen skjuter upp
som en giftig planta ur markens fåror.
5 De som bor i Samaria
är rädda för kalven i Bet-Aven.
Folket skall sörja över den,
avgudaprästerna skall darra,
eftersom dess härlighet
skall föras bort i fångenskap.
6 Också han själv skall föras till Assyrien
som en gåva åt den store kungen.
Skam skall Efraim själv få,
Israel skall komma på skam med sina planer.
7 Samariens kung skall försvinna
som en pinne på vattnet.
8 Ödelagda blir Avens offerhöjder,
Israels synd.
Törne och tistel skall skjuta upp
på deras altaren.
Då skall man säga till bergen: "Göm oss"
och till höjderna: "Fall över oss."
9 Israel, ända sedan Gibeas dagar har du syndat.
Där trädde de upp
utan att kriget mot brottslingarna nådde dem i Gibea.
10 När jag vill
kommer jag att tukta dem.
Folken skall samlas mot dem
när jag binder dem vid deras dubbla synd.
11 Efraim är en inkörd kviga,
som gärna vill tröska.
Men jag skall lägga ett ok
över hennes vackra nacke.
Jag skall spänna för Efraim,
Juda skall plöja,
Jakob skall harva.
12 Så åt er i rättfärdighet,
skörda efter kärlekens bud,
bryt er ny mark.
Det är tid att söka Herren,
till dess han kommer och lär er rättfärdighet.
13 Ni har plöjt ogudaktighet,
ni har skördat orättfärdighet,
ni har ätit lögnens frukt.
Ty du har förlitat dig på din egen väg,
på dina många hjältar.
14 Stridslarm skall uppstå bland dina stammar,
och alla dina befästningar skall ödeläggas,
så som Bet-Arbel ödelades av Salman[a] på stridens dag,
då man krossade både mödrar och barn.
15 Sådant skall Betel tillfoga er
för er stora ondskas skull.
När morgonrodnaden går upp är det förbi,
förbi med Israels kung!
Guds hjärtelag mot det upproriska Israel
11 När Israel var ung fick jag honom kär,
och ut ur Egypten kallade jag min son.
2 Men ju mer de har blivit kallade,
desto mer har de dragit sig undan.
Åt baalerna offrar de
och åt de uthuggna bilderna tänder de rökelse.
3 Ändå var det jag som lärde Efraim att gå
och som tog dem upp i mina armar.
Men de förstod inte att jag ville hela dem.
4 Med lena band drog jag dem,
med kärlekens band,
jag var för dem lik en
som lättar oket över deras nackar,
jag böjde mig ner till dem och gav dem mat.
5 De skall inte få vända tillbaka till Egyptens land
utan Assur skall bli deras kung,
eftersom de vägrade att omvända sig.
6 Svärdet skall rasa i deras städer
och förstöra deras bommar
och frossa omkring sig för deras onda planers skull.
7 Mitt folk är benäget till otrohet mot mig,
och hur mycket man än kallar dem till den som är därovan,
upphöjer ändå ingen honom.
8 Hur skall jag kunna överge dig, Efraim?
Skall jag lämna dig, Israel?
Hur skall jag kunna göra med dig som med Adma
och låta det gå dig som Sebojim?
Mitt hjärta vänder sig i mig,
all min barmhärtighet vaknar.
9 Jag vill inte låta dig känna min brinnande vrede,
jag vill inte på nytt ödelägga Efraim.
Ty jag är Gud
och inte en människa,
helig är jag ibland er,
och med vrede vill jag ej komma.
10 Herren skall de följa,
och han skall ryta som ett lejon,
ja, han skall ryta
och barnen skall med bävan samlas västerifrån.
11 Likt fåglar skall de med bävan komma från Egypten
och som duvor från Assurs land.
Och jag skall låta dem bo i sina hus, säger Herren.
Israels synd
12 Efraim har omgett mig med lögn,
Israels hus med svek.
Juda är ännu trolös mot Gud,
mot den Allraheligaste, den Trofaste.
12 Efraim jagar efter vind, hela dagen far han efter östanväder,
lögn och våld tilltar.
Med Assur sluter de förbund,
och olja förs till Egypten.
2 Men Herren skall gå till rätta med Juda
och bestraffa Jakob efter hans vägar.
Efter hans gärningar skall han vedergälla honom.
3 I moderlivet grep han sin bror i hälen,
när han blivit man kämpade han med Gud.
4 Ja, han kämpade med ängeln
och vann seger,
han grät och bad honom om nåd.
I Betel mötte han honom,
och där talade han med oss,
5 Herren, härskarornas Gud,
Herren är hans namn.[b]
6 Så vänd om till din Gud,
håll fast vid kärlek och rätt
och vänta ständigt på din Gud.
7 Handlaren har falsk våg i sin hand
och älskar orätt vinning.
8 Efraim säger: "Jag har förvisso blivit rik,
jag har skaffat mig en förmögenhet.
I allt mitt hårda arbete
skall man inte finna någon orätt,
något som är synd."
9 Jag är Herren, din Gud,
alltsedan du var i Egyptens land.
Jag skall på nytt låta dig bo i tält
liksom vid era högtidsdagar.
10 Jag har talat till profeterna,
jag har givit dem många syner,
och genom profeterna har jag talat i liknelser.
11 Är Gilead ett ogärningsnäste?
Då skall de bli till intet.
Offrar de tjurar i Gilgal?
Då skall deras altaren bli stenrösen
längs åkerns plogfåror.
12 Jakob flydde till Arams land,
Israel tjänade för en kvinna,
för en kvinnas skull vaktade han hjorden.
13 Genom en profet förde Herren Israel upp ur Egypten,
och genom en profet blev folket bevarat.
14 Efraim har uppväckt bitter vrede.
Hans Herre skall låta hans blodskulder drabba honom
och låta hans smädelser falla tillbaka på honom själv.
Israels avguderi och otacksamhet
13 När Efraim talade skälvde man.
Han upphöjde sig själv i Israel.
Men han ådrog sig skuld genom Baal och dog.
2 Ändå fortsätter de att synda.
De gjuter avgudabilder åt sig av sitt silver,
avgudar efter sitt eget förstånd,
alltsammans verk av konsthantverkare.
Folk säger om dem:
"De som offrar människor må kyssa kalvar."
3 Därför skall de bli lika morgondis,
lika daggen som tidigt försvinner,
lika agnar som blåser bort från tröskplatsen
och lika rök ur en skorsten.
4 Jag är Herren, din Gud,
alltsedan du var i Egyptens land.
Du skall inte veta av någon annan Gud än mig,
och ingen annan frälsare finns än jag.
5 Det var jag som vårdade dig i öknen,
i den brännande torkans land.
6 Men ju bättre bete de fick,
desto mättare blev de,
och när de var helt mätta,
blev deras hjärtan högmodiga,
och så glömde de mig.
7 Då blev jag för dem som ett lejon,
lik en leopard lurar jag vid vägen.
8 Jag kommer över dem som en björninna
som har berövats sina ungar.
Jag river sönder det som omger deras hjärtan,
och jag slukar dem på platsen som en lejoninna.
Markens vilddjur skall slita dem i stycken.
9 Det är ditt fördärv, Israel,
att du är emot mig, din hjälp.
10 Var är din kung?
Var finns den som skulle rädda dig i alla dina städer?
Och var är dina domare, om vilka du sade:
Ge mig en kung och furstar?
11 Jag gav dig en kung i min vrede,
och i min förbittring tar jag bort honom.
12 Efraims missgärning är samlad som i en pung,
och hans synd är förvarad.
13 Födslovånda skall komma över honom.
Men han är en oförståndig son,
som inte vill komma ut ur moderlivet när tiden är inne.
14 Från dödsrikets våld skall jag friköpa dem,
från döden skall jag återlösa dem.
Du död, var är dina plågor?
Du dödsrike, var är din ödeläggelse?
Ånger är fördold för mina ögon.
15 Bäst han står där frodig bland sina bröder,
skall en östanvind komma, ett Herrens väder
som stiger upp från öknen.
Då skall hans brunn torka upp
och hans källa sina ut.
Den vinden rövar bort skatten
av alla dyrbara föremål.
14 Samaria skall stå med skuld, ty hon har varit upprorisk mot sin Gud.
Invånarna skall falla för svärd,
deras späda barn skall bli krossade,
deras havande kvinnor uppristade.
Kallelse till omvändelse och löfte om nåd
2 Vänd om, Israel, till Herren, din Gud,
ty genom din missgärning har du kommit på fall.
3 Tag med er ord
och vänd åter till Herren.
Säg till honom:
"Förlåt oss alla våra synder
och tag nådigt emot oss.
Då skall vi prisa dig med våra läppar.
4 Assur kan inte rädda oss,
vi skall inte mer sitta upp på stridshästar.
Vi skall aldrig mer säga:
'Vår Gud' till våra händers verk.
Ty hos dig finner den faderlöse barmhärtighet."
5 Jag vill hela dem från deras avfall,
jag vill älska dem av fri vilja,
ty min vrede har vänt sig ifrån dem.
6 Jag skall bli som dagg för Israel,
han skall blomstra som en lilja,
han skall skjuta rötter som Libanon.
7 Hans avkomlingar skall breda ut sig,
han skall bli lik ett olivträd i fägring,
han skall dofta som Libanon.
8 De som bor i hans skugga skall återvända.
De skall odla säd
och grönska som vinstockar.
Minnet av honom skall vara som Libanons vin.
9 Efraim, vad har jag mer med avgudar att skaffa?
Jag skall bönhöra honom och ta mig an honom.
Jag är som en grönskande cypress,
hos mig finner du din frukt.
10 Den som är vis förstår detta,
den som är förståndig besinnar det.
Ty Herrens vägar är rätta,
och på dem vandrar de rättfärdiga,
men överträdarna kommer där på fall.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln