Book of Common Prayer
Kungens tack för räddning och seger
18 (A) För körledaren. Av Herrens tjänare David, som sjöng denna sång till Herren när Herrenhade räddat honom från alla hans fiender[a] och ur Sauls våld. 2 (B) Han sade:
Hjärtligt kär har jag dig,
Herre min styrka,
3 (C) Herre mitt bergfäste,
min borg och min räddare,
min Gud, min klippa
och min tillflykt,
min sköld och min frälsnings horn[b],
mitt värn!
4 (D) Jag ropar till Herren,
den högt lovade,
och jag blir frälst från mina fiender.
5 (E) Dödens band omgav mig,
fördärvets strömmar
skrämde mig,
6 dödsrikets band omslöt mig,
dödens snaror mötte mig.
7 (F) I min nöd åkallade jag Herren,
jag ropade till min Gud.
Från sitt tempel
hörde han min röst,
mitt rop till honom
nådde hans öron.
8 (G) Då skakade jorden och bävade,
bergens grundvalar darrade,
de skakade av hans brinnande
vrede.
9 (H) Rök steg ur hans näsa
och förtärande eld ur hans mun,
det gnistrade av glöd från honom.
10 Han sänkte himlen och steg ner
med mörka moln under sina fötter,
11 (I) han red på keruben och flög,
han svävade fram
på vindens vingar.
12 (J) Han gjorde mörker till sitt skydd,
till sin hydda runt omkring honom:
mörka vatten, tjocka moln.
13 Ur glansen framför honom
bröt molnen fram
med hagel och glödande kol.
14 (K) Herren dundrade i himlen,
den Högste höjde sin röst
med hagel och glödande kol[c].
15 (L) Han sköt sina pilar
och skingrade dem,
blixtar i mängd och förvirrade dem.
16 Flodbäddar blev synliga,
jordens grundvalar blottades
för din tillrättavisning, Herre,
för din vredes stormvind.
17 (M) Han räckte sin hand från höjden
och grep tag i mig,
han drog mig upp
ur de väldiga vattnen.
18 (N) Han räddade mig
från min mäktige fiende,
från dem som hatade mig
och var starkare än jag.
19 (O) De anföll mig på min olyckas dag,
men Herren var mitt stöd.
20 Han förde mig ut på rymlig plats,
han räddade mig
eftersom han älskar mig.
21 (P) Herren var god mot mig
efter min rättfärdighet,
han lönade mig
efter mina händers renhet,
22 för jag har hållit mig
på Herrens vägar
och inte avfallit
från min Gud.
23 Jag har haft alla hans domar
för ögonen
och inte avvisat hans stadgar.
24 (Q) Jag har varit fullkomlig
inför honom
och aktat mig för synd.
25 (R) Därför har Herren lönat mig
efter min rättfärdighet,
efter mina händers renhet
inför hans ögon.
26 Mot den trogne är du trofast,
mot den fullkomlige
är du fullkomlig.
27 (S) Mot den rene är du ren,
men mot den falske är du vrång.
28 (T) Ja, du frälser ett förtryckt folk,
men stolta ögon ödmjukar du.
29 (U) Du låter min lampa brinna klart,
Herren min Gud
lyser upp mitt mörker.
30 (V) Med dig slår jag ner en armé[d],
med min Gud stormar jag murar.
31 (W) Guds väg är fullkomlig,
Herrens ord är rent.
Han är en sköld
för alla som flyr till honom.
32 (X) Vem är Gud förutom Herren,
vem är en klippa utom vår Gud?
33 (Y) Gud, du rustar mig med kraft
och gör min väg fullkomlig,
34 du gör mina fötter
som hindens
och ställer mig på mina höjder.
35 (Z) Du lär mina händer att strida,
mina armar att spänna
kopparbågen.
36 (AA) Du ger mig din frälsnings sköld,
din högra hand
stöder mig.
Din ödmjukhet gör mig stor.
37 (AB) Du gör plats för mina steg
där jag går,
mina fötter vacklar inte.
38 Jag förföljde mina fiender
och hann upp dem,
jag vände inte
förrän jag gjort slut på dem.
39 (AC) Jag krossade dem
så att de inte kunde resa sig,
de föll under mina fötter.
40 Du rustade mig med kraft
för striden,
du böjde mina motståndare
under mig.
41 Mina fiender drev du på flykten
för mig,
dem som hatade mig
förintade jag.
42 (AD) De ropade,
men ingen räddare fanns,
till Herren,
men han svarade dem inte.
43 Jag malde dem
till stoft för vinden,
jag slängde ut[e] dem
som smuts på gatan.
44 (AE) Du räddade mig
ur folkets strider,
du satte mig till huvud
över hednafolk,
folk som jag inte kände
blev mina tjänare.
45 (AF) Så snart de hörde om mig
lydde de mig,
främlingar kröp för mig.
46 Främlingarnas mod
vissnade bort,
bävande lämnade de sina fästen.
47 Herren lever!
Lovad är min klippa,
upphöjd är min frälsnings Gud!
48 (AG) Gud, du har gett mig hämnd
och lagt folken under mig.
49 Du har befriat mig
från mina fiender,
du har upphöjt mig
över mina motståndare
och räddat mig från våldsmän.
50 (AH) Därför vill jag tacka dig
bland hednafolken, Herre,
och lovsjunga ditt namn,[f]
51 (AI) för du ger stora segrar
till din kung
och visar nåd mot din smorde,
mot David och hans ätt[g]
till evig tid.
18 (A) Jag befallde er på den tiden och sade: ”Herren er Gud har gett er detta land till besittning. Men nu ska ni, alla tappra stridsmän, beväpna er och gå över i spetsen för era bröder, Israels barn. 19 Men era hustrur och barn och er boskap – jag vet att ni har mycket boskap – ska stanna kvar i de städer som jag har gett er 20 (B) tills Herren har låtit era bröder få ro, liksom ni har fått ro, när också de har tagit i besittning det land som Herren er Gud vill ge dem på andra sidan Jordan. Sedan kan ni vända tillbaka till de besittningar jag har gett var och en av er.”
Mose får inte komma in i Kanaan
21 På den tiden befallde jag Josua och sade: ”Du har med egna ögon sett allt som Herren er Gud har gjort med dessa båda kungar. Så ska också Herren göra med alla riken där du drar fram. 22 (C) Var inte rädda för dem, för Herren er Gud ska själv strida för er.”
23 På den tiden bad jag så till Herren: 24 (D) ”Herre Gud, du har börjat att låta din tjänare se din storhet och din starka hand. Vilken gud i himlen eller på jorden kan göra sådana verk och sådana väldiga gärningar som du? 25 Låt mig nu få gå över dit och se det goda landet på andra sidan Jordan, detta vackra bergiga land och Libanon.”
26 (E) Men Herren hade blivit vred på mig för er skull, och han lyssnade inte på mig utan sade till mig: ”Det är nog. Tala inte mer till mig om denna sak. 27 (F) Stig upp på toppen av Pisga[a] och lyft upp dina ögon mot väster och norr, mot söder och öster. Se med dina ögon, för du ska inte gå över denna Jordan. 28 (G) Anförtro Josua ditt uppdrag och styrk honom och ge honom mod. Det är han som ska gå över dit i spetsen för detta folk, och han ska ge dem i arv det land du ser.”
19 Nu säger du kanske till mig: Varför klandrar han oss då? Vem kan stå emot hans vilja? 20 (A) Du människa, vem är då du som ifrågasätter Gud? Det som formas kan väl inte säga till den som formar det: Varför gjorde du mig sådan? 21 (B) Har inte krukmakaren den rätten över leran att av samma klump göra ett kärl för hedrande ändamål och ett annat för mindre hedrande?
22 (C) Men tänk om Gud, trots att han ville visa sin vrede och uppenbara sin makt, ändå med stort tålamod har burit[a] vredens kärl som var färdiga att förstöras? 23 Och om han gjorde det för att uppenbara sin rika härlighet på barmhärtighetens kärl, som han i förväg har berett för härligheten? 24 Till att vara sådana har han kallat oss, inte bara från judarna utan också från hednafolken. 25 (D) Så säger han genom Hosea: De som inte var mitt folk ska jag kalla mitt folk, och den oälskade ska jag kalla min älskade.[b] 26 Och på platsen där det sades till dem: Ni är inte mitt folk, ska de kallas den levande Gudens barn.[c]
27 Men Jesaja utropar om Israel: Även om Israels barn vore talrika som havets sand, ska bara en rest bli frälst. 28 Snabbt och slutgiltigt ska Herren hålla räkenskap på jorden.[d] 29 (E) Jesaja har också förutsagt: Hade inte Herren Sebaot[e] lämnat kvar några ättlingar åt oss, då hade vi blivit som Sodom, vi hade liknat Gomorra.[f]
Israels egenrättfärdighet
30 (F) Vad ska vi då säga? Jo, att hedningarna som inte strävade efter rättfärdighet vann rättfärdighet, den rättfärdighet som kommer av tro. 31 (G) Israel däremot, som strävade efter en lag som ger rättfärdighet, har inte nått fram till den lagen. 32 (H) Varför? För att de inte sökte rättfärdigheten genom tro, utan genom gärningar. De snubblade på stötestenen, 33 (I) så som det står skrivet: Se, jag lägger i Sion en stötesten och en klippa till fall. Men den som tror på honom ska inte stå där med skam[g].
Templet ska förstöras
24 (A) När Jesus lämnade templet och var på väg ut, kom hans lärjungar fram för att visa honom på tempelbyggnaderna. 2 (B) Men han sade till dem: "Ni ser allt detta? Jag säger er sanningen: Här ska inte lämnas sten på sten. Allt ska rivas ner."
Nöd och förföljelse
3 (C) När Jesus sedan satt på Olivberget och lärjungarna var ensamma med honom, kom de fram till honom och frågade: "Säg oss: När ska det ske? Och vad blir tecknet på din återkomst och den här tidsålderns slut?"
4 (D) Jesus svarade dem: "Se till att ingen bedrar er. 5 (E) Många ska komma i mitt namn och säga: Jag är Messias, och de ska bedra många. 6 Ni kommer att höra stridslarm och rykten om krig. Se då till att ni inte blir skrämda. Sådant måste hända, men det är ännu inte slutet. 7 Folk ska resa sig mot folk och rike mot rike, och det ska bli svält och jordbävningar på många platser. 8 Men allt detta är bara början på födslovåndorna[a].
9 (F) Då ska man utlämna er åt lidande och döda er, och ni kommer att bli hatade av alla folk för mitt namns skull. 10 Och då ska många komma på fall, och de ska förråda varandra och hata varandra. 11 Många falska profeter ska träda fram och bedra många, 12 och eftersom laglösheten ökar kommer kärleken att kallna hos de flesta. 13 (G) Men den som håller ut till slutet ska bli frälst. 14 (H) Och detta evangelium om riket ska förkunnas i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk. Sedan ska slutet komma.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation