^12 (A) Men åt alla som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn.

^15 (A) Ni har inte fått slaveriets ande så att ni på nytt måste leva i fruktan. Nej, ni har fått barnaskapets^[a] Ande, och i honom ropar vi: "Abba^[b]! Far!" ^16 (B) Anden själv vittnar med vår ande att vi är Guds barn. ^17 (C) Och är vi barn så är vi också arvingar, Guds arvingar och Kristi medarvingar, lika visst som vi lider med honom för att också förhärligas med honom.

Hoppet om härligheten

^18 (D) Jag menar att den här tidens lidanden inte kan jämföras med den härlighet som ska uppenbaras och bli vår. ^19 (E) Själva skapelsen väntar och längtar efter att Guds barn ska uppenbaras.^{[c] 20 (F)} Skapelsen har ju blivit lagd under förgängelsen, inte av egen vilja utan genom honom som lade den därunder. Ändå finns det hopp om ^21 (G) att även skapelsen ska befrias från sitt slaveri under förgängelsen och nå fram till Guds barns härliga frihet^[d].

²² Vi vet att hela skapelsen gemensamt fortfarande suckar och våndas^[e]. ^23 (H) Och inte bara den, utan också vi som har fått Anden som förstlingsfrukt^[f] suckar inom oss och väntar på barnaskapet, vår kropps förlossning. ^24 (I) I hoppet är vi frälsta. Men ett hopp som man ser uppfyllt är inte längre något hopp. Vem hoppas på det han redan ser? ^25 (J) Men om vi hoppas på det vi inte ser, så väntar vi uthålligt.

²⁶ Så hjälper också Anden oss i vår svaghet. Vi vet inte vad vi borde be om, men Anden själv vädjar för oss med suckar utan ord. ^27 (K) Och han som utforskar hjärtan vet vad Anden menar, eftersom Anden vädjar för de heliga så som Gud vill.

^28 (L) Vi vet att allt samverkar till det bästa för dem som älskar Gud, som är kallade efter hans beslut. ^29 (M) Dem som han i förväg har känt som sina har han också förutbestämt till att formas efter hans Sons bild, så att Sonen blir den förstfödde bland många bröder. ^30 (N) Och dem som han har förutbestämt har han också kallat, och dem som han har kallat har han också förklarat rättfärdiga, och dem som han har förklarat rättfärdiga har han också förhärligat.

Guds utvaldas lovsång

^31 (O) Vad ska vi nu säga om detta? Om Gud är för oss, vem kan då vara emot oss? ^32 (P) Han som inte skonade sin egen Son utan utlämnade honom för oss alla, hur skulle han kunna annat än att också skänka oss allt med honom?

^33 (Q) Vem kan anklaga Guds utvalda? Gud är den som frikänner. ^34 (R) Vem är det som fördömer? Kristus Jesus är den som har dött, ja, än mer, den som blivit uppväckt och som sitter på Guds högra sida och vädjar för oss. ³⁵ Vem kan skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller svält, nakenhet, fara eller svärd? ^36 (S) Det står ju skrivet: För din skull dödas vi dagen lång, vi räknas som slaktfår.^[g]

^37 (T) Men i allt detta vinner vi en överväldigande seger genom honom som har älskat oss. ^38 (U) För jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som ska komma, varken makter, ³⁹ höjd eller djup eller något annat skapat ska kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre.

^5 (A) för att friköpa dem som stod under lagen så att vi skulle få söners rätt. ^6 (B) Och eftersom ni är söner har Gud sänt i våra hjärtan sin Sons Ande, som ropar: "Abba^[a]! Far!" ^7 (C) Alltså är du inte längre slav utan son. Och är du son är du också arvinge, insatt av Gud.

Vänd inte tillbaka till lagen

⁸ Förr, när ni inte kände Gud, var ni slavar under gudar som egentligen inte är några gudar. ^9 (D) Men nu när ni känner Gud, eller än mer är kända av Gud, hur kan ni då vilja vända tillbaka till dessa svaga och fattiga makter och bli slavar under dem igen? ^10 (E) Ni håller noga reda på dagar^[b] och månader och särskilda tider och år. ¹¹ Jag är rädd att jag kanske har ansträngt mig förgäves bland er.

^12 (F) Bröder, jag ber er: bli som jag, för jag blev som ni. Ni har inte gjort mig något ont. ^13 (G) Ni vet att det var på grund av kroppslig svaghet^[c] som jag första gången kom att predika evangeliet för er. ^14 (H) Trots att min svaga kropp var en prövning för er visade ni varken förakt eller avsky för mig, utan ni tog emot mig som en Guds ängel, som Kristus Jesus. ¹⁵ Var är nu er lovprisning^[d]? Jag kan intyga att ni då hade rivit ut era ögon och gett dem till mig om ni kunnat. ^16 (I) Har jag nu blivit er fiende genom att säga er sanningen?

^17 (J) Dessa människor brinner för er men inte på ett gott sätt, utan de vill skilja er från oss för att ni ska brinna för dem. ¹⁸ Det är bra att brinna för det som är gott, det gäller alltid och inte bara när jag är hos er.

^19 (K) Mina barn, som jag än en gång måste föda med smärta tills Kristus har formats i er, ²⁰ jag skulle önska att jag nu var hos er och kunde ändra mitt tonfall, för jag vet mig ingen råd med er.

Lagens förbund och löftets

²¹ Säg mig, ni som vill stå under lagen: lyssnar ni inte till lagen? ^22 (L) Där står skrivet^[e] att Abraham hade två söner, en med slavinnan och en med den fria hustrun. ^23 (M) Slavinnans son var född på mänsklig väg^[f], den fria hustruns son däremot i kraft av ett löfte.

^24 (N) Detta har en djupare mening: de två kvinnorna är två förbund. Det ena kommer från berget Sinai och föder sina barn till slaveri, det är Hagar. ²⁵ Ordet Hagar står för Sinai berg i Arabien^[g] och motsvarar det nuvarande Jerusalem, eftersom det lever i slaveri med sina barn. ^26 (O) Men det himmelska Jerusalem är fritt, och det är vår moder. ²⁷ Det står ju skrivet:^[h]

²⁸ Ni, bröder, är löftets barn liksom Isak. ^29 (P) Och som det var då, att han som var född på mänsklig väg förföljde den som var född på Andens sätt, så är det också nu. ³⁰ Men vad säger Skriften? Driv ut slavinnan och hennes son, för slavinnans son ska inte ärva tillsammans med den fria hustruns son.^{[i] 31 (Q)} Alltså, bröder, är vi inte barn till slavinnan utan till den fria hustrun.