15 (A) Du gav dem bröd från himlen
        när de hungrade
    och lät vatten komma ur klippan
        när de törstade.
    Du befallde dem att gå
        och ta i besittning det land
    som du med upplyft hand
        hade lovat ge dem.

Read full chapter

24 (A) Han lät manna regna över dem
        till mat
    och gav dem säd från himlen.
25 Människor fick äta änglars bröd,
    han sände dem mat
        så att de blev mätta.
26 (B) Han lät östanvinden
        komma från himlen
    och styrde sunnanvinden dit
        med sin makt.
27 Han lät kött regna över dem
        som stoft,
    bevingade fåglar som havets sand.
28 Han lät dem falla mitt i deras läger,
    runt omkring deras[a] boningar.
29 De åt och blev övermätta,
    han lät dem få vad de haft begär till.
30 Men innan de släckt sitt begär,
    medan maten ännu var
        i deras mun,
31 (C) kom Guds vrede över dem.
    Han dödade bland de starkaste
        och slog ner Israels utvalda[b] män.

32 (D) Ändå fortsatte de att synda
    och trodde inte på hans under.
33 (E) Då lät han deras dagar försvinna
        i tomhet
    och deras år i plötslig skräck.
34 När han dräpte dem
        frågade de efter honom,
    de vände om och sökte Gud.
35 (F) De mindes att Gud är deras klippa,
    att Gud den Högste
        är deras befriare.
36 (G) De försökte bedra honom
        med sina ord,
    de ljög för honom med sin tunga.
37 Deras hjärtan var inte uppriktiga
        mot honom,
    de var inte trogna
        mot hans förbund.

38 (H) Men han är barmhärtig
    och försonar skuld,
        han vill inte förgöra.
    Ofta höll han tillbaka sin vrede
        och lät inte hela sin glöd
            bryta fram.
39 (I) Han tänkte på att de bara är kött,
    en vind[c] som försvinner
        och inte kommer åter.

40 Hur ofta trotsade de honom inte
        i öknen
    och bedrövade honom
        i ödemarken!
41 Gång på gång frestade de Gud
    och kränkte Israels Helige.
42 De kom inte ihåg hans hand
    eller dagen då han befriade dem
        från fienden,
43 då han gjorde sina tecken i Egypten
    och sina under på Soans mark.

44 (J) Han förvandlade deras floder
        till blod
    så att de inte kunde dricka
        ur bäckarna.
45 (K) Han sände flugsvärmar
        som förtärde dem
    och grodor som förstörde för dem,
46 (L) han gav deras gröda åt larver
    och deras skördar åt gräshoppor.
47 (M) Han slog deras vinstockar
        med hagel
    och deras fikonträd med skyfall[d],
48 han utlämnade deras boskap åt hagel
    och deras hjordar åt blixtar.
49 (N) Han sände över dem sin vredesglöd,
    harm, vrede och nöd,
        en skara av olycksänglar.
50 (O) Han gav fritt utlopp åt sin vrede,
    han skonade inte deras själ
        från döden
    utan utlämnade deras liv åt pesten.
51 (P) Han slog allt förstfött i Egypten,
    livskraftens förstling
        i Hams hyddor.

52 (Q) Han lät sitt folk bryta upp
        som en fårflock
    och förde dem som en hjord
        genom öknen.
53 (R) Han ledde dem tryggt,
    de behövde inte vara rädda,
        deras fiender svaldes av havet.
54 (S) Han förde dem till sitt heliga land,
    till det berg som hans högra hand
        hade vunnit.
55 (T) Han fördrev hednafolken
        framför dem,
    han gav dem deras land
        som arvedel
    och lät Israels stammar bo
        i deras hyddor.

56 (U) Men de trotsade och frestade
        Gud den Högste,
    de höll inte fast
        vid hans vittnesbörd.
57 (V) De vek trolöst tillbaka
        som sina fäder,
    de gav vika som en opålitlig båge.
58 (W) De väckte hans vrede
        med sina offerhöjder
    och kränkte honom
        med sina avgudabilder.

59 Gud hörde det och blev vred,
    han förkastade Israel med all kraft.
60 (X) Han övergav sin boning i Shilo[e],
    det tält han rest bland människorna.
61 (Y) Han gav sin makt i fångenskap
    och sin ära[f] i fiendehand.
62 (Z) Sitt folk utlämnade han åt svärdet,
    han blev vred på sin arvedel.
63 Deras unga män förtärdes av eld,
    deras unga kvinnor
        blev utan brudsång.
64 (AA) Deras präster föll för svärd,
    deras änkor kunde inte
        hålla dödsklagan.

65 Då vaknade Herren som ur sömn,
    som en hjälte bedövad av vin.
66 Han slog tillbaka sina fiender
    och drog evig skam över dem.
67 Han förkastade Josefs hydda
    och utvalde inte Efraims stam,
68 (AB) men Juda stam utvalde han,
    Sions berg som han älskar.
69 (AC) Han byggde sin helgedom
        hög som himlen,
    grundade den likt jorden för evigt.

70 (AD) Han utvalde sin tjänare David
    och tog honom från fårens fållor,
71 (AE) han hämtade honom från tackorna
    och satte honom till herde
        för Jakob, sitt folk,
            för Israel, sin arvedel.
72 Han var deras herde med rent hjärta
    och ledde dem
        med förståndig hand.

Read full chapter

Footnotes

  1. 78:28 deras … deras   Andra handskrifter: "sitt … sina".
  2. 78:31 utvalda   Annan översättning: "unga".
  3. 78:39 vind   Annan översättning: "ande".
  4. 78:47 skyfall   Ordets innebörd oklar. Annan möjlig översättning: "frost" (så Septuaginta).
  5. 78:60 Shilo   Plats strax norr om Jerusalem där tabernaklet stod under domartiden (se t ex 1 Sam 1:3f).
  6. 78:61 sin makt … sin ära   Guds förbundsark som utlämnades åt filisteerna (se 1 Sam 4-6).

40 [a]De bad, och han sände vaktlar
    och mättade dem
        med bröd från himlen.

Read full chapter

31 (A) Våra fäder fick äta manna i öknen, som det står skrivet: Han gav dem bröd från himlen att äta."[a]

Read full chapter