Book of Common Prayer
Kungens bön om välsignelse
61 För körledaren, till stränginstrument. Av David.
2 Gud, hör mitt rop,
lyssna till min bön!
3 Från jordens ände ropar jag till dig
när mitt hjärta mattas.
För mig upp på klippan
som är högre än jag,
4 (A) för du har varit min tillflykt,
ett starkt torn mot fienden.
5 (B) Låt mig bo i ditt tält för evigt
och ha min tillflykt
under dina vingar. Sela
6 Du, Gud, har hört mina löften,
du har gett mig en arvedel
bland dem som[a] vördar ditt namn.
7 (C) Du förökar kungens dagar,
hans år ska vara
från släkte till släkte,
8 (D) han ska trona för evigt inför Gud.
Låt nåd och sanning
bevara honom.
9 (E) Då ska jag alltid lovsjunga ditt namn
och uppfylla mina löften
dag efter dag.
En tröstepsalm
62 För körledaren, till Jedutun. En psalm av David.
2 (F) Bara hos Gud har min själ sin ro,
från honom kommer min frälsning.
3 (G) Bara han är min klippa
och min frälsning, min borg.
Jag ska inte vackla.
4 Hur länge ska ni storma
mot en enda man,
tillsammans slå ner honom
som en lutande vägg,
en fallfärdig mur?
5 (H) De rådslår om att störta honom
från hans höjd.
De älskar lögn,
de välsignar med sin mun
men förbannar i sitt hjärta. Sela
6 (I) Bara hos Gud har du din ro,
min själ,
från honom kommer mitt hopp.
7 (J) Bara han är min klippa
och min frälsning, min borg.
Jag ska inte vackla.
8 Hos Gud är min frälsning
och min ära,
i Gud är min starka klippa,
min tillflykt.
9 (K) Lita alltid på honom, du folk,
utgjut era hjärtan för honom.
Gud är vår tillflykt. Sela
Guds makt i dom och frälsning
68 För körledaren. En psalm, en sång av David.
2 (A) Gud reser sig,
hans fiender skingras,
de som hatar honom
flyr för hans ansikte.
3 (B) Som rök driver bort
fördriver du dem,
som vax smälter för eld
förgås de gudlösa inför Gud.
4 (C) Men de rättfärdiga gläder sig,
de jublar inför Gud
och fröjdas av glädje.
5 (D) Sjung till Gud,
lovsjung hans namn,
bana väg för honom
som drar fram genom öknarna[a]!
Herren är hans namn,
jubla inför honom,
6 (E) de faderlösas fader
och änkornas försvarare,
Gud i sin heliga boning.
7 (F) Gud ger de ensamma ett hem
och de fångna frihet och lycka.
Men de upproriska bor i en öken.
8 (G) Gud, när du drog ut
i spetsen för ditt folk,
när du gick fram i ödemarken,
Sela
9 (H) då bävade jorden,
då strömmade regn
från himlen inför Gud,
själva Sinai bävade inför Gud,
Israels Gud.
10 (I) Rikligt regn lät du falla, Gud,
din trötta egendom gav du kraft.
11 Din skara fick bo där,
du sörjde för de svaga
i din godhet, Gud.
12 (J) Herren låter ordet höras,
en här av kvinnor bär glädjebudet:
13 (K) "Härarnas kungar flyr,
de flyr och husmodern delar bytet!
14 (L) Ska ni då ligga stilla i era fållor?
Duvans vingar[b] är täckta med silver
och hennes fjädrar
med skimrande guld.
15 När den Allsmäktige
skingrade kungarna i landet,
föll snön över Salmon[c]."
16 Bashans berg[d] är ett Guds berg,
ett berg med höga toppar
är Bashans berg.
17 (M) Ni höga berg,
varför ser ni ner på berget
som Gud har valt till sin boning?
Herren ska bo där för alltid.
18 (N) Guds vagnar är tiotusentals,
tusen och åter tusen.
Herren är mitt ibland dem,
i helighet som på Sinai.
19 (O) Du steg upp i höjden,
du tog fångar,
du fick gåvor bland människorna,
även de upproriska –
för att du, Herre vår Gud,
skulle bo där.[e]
20 Lovad är Herren!
Dag efter dag bär han oss,
Gud är vår frälsning. Sela
21 (P) Gud är för oss en frälsningens Gud,
hos Herren Gud[f]
finns en utväg från döden.
22 (Q) Ja, Gud krossar
sina fienders huvuden,
den håriga hjässan hos den
som framhärdar i synd.
23 (R) Herren säger:
"Jag ska hämta dem från Bashan,
hämta dem från havets djup,
24 så att du får doppa din fot i blod
och dina hundars tunga
får sin del av fienderna."
25 Gud, man ser ditt högtidståg,
min Guds, min kungs tåg
i helgedomen.
26 Sångare går främst,
harpspelare följer efter
bland jungfrur som slår på
tamburin.
27 (S) Lova Gud i församlingarna,
lova Herren, ni av Israels källa!
28 (T) Där går Benjamin,
den yngste som leder dem,
där går skaran av Juda furstar,
Sebulons furstar, Naftalis furstar.
29 Gud, visa din styrka[g]!
Gud, stärk vad du gjort för oss!
30 (U) På grund av ditt tempel
i Jerusalem
ska kungar komma
med gåvor till dig.
31 (V) Straffa odjuret i vassen,
tjurarnas hop och folkens kalvar.
Ödmjukt ska de hylla dig
med silverstycken.
Han skingrar[h] de folk
som vill ha krig.
32 (W) Sändebud[i] ska komma från Egypten,
Nubien ska skynda att
sträcka sina händer till Gud.
33 Jordens riken, sjung till Gud,
lovsjung Herren, Sela
34 (X) honom som drar fram
över himlen, urtidens himmel.
Hör, han höjer sin röst,
en mäktig röst!
35 Ge Gud makten!
Hans majestät är över Israel,
hans makt är i skyarna.
36 (Y) Fruktad är du, Gud,
i din helgedom.
Israels Gud ger makt och styrka
åt sitt folk.
Lovad är Gud!
14 (A) Förgängligt är det som sker på jorden, att det kan gå de rättfärdiga som om de gjort ogudaktiga gärningar, och att det kan gå de ogudaktiga som om de gjort rättfärdiga gärningar. Jag sade: Också det är förgängligt.
15 (B) Jag prisar glädjen, för det finns inget bättre för människan under solen än att hon äter och dricker och är glad[a]. Det är vad som följer henne i hennes möda de livsdagar Gud ger henne under solen.
16 När jag inriktade mitt hjärta på att förstå visheten och såg den verksamhet som pågår på jorden – varken dag eller natt unnar man sig sömn – 17 (C) då insåg jag att hela Guds verk är sådant att människan inte kan fatta det som sker under solen. För hur mycket människan än strävar och utforskar det, förstår hon det ändå inte. Även om den vise säger sig förstå det, kan han ändå inte fatta det.
9 (D) Allt detta har jag grubblat på, allt detta har jag prövat: att de rättfärdiga och de visa och deras gärningar är i Guds hand. Kärlek eller hat, ingen människa vet vad som ligger framför henne. 2 (E) Allt händer lika för alla: för den rättfärdige och den ogudaktige, för den gode[b], den rene och den orene, för den som offrar och den som inte offrar. Det går den gode som det går syndaren, den som svär en ed liksom den som skyr eden. 3 (F) Detta är något ont i allt som händer under solen, att det går alla lika. Och människornas hjärtan är fulla av ondska, av dårskap i deras hjärtan så länge de lever, och sedan går de ner bland de döda. 4 Den som är med i[c] de levandes skara har ett hopp, för en levande hund har det bättre än ett dött lejon. 5 (G) De som lever vet att de ska dö, men de döda vet ingenting och får ingen mer lön, för minnet av dem är glömt. 6 Deras kärlek, deras hat och deras avund finns inte mer. Aldrig mer har de del i vad som sker under solen.
7 (H) Så ät ditt bröd med glädje och drick ditt vin med glatt hjärta, för Gud är redan nöjd med det du gör. 8 Låt dina kläder alltid vara vita[d] och låt oljan aldrig fattas på ditt huvud[e]. 9 (I) Njut livet med en kvinna som du älskar, alla dagar i ditt förgängliga liv som Gud ger dig under solen, alla dina förgängliga dagar. För det är din lott i livet och mödan som du har under solen. 10 (J) Allt som din hand kan göra ska du göra med kraft, för i graven dit du går finns varken gärning eller planer eller kunskap eller vishet.
Lagens förbund och löftets
21 Säg mig, ni som vill stå under lagen: lyssnar ni inte till lagen? 22 (A) Där står skrivet[a] att Abraham hade två söner, en med slavinnan och en med den fria hustrun. 23 (B) Slavinnans son var född på mänsklig väg[b], den fria hustruns son däremot i kraft av ett löfte.
24 (C) Detta har en djupare mening: de två kvinnorna är två förbund. Det ena kommer från berget Sinai och föder sina barn till slaveri, det är Hagar. 25 Ordet Hagar står för Sinai berg i Arabien[c] och motsvarar det nuvarande Jerusalem, eftersom det lever i slaveri med sina barn. 26 (D) Men det himmelska Jerusalem är fritt, och det är vår moder. 27 Det står ju skrivet:[d]
Jubla, du ofruktsamma
som inte föder barn,
brist ut i jubel och ropa av fröjd,
du som inte känner födslovärkar,
för den ensamma har många barn,
fler än den som har en man.
28 Ni, bröder, är löftets barn liksom Isak. 29 (E) Och som det var då, att han som var född på mänsklig väg förföljde den som var född på Andens sätt, så är det också nu. 30 Men vad säger Skriften? Driv ut slavinnan och hennes son, för slavinnans son ska inte ärva tillsammans med den fria hustruns son.[e] 31 (F) Alltså, bröder, är vi inte barn till slavinnan utan till den fria hustrun.
Jesus botar sjuka
29 (A) Jesus gick därifrån och vandrade längs Galileiska sjön, och sedan gick han upp på berget och satte sig där. 30 (B) Mycket folk kom till honom, och de hade med sig lama, blinda, halta[a], stumma och många andra som de lade ner vid hans fötter, och han botade dem. 31 Och folket förundrades när de såg stumma tala, halta bli friska, lama gå och blinda se. Och de prisade Israels Gud.
Jesus mättar fyra tusen män
32 (C) Jesus kallade till sig sina lärjungar och sade: "Jag lider med folket. Nu har de varit hos mig i tre dagar, och de har inget att äta. Jag vill inte skicka hem dem hungriga, för de kan bli utmattade på vägen."
33 Lärjungarna frågade honom: "Varifrån ska vi här i ödemarken få så mycket bröd att vi kan mätta så många?" 34 Jesus sade till dem: "Hur många bröd har ni?" De svarade: "Sju, och några små fiskar."
35 Då sade han åt folket att slå sig ner på marken. 36 Han tog de sju bröden och fiskarna, tackade Gud, bröt bröden och gav åt lärjungarna, och lärjungarna gav åt folket. 37 Alla åt och blev mätta, och man plockade upp bitarna som blivit över, sju korgar fulla. 38 De som hade ätit var fyra tusen män, förutom kvinnor och barn. 39 Sedan sände han i väg folket, steg i båten och for över till Magadans område[b].
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation