Book of Common Prayer
Bön vid sjukdom och fienders hån
41 För körledaren. En psalm av David.
2 (A) Salig är den som bryr sig om
den fattige!
Herren ska befria honom
på olyckans dag.
3 (B) Herren ska bevara honom
och hålla honom vid liv,
han ska skattas lycklig i landet.
Du utlämnar honom inte
åt hans fienders vilja.
4 (C) Herren stöder honom
vid sjukbädden,
under hans sjukdom
förvandlar du helt hans läge.
5 (D) Jag säger:
Herre, förbarma dig över mig!
Bota min själ,
för jag har syndat mot dig.
6 Mina fiender säger elakt om mig:
"När ska han dö
och hans namn försvinna?"
7 Kommer någon och besöker mig
talar han tomma ord,
han samlar på skvaller
och går sedan och sprider det.
8 (E) Alla som hatar mig
viskar till varandra om mig,
de tänker det värsta om mig:
9 "Han har drabbats av något dödligt,
han ligger där
och reser sig aldrig mer."
10 (F) Även min vän som jag litade på,
han som åt mitt bröd,
lyfter sin häl mot mig[a].
11 Men du, Herre,
förbarma dig över mig
och upprätta mig,
så ska jag ge dem vad de förtjänar.
12 Jag vet att du älskar mig,
för min fiende
triumferar inte över mig.
13 (G) Du stöder mig i min oskuld
och låter mig stå inför ditt ansikte
för evigt.
14 Välsignad är Herren, Israels Gud,
från evighet till evighet!
Amen, amen.
Tröst mot onda tungor
52 För körledaren. En vishetspsalm av David, 2 (A) när edomiten Doeg kom[a] och berättade för Saul att David hade gått in i Ahimeleks hus.
3 (B) Varför skryter du med det onda,
du mäktige man?
Guds nåd består för alltid.
4 (C) Din tunga tänker ut fördärv,
den är som en vässad rakkniv.
Du begår svek.
5 Du älskar ont mer än gott,
lögn mer än att tala sanning. Sela
6 Du älskar allt tal som skadar,
du falska tunga.
7 Därför ska Gud
riva ner dig för alltid,
gripa dig och rycka dig
ur din hydda,
utrota dig ur de levandes land. Sela
Bön när fienderna tycks segra
44 För körledaren. En vishetspsalm
av Koras söner.
2 (A) Gud, vi har hört med våra öron,
våra fäder har berättat för oss
om den gärning du gjorde
på deras tid, i forna dagar.
3 (B) Med din hand
fördrev du hednafolken,
men våra fäder planterade du.
Andra folk förgjorde du,
men dem lät du breda ut sig.
4 (C) Det var inte med sitt svärd
som de intog landet,
inte deras egen arm
som frälste dem.
Nej, det var din högra hand,
din arm och ditt ansiktes ljus,
för du älskade dem.
5 Du är min kung, o Gud.
Ge befallning om frälsning
för Jakob!
6 (D) Genom dig ska vi slå ner
våra fiender,
genom ditt namn trampa ner
våra motståndare.
7 (E) Jag litar inte till min båge,
mitt svärd kan inte frälsa mig.
8 Nej, du har frälst oss
från våra fiender,
du lät dem som hatar oss
få skämmas.
9 (F) Gud, vi lovar dig dagen lång,
vi prisar ditt namn för evigt.
Sela
10 (G) Ändå har du förkastat oss
och vanärat oss,
du drar inte ut med våra härar.
11 Du låter oss ge vika för fienden,
och de som hatar oss tar byte.
12 Du gör oss till slaktfår
och skingrar oss
bland hednafolken.
13 (H) Du säljer ditt folk för ingenting,
du gör ingen vinst på affären.
14 (I) Du gör oss till åtlöje
för våra grannar,
till spott och spe
för dem som bor omkring oss.
15 Du gör oss till ett ordspråk
bland hednafolken,
man skakar på huvudet
bland folken.
16 (J) Dagen lång är min vanära inför mig,
mitt ansikte täcks av skam
17 (K) när jag hör den som hånar och hädar,
när jag ser fienden
och den hämndlystne.
18 Allt detta har drabbat oss,
men vi har inte glömt dig
eller svikit ditt förbund.
19 Våra hjärtan har inte vänt sig bort,
våra steg har inte vikit från din väg.
20 Men du har krossat oss
där schakaler bor
och låtit dödens skugga
falla över oss.
21 Om vi hade glömt vår Guds namn
och sträckt våra händer
mot en främmande gud,
22 (L) skulle då inte Gud ha märkt det,
han som känner hjärtats
hemligheter?
23 (M) Nej, för din skull
dödas vi dagen lång,
vi räknas som slaktfår.
24 Vakna! Varför sover du, Herre?
Vakna upp, förkasta oss inte
för alltid!
25 Varför döljer du ditt ansikte
och glömmer vårt lidande
och betryck?
26 Vår själ är nerböjd i stoftet,
vår kropp är nertryckt mot jorden.
27 Grip in och hjälp oss!
Friköp oss för din nåds skull.
Guldkalven
32 (A) När folket såg att det dröjde innan Mose kom ner från berget, samlades de kring Aron och sade till honom: ”Kom och gör oss en gud, som ska gå framför oss. För vad som har hänt den där Mose som förde oss upp ur Egyptens land, det vet vi inte.”[a] 2 Då sade Aron till dem: ”Ta guldringarna som era hustrur, era söner och era döttrar har i öronen och ge dem till mig.”
3 Då tog allt folket av sig guldringarna som de hade i öronen och bar dem till Aron. 4 (B) Han tog emot guldet och formade det med en mejsel[b] och gjorde av det en gjuten[c] kalv[d]. Och de sade: ”Här är din gud, Israel, som har fört dig upp ur Egyptens land.” 5 När Aron såg det, byggde han ett altare framför den och utropade: ”I morgon är det en Herrens högtid.” 6 (C) Nästa dag steg de upp tidigt och offrade brännoffer och bar fram gemenskapsoffer. Folket satte sig för att äta och dricka och reste sig för att roa sig.[e]
7 (D) Då sade Herren till Mose: ”Gå dit ner, för ditt folk som du har fört upp ur Egyptens land drar fördärv över sig. 8 De har redan vikit av från den väg som jag befallde dem att gå. De har gjort sig en gjuten kalv som de har tillbett och offrat åt och sagt: ”Här är din gud, Israel, som har fört dig upp ur Egyptens land.” 9 Herren sade ytterligare till Mose: ”Jag har sett detta folk, och se, det är ett hårdnackat folk. 10 Låt mig nu vara, så att min vrede kan brinna mot dem och förtära dem. Dig ska jag göra till ett stort folk.”
11 (E) Men Mose bönföll inför Herren sin Gud och sade: ”Herre, varför skulle din vrede brinna mot ditt folk, som du har fört ut ur Egyptens land med stor kraft och stark hand? 12 (F) Varför skulle egyptierna få säga: Till deras olycka har han fört ut dem för att döda dem bland bergen och utrota dem från jordens yta? Vänd dig från din glödande vrede och ångra det onda du har i sinnet mot ditt folk. 13 (G) Kom ihåg Abraham, Isak och Israel, dina tjänare, som du med ed vid dig själv har lovat: Jag ska göra era efterkommande lika talrika som stjärnorna på himlen, och hela det land som jag har talat om ska jag ge åt era efterkommande. De ska få det till arvedel för evigt.”
14 (H) Då ångrade Herren det onda som han hade hotat att göra mot sitt folk.
15 (I) Mose vände om och gick ner från berget med vittnesbördets två tavlor i händerna. Det var skrivet på tavlornas båda sidor, både på framsidan och på baksidan. 16 (J) Tavlorna var Guds verk och skriften var Guds skrift, inristad på tavlorna.
17 Josua hörde oväsendet när folket skrek, och han sade till Mose: ”Det hörs krigsrop i lägret.” 18 Men han svarade:
”Det är inte ljudet av segerrop,
och inte ljudet av nederlag.
Ljudet av sång är vad jag hör.”
19 (K) När sedan Mose kom närmare lägret och fick se kalven och dansen, upptändes hans vrede. Han kastade ifrån sig tavlorna och slog sönder dem nedanför berget. 20 (L) Och han tog kalven som de hade gjort, brände den i eld, krossade den till stoft, strödde det i vattnet och lät Israels barn dricka[f] det.
Det kristna hemmet
18 (A) Ni hustrur, underordna er[a] era män, för så bör det vara i Herren.
19 (B) Ni män, älska era hustrur och var inte hårda mot dem.
20 (C) Ni barn, lyd era föräldrar i allt, för det är Herrens goda vilja.
21 (D) Ni fäder, reta inte upp era barn så att de tappar modet.
22 (E) Ni tjänare[b], lyd era jordiska herrar i allt, inte som inställsamma ögontjänare utan med uppriktigt hjärta i vördnad för Herren. 23 (F) Vad ni än gör, gör det av hjärtat, som för Herren och inte för människor. 24 Ni vet att det är av Herren ni ska få arvet som lön. Det är Herren Kristus ni tjänar. 25 (G) Den som gör orätt ska få igen den orätt han har gjort, utan partiskhet.
4 (H) Ni herrar, låt era tjänare få vad som är rätt och rimligt[c]. Ni vet ju att ni också har en Herre i himlen.
Förmaningar
2 (I) Var uthålliga i bönen. Vaka och be med tacksägelse. 3 (J) Be också för oss, att Gud öppnar en dörr för ordet så att vi kan predika Kristi hemlighet, för vars skull jag är fängslad. 4 Be att jag talar som jag bör när jag lägger fram den.
5 (K) Var visa när ni möter de utomstående och ta vara på varje tillfälle. 6 (L) Ert tal ska alltid vara vänligt[d], kryddat med salt, så att ni vet hur ni ska svara var och en.
Personliga meddelanden
7 (M) Vad mig beträffar kommer Tychikus[e] att berätta allt för er. Han är en älskad broder och en trogen tjänare och medarbetare i Herren, 8 och jag sänder honom till er just för att ni ska få veta hur vi har det och för att han ska uppmuntra era hjärtan. 9 (N) Tillsammans med honom kommer vår trogne och älskade broder Onesimus[f], som är en av er. De kommer att berätta för er om allting här.
10 (O) Min medfånge Aristarchus[g] hälsar till er, och det gör även Markus[h], Barnabas[i] kusin. Honom har ni fått anvisningar om: ta emot honom väl om han kommer till er. 11 Även Jesus som kallas Justus[j] hälsar. Bland de omskurna är dessa mina enda medarbetare för Guds rike, och de har varit till tröst för mig.
12 (P) Epafras, som är en av er, hälsar. Han är en Kristi Jesu tjänare som ständigt kämpar för er i sina böner, för att ni ska stå fasta, fullkomliga och fullt övertygade om hela Guds vilja. 13 (Q) Jag kan intyga hur hårt han arbetar för er och för dem i Laodicea och Hierapolis. 14 (R) Vår älskade Lukas[k], läkaren, hälsar också till er liksom Demas[l].
15 Hälsa till bröderna i Laodicea och till Nymfas och församlingen som möts i hans hus[m]. 16 (S) När mitt brev har blivit uppläst hos er, se då till att det även blir uppläst i församlingen i Laodicea och att ni får läsa brevet från Laodicea[n]. 17 (T) Och säg åt Archippus[o]: "Se till att du fullgör den tjänst du fått i Herren."
18 (U) Här skriver jag, Paulus, min hälsning med egen hand. Tänk på mina bojor. Nåden vare med er.
JESU BERGSPREDIKAN (Kap 5-7)
Saligprisningarna
5 När Jesus såg folkskarorna gick han upp på berget. Han satte sig ner, och hans lärjungar kom fram till honom. 2 Då började han tala och undervisa dem:
3 (A) "Saliga är de som är fattiga i anden,
för dem tillhör himmelriket.
4 (B) Saliga är de som sörjer,
för de ska bli tröstade.
5 (C) Saliga är de ödmjuka,
för de ska ärva jorden[a].
6 (D) Saliga är de som hungrar
och törstar efter rättfärdighet,
för de ska bli mättade.
7 (E) Saliga är de barmhärtiga,
för de ska få barmhärtighet.
8 (F) Saliga är de renhjärtade,
för de ska se Gud.
9 Saliga är de som skapar frid[b],
för de ska kallas Guds barn.
10 (G) Saliga är de som blir förföljda
för rättfärdighetens skull,
för dem tillhör himmelriket.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation