Book of Common Prayer
Guds dom över de trotsiga
75 (A) För körledaren. "Fördärva inte".
En psalm, en sång av Asaf.
2 Vi tackar dig, Gud, vi tackar dig!
Ditt namn är nära,
man förkunnar dina under.
3 (B) "Vid den tid jag bestämt
ska jag fälla en rättvis dom.
5 (D) Jag säger till de skrytsamma:
"Skryt inte!"
och till de gudlösa:
"Höj inte hornet!"
6 Höj inte ert horn så högt,
tala inte så trotsigt och fräckt.
7 Varken från öster eller väster
eller från öknen
kommer upphöjelsen.[b]
8 (E) Nej, Gud är den som dömer.
Den ene böjer han ner,
den andre reser han upp.
9 (F) I Herrens hand är en bägare[c]
med skummande vin,
full av blandad dryck.
Han häller upp,
och jordens alla gudlösa
måste dricka den i botten.
10 Men jag ska för evigt förkunna[d]
och lovsjunga Jakobs Gud.
11 Alla gudlösas horn
ska jag hugga av,
men den rättfärdiges horn
ska upphöjas.
Guds dom över fienderna
76 För körledaren, till stränginstrument.
En psalm, en sång av Asaf.
2 (G) Gud är känd i Juda,
hans namn är stort i Israel.
3 (H) I Salem[e] står hans hydda,
på Sion hans boning.
4 (I) Där bröt han bågens blixtrande pilar,
sköld och svärd och krigets vapen.
Sela
5 Strålande är du,
härligare än berg rika på byte[f].
6 (J) Modiga män ligger plundrade,
de sover sin sömn,
ingen stridsman
kan lyfta sin hand.
7 För ditt straffande ord,
du Jakobs Gud,
ligger ryttare och häst i dvala.
8 (K) Du, endast du, är värd att frukta.
Vem kan bestå inför dig
när du vredgas?
9 Från himlen låter du domen höras,
jorden förskräcks och blir stilla
10 när Gud står upp för att döma,
för att frälsa alla ödmjuka
på jorden. Sela
Den gode herden
23 (A) En psalm av David.
Herren är min herde,
mig ska inget fattas.
2 (B) Han låter mig vila på gröna ängar,
han för mig till vatten
där jag finner ro.
3 (C) Han ger liv åt[a] min själ,
han leder mig på rätta vägar
för sitt namns skull.
4 (D) Även om jag vandrar
i dödsskuggans dal
fruktar jag inget ont,
för du är med mig.
Din käpp och stav[b],
de tröstar mig.
5 (E) Du dukar för mig ett bord
i mina fienders åsyn,
du smörjer mitt huvud med olja[c]
och låter min bägare flöda över.
6 (F) Ja, godhet och nåd ska följa mig
i alla mina livsdagar,
och jag ska bo i[d] Herrens hus
för alltid.
Gemenskap med Herren
27 (A) Av David.
Herren är mitt ljus
och min frälsning.
Vem skulle jag frukta?
Herren försvarar mitt liv.
Vem skulle jag vara rädd för?
2 När de onda kommer emot mig
för att sluka mig,
mina motståndare och fiender,
då ska de själva snava och falla.
3 (B) Om en här belägrar mig
räds inte mitt hjärta,
om krig bryter ut mot mig
är jag ändå trygg.
4 (C) Ett har jag begärt av Herren,
detta söker jag:
att få bo i Herrens hus
i alla mina livsdagar,
för att se Herrens ljuvlighet
och söka honom i[a] hans tempel.
5 (D) Han gömmer mig i sin hydda
på olyckans dag,
han beskyddar mig i sitt tält,
han för mig upp på klippan.
6 Nu är mitt huvud högt
över mina fiender omkring mig.
Jag vill offra jublets offer i hans tält,
jag vill sjunga och spela
till Herren.
7 Herre, hör min röst när jag ropar,
förbarma dig över mig
och svara mig!
8 (E) Mitt hjärta tänker på ditt ord:
"Sök mitt ansikte!"[b]
Ditt ansikte, Herre, söker jag.
9 (F) Dölj inte ditt ansikte för mig,
avvisa inte din tjänare i vrede,
du som har varit min hjälp.
Släpp mig inte, överge mig inte,
du min frälsnings Gud.
10 Om min far och min mor
överger mig,
tar Herren emot mig.
11 (G) Visa mig, Herre, din väg,
led mig på en jämn stig
för mina förföljares skull.
12 (H) Utlämna mig inte
åt mina fienders vilja,
för falska vittnen stiger fram
mot mig och andas våld.
Det levitiska prästämbetet
3 Detta är berättelsen om Arons och Moses släkt vid den tid då Herren talade med Mose på Sinai berg. 2 (A) Arons söner hette Nadab, den förstfödde, och Abihu, Eleasar och Itamar. 3 (B) Detta var namnen på Arons söner, de smorda prästerna, som hade invigts till att vara präster. 4 (C) Men Nadab och Abihu dog[a] inför Herrens ansikte när de bar fram främmande eld inför Herren i Sinai öken, och de hade inga söner. Därför var Eleasar och Itamar präster under sin far Aron.
5 Herren talade till Mose. Han sade: 6 ”Levi stam ska du föra hit och låta dem stå inför prästen Aron för att betjäna honom. 7 De ska utföra det som åligger honom och hela församlingen inför uppenbarelsetältet genom att göra tjänst vid tabernaklet. 8 Och de ska ha vården om uppenbarelsetältets alla tillbehör och iaktta det som åligger Israels barn genom att tjänstgöra vid tabernaklet. 9 (D) Du ska ge leviterna åt Aron och hans söner. De ska ges åt honom[b] som en gåva från Israels barn. 10 (E) Men Aron och hans söner ska du sätta till att ansvara för prästtjänsten. Om någon främmande inkräktar på den ska han dödas.”
11 Herren sade till Mose: 12 (F) ”Se, jag har själv bland Israels barn tagit ut leviterna i stället för alla förstfödda bland Israels barn, alla som öppnar moderlivet. Leviterna ska tillhöra mig, 13 (G) för alla förstfödda tillhör mig. Den dag jag slog allt förstfött i Egyptens land helgade jag åt mig allt förstfött i Israel, både bland människor och boskap. De tillhör mig. Jag är Herren.”
Inte omskärelse utan ny skapelse
11 (A) Se vilka stora bokstäver jag nu skriver till er med egen hand[a]. 12 (B) De som vill göra ett gott intryck genom det yttre försöker tvinga er till omskärelse bara för att inte bli förföljda för Kristi kors. 13 De som låter omskära sig[b] håller inte ens lagen själva, men de vill att ni ska bli omskurna så att de kan vara stolta över ert yttre. 14 (C) För min del vill jag aldrig vara stolt över något annat än vår Herre Jesu Kristi kors, genom vilket världen är korsfäst för mig och jag för världen. 15 (D) Det har ingen betydelse om man är omskuren eller oomskuren, det viktiga är att vara en ny skapelse. 16 (E) Frid och[c] barmhärtighet över dem som följer denna regel, och över Guds Israel.
17 Nu får ingen ge mig mer besvär, för jag bär Jesu märken[d] på min kropp. 18 Vår Herre Jesu Kristi nåd vare med er ande, bröder. Amen.
17 (A) Sex dagar därefter tog Jesus med sig Petrus, Jakob och hans bror Johannes och förde dem upp på ett högt berg[a] där de var ensamma. 2 (B) Då förvandlades han inför dem: hans ansikte lyste som solen, och hans kläder blev vita som ljuset. 3 Och Mose och Elia visade sig för dem och samtalade med honom.
4 Petrus sade till Jesus: "Herre, det är gott för oss att vara här[b]. Om du vill ska jag göra tre hyddor här: en åt dig, en åt Mose och en åt Elia." 5 Medan han ännu talade kom ett lysande moln och sänkte sig över dem. Och en röst ur molnet sade: "Han är min älskade Son. I honom har jag min glädje. Lyssna till honom!"[c] 6 När lärjungarna hörde det, föll de skräckslagna ner på sina ansikten. 7 Men Jesus gick fram och rörde vid dem och sade: "Res er upp och var inte rädda!" 8 Och när de lyfte blicken, såg de ingen annan än Jesus.
9 (C) På väg ner från berget befallde Jesus dem: "Berätta inte för någon vad ni sett förrän Människosonen har uppstått från de döda." 10 Lärjungarna frågade honom: "Varför säger då de skriftlärda att Elia först måste komma[d]?" 11 Han svarade: "Elia ska komma och återupprätta allt. 12 (D) Men jag säger er: Elia har redan kommit, och de kände inte igen honom utan gjorde med honom som de ville. På samma sätt ska också Människosonen lida genom dem." 13 Då förstod lärjungarna att han talade till dem om Johannes Döparen.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation