Book of Common Prayer
Ärans kung och hans rike
Jorden är Herrens
med allt vad den rymmer,
världen med dem som bor i den,
2 (B) för han har grundat den på haven
och fäst den på de strömmande
vattnen.
3 (C) Vem får gå upp på Herrens berg?
Vem får komma in
i hans helgedom?
4 (D) Den som har oskyldiga händer
och rent hjärta,
som inte vänder sin själ till lögn
och inte svär falskt.
5 (E) Han får välsignelse från Herren
och rättfärdighet
från sin frälsnings Gud.
6 (F) Sådant är släktet
som frågar efter honom,
de som söker ditt ansikte
är Jakobs barn.[b] Sela
7 (G) Höj era huvuden, ni portar,
höj er, ni eviga dörrar,
så att ärans kung kan tåga in!
8 (H) Vem är han, ärans kung?
Det är Herren, stark och väldig,
Herren, väldig i strid.
9 Höj era huvuden, ni portar,
höj er, ni eviga dörrar,
så att ärans kung kan tåga in!
10 Vem är han, ärans kung?
Det är Herren Sebaot,
han är ärans kung. Sela
Herrens ära och makt
29 (A) En psalm av David.
Ge åt Herren, ni Guds söner,
ge åt Herren ära och makt!
2 Ge åt Herren hans namns ära,
tillbe Herren i helig skrud!
3 (B) Herrens röst hörs över vattnen,
ärans Gud dundrar,
Herren över väldiga vatten.
4 (C) Herrens röst är mäktig,
Herrens röst är majestätisk.
5 Herrens röst knäcker cedrar,
Herren knäcker Libanons cedrar.
6 Han får dem att hoppa som kalvar,
Libanon och Sirjon[a]
som unga vildoxar.
Människosonens ringhet och höghet
8 För körledaren, till gittít[a]. En psalm av David.
2 (A) Herre, vår Herre,
hur härligt är inte ditt namn
över hela jorden,
du som satt ditt majestät
på himlen!
3 (B) Av barns och spädbarns mun
har du berett en makt[b]
för dina fienders skull,
för att förgöra fiende och hämnare.[c]
4 (C) När jag ser din himmel,
dina fingrars verk,
månen och stjärnorna
som du har skapat –
5 (D) vad är då en människa
att du tänker på henne,
en människoson
att du tar hand om honom?[d]
6 (E) En liten tid[e] lät du honom
vara lägre än[f] Gud,
med ära och härlighet
krönte du honom.
7 (F) Du satte honom att härska
över dina händers verk,
allt lade du under hans fötter:[g]
8 alla får och oxar
liksom vildmarkens djur,
9 himlens fåglar och havets fiskar,
de som vandrar havens vägar.
10 Herre, vår Herre,
hur härligt är inte ditt namn
över hela jorden!
Längtan till Guds hus
84 (A) För körledaren, till gittít[a]. En psalm av Koras söner.
2 (B) Hur ljuvliga är inte dina boningar,
Herre Sebaot!
3 (C) Min själ längtar och trängtar
till Herrens gårdar,
min själ och min kropp jublar
mot levande Gud.
4 Sparven har funnit sig ett hem
och svalan ett bo
där hon kan lägga sina ungar:
dina altaren, Herre Sebaot,
min kung och min Gud.
5 (D) Saliga är de som bor i ditt hus,
de lovar dig ständigt. Sela
6 (E) Saliga är de
som har sin styrka i dig,
som har dina vägar i sitt hjärta.
7 (F) När de vandrar genom tåredalen[b]
gör de den rik på källor,
och höstregnet[c] täcker den
med välsignelser.
8 De går från kraft till kraft,
de träder fram inför Gud på Sion.
9 Herre Gud Sebaot, hör min bön,
lyssna, du Jakobs Gud! Sela
10 (G) Gud, se vår sköld,
se på din smordes ansikte!
11 En dag i dina gårdar
är bättre än tusen andra.
Jag vill hellre vakta dörren[d]
i min Guds hus
än bo i de gudlösas tält,
12 (H) för Herren Gud är sol och sköld,
Herren ger nåd och ära.
Inget gott nekar han dem
som vandrar i fullkomlighet.
13 (I) Herre Sebaot,
salig är den som förtröstar på dig.
Livet är förgängligt
6 Det finns ett elände som jag sett under solen, och det vilar tungt på människorna: 2 (A) Det är när Gud ger rikedom, skatter och ära åt någon så att han inte saknar något av allt han önskar sig, men sedan ger Gud honom inte möjlighet att njuta av det utan låter en främling göra det. Det är förgänglighet och en svår plåga.
3 (B) Om en man får hundra barn och lever i många år och hans dagar blir många, men han inte får njuta av det goda och dessutom inte får någon begravning, då säger jag: Ett dödfött foster har det bättre än han. 4 Det kom till förgänglighet, det gick bort i mörker och mörkret döljer dess namn. 5 Det fick inte se eller känna solen, men det har mer ro än han, 6 (C) även om han fick leva i tusen år två gånger om utan att se det goda. Går inte alla ändå till en och samma plats? 7 All människans möda är för hennes mun. Ändå blir själen inte mättad.
8 (D) Vilken fördel har den vise framför dåren? Vad hjälper det den fattige om han förstår att uppföra sig inför de levande? 9 (E) Bättre njuta det man har för ögonen än tråna efter annat. Också det är förgängligt och ett jagande efter vind.
10 (F) Det som finns har redan fått sitt namn, och vad människan är, är redan känt. Hon kan inte gå till rätta med den som är mäktigare än hon själv. 11 (G) För ju fler ord, desto större tomhet. Vad vinner man på det?
Petrus ser en syn
9 Nästa dag, medan de ännu var på väg och närmade sig staden, gick Petrus upp på taket för att be. Det var vid sjätte timmen[a]. 10 Han blev då hungrig och ville ha något att äta. Medan man gjorde i ordning maten kom han i hänryckning. 11 (A) Han såg himlen öppen och hur något som liknade en stor linneduk kom ner. Fäst i sina fyra hörn sänktes den ner till jorden, 12 och i den fanns jordens alla fyrfotadjur och kräldjur och himlens fåglar. 13 Och en röst kom till honom: "Res dig, Petrus, slakta och ät!" 14 (B) Petrus svarade: "Nej, nej, Herre! Jag har aldrig ätit något oheligt eller orent." 15 (C) Då sade en röst för andra gången till honom: "Vad Gud har förklarat rent ska inte du kalla orent." 16 Detta hände tre gånger, och sedan blev duken strax upplyft till himlen.
17 Medan Petrus undrade inom sig vad synen kunde betyda, stod männen som Cornelius hade sänt vid porten. De hade frågat sig fram till Simons hus, 18 och nu ropade de och frågade om Simon som kallas Petrus var där som gäst. 19 Petrus funderade fortfarande över synen när Anden sade till honom: "Se, tre män söker dig. 20 Gå ner och följ med dem utan att tveka, för det är jag som har sänt dem."
21 Petrus gick ner till männen och sade: "Jag är den ni söker. Av vilken orsak har ni kommit hit?" 22 (D) De svarade: "Officeren Cornelius är en rättfärdig man som fruktar Gud och har gott anseende hos hela det judiska folket. Han har fått en uppenbarelse av en helig ängel att han ska skicka efter dig och höra vad du har att säga." 23 Då bad Petrus dem stiga in och tog emot dem som gäster.
Petrus möter Cornelius
Nästa dag gav han sig av i sällskap med dem, och några av bröderna från Joppe följde med honom.
32 (A) Var inte rädd, du lilla hjord, för er Far har beslutat att ge er riket.
33 (B) Sälj vad ni äger och ge åt de fattiga. Skaffa er en börs som inte slits ut, en outtömlig skatt i himlen, dit ingen tjuv når och där ingen mal förstör. 34 För där er skatt är, där kommer också ert hjärta att vara.
Inför Människosonens återkomst
35 (C) Spänn bältet om livet[a] och håll lamporna brinnande. 36 Var som tjänare som väntar sin herre hem från bröllopsfesten och som genast är redo att öppna för honom när han kommer och knackar på. 37 Saliga är de tjänare som Herren finner vakna när han kommer. Jag säger er sanningen: Han ska fästa upp sina kläder och låta dem lägga sig till bords och själv komma och betjäna dem[b]. 38 Saliga är de han finner vakna, även om han skulle komma mitt i natten eller på småtimmarna[c]. 39 (D) Men det förstår ni att om husägaren hade vetat när tjuven kom, då hade han inte låtit någon bryta sig in i hans hus. 40 (E) Var beredda också ni, för Människosonen kommer när ni inte väntar det."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation