Book of Common Prayer
Förrådd av en falsk vän
55 För körledaren, till stränginstrument. En vishetspsalm av David.
2 Lyssna, Gud, till min bön,
göm dig inte när jag ber om nåd,
3 hör på mig och svara mig!
Jag är rastlös av mitt bekymmer
och våndas
4 när fienden ropar
och den gudlöse skränar,
för de vräker ondska över mig
och jagar mig i vrede.
5 (A) Mitt hjärta grips av ångest
i mitt inre,
dödens fasor faller över mig.
6 Fruktan och bävan drabbar mig,
skräck lamslår mig
7 och jag säger:
Tänk om jag hade[a] vingar
som duvan!
Då skulle jag flyga bort
och söka mig ett bo,
8 (B) ja, fly långt bort
och stanna i öknen. Sela
9 Jag skulle skynda mig
att söka skydd
mot vinande vind och storm.
10 (C) Förvirra dem, Herre,
splittra deras tungor,
för jag ser våld och bråk i staden.
11 Dag och natt går de runt den
uppe på murarna,
ondska och olycka råder därinne.
12 Den är full av fördärv,
förtryck och svek viker inte
från dess torg.
13 Det är inte en fiende som hånar mig,
det kunde jag bära.
Det är inte min ovän
som förhäver sig mot mig,
för honom kunde jag
gömma mig.
14 (D) Nej, det är du, min like,
min vän och förtrogne –
15 vi som levde i ljuvlig förtrolighet,
vi som gick till Guds hus
i högtidsskaran!
16 (E) Låt döden drabba dem,
låt dem gå levande ner
i dödsriket,
för ondskan råder i deras boning,
mitt ibland dem.[b]
17 Men jag ropar till Gud,
och Herren ska frälsa mig.
18 (F) Afton, morgon och middag
vill jag sucka och klaga,
och han ska höra min röst.
19 (G) Han friköper min själ
och fredar mig
så att de inte kan närma sig[c],
för det är många
som är emot mig.
20 (H) Gud ska höra mig
och förödmjuka dem,
han som från urminnes tid
sitter på sin tron. Sela
De ändrar sig inte,
de fruktar inte Gud.
Tacksamhet för Herrens hjälp
138 [a]Av David.
Jag vill tacka dig av hela mitt hjärta,
lovsjunga dig inför gudarna.
2 [b]Jag vill tillbe inför ditt heliga tempel
och prisa ditt namn
för din nåd och din sanning,
för du har gjort ditt ord
och ditt namn större än allt.
3 [c]När jag ropade svarade du mig,
du gav mig frimodighet
och kraft i min själ.
4 [d]Herre, jordens alla kungar
ska tacka dig
när de hör din muns ord.
5 [e]De ska sjunga om Herrens vägar,
för Herrens härlighet är stor.
6 [f]Herren är upphöjd
men ser till den ringe.
Den högmodige känner han
fjärran ifrån.
7 [g]När jag går genom nöd
håller du mig vid liv,
du sträcker ut din hand
mot mina fienders vrede,
din högra hand frälser mig.
8 [h]Herren ska fullborda sitt
verk för mig.
Herre, evig är din nåd.
Överge inte[i] dina händers verk!
Herren känner mig
139 [j]För körledaren. En psalm av David.
Herre, du rannsakar mig
och känner mig.
2 [k]Om jag sitter eller står vet du det,
du förstår mina tankar fjärran ifrån.
3 [l]Om jag går eller ligger ser du det,
med alla mina vägar
är du förtrogen.
4 Innan ordet är på min tunga
vet du, Herre, allt om det.
5 Du omsluter mig på alla sidor
och håller mig i din hand.
6 Den kunskapen är för underbar
för mig,
den är så hög att jag inte kan
fatta den.
7 [m]Vart kan jag gå för din Ande,
vart kan jag fly för ditt ansikte?
8 [n]Stiger jag upp till himlen
är du där,
bäddar jag åt mig i dödsriket
är du där.
9 Tar jag morgonrodnadens vingar,
gör jag mig en boning
ytterst i havet,
10 ska också där din hand leda mig
och din högra hand hålla mig.
11 Säger jag:
"Låt mörker täcka mig
och ljuset bli natt omkring mig",
12 [o]så är inte mörkret mörkt för dig.
Natten lyser som dagen,
mörkret är som ljuset.
13 [p]Du har skapat mina njurar[q],
du vävde mig i moderlivet.
14 [r]Jag tackar dig för att
jag är så underbart skapad.
Underbara är dina verk,
min själ vet det så väl[s].
15 Benen i min kropp
var inte osynliga för dig
när jag formades i det fördolda,
när jag bildades i jordens djup.
16 [t]Dina ögon såg mig
när jag bara var ett foster.
Alla mina dagar blev skrivna
i din bok,
formade innan någon av dem
hade kommit.
17 [u]Hur ofattbara[v] är inte dina tankar
för mig, Gud,
hur väldig är inte
deras mångfald!
18 Räknar jag dem
är de fler än sandkornen.
När jag vaknar är jag kvar hos dig.
19 Gud, om du bara ville döda
de gudlösa!
Bort från mig, ni blodtörstiga!
20 De talar om dig med svek i sinnet,
de har fört dina städer i fördärvet[w].
21 [x]Skulle jag inte hata dem
som hatar dig, Herre,
och avsky dem
som gör uppror mot dig?
22 Jag hatar dem med starkaste hat,
mina fiender har de blivit.
23 [y]Rannsaka mig, Gud,
och känn mitt hjärta,
pröva mig och känn mina tankar.
8 Och det är en förmån för ett land att ha en kung som ser till att marken brukas.[a]
9 (A) Den som älskar pengar blir inte mätt på pengar, och den som älskar rikedom får aldrig nog. Också det är förgängligt. 10 När ägodelarna förökas är det fler som förbrukar dem. Vilken nytta har ägaren av dem utom att få se dem med ögonen? 11 Ljuv är arbetarens sömn, han må ha litet eller mycket att äta. Men den rikes överflöd ger honom ingen ro att sova.
12 (B) Ett svårt elände har jag sett under solen: rikedom som sparats till skada för sin ägare, 13 och sedan förloras förmögenheten i en olycka. Har ägaren en son, får han ingenting. 14 (C) Lika naken som han kom ur moderlivet måste han gå bort igen. För sitt slit får han inget att ta med sig. 15 Också det är ett svårt elände. Han ska gå bort som han kom. Vad vinner den som mödar sig för vinden? 16 I alla sina dagar äter han i mörker[b] med mycket oro, sjukdom och besvikelse.
17 (D) Detta är vad jag insett: Det är gott och skönt att människan äter och dricker och ser det goda i sin möda när hon strävar under solen de levnadsdagar som Gud ger henne, för det är hennes del. 18 (E) Om Gud ger en människa rikedom och skatter och dessutom förmåga att njuta av det och ta ut sin del och finna glädje i sin möda, då är det en Guds gåva. 19 (F) För han tänker knappt på sina levnadsdagar, eftersom Gud håller honom upptagen[c] med glädje i hjärtat.
23 (A) Innan tron kom hölls vi instängda och bevakade av lagen tills tron skulle uppenbaras. 24 (B) Så blev lagen vår övervakare[a] fram till Kristus, för att vi skulle förklaras rättfärdiga av tro. 25 Men när tron väl har kommit står vi inte längre under någon övervakare.
Guds och Abrahams barn
26 (C) Alla är ni Guds barn genom tron på Kristus Jesus. 27 (D) Alla ni som blivit döpta till Kristus har iklätt er Kristus. 28 (E) Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus. 29 (F) Och om ni tillhör Kristus är ni avkomlingar till Abraham, arvingar efter löftet.
4 Jag menar: så länge arvingen är omyndig är det ingen skillnad mellan honom och en slav, trots att han är ägare till allt. 2 Han står under förmyndare och förvaltare fram till den dag som hans far har bestämt.
3 (G) På samma sätt var det med oss. Så länge vi var omyndiga var vi slavar under världens makter[b]. 4 (H) Men när tiden var inne sände Gud sin Son, född av kvinna och ställd under lagen, 5 (I) för att friköpa dem som stod under lagen så att vi skulle få söners rätt. 6 (J) Och eftersom ni är söner har Gud sänt i våra hjärtan sin Sons Ande, som ropar: "Abba[c]! Far!" 7 (K) Alltså är du inte längre slav utan son. Och är du son är du också arvinge, insatt av Gud.
Vänd inte tillbaka till lagen
8 Förr, när ni inte kände Gud, var ni slavar under gudar som egentligen inte är några gudar. 9 (L) Men nu när ni känner Gud, eller än mer är kända av Gud, hur kan ni då vilja vända tillbaka till dessa svaga och fattiga makter och bli slavar under dem igen? 10 (M) Ni håller noga reda på dagar[d] och månader och särskilda tider och år. 11 Jag är rädd att jag kanske har ansträngt mig förgäves bland er.
Guds ord eller de äldstes stadgar
15 (A) Sedan kom några fariseer och skriftlärda från Jerusalem fram till Jesus och frågade: 2 (B) "Varför bryter dina lärjungar mot de äldstes stadgar[a]? De tvättar inte händerna innan de äter[b]." 3 Han svarade dem: "Varför bryter ni själva mot Guds bud för era stadgars skull? 4 (C) Gud har sagt: Hedra din far och din mor, och: Den som förbannar sin far eller mor ska straffas med döden.[c] 5 Men ni påstår att om någon säger till sin far eller mor: Det du kunde fått som hjälp av mig låter jag i stället bli en tempelgåva[d], 6 då ska han inte hedra sin far eller mor. Ni upphäver Guds ord för era stadgars skull. 7 Hycklare! Jesaja profeterade rätt om er: 8 (D) Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig. 9 Deras vördnad för mig är meningslös, för lärorna de lär ut är människobud."[e]
10 (E) Sedan kallade han till sig folket och sade till dem: "Lyssna och förstå! 11 (F) Det som går in i munnen gör inte människan oren. Det är det som kommer ut ur munnen som gör henne oren."
12 Lärjungarna gick då fram till honom och sade: "Vet du att fariseerna tog illa upp när de hörde det du sade?" 13 Jesus svarade: "Varje planta som min himmelske Far inte har planterat ska ryckas upp med roten. 14 (G) Låt dem vara. De är blinda ledare för blinda[f]. Och om en blind leder en blind, så faller båda i gropen."
15 (H) Petrus sade då till honom: "Förklara liknelsen för oss." 16 Jesus sade: "Förstår ni fortfarande inte? 17 Inser ni inte att allt som går in i munnen hamnar i magen och kommer ut på avträdet? 18 Men det som går ut ur munnen kommer från hjärtat, och det gör människan oren. 19 För från hjärtat kommer onda tankar, mord, äktenskapsbrott, sexuell omoral, stöld, falskt vittnesbörd och hädelser. 20 Sådant gör människan oren. Men att äta utan att tvätta händerna gör inte människan oren."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation