Chronological
Ve över Samaria
28 Ve dig, du stolta krona av Efraims druckna män,
du vissnande blomma av hans strålande härlighet
på bergskrönet ovanför de vinberusades bördiga dal.
2 Se, från Herren kommer en som är stark och mäktig,
lik en hagelskur, en förödande storm,
lik en flod med väldiga, översvämmande vatten,
som med makt slår allt till jorden.
3 Den stolta kronan av Efraims druckna män trampas då under fötterna.
4 Den vissnande blomman av hans strålande härlighet
på bergskrönet ovanför den bördiga dalen
skall bli som ett tidigt moget fikon före sommaren:
Så snart någon får syn på det slukar han det,
medan det ännu är i hans hand.
5 På den dagen skall Herren Sebaot bli en härlig krona
och en strålande krans för kvarlevan av sitt folk.
6 Han skall bli en rättens ande för den som skipar rätt
och en styrka för dem som driver fienden på porten.
7 Men också dessa raglar av vin
och vinglar av starka drycker.
Både präst och profet raglar av starka drycker.
De är berusade av vin
och vinglar.
De raglar när de profeterar,
de stapplar när de skipar rätt.
8 Alla bord är täckta med vämjeliga spyor,
det finns ingen ren fläck.
9 "Vem kan han lära förstånd?
För vem förklarar han budskapet?
Dem som just är avvanda från modersmjölken,
nyss tagna från modersbröstet?
10 Ty det är bud på bud, bud på bud,
ljud på ljud, ljud på ljud,
lite här, lite där!"[a]
11 Ja, genom stammande läppar
och på främmande språk
skall han tala till detta folk,
12 han som en gång sade till dem:
"Här är viloplatsen, låt den trötte vila.
Här är vederkvickelse."
Men de ville inte höra.
13 Och Herrens ord blev för dem
"bud på bud, bud på bud,
ljud på ljud, ljud på ljud,
lite här, lite där."
Så skall de, bäst de går,
falla baklänges och krossas,
bli snärjda och fångade.
14 Hör därför Herrens ord, ni hånare,
ni som härskar över folket här i Jerusalem.
15 Ni säger:
"Vi har slutit förbund med döden,
vi har ingått fördrag med dödsriket.
När gisslet far fram som en översvämmande flod,
skall det inte nå oss,
ty vi har gjort lögnen till vår tillflykt,
falskheten till vårt gömställe."
16 Därför säger Herren Herren så:
Se, jag har lagt en grundsten i Sion, en beprövad sten,
en dyrbar hörnsten,
en fast grundval.
Den som tror på den behöver inte fly.
17 Och jag skall låta rätten vara mätsnöret
och rättfärdigheten sänklodet.
Hagel skall slå ner lögnens tillflykt,
vatten skall skölja bort gömstället.
18 Ert förbund med döden skall upplösas,
ert fördrag med dödsriket skall inte bestå.
När gisslet far fram som en översvämmande flod,
skall ni bli nertrampade av det.
19 Så ofta det far fram, skall det träffa er.
Morgon efter morgon skall det fara fram,
ja, både dag och natt.
Det blir bara förfäran när man förstår budskapet.
20 Ty sängen är för kort att sträcka ut sig på,
täcket för smalt att svepa in sig i.
21 Ja, Herren skall resa sig som på Perasims berg,
och han skall vredgas som i Gibeons dal
för att utföra sitt verk, sitt främmande verk,
och fullgöra sitt arbete, sitt förunderliga arbete.
22 Sluta nu med ert hån,
så att era band inte dras åt ännu hårdare,
ty jag har hört från Herren, Herren Sebaot
om förödelse och orubbligt beslutad straffdom över hela jorden.
23 Lyssna och hör min röst,
akta på vad jag säger.
24 När åkermannen vill så,
plöjer han då ständigt
och hackar upp och harvar sin åker?
25 Är det inte så att när han har berett marken,
strör han ut svartkummin och kryddkummin,
sår vete i rader och korn på dess plats
och spältvete[b] i kanten.
26 Ty hans Gud har undervisat honom
och lärt honom det rätta sättet.
27 Man tröskar inte heller svartkummin med tröskvagn
och låter inte vagnshjul gå över kryddkummin,
utan man klappar ut svartkummin med stav
och kryddkummin med käpp.
28 Brödsäden mals och tröskas inte i det oändliga,
man driver inte ständigt sina vagnshjul och hästar över den.
Man vill ju inte tröska sönder den.
29 Också detta kommer från Herren Sebaot,
underbar i råd och stor i vishet.
Jerusalems belägring och räddning
29 Ve dig, Ariel, Ariel,[c] staden där David slog upp sitt läger!
Lägg år till år,
låt högtiderna fullborda sitt kretslopp,
2 så skall jag försätta Ariel i svårigheter.
Där skall bli sorg och jämmer,
och den skall vara för mig ett verkligt Ariel.
3 Jag skall slå läger runt omkring dig,
omringa dig med belägringsvallar
och resa upp bålverk mot dig.
4 Då skall du bli förnedrad
och tala djupt nerifrån jorden,
dämpade skall dina ord komma fram ur stoftet.
Din röst skall höras ur jorden som en andes röst,
ur stoftet skall du viska fram dina ord.
5 Men många av dina fiender skall bli som fint damm,
våldsmännens skara som bortflygande agnar.
Detta skall ske plötsligt, på ett ögonblick.
6 Från Herren Sebaot skall straffet komma
med åska och jordbävning och väldigt dån,
med storm och oväder
och med flammor av förtärande eld.
7 Och alla de många folk som förde krig mot Ariel,
alla som drog ut i strid mot det och dess befästning
och vållade det svårigheter
skall vara som en drömsyn om natten.
8 Som när den hungrige drömmer att han äter
och vaknar och känner att magen är tom,
som när den törstige drömmer att han dricker
och vaknar och känner att han försmäktar av törst,
så skall det gå med alla de folk
som drog ut i strid mot Sions berg.
9 Häpna och förundras,
stirra er blinda, ja, var blinda.
De är druckna, men inte av vin,
de raglar, men inte av starka drycker.
10 Ty Herren har utgjutit över er
en ande med djup sömn
och tillslutit era ögon.
Han har höljt mörker över profeterna
och över siarna, era ledare.
11 All uppenbarelse har för er blivit som orden i en förseglad bok. Räcker man en sådan bok åt någon som kan läsa och säger: "Läs detta," så svarar han: "Jag kan det inte, den är ju förseglad." 12 Och räcker man den åt någon som inte kan läsa och säger: "Läs detta", så svarar han: "Jag kan inte läsa."
13 Herren har sagt:
Eftersom detta folk nalkas mig med sin mun
och ärar mig med sina läppar
men låter sitt hjärta vara långt ifrån mig,
är fruktan för mig
bara ett inlärt människobud.
14 Se, därför skall jag ännu en gång
göra underbara ting med detta folk,
ja, underbara och förunderliga.
De visas vishet skall förgå,
de förståndigas förstånd skall förmörkas.
15 Ve dem som går ner i djupen
för att dölja sina rådslag för Herren,
som bedriver sina verk i mörkret
och säger: "Vem ser oss, och vem känner oss?"
16 Hur dåraktiga är ni inte!
Skall leret anses lika med krukmakaren?
Skall verket säga om sin mästare:
"Han har inte gjort mig"?
Eller skall det formade säga om honom som har format det:
"Han förstår ingenting"?
17 Ännu en liten tid
och Libanon skall förvandlas till ett bördigt fält,
och det bördiga fältet skall räknas som vildmark.
18 Den dagen skall de döva höra bokens ord
och de blindas ögon se ur dunkel och mörker.
19 De ödmjuka skall få allt större glädje i Herren,
de fattigaste bland människor skall fröjda sig i Israels Helige.
20 Det är förbi med våldsmännen,
det är slut med hånare.
Alla som ville det onda skall utrotas,
21 de som genom sitt ord kom en människa att synda,
som snärjde den som skulle skipa rätt i porten
och åsidosatte rätten för den rättfärdige för ingenting.
22 Därför säger Herren så till Jakobs hus,
han som befriade Abraham:
Jakob skall inte mer behöva blygas,
hans ansikte skall inte längre blekna,
23 ty när han, det vill säga hans barn,
ser mina händers verk ibland sig,
kommer de att hålla mitt namn heligt.
De kommer att hålla Jakobs Helige helig
och bäva för Israels Gud.
24 De som gått vilse i anden skall få förstånd,
de missnöjda skall ta emot undervisning.
Juda uppmanas lita på Herren, inte på Egypten
30 Ve de upproriska barnen, säger Herren,
som rådslår utan mig,
som sluter förbund utan att min Ande är med,
så att de därigenom hopar synd på synd,
2 de som drar ner till Egypten,
utan att ha rådfrågat min mun,
för att söka skydd hos farao
och en tillflykt under Egyptens skugga.
3 Faraos beskydd kommer att bli er till skam,
tillflykten under Egyptens skugga en förödmjukelse.
4 Ty hans furstar var i Soan
och hans sändebud kom ända till Hanes,
5 men var och en skall skämmas över ett folk
som inte kan vara dem till nytta,
inte till bistånd eller hjälp,
utan endast till skam och hån.
6 Profetia om djuren i Negev.
Genom farornas och ångestens land,
där lejoninnor och lejon har sitt tillhåll,
där huggormar och giftiga seraf-ormar bor,
för de sina rikedomar på åsnors ryggar
och sina skatter på kamelers pucklar
till ett folk som inte kan hjälpa dem.
7 Ty Egyptens hjälp är förgäves och till ingen nytta.
Därför kallar jag Egypten
"Rahab,[d] som ingenting uträttar".
Förakt för Guds ord leder till undergång
8 Gå nu och skriv detta på en tavla inför dem
och teckna upp det i en bok,
så att det bevaras för kommande dagar,
alltid och för evigt.
9 Ty det är ett upproriskt folk,
barn som ljuger,
barn som inte vill höra Herrens undervisning
10 och som säger till siarna: "Skåda inte!"
och till profeterna: "Profetera inte för oss det som är sant.
Tala smickrande ord till oss,
profetera bedrägliga ting.
11 Vik av ifrån vägen, gå bort från stigen,
låt oss slippa se Israels Helige."
12 Därför säger Israels Helige:
"Eftersom ni förkastar detta ord
och förtröstar på våld och vrånghet
och förlitar er på sådant,
13 skall denna missgärning bli för er
som ett fallfärdigt stycke på en hög mur,
som buktar ut mer och mer,
till dess muren plötsligt rämnar på ett ögonblick.
14 Den krossas som en lerkruka, så skoningslöst att man inte kan
finna en skärva stor nog
att med den hämta eld från eldstaden
eller ösa upp vatten ur dammen."
15 Ty så säger Herren Herren, Israels Helige:
"Om ni vänder om och är stilla skall ni bli frälsta.
Genom stillhet och förtröstan blir ni starka."
Men ni vill inte.
16 Ni säger: "Nej, på hästar tänker vi fly."
Därför skall ni också fly.
"På snabba hästar tänker vi ge oss av."
Därför skall också era förföljare vara snabba.
17 Tusen skall fly för en enda mans hot,
och för fem mäns hot skall ni alla fly,
till dess det som är kvar av er
är som en ensam stång på toppen av ett berg,
som ett baner på en kulle.
18 Därför väntar Herren på att få visa er nåd,
därför är han upphöjd för att visa er barmhärtighet.
Ty Herren är en domens Gud.
Saliga är alla som väntar på honom.
Herren skall välsigna sitt folk
19 O, du Sions folk, som bor i Jerusalem, gråt inte mer. Han skall förvisso vara nådig mot dig när du ropar. Så snart han hör din röst, skall han svara dig. 20 Visserligen skall Herren ge dig nödens bröd och lidandets dryck, men sedan skall dina lärare inte längre gömmas undan, utan dina ögon skall se dina lärare. 21 Och vare sig du viker av åt höger eller vänster, så skall dina öron höra detta ord ljuda bakom dig: "Här är vägen, gå på den." 22 Silvret, som dina snidade avgudabilder är överdragna med och guldet som dina gjutna avgudabilder är belagda med, skall du då anse vara orent. Du skall kasta bort det som ett orent plagg och säga till det: "Bort härifrån!"
23 Och han skall ge regn åt den säd du har sått i jorden, och markens gröda skall ge dig bröd som är rikligt och närande. Den dagen skall din boskap gå i bet på stora betesmarker. 24 Oxarna och åsnorna, dragdjuren när jorden brukas, skall äta saltad blandsäd som man kastat med sädesvanna och kastskovel.
25 På den stora slaktens dag, när tornen faller, skall bäckar med strömmande vatten flöda fram på alla höga berg och alla stora höjder. 26 Månens ljus skall vara som solens och solens ljus skall vara sju gånger klarare, som ett sjufaldigt dagsljus, när den dag kommer då Herren förbinder sitt folks skador och helar såren efter slagen som det fått.
Dom över Assyrien
27 Se, Herrens namn kommer fjärran ifrån
med brinnande vrede och med tunga rökmoln.
Hans läppar är fulla av förbittring,
hans tunga är som förtärande eld.
28 Hans andedräkt är lik en ström som svämmar över,
så att den når ända upp till halsen.
Ty han vill sålla hednafolken i förintelsens såll
och lägga i folkens mun ett betsel som leder dem vilse.
29 Då skall ni sjunga som under en natt
då man firar helig högtid,
och era hjärtan skall glädja sig
som när man under flöjtspel tågar upp på Herrens berg,
upp till Israels klippa.
30 Och Herren skall låta sin majestätiska röst höras
och visa hur hans arm drabbar
i vrede och förbittring,
med förtärande eldslåga,
med storm och störtskurar och hagelstenar.
31 Ty för Herrens röst
skall Assur gripas av skräck,
när han slår honom med sin stav.
32 Och så ofta staven far fram
och Herren efter sitt rådslut
låter den falla på honom,
skall pukor och harpor ljuda.
Gång på gång skall han lyfta sin arm
för att strida mot honom.
33 Ty en eldsgrop[e] är sedan länge tillredd,
även för kungen har den gjorts redo,
den är djup och bred.
Dess bål är fylld av eld och ved i överflöd,
lik en svavelström skall Herrens
Ande sätta den i brand.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln