Old/New Testament
Psalm 37[a]
De ogudaktigas skenbara lycka
1 Av David.
Alef
Bli inte upprörd över de onda,
avundas inte dem som gör orätt.
2 Ty snart klipps de av likt gräs,
som gröna örter vissnar de.
Beth
3 Förtrösta på Herren och gör det goda,
bli kvar i landet och sträva efter trofasthet.
4 Ha din glädje i Herren,
han skall ge dig vad ditt hjärta begär.
Gimel
5 Överlämna din väg åt Herren,
förtrösta på honom, han skall göra det.
6 Han skall låta din rättfärdighet gå fram som ljuset,
din rätt som middagens sken.
Daleth
7 Var stilla inför Herren och vänta på honom.
Gräm dig inte över den som har framgång,
över den som gör upp onda planer.
He
8 Avstå från vrede och låt förbittring fara,
gräm dig inte, det för bara ont med sig.
9 Ty de onda skall utrotas,
men de som väntar på Herren skall ärva landet.
Waw
10 Ännu en liten tid och den ogudaktige finns ej mer,
när du ser efter hans plats är han borta.
11 Men de ödmjuka skall ärva landet
och glädja sig över stor frid.
Zajin
12 Den ogudaktige har onda planer mot den rättfärdige,
han biter samman sina tänder mot honom.
13 Men Herren ler åt honom,
ty han ser att hans stund kommer.
Heth
14 De ogudaktiga drar svärdet och spänner sin båge
för att fälla den som är betryckt och fattig,
för att slakta dem som går på rätta vägar.
15 Men deras svärd skall tränga in i deras eget hjärta,
och deras bågar skall brista.
Teth
16 Det lilla som en rättfärdig har
är bättre än många ogudaktigas stora rikedom.
17 Ty de ogudaktigas armar skall brytas,
men Herren uppehåller de rättfärdiga.
Jod
18 Herren känner de fullkomligas dagar,
deras arvslott skall bestå för evigt.
19 De skall ej komma på skam i onda tider,
i hungerns dagar skall de bli mättade.
Kaf
20 Men de ogudaktiga skall gå förlorade.
Herrens fiender försvinner som ängarnas prakt,
de försvinner som rök.
Lamed
21 Den ogudaktige lånar och betalar inte tillbaka,
men den rättfärdige är barmhärtig och givmild.
22 Herrens välsignade skall ärva landet,
men de som han förbannar kommer att utrotas.
Mem
23 Herren gör en mans steg fasta
och gläder sig över hans väg.
24 Om han faller störtar han ej till marken,
ty Herren håller honom i handen.
Nun
25 Jag har varit ung och är nu gammal,
men jag har inte sett den rättfärdige övergiven
eller hans barn tigga om bröd.
26 Han är alltid barmhärtig och villig att ge lån,
och hans barn är till välsignelse.
Samek
27 Vänd dig bort från det onda och gör det goda,
så får du bo i landet för evigt.
28 Ty Herren älskar det rätta,
han överger inte sina fromma.
Ajin
För evigt blir de bevarade,
men de ogudaktigas efterkommande blir utrotade.
29 De rättfärdiga skall ärva landet
och bo där för evigt.
Pe
30 Den rättfärdiges mun talar visdom,
hans tunga säger det rätta.
31 Hans Guds undervisning är i hans hjärta,
hans steg vacklar inte.
Tsade
32 Den ogudaktige vaktar på den rättfärdige
och står efter att döda honom.
33 Men Herren överlämnar honom inte i hans hand
och låter honom inte bli fälld,
när han ställs inför rätta.
Qof
34 Vänta på Herren och håll dig på hans väg.
Han skall upphöja dig så att du får ärva landet.
Du skall se hur de ogudaktiga blir utrotade.
Resh
35 Jag såg en ogudaktig våldsverkare,
han bredde ut sig frodig likt en ceder, som var väl rotad.
36 Han drog vidare och är nu borta.
Jag sökte efter honom men fann honom inte.
Shin
37 Ge akt på den oklanderlige,
se på den rättrådige,
det finns en framtid för fridens man.
38 Men syndarna går alla under,
de ogudaktigas framtid blir avskuren.
Taw
39 De rättfärdigas frälsning kommer från Herren,
han är deras värn i nödens tid.
40 Herren hjälper dem och befriar dem,
han befriar dem från de ogudaktiga och frälsar dem,
ty de tar sin tillflykt till honom.
Psalm 38
Den ångerfulles bön
1 En psalm av David. En bön.
2 Herre, straffa mig inte i din vrede,
tukta mig inte i din vredesglöd.
3 Ty dina pilar har träffat mig,
din hand har drabbat mig.
4 Inget helt finns på min kropp
för din vredes skull,
inget friskt finns i mina ben
för min synds skull.
5 Min syndaskuld går mig över huvudet,
den tynger mig som en tung börda.
6 Mina sår stinker och flyter
för min dårskaps skull.
7 Jag går krokig och mycket böjd,
hela dagen går jag sörjande.
8 Mina höfter är fulla av brand,
inget helt finns på min kropp.
9 Jag är maktlös och helt sönderslagen,
jag klagar i mitt hjärtas oro.
10 Herre, du känner all min längtan,
mina suckar är ej dolda för dig.
11 Mitt hjärta slår häftigt,
min kraft har övergivit mig.
Mina ögons ljus, också det är borta.
12 Mina nära och kära håller sig borta från min plåga,
mina närmaste stannar på avstånd.
13 De som står efter mitt liv lägger ut snaror,
de som söker min olycka talar om min undergång.
Hela tiden tänker de på svek.
14 Men jag är lik en döv som inte hör,
lik en stum som inte öppnar sin mun.
15 Jag är lik en man som inte hör,
som ej öppnar sin mun till svar.
16 Men jag väntar på dig, Herre,
du skall svara, Herre, min Gud.
17 Jag tänker: Må de inte få glädjas över mig
eller förhäva sig över mig när min fot vacklar.
18 Ty jag är nära att falla,
jag känner alltid min smärta.
19 Jag bekänner min skuld
och sörjer över min synd.
20 Mina fiender lever och är mäktiga,
många är de som hatar mig utan orsak.
21 De som lönar gott med ont står mig emot
därför att jag strävar efter det goda.
22 Överge mig inte, Herre,
min Gud, var inte långt ifrån mig!
23 Skynda till min hjälp,
Herre, du min frälsning!
Psalm 39
Inför döden och människans förgänglighet
1 För sångmästaren, till Jedutun.[b] En psalm av David.
2 Jag sade: "Jag vill ta mig i akt,
så att jag inte syndar med min tunga.
Jag vill sätta ett lås för min mun,
så länge den ogudaktige är inför mig."
3 Jag blev stum och tyst.
Jag teg, fjärran från det goda,
och min plåga blev allt värre.
4 Mitt hjärta brann inom mig.
Medan jag grubblade,
brann det som en eld.
Jag talade med min tunga:
5 " Herre, låt mig förstå att mitt liv har ett slut,
att det finns en gräns för mina dagar,
så att jag inser hur förgänglig jag är.
6 Som en handsbredd har du gjort mina dagar,
min livslängd är som ett intet inför dig.
Endast en vindfläkt är människorna,
hur säkra de än står. Sela.
7 Som en skugga vandrar en man omkring,
han oroar sig till ingen nytta
och samlar på hög utan att veta vem som skall få det.
8 Men vad hoppas jag på, Herre?
Till dig står mitt hopp.
9 Befria mig från alla mina överträdelser,
låt mig inte bli smädad av dårar.
10 Jag tiger och öppnar ej min mun,
ty det är du som har gjort det.
11 Tag din plåga ifrån mig,
för din hands aga går jag under.
12 När du tuktar någon för hans missgärning,
förtär du likt malen det han har kärt.
Endast en vindfläkt är människorna. Sela.
13 Hör min bön, Herre,
lyssna till mitt rop.
Tig inte vid mina tårar,
ty en främling är jag hos dig,
en gäst som alla mina fäder.
14 Vänd din blick ifrån mig,
så att jag kan le igen,
innan jag går bort och ej mer finns till."
Paulus försvarstal inför kung Agrippa
26 Agrippa sade till Paulus: "Du har min tillåtelse att tala för din sak." Då räckte Paulus ut handen och började tala till sitt försvar: 2 "Konung Agrippa, jag är tacksam över att det är inför dig som jag i dag får försvara mig mot allt som judarna anklagar mig för, 3 i synnerhet som du så väl känner till judarnas alla seder och tvistefrågor. Därför ber jag dig att lyssna på mig med tålamod. 4 Hur jag levt mitt liv från början, från det att jag var ung, bland mitt folk och i Jerusalem, det vet alla judar. 5 De känner mig sedan lång tid, och om de vill kan de vittna om att jag levt som farisé, enligt den strängaste riktningen i vår gudsdyrkan. 6 Och nu står jag anklagad för att ha satt mitt hopp till det löfte[a] som Gud gav våra fäder. 7 Det är detta löfte som de tolv stammarna i vårt folk hoppas få se uppfyllt, medan de ständigt tjänar Gud natt och dag. För det hoppets skull, konung Agrippa, anklagas jag av judarna. 8 Varför anses det otroligt bland er att Gud uppväcker döda?
9 Själv menade jag att det var min plikt att på allt sätt bekämpa Jesu, nasaréns, namn, 10 och det gjorde jag också i Jerusalem. Många av de heliga spärrade jag in i fängelse, sedan jag fått fullmakt till det från översteprästerna. Och när man ville avrätta dem, röstade jag för det. 11 Och överallt i synagogorna straffade jag dem gång på gång och tvingade dem att häda. Ja, i mitt vilda raseri förföljde jag dem till och med i utländska städer. 12 När jag i ett sådant ärende var på väg till Damaskus med översteprästernas fullmakt och på deras uppdrag, 13 fick jag under resan, konung Agrippa, mitt på dagen se ett ljus från himlen, klarare än solen, stråla omkring mig och mina följeslagare. 14 Vi föll alla till marken, och jag hörde en röst som sade till mig på hebreiska: Saul, Saul, varför förföljer du mig? Det är hårt och smärtsamt för dig att sparka mot udden.[b] 15 Jag sade: Vem är du, Herre? Och Herren svarade: Jag är Jesus, den som du förföljer. 16 Men stig upp och stå på fötterna! Ty jag har visat mig för dig för att utse dig till tjänare och vittne, både till vad du har sett och till det jag kommer att visa dig, 17 när jag räddar dig undan ditt eget folk och undan hedningarna. Till dem sänder jag dig, 18 för att du skall öppna deras ögon, så att de vänder sig från mörker till ljus, från Satans makt till Gud. Så skall ni genom tron på mig få syndernas förlåtelse och arvslott bland dem som är helgade.
19 Därför, konung Agrippa, blev jag inte olydig mot den himmelska synen, 20 utan jag har predikat först i Damaskus och i Jerusalem och hela Judeen och sedan ute bland hedningarna, att de skall ångra sig och omvända sig till Gud och göra sådana gärningar som hör till omvändelsen. 21 Därför grep judarna mig i templet och försökte döda mig. 22 Men med Guds hjälp står jag ännu i dag som vittne inför både små och stora. Och jag säger ingenting annat än vad profeterna och Mose har sagt skulle ske: 23 att Messias skulle lida och att han som den förste som uppstått från de döda skulle förkunna ljuset både för vårt folk och för hedningarna."
24 Då han talade detta till sitt försvar, ropade Festus: "Du är från vettet, Paulus. Din stora lärdom gör dig galen!" 25 Paulus svarade: "Jag är inte galen, högt ärade Festus. Vad jag säger är sant och förnuftigt. 26 Konungen känner ju till allt detta, och därför talar jag också öppet och fritt till honom. Jag kan inte tro att något av detta är obekant för honom. Det har ju inte hänt i någon avkrok. 27 Tror du på profeterna, konung Agrippa? Jag vet att du tror." 28 Agrippa svarade Paulus: "Du går fort fram i ditt försök att övertala mig och göra mig till kristen." 29 Paulus svarade: "Fort eller långsamt, inför Gud skulle jag önska att inte bara du utan alla som i dag lyssnar på mig blev sådana som jag, bortsett från de här bojorna."
30 Kungen reste sig nu tillsammans med landshövdingen och Bernice och de andra som satt där, 31 och när de hade dragit sig tillbaka sade de till varandra: "Den mannen har inte gjort något som förtjänar död eller fängelse." 32 Och Agrippa sade till Festus: "Han hade kunnat friges, om han inte hade vädjat till kejsaren."
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln