Book of Common Prayer
Hjälp mot Guds folks fiender
83 En sång, en psalm av Asaf.
2 (A) Gud, var inte tyst,
var inte stilla och stum, Gud!
3 Se, dina fiender larmar
och de som hatar dig
höjer sina huvuden.
4 (B) De smider listiga planer
mot ditt folk,
de rådslår mot dem du beskyddar,
5 de säger: "Kom,
vi utrotar dem som folk
så att ingen mer minns
Israels namn!"
6 Enigt rådslår de med varandra,
de sluter förbund mot dig:
7 (C) Edoms tält och ismaeliterna,[a]
Moab och hagariterna,
8 Gebal, Ammon och Amalek,
filisteerna och Tyrus invånare.
9 (D) Även Assur ansluter sig till dem,
han lånar sin arm åt Lots barn. Sela
10 (E) Gör med dem som med Midjan,
som med Sisera och Jabin[b]
vid Kishons bäck
11 när de förgjordes vid En-Dor
och blev till gödsel på marken.
12 (F) Låt det gå deras stormän
som Oreb och Seeb,
och alla deras furstar
som Seba och Salmunna,
13 (G) eftersom de säger:
"Vi ska ta över Guds betesmarker!"
Herrens godhet och hjälp
34 [a](A) Av David, när han spelade galen inför Abimelek[b], som drev bort honom så att han kom undan.
2 (B) Jag vill alltid prisa Herren,
hans lov ska ständigt
vara i min mun.
3 (C) Min själ ska vara stolt i Herren,
de ödmjuka ska höra det
och glädjas.
4 Lova Herren med mig,
låt oss upphöja hans namn
tillsammans!
5 (D) Jag sökte Herren
och han svarade mig,
han räddade mig
från allt som skrämde mig.
6 De som ser upp till honom
strålar av fröjd,
deras ansikten[c] behöver inte
rodna av skam.
7 Här är en plågad som ropade,
och Herren hörde honom
och frälste honom
ur all hans nöd.
8 (E) Herrens ängel vakar
runt dem som vördar honom,
och han befriar dem.
9 (F) Smaka och se att Herren är god!
Salig är den som flyr till honom.
10 (G) Vörda Herren, ni hans heliga,
för de som vördar honom
saknar ingenting.
11 (H) Unga lejon lider nöd och hungrar,
men de som söker Herren
saknar inget gott.
12 Kom, barn, lyssna till mig!
Jag ska lära er att vörda Herren.
13 (I) Är du en människa
som älskar livet
och vill se goda dagar?
14 (J) Vakta då din tunga
från det som är ont,
dina läppar från att tala svek.
15 (K) Undvik det onda och gör det goda,
sök friden och följ den.
16 (L) Herrens ögon är vända
till de rättfärdiga
och hans öron till deras rop.
17 (M) Men Herrens ansikte
är emot dem som gör det onda,
för att utplåna minnet av dem
från jorden.
18 (N) De rättfärdiga ropar
och Herren hör,
han räddar dem ur all deras nöd.
19 (O) Herren är nära dem
som har ett förkrossat hjärta
och frälser dem
som har en bedrövad ande.
20 (P) Mycket får den rättfärdige lida,
men Herren räddar honom ur allt.
21 (Q) Han bevarar alla hans ben,
inte ett enda av dem ska krossas.[d]
22 Ondskan blir den gudlöses död,
och de som hatar den rättfärdige
ska stå med skuld.
23 (R) Men Herren friköper
sina tjänares själar,
och ingen som flyr till honom
ska stå med skuld.
Bön om ny nåd för Herrens folk
85 För körledaren. En psalm av Koras söner.
2 (A) Herre, förr var du nådig
mot ditt land,
du gjorde slut på Jakobs
fångenskap.
3 (B) Du förlät ditt folks skuld,
du övertäckte all deras synd.
Sela
4 Du drog tillbaka all din vrede,
du vände dig bort
från din vredesglöd.
5 Upprätta oss[a] igen,
du vår frälsnings Gud,
upphör med din harm mot oss!
6 (C) Tänker du vredgas på oss
för alltid,
ska din vrede fortsätta
från släkte till släkte?
7 Vill du inte ge oss liv igen,
så att ditt folk får glädjas i dig?
8 Herre, visa oss din nåd
och ge oss din frälsning!
9 Jag vill höra
vad Gud, Herren, talar.
Han talar frid till sitt folk,
till sina trogna,
men de får inte gå tillbaka
till dårskap.[b]
10 (D) Ja, hans frälsning är nära dem
som vördar honom,
för att härlighet ska bo
i vårt land.
11 (E) Nåd och sanning ska mötas,
rättfärdighet och frid
ska kyssas.
12 Sanning ska växa upp ur jorden
och rättfärdighet blicka ner
från himlen.
13 (F) Herren ska ge det som är gott,
och vårt land ska ge sin gröda.
14 (G) Rättfärdighet ska gå före honom
och bana väg för hans steg.
Bön om hjälp i svår nöd
86 (H) En bön av David.
Herre, vänd ditt öra till mig
och svara mig,
för jag är svag och fattig.
2 (I) Bevara min själ,
för jag är trogen.
Du är min Gud,
fräls din tjänare som litar på dig.
3 Förbarma dig över mig, Herre,
för jag ropar till dig dagen lång.
4 (J) Gläd din tjänares själ,
för till dig, Herre, lyfter jag min själ.
5 (K) Du, Herre, är god och förlåtande,
stor i nåd mot alla
som ropar till dig.
6 (L) Herre, hör min bön,
lyssna till mitt rop om nåd!
7 (M) Jag ropar till dig på nödens dag,
för du kommer att svara mig.
8 (N) Ingen bland gudarna
är som du, Herre,
inga gärningar är som dina.
9 (O) Alla folk som du har gjort
ska komma och tillbe
inför dig, Herre.
De ska ära ditt namn,
10 (P) för du är stor och du gör under.
Du ensam är Gud.
11 (Q) Visa mig, Herre, din väg,
jag vill vandra i din sanning.
Ge mig ett odelat hjärta
så att jag vördar ditt namn.
12 Jag vill tacka dig, Herre min Gud,
av hela mitt hjärta
och ära ditt namn i evighet,
13 (R) för din nåd över mig är stor,
du räddar min själ
ur dödsrikets djup.
14 (S) Gud, de fräcka reser sig mot mig,
en flock av våldsmän
vill ta mitt liv.
De har inte dig för ögonen.
15 (T) Men du, Herre,
är en barmhärtig och nådig Gud,
sen till vrede
och stor i nåd och sanning.
16 Vänd dig till mig
och förbarma dig över mig.
Ge din makt till din tjänare
och fräls din tjänarinnas son!
17 Ge mig ett tecken på din godhet,
låt dem som hatar mig se det
och skämmas,
för du, Herre, hjälper
och tröstar mig.
Mirjam och Aron går emot Mose
12 Mirjam och Aron talade illa om Mose på grund av den kushitiska[a] kvinnan som han hade tagit till hustru, för han hade tagit en kushitisk kvinna till hustru. 2 De sade: ”Är Mose den ende som Herren talar genom? Talar han inte också genom oss?” Och Herren hörde det. 3 Mose var en mycket ödmjuk man, mer än någon annan människa på jorden.
4 Genast sade Herren till Mose, Aron och Mirjam: ”Gå ut, ni tre, till uppenbarelsetältet.” Och de gick dit ut alla tre. 5 Då steg Herren ner i en molnpelare och ställde sig vid ingången till tältet. Han kallade på Aron och Mirjam, och de gick båda dit. 6 Och han sade:
”Hör nu mina ord.
Om det finns en Herrens profet
ibland er,
ger jag mig till känna för honom
i en syn
och talar med honom i en dröm.
7 (A) Men så gör jag inte
med min tjänare Mose.
I hela mitt hus är han betrodd.[b]
8 (B) Jag talar med honom
ansikte mot ansikte[c],
tydligt och inte i gåtor,
och han får se Herrens gestalt.
Varför var ni då inte rädda
för att tala illa
om min tjänare Mose?”
9 Och Herrens vrede upptändes mot dem, och han lämnade dem.
10 När molnskyn drog sig tillbaka från tältet, se, då var Mirjam vit som snö av spetälska. Aron vände sig till Mirjam och såg att hon var spetälsk. 11 Då sade Aron till Mose: ”O, min herre, lägg inte på oss denna synd som vi i vår dårskap har begått. 12 Låt henne inte bli som ett dödfött foster vars kropp är till hälften förtärd när det kommer ut ur moderlivet.”
13 Då ropade Mose till Herren: ”O, Gud, gör henne frisk!” 14 (C) Herren svarade Mose: ”Om hennes far hade spottat henne i ansiktet, skulle hon då inte ha fått skämmas i sju dagar? Håll henne därför instängd utanför lägret i sju dagar. Sedan ska hon tas emot igen.”
15 I sju dagar hölls Mirjam instängd utanför lägret, och folket bröt inte upp förrän Mirjam hade förts tillbaka.
12 Alla som har syndat utan lag ska också gå under utan lag, och alla som har syndat under lagen ska dömas genom lagen. 13 (A) Det är inte lagens hörare som är rättfärdiga inför Gud, utan lagens görare ska förklaras rättfärdiga.
14 (B) För när hedningar som inte har lagen av naturen gör vad lagen befaller, då är de sin egen lag trots att de saknar lagen. 15 (C) De visar att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan. Om detta vittnar också deras samveten och tankar som sinsemellan[a] anklagar eller till och med försvarar dem. 16 (D) Det ska visa sig på den dag då Gud dömer det som är fördolt hos människorna, allt enligt det evangelium jag fått genom Jesus Kristus[b].
Även juden står under Guds dom
17 (E) Du kallar dig jude och har din trygghet i lagen och din stolthet i Gud. 18 (F) Du känner hans vilja och kan avgöra vad som är rätt, eftersom du är undervisad av lagen. 19 (G) Du ser dig som en vägledare för blinda, ett ljus för dem som vandrar i mörker, 20 en uppfostrare för oförnuftiga och en lärare för omogna, eftersom du har kunskapen och sanningen formulerad i lagen.
21 (H) Du som undervisar andra, du lär inte dig själv. Du som predikar att man inte ska stjäla, du stjäl.[c] 22 (I) Du som säger att man inte ska begå äktenskapsbrott, du begår äktenskapsbrott. Du som avskyr avgudarna, du plundrar templen.[d] 23 Du som berömmer dig av lagen, du vanärar Gud genom att bryta mot lagen. 24 (J) Det står ju skrivet: För er skull hånas Guds namn bland hedningarna.[e]
10 Se till att ni inte föraktar någon enda av dessa små. Jag säger er att deras änglar i himlen alltid ser min himmelske Fars ansikte.[a]
Liknelsen om det förlorade fåret
12 (A) Vad tror ni? Om någon har hundra får och ett av dem kommer bort, lämnar han då inte de nittionio i bergen och går ut och letar efter det som gick vilse? 13 Och om han finner det, jag säger er sanningen: Han gläder sig mer över det fåret än över de nittionio som aldrig gick vilse. 14 På samma sätt är det inte er himmelske Fars vilja att någon enda av dessa små ska gå förlorad.
Om en broder syndar
15 (B) Om din broder har syndat,[b] så gå och ställ honom till svars enskilt, er emellan. Lyssnar han på dig så har du vunnit din broder. 16 (C) Men om han inte lyssnar, ta då med dig en eller två andra, för att varje sak ska avgöras efter två eller tre vittnens ord.[c] 17 (D) Lyssnar han inte till dem, så säg det till församlingen. Och lyssnar han inte heller till församlingen, då ska han vara för dig som en hedning och tullindrivare.
18 (E) Jag säger er sanningen: Allt som ni binder på jorden ska vara bundet i himlen, och allt som ni löser på jorden ska vara löst i himlen. 19 (F) Vidare säger jag er: Om två av er här på jorden kommer överens om att be om något, vad det än är, så ska de få det av min Far i himlen. 20 (G) För där två eller tre är samlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation