Book of Common Prayer
Guds nådegärningar och Israels otro
106 [a]Halleluja!
Tacka Herren, för han är god,
evig är hans nåd.
2 [b]Vem kan beskriva
Herrens väldiga gärningar
och förkunna allt hans lov?
3 Saliga är de som följer det rätta,
som alltid handlar rättfärdigt.
4 Tänk på mig, Herre,
efter din nåd mot ditt folk,
kom till mig med din frälsning,
5 så att jag får se dina utvaldas lycka,
dela ditt folks glädje
och berömma mig
med din arvedel.
6 [c]Vi har syndat som våra fäder,
vi har gjort fel,
vi har varit ogudaktiga.
7 [d]Våra fäder i Egypten
tog inte lärdom av dina under,
de tänkte inte på
dina många nådegärningar
utan gjorde uppror vid havet,
vid Röda havet.
8 Men han frälste dem
för sitt namns skull,
för att göra sin makt känd.
9 [e]Han talade strängt till Röda havet
och det blev torrt,
han förde dem genom djupen
som i en öken.
10 Han frälste dem
från motståndarens hand
och befriade dem
från fiendens grepp.
11 [f]Vattnet täckte deras fiender,
inte en enda av dem blev kvar.
12 [g]Då trodde de hans ord
och sjöng hans lov.
13 Men snart glömde de
hans gärningar,
de väntade inte på hans råd.
14 [h]De greps av begär i öknen
och frestade Gud i ödemarken.
15 [i]Han gav dem vad de begärde,
men sände tärande sjukdom
i deras själ.[j]
16 [k]De fylldes av avund
mot Mose i lägret
och mot Aron, Herrens helige.
17 [l]Men jorden öppnade sig
och slukade Datan,
den begravde Abirams grupp.
18 Eld slog upp i deras grupp,
lågorna brände de gudlösa.
19 [m]De gjorde en kalv vid Horeb
och tillbad en avgudabild,
20 [n]de bytte bort sin härlighet
mot bilden av en tjur
som äter gräs.
21 De glömde Gud, sin Frälsare,
som gjort väldiga ting
i Egypten,
22 [o]underbara verk i Hams land,
förunderliga gärningar
vid Röda havet.
23 [p]Han hotade att förgöra dem,
men Mose, hans utvalde,
ställde sig i vägen
för att vända bort hans vrede
från att fördärva dem.
24 [q]De föraktade det ljuvliga landet,
de trodde inte hans ord.
25 De klagade i sina tält
och lyssnade inte
till Herrens röst.
26 [r]Då lyfte han sin hand mot dem
och svor att låta dem falla i öknen,
27 [s]att låta deras barn
falla bland hednafolken
och spridas ut i länderna.
28 [t]De band sig till Baal-Peor
och åt av offren till de döda,
29 de väckte Guds vrede
med sina gärningar
och en hemsökelse bröt ut
bland dem.
30 [u]Men Pinechas steg fram
och skipade rätt,
och hemsökelsen hejdades.
31 [v]Det räknades honom
till rättfärdighet
från släkte till släkte, för evig tid.
32 [w]De väckte hans vrede
vid Meribas vatten
och Mose fick lida för deras skull,
33 [x]för de trotsade[y] hans ande
så att tanklösa ord
kom över hans läppar.
34 [z]De förgjorde inte folken
som Herren befallt dem,
35 [aa]de beblandade sig
med hednafolken
och lärde sig deras gärningar.
36 [ab]De tjänade deras avgudar,
och dessa blev en snara för dem.
37 [ac]De offrade sina söner och döttrar
åt onda andar,
38 [ad]de spillde oskyldigt blod,
sina söners och döttrars blod
som de offrade åt
Kanaans avgudar
så att landet vanhelgades av blodet.
39 [ae]De blev orena genom sina gärningar
och var trolösa i allt de gjorde.
40 Då upptändes Herrens vrede
mot hans folk,
och han avskydde sin arvedel.
41 [af]Han gav dem
i hednafolkens hand,
och de som hatade dem
fick härska över dem.
42 Deras fiender förtryckte dem,
de kuvades under deras hand.
43 [ag]Han räddade dem gång på gång,
men de var upproriska
i sina planer[ah]
och sjönk allt djupare
genom sin synd.
44 Men han såg till dem i deras nöd
när han hörde deras rop,
45 [ai]han tänkte på sitt förbund med dem
och förbarmade sig
för sin stora nåds skull.
46 Han lät dem finna barmhärtighet
hos alla som fört dem bort
i fångenskap.
47 [aj]Fräls oss, Herre vår Gud,
och samla oss från hednafolken,
så att vi får prisa ditt heliga namn
och ha vår ära i att lova dig.
48 [ak]Välsignad är Herren, Israels Gud,
från evighet till evighet!
Och allt folket ska säga: "Amen!"
Halleluja!
Moabs kung skickar efter Bileam
22 Israels barn bröt upp och slog läger på Moabs hedar[a], på andra sidan Jordan mitt emot Jeriko.
2 Balak, Sippors son, såg allt som Israel hade gjort mot amoreerna. 3 Och Moab var rädda för folket därför att det var så talrikt. Moab gruvade sig för Israels barn 4 och sade till de äldste i Midjan: ”Nu kommer denna skara att äta upp allt omkring oss, liksom oxen äter upp gräset på marken.”
På den tiden var Balak, Sippors son, kung i Moab. 5 (A) Han skickade sändebud till Bileam, Beors son[b], i Petor[c] vid floden där hans folk bodde för att kalla honom till sig, och han lät säga: ”Nu har ett folk dragit ut ur Egypten, det täcker markens yta och har slagit sig ner mitt emot mig. 6 Kom nu därför och förbanna det folket åt mig, för det är starkare än jag. Kanske kan jag då slå det och driva bort det ur landet. Jag vet ju att den du välsignar är välsignad, och den du förbannar är förbannad.”
7 (B) De äldste i Moab och de äldste i Midjan gav sig i väg och hade med sig spådomslön. De kom till Bileam och framförde till honom vad Balak hade sagt. 8 Bileam sade till dem: ”Stanna här över natten, så ska jag komma tillbaka till er med de ord som Herren talar till mig.” Då stannade Moabs hövdingar kvar hos Bileam.
9 Och Gud kom till Bileam och sade: ”Vilka är de män du har hos dig?” 10 Bileam svarade Gud: ”Balak, Sippors son, kung av Moab, har sänt mig detta bud: 11 Nu har ett folk dragit ut ur Egypten, och det täcker markens yta. Kom nu och förbanna det åt mig. Kanske kan jag då strida mot det och driva bort det.”
12 Men Gud sade till Bileam: ”Du ska inte gå med dem. Du ska inte förbanna detta folk, för det är välsignat.” 13 När Bileam steg upp på morgonen, sade han till Balaks hövdingar: ”Gå hem till ert land, för Herren tillåter mig inte att följa med er.” 14 Då återvände Moabs hövdingar till Balak och sade: ”Bileam vägrar att följa med oss.”
15 Men Balak skickade återigen hövdingar, fler och av högre rang än de förra. 16 De kom till Bileam och sade till honom: ”Så säger Balak, Sippors son: Låt ingenting hindra dig från att komma till mig, 17 för jag vill visa dig mycket stor ära, och allt du säger till mig ska jag göra. Kom nu och förbanna det folket åt mig.” 18 (C) Bileam svarade Balaks tjänare: ”Även om Balak skulle ge mig så mycket silver och guld som hans palats rymmer, kan jag inte överträda Herren min Guds befallning, vare sig i smått eller stort. 19 Men stanna också ni kvar här över natten, så att jag får reda på vad Herren mer har att säga mig.”
20 Om natten kom Gud till Bileam och sade till honom: ”Om männen har kommit för att kalla på dig, så bryt upp och följ med dem. Men du ska endast göra det som jag säger dig.” 21 Och Bileam steg upp på morgonen, sadlade sitt åsnesto och följde med Moabs hövdingar.
12 (A) Synden ska därför inte regera i er dödliga kropp så att ni lyder dess begär. 13 (B) Ställ inte era kroppar i syndens tjänst som redskap[a] för orättfärdigheten, utan ställ er i Guds tjänst. Ni som var döda men nu lever, ställ era kroppar i Guds tjänst som redskap för rättfärdigheten. 14 (C) Synden ska inte vara herre över er, för ni står inte under lagen utan under nåden.
15 (D) Hur är det då? Ska vi synda, eftersom vi inte står under lagen utan under nåden? Verkligen inte! 16 (E) Vet ni inte att om ni ställer er som slavar under någon och lyder honom, då är ni hans slavar och det är honom ni lyder: antingen synden, vilket leder till död, eller lydnaden vilket leder till rättfärdighet?
17 Men Gud vare tack! Ni var slavar under synden, men nu har ni av hjärtat börjat lyda den lära som ni blivit överlämnade åt. 18 (F) Nu är ni befriade från synden och slavar hos rättfärdigheten – 19 (G) jag använder en enkel bild för er mänskliga svaghets skull. Så som ni förr ställde era kroppar i orenhetens och laglöshetens tjänst till laglöshet, så ska ni nu ställa era kroppar i rättfärdighetens tjänst till helgelse.
20 När ni var slavar under synden var ni fria från rättfärdigheten. 21 (H) Men vad fick ni då för frukt? Sådant som ni nu skäms över, eftersom det slutar i döden. 22 (I) Men nu när ni är befriade från synden och slavar hos Gud, får ni helgelse som frukt och till slut evigt liv. 23 (J) Syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre.
Jesus i templet
12 (A) Jesus kom in på tempelplatsen och drev ut alla som sålde och köpte där i templet[a]. Han välte växlarnas bord och duvförsäljarnas stolar 13 (B) och sade till dem: "Det står skrivet: Mitt hus ska kallas ett bönens hus. Men ni har gjort det till ett rövarnäste!"[b]
14 På tempelplatsen[c] kom blinda och lama fram till honom, och han botade dem. 15 När översteprästerna och de skriftlärda såg de under han gjorde och barnen som ropade i templet: "Hosianna, Davids son!", blev de upprörda 16 och sade till honom: "Hör du vad de säger?" Jesus svarade dem: "Ja, har ni aldrig läst: Av barns och spädbarns mun har du berett en lovsång?"[d] 17 Sedan lämnade han dem och gick ut ur staden till Betania, där han övernattade.
Jesus förbannar fikonträdet
18 (C) När Jesus tidigt på morgonen var på väg tillbaka till staden blev han hungrig. 19 Han såg ett fikonträd vid vägen och gick fram till det, men fann inget annat än blad på det. Då sade han: "Aldrig mer ska det komma frukt från dig." Och genast vissnade fikonträdet.
20 När lärjungarna såg det, blev de förundrade och frågade: "Hur kunde fikonträdet vissna så plötsligt?" 21 (D) Jesus svarade dem: "Jag säger er sanningen: Om ni har tro och inte tvivlar, så kan ni göra inte bara sådant som med fikonträdet. Ni ska till och med kunna säga till det här berget: Lyft dig och kasta dig i havet, och det ska ske. 22 (E) Allt vad ni ber om i er bön ska ni få, när ni tror."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation