Book of Common Prayer
Den troendes tröst i Herrens ord
אAlef
119 [a][b]Saliga är de som vandrar
i fullkomlighet,
som lever efter Herrens
undervisning.
2 [c]Saliga är de som tar vara
på hans vittnesbörd,
som söker honom
av hela sitt hjärta,
3 [d]som inte gör orätt
utan vandrar på hans vägar.
4 Du har gett dina befallningar
för att de ska hållas noga.
5 Om bara mina vägar var rätta
så att jag höll dina stadgar!
6 Då skulle jag inte skämmas
när jag tänker på alla dina bud.
7 Jag vill tacka dig med ärligt hjärta
när jag lär mig dina rättfärdiga
domar.
8 Dina stadgar vill jag hålla.
Överge mig aldrig!
בBeth
9 [e]Hur kan den som är ung
hålla sitt liv rent?
Genom att hålla sig till ditt ord.
10 Jag söker dig av hela mitt hjärta.
Låt mig inte villas bort
från dina bud.
11 Jag gömmer ditt ord i mitt hjärta
för att jag inte ska synda mot dig.
12 Lovad är du, Herre!
Lär mig dina stadgar.
13 Med mina läppar förkunnar jag
din muns alla domar.
14 Jag jublar över dina vittnesbörds väg
som över stora skatter.
15 Jag ska begrunda
dina befallningar
och tänka på dina vägar.
16 Jag har min glädje i dina stadgar,
jag glömmer inte ditt ord.
גGimel
17 Var god mot din tjänare,
så att jag får leva
och hålla mig till ditt ord.
18 Öppna mina ögon,
så att jag ser undren
i din undervisning.
19 [f]Jag är en främling på jorden.
Dölj inte dina bud för mig!
20 [g]Min själ förtärs
av ständig längtan
efter dina domar.
21 [h]Du tillrättavisar de fräcka,
de förbannade som villar bort sig
från dina bud.
22 Ta bort vanära och förakt från mig,
för jag tar vara på dina vittnesbörd.
23 [i]Även om furstar sitter
och rådslår mot mig,
begrundar din tjänare dina stadgar.
24 Dina vittnesbörd är min glädje,
de är mina rådgivare.
Klagan över växande ondska
12 För körledaren, till sheminít.[a]
En psalm av David.
2 (A) Fräls, Herre!
De fromma är borta,
de trofasta är försvunna
bland människors barn.
3 (B) De ljuger för varandra,
de talar med hala läppar
och dubbelt hjärta.
4 (C) Herre, utrota alla hala läppar
och tungan som talar stora ord,
5 (D) dem som säger:
"Med vår tunga har vi makt,
våra läppar är med oss.
Vem är herre över oss?"[b]
6 (E) "De svaga förtrycks
och de fattiga klagar –
nu griper jag in", säger Herren,
"jag ska ge frälsning
åt den som längtar efter det[c]."
7 (F) Herrens ord är rena ord,
silver luttrat i degel av jord,
renat sju gånger.
8 Du, Herre, ska bevara dem,
du ska för evigt beskydda dem[d]
från detta släkte.
9 Runt omkring går gudlösa fram,
när det usla hålls högt
bland människors barn.
I djup ångest
13 För körledaren. En psalm av David.
2 (G) Hur länge, Herre?
Ska du glömma mig för evigt?
Hur länge ska du
dölja ditt ansikte för mig?
3 (H) Hur länge ska jag ha oro i min själ
och ångest i mitt hjärta
dag efter dag?
Hur länge ska min fiende
triumfera över mig?
4 Se mig, svara mig,
Herre min Gud!
Ge mina ögon ljus
så att jag inte somnar in i döden.
5 (I) Låt inte min fiende säga:
"Jag besegrade honom!"
eller mina ovänner jubla
när jag vacklar.
6 (J) Men jag litar på din nåd,
mitt hjärta jublar
över din frälsning.
Jag vill sjunga till Herren,
för han är god mot mig.
De gudlösas dårskap
14 [e](K) För körledaren. Av David.
Dåren säger i sitt hjärta:
"Det finns ingen Gud."
Onda och vidriga
är deras gärningar,
ingen finns som gör det goda.
2 (L) Herren blickar ner från himlen
över människors barn
för att se om det finns
någon som förstår,
någon som söker Gud.
3 (M) Men alla har avfallit,
alla är fördärvade.
Ingen finns som gör det goda,
inte en enda.
Det bittra vattnet i Mara
22 (A) Därefter lät Mose Israels barn bryta upp från Röda havet, och de drog ut i öknen Shur[a]. Under tre dagar vandrade de i öknen utan att finna vatten. 23 Sedan kom de till Mara[b], men de kunde inte dricka vattnet där, eftersom det var bittert. Därför kallade de platsen Mara. 24 Då klagade folket mot Mose och sade: ”Vad ska vi dricka?”
25 Men han ropade till Herren, och Herren visade honom ett visst slags trä. Han kastade det i vattnet och då blev vattnet sött. Där förelade han folket lag och rätt, och där satte han det på prov. 26 (B) Han sade: ”Om du hör Herren din Guds röst och noga lyssnar till hans bud och håller alla hans stadgar, ska jag inte lägga på dig någon av de sjukdomar som jag lade på egyptierna, för jag är Herren din läkare.
27 (C) Sedan kom de till Elim[c], där det fanns tolv vattenkällor och sjuttio palmer. Och de slog läger där vid vattnet.
Manna och vaktlar
16 (D) Hela Israels församling bröt sedan upp från Elim och kom på femtonde dagen i andra månaden efter sitt uttåg ur Egypten fram till öknen Sin, mellan Elim och Sinai. 2 Och hela Israels församling klagade mot Mose och Aron i öknen 3 (E) och sade till dem: ”Om vi ändå hade fått dö för Herrens hand i Egypten! Där satt vi vid köttgrytorna och åt oss mätta. Men ni har fört oss hit ut i öknen för att låta hela församlingen dö av svält.”
4 (F) Då sade Herren till Mose: ”Se, jag ska låta det regna bröd från himlen åt er. Folket ska gå ut och samla så mycket de behöver för varje dag. Så ska jag pröva dem, om de vill vandra efter min lag eller inte. 5 När de på sjätte dagen tillagar vad de har fört hem, ska det vara dubbelt så mycket som de annars samlar varje dag.”
6 Och Mose och Aron sade till alla Israels barn: ”I kväll kommer ni att förstå att det är Herren som har fört er ut ur Egyptens land, 7 (G) och i morgon ska ni se Herrens härlighet. Herren har hört hur ni klagar mot honom. Vilka är vi, att ni skulle klaga mot oss?” 8 Och Mose fortsatte: ”Herren ger er i kväll kött att äta och i morgon bröd att mätta er med, för Herren har hört hur ni klagar mot honom. Men vilka är vi? Ni klagar inte mot oss utan mot Herren.”
9 Därefter sade Mose till Aron: ”Säg till hela Israels församling: Träd fram inför Herren, för han har hört hur ni klagar.” 10 (H) När sedan Aron hade talat till hela Israels församling, vände de sig mot öknen. Och se, då visade sig Herrens härlighet i molnskyn.
2 (A) Lägg därför bort all slags ondska, falskhet, hyckleri, avund och förtal. 2 (B) Längta som nyfödda barn efter den rena andliga mjölken så att ni genom den växer upp till frälsning, 3 när ni nu har smakat att Herren är god.[a]
Ett heligt prästerskap
4 (C) Kom till honom, den levande stenen, förkastad av människor men utvald och dyrbar inför Gud. 5 (D) Och låt er själva som levande stenar byggas upp till ett andligt hus, ett heligt prästerskap som ska bära fram andliga offer som Gud tar emot med glädje genom Jesus Kristus. 6 (E) Det står ju i Skriften: Se, jag lägger i Sion en utvald, dyrbar hörnsten, och den som tror på den ska aldrig komma på skam.[b]
7 (F) För er som tror är den alltså dyrbar, men för dem som inte tror har stenen som husbyggarna förkastade blivit en hörnsten,[c] 8 (G) en stötesten och en klippa till fall.[d] De stöter emot den därför att de inte lyder ordet. Så var det också bestämt om dem.
9 (H) Men ni är ett utvalt släkte, ett kungligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk för att förkunna hans härliga gärningar[e],[f] han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus. 10 (I) Ni som förr inte var ett folk är nu Guds folk, ni som inte hade fått barmhärtighet[g] har nu fått barmhärtighet.
Jesus är den sanna vinstocken
15 Jag är den sanna vinstocken, och min Far är vinodlaren. 2 (A) Varje gren i mig som inte bär frukt tar han bort, och varje gren som bär frukt rensar han så att den bär mer frukt. 3 (B) Ni är redan nu rena i kraft av ordet som jag har talat till er.
4 (C) Förbli i mig, så förblir jag i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv om den inte förblir i vinstocken, så kan inte heller ni det om ni inte förblir i mig. 5 (D) Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, så bär han rik frukt. Utan mig kan ni ingenting göra. 6 (E) Om någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och vissnar. Sådana grenar samlar man ihop och kastar i elden, och de bränns upp. 7 (F) Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill och ni ska få det. 8 (G) Min Far förhärligas när ni bär rik frukt och blir mina lärjungar.
9 Så som Fadern har älskat mig, så har jag älskat er. Bli kvar i min kärlek. 10 (H) Om ni håller mina bud blir ni kvar i min kärlek, liksom jag har hållit min Fars bud och är kvar i hans kärlek. 11 (I) Detta har jag sagt er för att min glädje ska vara i er och för att er glädje ska bli fullkomlig.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation