Book of Common Prayer
Bön för Herrens vinstock
80 För körledaren, till "Liljorna".
Ett vittnesbörd, en psalm av Asaf.
2 (A) Lyssna, du Israels herde!
Du som leder Josef som en hjord,
du som tronar på keruberna,
visa dig i glans!
3 Väck upp din makt till att gå
framför Efraim och Benjamin
och Manasse,
och kom till vår frälsning.
4 (B) Gud, upprätta oss[a]!
Låt ditt ansikte lysa
så att vi blir frälsta.
5 Herre Gud Sebaot,
hur länge ska din vrede ryka
mot ditt folks bön?
6 (C) Du har låtit dem äta tårars bröd
och dricka tårar i fullt mått.
7 (D) Du gör oss till ett stridsämne
för våra grannar,
och våra fiender hånar oss.
8 Gud Sebaot, upprätta oss!
Låt ditt ansikte lysa
så att vi blir frälsta.
9 (E) Du hämtade en vinstock
från Egypten,
du fördrev hednafolk
och planterade den.
10 Du röjde plats för den,
och den slog rot
och uppfyllde landet.
11 Den täckte bergen med sin skugga
och Guds cedrar med sina grenar,
12 (F) den sträckte ut sina skott till havet
och sina knoppar till floden[b].
13 (G) Varför rev du dess mur
så att alla som passerar
kan plocka av den?
14 Vildsvin från skogen
frossar på den,
markens smådjur äter av den.
15 Gud Sebaot, kom tillbaka!
Blicka ner från himlen och se,
ta hand om denna vinstock!
16 (H) Skydda vad din högra hand
har planterat,
den son du har fostrat åt dig.
17 Den är bränd av eld och nerhuggen,
de går under inför din stränga blick.
18 Håll din hand över mannen
vid din högra sida,
den människoson
du har fostrat åt dig.
19 Då ska vi inte vika från dig.
Ge oss liv, och vi ska åkalla
ditt namn.
20 Herre Gud Sebaot, upprätta oss!
Låt ditt ansikte lysa
så att vi blir frälsta.
Tröst i tider av oro
77 (A) För körledaren, till Jedutun. En psalm av Asaf.
2 Jag höjer min röst till Gud och ropar,
jag höjer min röst till Gud
och han lyssnar till mig.
3 (B) På nödens dag söker jag Herren,
om natten är min hand utsträckt
utan att tröttna.
Min själ vägrar låta sig tröstas.
4 (C) Jag tänker på Gud och suckar,
jag grubblar och min ande
mattas. Sela
5 (D) Mina ögonlock håller du öppna,
jag är full av oro
och kan inte tala.
6 (E) Jag tänker på forna dagar,
sedan länge flydda år.
7 Jag minns min sång[a] i natten,
jag grubblar i mitt hjärta
och min ande undrar:
8 (F) Ska Herren förkasta för evigt
och aldrig mer visa nåd?
9 (G) Är hans godhet borta för alltid?
Är det slut med hans ord
för alla tider?
10 Har Gud glömt att vara nådig?
Eller har han i vrede hållit inne
sin barmhärtighet? Sela
11 (H) Jag svarar: Detta är min plåga,
att den Högstes högra hand
inte är som förr.
12 Jag minns Herrens gärningar,
jag minns dina forna under,
13 jag tänker på alla dina verk
och begrundar det du har gjort.
14 (I) Gud, i helighet går din väg.
Vilken gud är så stor som Gud?
15 (J) Du är den Gud som gör under,
du har visat din makt bland folken.
16 (K) Med din arm har du
återlöst ditt folk,
Jakobs och Josefs barn. Sela
17 (L) Vattnen såg dig, Gud,
vattnen såg dig och bävade,
själva djupen darrade.
18 Från molnen strömmade vatten,
skyarna höjde sin röst
och dina pilar flög överallt.
19 Din åska dundrade i virvelstormen,
blixtar lyste upp världen,
jorden darrade och bävade.
20 (M) Genom havet gick din väg,
din stig genom väldiga vatten,
och ingen såg dina fotspår.
21 (N) Du förde ditt folk som en fårhjord
genom Moses och Arons hand.
Bön efter Jerusalems förstöring
79 (A) En psalm av Asaf.
Gud, hednafolken trängde in
i din arvedel,
de vanhelgade ditt heliga tempel,
de gjorde Jerusalem
till en grushög.
2 De gav dina tjänares kroppar
som mat åt himlens fåglar,
dina trognas kött åt markens djur.
3 De spillde deras blod som vatten
runt Jerusalem,
och ingen begravde dem.
4 (B) Vi föraktas av våra grannar,
hånas av dem som bor
omkring oss.
5 (C) Hur länge, Herre?
Ska du vara vred för evigt?
Hur länge ska din lidelse
brinna som eld?
6 (D) Ös din vrede över hednafolken
som inte känner dig,
över de riken som inte åkallar
ditt namn,
7 för de har slukat Jakob
och ödelagt hans boning.
8 Tillräkna oss inte våra fäders synder,
låt din barmhärtighet
möta oss snart,
för vi har sjunkit mycket djupt.
9 (E) Hjälp oss, du vår frälsnings Gud,
för ditt namns äras skull!
Rädda oss och försona
våra synder för ditt namns skull!
10 (F) Varför ska folken få säga:
"Var är nu deras Gud?"
Låt våra ögon få se
hur det blir känt bland folken
att du hämnas
dina tjänares spillda blod.
11 (G) Låt fångarnas klagan
komma inför ditt ansikte,
låt dödens barn få leva
genom din starka arm.
12 Låt våra grannar få sjufalt igen
för sitt hån mot dig, Herre.
13 Då ska vi,
ditt folk och fåren i din hjord,
tacka dig för evigt
och förkunna ditt lov
från släkte till släkte.
Molnskyn över tabernaklet
15 (A) På den dag då tabernaklet sattes upp täckte molnskyn[a] tabernaklet, vittnesbördets tält. Från kvällen till morgonen var den över tabernaklet och den såg ut som eld. 16 (B) Så var det alltid: Molnskyn täckte det, och om natten såg den ut som eld. 17 (C) Så ofta molnskyn höjde sig från tältet bröt Israels barn upp, och på den plats där molnskyn stannade slog Israels barn läger. 18 På Herrens befallning bröt Israels barn upp, och på Herrens befallning slog de läger. Så länge molnskyn vilade över tabernaklet låg de kvar i lägret. 19 Om molnskyn stannade en längre tid över tabernaklet, iakttog Israels barn det Herren befallde dem och bröt inte upp. 20 Ibland stannade molnskyn över tabernaklet bara några få dagar. På Herrens befallning låg de då kvar i lägret, och på Herrens befallning bröt de sedan upp. 21 Ibland stannade molnskyn bara från kvällen till morgonen. När molnskyn höjde sig på morgonen bröt de upp. Om molnskyn stannade en dag och en natt, bröt de upp när molnskyn höjde sig. 22 Om molnskyn stannade två dagar eller en månad, eller om molnskyn blev kvar en längre tid över tabernaklet, så låg Israels barn stilla i läger och bröt inte upp. Men när den höjde sig bröt de upp. 23 På Herrens befallning slog de läger, och på Herrens befallning bröt de upp. De följde Herrens påbud i enlighet med Herrens befallning genom Mose.
Midjaniten Hobab
29 (A) Mose sade till Hobab[a], som var son till midjaniten Reguel, Moses svärfar: ”Vi bryter nu upp och går till det land som Herren har lovat att ge oss. Följ med oss, så ska vi göra gott mot dig. Herren har lovat Israel allt gott.”
30 Men han svarade honom: ”Jag vill inte följa med, utan jag vill gå hem till mitt land och min släkt.” 31 Mose sade: ”Nej, lämna oss inte. Du vet bäst var vi kan slå läger i öknen, du ska bli vårt öga. 32 Om du följer med oss ska vi låta dig få del av det goda som Herren gör med oss.”
Israel bryter upp
33 Och de bröt upp från Herrens berg och vandrade tre dagsresor. Herrens förbundsark gick framför dem de tre dagarna för att utse en rastplats åt dem. 34 (B) Herrens molnsky svävade över dem om dagen när de bröt upp från sin lägerplats. 35 (C) Och så ofta arken bröt upp, sade Mose:
”Res dig, Herre!
Låt dina fiender skingras,
låt dem som hatar dig
fly för ditt ansikte.”
36 Och när den sattes ner, sade han:
”Vänd åter, Herre,
till Israels ätters många tusenden.”
Hälsning
1 (A) Från Paulus, Kristi Jesu tjänare, kallad till apostel och avskild för Guds evangelium, 2 (B) som han har utlovat genom sina profeter i de heliga Skrifterna. 3 (C) Evangeliet handlar om hans Son, som till sin mänskliga natur[a] är född av Davids ätt 4 (D) och som genom helighetens Ande med kraft har bevisats vara Guds Son efter uppståndelsen från de döda: Jesus Kristus, vår Herre. 5 (E) Genom honom har vi fått nåd och apostlaämbete för att föra människor av alla folk till trons lydnad för hans namns skull.
6 Bland dessa är också ni, som är kallade att tillhöra Jesus Kristus. 7 (F) Jag hälsar er alla Guds älskade som bor i Rom, hans kallade och heliga. Nåd vare med er och frid från Gud vår Far och Herren Jesus Kristus.
Längtan att besöka Rom
8 (G) Först och främst tackar jag min Gud genom Jesus Kristus för er alla, eftersom man i hela världen talar om er tro. 9 (H) Gud, som jag tjänar i min ande när jag förkunnar evangeliet om hans Son, är vittne till hur jag ständigt nämner er 10 (I) i mina böner och alltid ber om att nu äntligen få möjlighet att komma till er, om Gud vill. 11 (J) Jag längtar efter att få träffa er och dela med mig av någon andlig gåva åt er så att ni blir styrkta, 12 (K) alltså att vi tillsammans ska få hämta uppmuntran ur vår gemensamma tro, er och min.
13 (L) Bröder[b], jag vill att ni ska veta att jag många gånger har bestämt mig för att komma till er och skörda någon frukt bland er liksom bland andra folk, men hittills har jag varit förhindrad. 14 (M) Jag har skyldigheter både mot greker och barbarer[c], både mot lärda och olärda. 15 Därför är det min önskan att få predika evangeliet också för er i Rom.
Jesus botar en månadssjuk pojke
14 (A) När de sedan kom tillbaka till folket, gick en man fram till Jesus och föll på knä för honom 15 och sade: "Herre, förbarma dig över min son! Han är månadssjuk[a] och svårt plågad. Ofta faller han i elden och ofta i vattnet. 16 Jag tog honom till dina lärjungar, men de kunde inte bota honom."
17 (B) Jesus svarade: "Detta fördärvade släkte som inte vill tro! Hur länge ska jag vara hos er? Hur länge ska jag stå ut med er? Hämta hit honom till mig." 18 Och Jesus talade strängt till den onda anden, och den[b] for ut ur honom. Från den stunden var pojken botad.
19 (C) När lärjungarna hade blivit ensamma med Jesus, kom de fram och frågade: "Varför kunde inte vi driva ut den?" 20 (D) Han svarade: "Därför att ni har så lite tro. Jag säger er sanningen: Om ni har tro, bara som ett senapskorn, ska ni säga till det här berget: Flytta dig dit bort, och det kommer att flytta sig. Ingenting kommer att vara omöjligt för er.[c]"
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation