Book of Common Prayer
Tacksamhet för Herrens hjälp
118 [a]Tacka Herren, för han är god,
evig är hans nåd.
2 [b]Så ska Israel säga:
evig är hans nåd.
3 Så ska Arons hus säga:
evig är hans nåd.
4 Så ska de
som vördar Herren säga:
evig är hans nåd.
5 [c]I min nöd ropade jag till Herren,
och Herren svarade
och gav mig rymlig plats.
6 [d]Herren är med mig,
jag är inte rädd.
Vad kan en människa göra mig?
7 [e]Herren är med mig,
han är min hjälpare.
Jag ska se i triumf
på dem som hatar mig.
8 [f]Det är bättre att fly till Herren
än att lita till människor,
9 [g]det är bättre att fly till Herren
än att lita till furstar.
10 Alla hednafolk omringade mig,
men i Herrens namn
avvärjde jag[h] dem.
11 De omringade mig
och inringade mig,
men i Herrens namn
avvärjde jag dem.
12 De omringade mig som bin,
men slocknade som eld i törne.
I Herrens namn
avvärjde jag dem.
13 De stötte mig hårt
för att få mig på fall,
men Herren hjälpte mig.
14 [i]Herren är min styrka
och min lovsång,
han blev min frälsning.
15 [j]Fröjderop om frälsning
hörs i de rättfärdigas hyddor:
"Herrens högra hand
gör mäktiga ting!
16 Herrens högra hand upphöjer[k],
Herrens högra hand
gör mäktiga ting!"
17 [l]Jag ska inte dö,
utan leva och förkunna
Herrens gärningar.
18 Hårt har Herren tuktat mig,
men han utlämnade mig inte
åt döden.
19 [m]Öppna för mig
rättfärdighetens portar,
jag vill gå in genom dem
och tacka Herren.
20 Detta är Herrens port,
de rättfärdiga går in genom den.
21 Jag tackar dig
för att du svarade mig
och blev min frälsning.
22 [n]Stenen som husbyggarna
förkastade
har blivit en hörnsten.[o]
23 Herren har gjort den till detta,
underbart är det i våra ögon.
24 [p]Detta är dagen
som Herren har gjort,[q]
låt oss jubla och glädjas i dag[r]!
25 O, Herre, fräls[s]!
O, Herre, ge framgång!
26 [t]Välsignad är han
som kommer i Herrens namn!
Vi välsignar er från Herrens hus.[u]
27 [v]Herren är Gud,
och han gav oss ljus.
Ordna er i högtidsled
med lövrika kvistar
fram till altarets horn.[w]
Herrens storhet och godhet
145 [a][b]En lovsång av David.
Jag vill upphöja dig,
min Gud och kung,
och lova ditt namn
för alltid och för evigt.
2 Jag vill lova dig varje dag
och prisa ditt namn
för alltid och för evigt.
3 [c]Stor är Herren och högt prisad,
hans storhet är ofattbar.
4 [d]Släkte efter släkte prisar dina verk
och förkunnar dina väldiga
gärningar.
5 [e]Ditt majestäts härlighet och ära
och dina underbara verk
vill jag begrunda.
6 Dina väldiga gärningars makt
ska man tala om,
och din storhet ska jag förkunna.
7 Man ska ropa ut ryktet
om din stora godhet
och jubla över din rättfärdighet.
8 [f]Herren är nådig och barmhärtig,
sen till vrede och stor i nåd.
9 Herren är god mot alla
och förbarmar sig
över alla sina verk.
10 Herre, alla dina verk ska tacka dig
och dina trogna ska lova dig.
11 De ska tala om ditt rikes ära
och förkunna din makt,
12 så att människors barn lär känna
dina mäktiga gärningar
och ditt rikes ära och härlighet.
13a Ditt rike är ett rike för alla evigheter,
ditt välde består från släkte till släkte.
13b Herren är trofast i allt han säger
och kärleksfull i allt han gör.[g]
14 Herren stöder alla som vacklar
och reser upp alla nerböjda.
15 [h]Allas ögon hoppas på dig,
och du ger dem deras mat
i rätt tid.
16 [i]Du öppnar din hand
och mättar allt levande med nåd.
17 Herren är rättfärdig
i alla sina vägar
och nådig i allt han gör.
18 [j]Herren är nära
alla som ropar till honom,
alla som ropar till honom
i sanning.
19 [k]Han gör vad de gudfruktiga begär,
han hör deras rop och frälser dem.
20 Herren bevarar
alla som älskar honom,
men alla gudlösa ska han förgöra.
21 Min mun ska förkunna Herrens lov,
och allt som lever
ska lova hans heliga namn
för alltid och för evigt.
Kopparormen
4 De bröt upp från berget Hor och tog vägen mot Röda havet för att gå omkring Edoms land. Men under vägen blev folket otåligt. 5 Och folket talade mot Gud och mot Mose och sade: ”Varför har ni fört oss upp ur Egypten så att vi måste dö i öknen? Här finns ju varken bröd eller vatten, och vår själ avskyr den eländiga mat vi får!”
6 (A) Då sände Herren giftiga[a] ormar bland folket, och de bet folket och många i Israel dog. 7 Då kom folket till Mose och sade: ”Vi har syndat genom att vi talade mot Herren och mot dig. Be till Herren att han tar bort dessa ormar från oss.” Och Mose bad för folket. 8 Herren sade till Mose: ”Gör dig en orm och sätt upp den på en påle. Den som har blivit ormbiten och ser på den ska leva.”
9 (B) Mose gjorde då en kopparorm och satte upp den på en påle. Om någon blev biten av en orm, fäste han blicken på kopparormen[b] och fick leva.
Seger över kungarna Sichon och Og
21 (A) Israel skickade då sändebud till Sichon, amoreernas kung[a], och lät säga: 22 ”Låt mig tåga igenom ditt land. Vi ska inte vika av in på åkrar eller in i vingårdar och inte dricka vatten ur brunnarna. Vi ska gå Kungsvägen[b] tills vi har kommit igenom ditt område.”
23 Men Sichon tillät inte Israel att gå igenom hans område. Sichon samlade allt sitt folk och drog ut mot Israel i öknen. När han kom till Jahas gav han sig i strid med Israel. 24 (B) Men Israel slog honom med svärd och intog hans land från Arnon till Jabbok, ända fram till ammoniterna, för deras gräns var befäst. 25 Och Israel intog alla städerna där och bosatte sig i amoreernas alla städer, i Heshbon med alla dess underlydande orter. 26 Heshbon var nämligen den amoreiske kungen Sichons stad, för han hade fört krig mot den förre kungen i Moab och tagit ifrån honom hela hans land ända till Arnon. 27 Därför säger skalderna:
”Kom till Heshbon,
Bygg och befäst Sichons stad,
28 (C) för en eld gick ut från Heshbon,
en låga från Sichons stad.
Den förtärde Ar i Moab,
herrarna på Arnons höjder.
29 Ve dig, Moab!
Förlorat är du, Kemoshs folk!
Han lät sina söner bli flyktingar
och sina döttrar gå i fångenskap,
till amoreernas kung, Sichon.
30 Vi sköt ner dem.
Förlorat var Heshbon,
ända till Dibon.
Vi härjade ända till Nofa
som når till Medeba.”
31 Så bosatte sig Israel i amoreernas land. 32 Mose sände ut några att speja vid Jaeser, och de intog dess underlydande orter, och han fördrev amoreerna som bodde där. 33 (D) Sedan vek de av och drog upp mot Bashan. Och Bashans kung Og[c] drog med allt sitt folk ut till strid mot dem, vid Edrei.
34 Men Herren sade till Mose: ”Var inte rädd för honom, för jag har gett honom i din hand med allt hans folk och hans land. Du ska göra med honom som du gjorde med Sichon, amoreernas kung, som bodde i Heshbon.” 35 Och de slog honom och hans söner och allt hans folk tills ingen överlevande fanns kvar och tog hans land i besittning.
12 Många av dem kom till tro, likaså ett stort antal ansedda grekiska kvinnor och män.
13 (A) Men när judarna i Tessalonike fick veta att Paulus förkunnade Guds ord också i Berea, kom de dit och spred oro och hetsade upp folket. 14 (B) Bröderna sände då genast i väg Paulus ner mot kusten, men Silas och Timoteus stannade kvar där.
Paulus i Aten
15 Paulus vägvisare förde honom ända till Aten[a] och vände sedan tillbaka med besked till Silas och Timoteus att komma till honom så snart som möjligt. 16 Medan Paulus väntade på dem i Aten, blev han upprörd i sin ande när han såg hur full staden var med avgudabilder. 17 Han samtalade därför i synagogan med judarna och med dem som vördade Gud, och dessutom varje dag på torget med dem som han träffade där.
18 (C) Även en del filosofer, både epikureer och stoiker[b], diskuterade med honom. En del sade: "Vad vill den där pratmakaren säga?" Andra sade: "Han verkar vara en som förkunnar främmande gudar[c]." De sade så eftersom han predikade evangeliet om Jesus och uppståndelsen. 19 Och de tog med honom upp till Areopagen[d] och sade: "Kan vi få veta vad det är för en ny lära du förkunnar? 20 Det är märkliga ting du låter oss höra. Nu vill vi veta vad det rör sig om." 21 Alla atenarna liksom utlänningarna där ägnade nämligen all sin tid åt att tala om och lyssna till det som var senaste nytt.
Paulus tal på Areopagen
22 Paulus ställde sig då mitt på Areopagen och sade: "Atenare! Jag ser att ni på alla sätt är mycket religiösa[e]. 23 (D) När jag gick omkring och studerade era gudabilder fann jag nämligen också ett altare med inskriften: Åt en okänd gud[f]. Det ni tillber utan att känna, det förkunnar jag nu för er.
24 (E) Gud är den som har skapat världen och allt som finns i den. Han som är Herre över himmel och jord bor inte i tempel gjorda av människohand. 25 Han låter sig inte heller betjänas av människohänder som om han behövde något, han som åt alla ger liv och anda och allt.
26 (F) Av en enda människa har han skapat alla människor och folk till att bo över hela jorden, och han har fastställt bestämda tider och gränser inom vilka de ska bo. 27 (G) Det gjorde han för att de ska söka Gud och kanske kunna treva sig fram och finna honom, fast han inte är långt borta från någon enda av oss. 28 För i honom är det vi lever och rör oss och är till, så som även några av era egna skalder[g] har sagt: Vi är av hans släkt.
29 (H) Är vi nu av Guds släkt bör vi inte tänka oss att det gudomliga liknar något av guld, silver eller sten, en bild som kommit till av mänsklig konst och fantasi. 30 (I) Gud har länge haft överseende med okunnighetens tider, men nu befaller han alla människor överallt att omvända sig. 31 (J) Han har nämligen bestämt en dag då han ska döma världen med rättfärdighet genom en man som han har utsett, och han har erbjudit tron[h] åt alla genom att uppväcka honom från de döda."
32 (K) När de hörde Paulus tala om uppståndelse från de döda började några håna honom, men andra sade: "Vi vill höra dig tala om detta igen." 33 Med detta lämnade Paulus dem. 34 Men några anslöt sig till honom och kom till tro. Bland dem var Dionysius, som var medlem av Areopagen, och en kvinna som hette Damaris och några till.
Jesus botar en kvinna på sabbaten
10 En sabbat undervisade Jesus i en av synagogorna. 11 Där fanns en kvinna som hade haft en sjukdomsande i arton år. Hon var krokryggig och kunde inte räta på sig. 12 När Jesus såg henne, kallade han fram henne och sade till henne: "Kvinna, du är fri från din sjukdom", 13 och så lade han händerna på henne. Genast rätade hon på sig och prisade Gud.
14 (A) Men synagogföreståndaren blev upprörd över att Jesus botade på sabbaten, och han sade till folket: "Det finns sex dagar då man ska arbeta. På dem kan ni komma och bli botade, men inte på sabbatsdagen." 15 Då svarade Herren honom: "Era hycklare! Lossar inte varenda en av er sin oxe eller åsna från krubban på sabbaten och tar ut den och vattnar den? 16 (B) Men den här kvinnan, en Abrahams dotter som Satan har hållit bunden i arton år, skulle hon inte få bli fri från sin boja på sabbatsdagen?" 17 Vid de orden skämdes alla hans motståndare, men allt folket jublade över allt det underbara som han gjorde.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation