Book of Common Prayer
Bön om ledning och nåd
25 [a]Av David.
Herre, jag lyfter min själ till dig.
2 (A) Min Gud, jag litar på dig.
Låt mig inte behöva skämmas[b],
låt inte mina fiender
triumfera över mig!
3 (B) Nej, ingen som hoppas på dig
ska skämmas.
Skämmas ska de som sviker
utan orsak.
4 (C) Herre, visa mig dina vägar,
lär mig dina stigar.
5 Led mig i din sanning och lär mig,
för du är min frälsnings Gud,
på dig hoppas jag alltid.
6 (D) Tänk på din barmhärtighet
och din nåd, Herre,
för de är av evighet.
7 (E) Tänk inte på min ungdoms synder
och brott,
utan tänk på mig efter din nåd,
för din godhets skull, Herre.
8 (F) Herren är god och rättfärdig,
därför undervisar han syndare
om vägen.
9 (G) Han leder de ödmjuka rätt,
han lär de ödmjuka sin väg.
10 (H) Alla Herrens vägar
är nåd och sanning
för dem som håller hans förbund
och vittnesbörd.
11 För ditt namns skull, Herre,
förlåt min synd,
för den är stor.
12 (I) Den som vördar[c] Herren
undervisar han om vägen
han ska välja.
13 (J) Hans själ ska vila i det goda,
och hans ättlingar ska ärva landet.
14 (K) Herren är förtrolig
med dem som vördar honom,
sitt förbund gör han känt för dem[d].
15 (L) Mina ögon ser alltid
upp till Herren,
för han drar mina fötter ur nätet.
16 Vänd dig till mig
och förbarma dig över mig,
för jag är ensam och betryckt.
17 Mitt hjärtas ångest är stor.
För mig ut ur min nöd!
18 (M) Se hur plågad och trött jag är,
förlåt mig alla mina synder.
19 (N) Se mina fiender,
de är många och hatar mig
med våldsamt hat.
20 Bevara min själ och rädda mig,
låt mig inte behöva skämmas,
för jag flyr till dig.
21 Låt oskuld och ärlighet bevara mig,
för jag hoppas på dig.
22 Gud, befria Israel
ur all dess nöd.
Tacksamhet för seger över fiender
9 [a]För körledaren, till "Sonens död".[b] En psalm av David.
2 (A) Jag vill tacka Herren
av hela mitt hjärta,
jag vill förkunna alla dina under.
3 Jag vill glädja mig och jubla i dig,
jag vill lovsjunga ditt namn,
du den Högste.
4 Mina fiender viker tillbaka,
de faller och förgås
inför ditt ansikte,
5 (B) för du har hävdat min rätt
och fört min talan.
Du sitter på din tron
som en rättfärdig domare.
6 (C) Du har straffat hedningarna
och förgjort de gudlösa,
utplånat deras namn
för alltid och för evigt.
7 (D) Fienden är borta,
utrotad för alltid.
Du har ödelagt deras städer,
minnet av dem är utplånat.
8 (E) Herren regerar för evigt,
han har rest sin tron till dom.
9 (F) Han ska döma världen
med rättfärdighet,
hålla dom bland folken
med rättvisa.
10 (G) Herren är en borg
för den förtryckte,
en borg i nödens tider.
11 De som känner ditt namn
litar på dig,
för du överger inte dem
som söker dig, Herre.
12 (H) Lovsjung Herren som bor i Sion,
förkunna hans gärningar
bland folken,
13 (I) för han som straffar blodsdåd
kommer ihåg dem,
han glömmer inte
de svagas rop.
14 (J) Förbarma dig över mig, Herre!
Se hur jag plågas
av dem som hatar mig,
du som lyfter mig
från dödens portar
15 för att förkunna allt ditt lov
och jubla över din frälsning
i dottern Sions portar.
16 (K) Hedningarna sjönk
i den grav som de grävde,
deras fot fastnade
i nätet de lade ut.
17 (L) Herren har gjort sig känd,
han har skipat rätt.
Den gudlöse snärjs
av sin egen gärning.
Higgajón[c], Sela
18 De gudlösa ska vika tillbaka
ner i dödsriket,
alla hedningar som glömmer Gud.
19 (M) Men den fattige ska inte
vara glömd för alltid,
de svagas hopp ska inte
försvinna för evigt.
Herrens krav på rättfärdighet
15 (A) En psalm av David.
Herre, vem får vara i ditt tält?
Vem får bo på ditt heliga berg?
2 (B) Den som lever rent
och handlar rätt
och talar sanning av hjärtat –
3 (C) den som inte förtalar
med sin tunga,
som inte gör sin nästa illa
och inte drar skam över
sin granne,
4 (D) den som föraktar den förkastlige
men ärar dem som
vördar Herren,
som inte bryter sin ed
även om det smärtar,
5 (E) som inte ockrar med sina pengar
eller tar mutor mot den oskyldige.
Den som handlar så
ska aldrig någonsin vackla.
Mose tillsätter domare
13 Nästa dag satte Mose sig för att döma folket, och folket stod omkring honom från morgonen ända till kvällen. 14 När Moses svärfar såg allt han gjorde för folket, sade han: ”Vad är det för bestyr du har med folket? Varför sitter du här ensam, medan allt folket måste stå omkring dig från morgon till kväll?” 15 Mose svarade sin svärfar: ”Folket kommer till mig för att fråga Gud.
16 De kommer till mig när de har någon rättssak, och då dömer jag mellan dem. Jag låter dem veta Guds stadgar och bud.”
17 Då sade Moses svärfar till honom: ”Ditt sätt att arbeta är inte bra. 18 Både du själv och folket som är hos dig blir ju uttröttade. Den här uppgiften är alldeles för tung för dig, och du kan inte klara av den ensam. 19 Lyssna nu på mig! Jag vill råda dig, och Gud ska vara med dig. Du ska föra folkets talan inför Gud och lägga fram deras ärenden inför honom. 20 Du ska upplysa dem om stadgar och bud och låta dem veta vilken väg de ska vandra och vad de ska göra.
21 (A) Men välj ut åt dig dugliga män från allt folket, män som fruktar Gud, är pålitliga och hatar oärlig vinst, och sätt dem till föreståndare för folket, några över tusen, andra över hundra, andra över femtio och andra över tio. 22 De ska alltid döma folket. Varje viktigt ärende ska överlåtas till dig, men i alla enklare mål ska de döma själva. Så ska du göra din börda lättare, genom att de bär den tillsammans med dig. 23 Om du gör på det sättet och om Gud befaller dig det, så kan du hålla ut. Och allt folket här kan då också gå hem i frid.”
24 Mose lyssnade till sin svärfars ord och gjorde allt som han sagt. 25 Han valde ut dugliga män ur hela Israel och gjorde dem till huvudmän för folket, till föreståndare över tusen, över hundra, över femtio och över tio. 26 Dessa skulle alltid döma folket. Alla svårare ärenden skulle de överlåta till Mose, men alla enklare mål skulle de själva avgöra. 27 Sedan lät Mose sin svärfar resa hem, och han återvände till sitt land.
Förmaningar
5 (A) Nu uppmanar jag de äldste bland er, jag som själv är en äldste och ett vittne till Kristi lidanden och som också har del i den härlighet som ska uppenbaras: 2 (B) var herdar för Guds hjord hos er och vaka över den, inte av tvång utan frivilligt, så som Gud vill[a], inte för egen vinning utan med hängivet hjärta. 3 (C) Uppträd inte som herrar över dem som anförtrotts er, utan var föredömen för hjorden. 4 (D) När den högste herden sedan uppenbarar sig, ska ni få härlighetens segerkrans som aldrig vissnar.
5 (E) Likaså ni yngre, underordna er de äldre[b]. Och ni alla, klä er i ödmjukhet mot varandra, för Gud står emot de högmodiga men ger nåd åt de ödmjuka.[c] 6 (F) Ödmjuka er därför under Guds mäktiga hand, så ska han upphöja er när tiden är inne. 7 (G) Och kasta alla era bekymmer på honom, för han har omsorg om er.
Var vakna
8 (H) Var nyktra och vakna. Er fiende djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter någon att sluka. 9 (I) Stå emot honom, orubbliga i tron, och tänk på att era bröder här i världen går igenom samma lidanden. 10 (J) Efter en liten tids lidande ska all nåds Gud, som har kallat er till sin eviga härlighet i Kristus, upprätta, stödja, styrka och befästa er. 11 Hans är makten i evighet. Amen.
Avslutning
12 (K) Med hjälp av Silvanus[d], som jag anser vara en trofast broder, har jag skrivit kort till er för att förmana[e] er och bekräfta att detta är Guds sanna nåd. Stå fasta i den.[f]
13 (L) Församlingen i Babylon[g], utvald liksom ni, hälsar till er. Det gör även min son Markus[h]. 14 (M) Hälsa varandra med kärlekens kyss[i]. Frid vare med er alla i Kristus.
Jesu släkttavla
1 (A) Detta är berättelsen[a] om Jesus Kristus[b], Davids son, Abrahams son[c].
2 (B) Abraham blev far till Isak,
Isak till Jakob,
och Jakob till Juda
och hans bröder.
3 (C) Juda blev far till Peres och Sera
genom Tamar,
Peres till Hesron,
Hesron till Ram,
4 Ram till Amminadab,
Amminadab till Nahshon,
Nahshon till Salmon.
5 Salmon blev far till Boas
genom Rahab,
Boas till Obed genom Rut,
Obed till Ishai,
6 (D) och Ishai till kung David.
David blev far till Salomo
genom Urias hustru.
7 (E) Salomo blev far till Rehabeam,
Rehabeam till Abia,
Abia till Asa,
8 (F) Asa till Joshafat,
Joshafat till Joram,
Joram till Ussia,
9 (G) Ussia till Jotam,
Jotam till Ahas,
Ahas till Hiskia,
10 (H) Hiskia till Manasse,
Manasse till Amon,
Amon till Josia,
11 (I) och Josia till Jekonja och hans bröder vid den tid då folket fördes bort till Babylon.
12 (J) Efter bortförandet till Babylon blev Jekonja far till Shealtiel,
Shealtiel till Serubbabel,
13 Serubbabel till Abihud,
Abihud till Eljakim,
Eljakim till Asur,
14 Asur till Sadok,
Sadok till Jakim,
Jakim till Elihud,
15 Elihud till Eleasar,
Eleasar till Mattan,
Mattan till Jakob,
16 (K) och Jakob till Josef, Marias man.
Av henne föddes Jesus,
som kallas Kristus.
17 Alltså blir det tillsammans fjorton släktled[d] från Abraham till David, fjorton led från David till fångenskapen i Babylon och fjorton led från fångenskapen i Babylon till Kristus.
Johannes Döparen
3 (A) Vid den tiden trädde Johannes Döparen fram och förkunnade i Judeens öken 2 (B) och sade: "Omvänd er! Himmelriket[a] är nära." 3 Det var om honom det sades genom profeten Jesaja:
En röst ropar i öknen:
Bana väg för Herren,
gör stigarna raka för honom![b]
4 Johannes hade kläder av kamelhår och ett läderbälte[c] runt midjan, och hans mat var gräshoppor[d] och vildhonung. 5 Folket i Jerusalem och hela Judeen och hela Jordanområdet kom ut till honom, 6 och de bekände sina synder och döptes av honom i floden Jordan.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation