Old/New Testament

Asas reformer

15 Guds Ande kom över Asarja, Odeds son. ² Han gick ut mot Asa och sade till honom: "Hör mig, du Asa, och ni hela Juda och Benjamin. Herren är med er när ni är med honom, och om ni söker honom låter han sig finnas av er. Men om ni överger honom kommer han att överge er. ³ En lång tid levde Israel utan den sanne Guden, utan präster som undervisade dem och utan någon lag. ⁴ Men i sin nöd omvände de sig till Herren, Israels Gud, och när de sökte honom lät han sig finnas av dem. ⁵ Under de tiderna fanns det ingen trygghet när man gick ut eller in, utan stor förvirring rådde bland alla som bodde här i länderna. ⁶ Folk drabbade samman med folk och stad med stad, ty Gud förvirrade dem med all slags nöd. ⁷ Men var nu starka och låt inte modet falla, ty ert arbete skall få sin lön."

⁸ När Asa hörde dessa ord och denna profetia av profeten Oded, tog han mod till sig och avlägsnade de eländiga avgudabilderna ur Juda och Benjamins hela land och ur de städer som han hade erövrat i Efraims bergsbygd. Han upprättade på nytt Herrens altare, det som stod framför Herrens förhus. ⁹ Och han samlade hela Juda och Benjamin, liksom de främlingar från Efraim, Manasse och Simeon som bodde ibland dem, ty många från Israel hade slutit sig till honom, när de såg att Herren, hans Gud, var med honom. ¹⁰ De samlades i Jerusalem i tredje månaden av Asas femtonde regeringsår. ¹¹ Av det byte de hade fört med sig offrade de på den dagen åt Herren 700 tjurar och 7 000 djur av småboskapen. ¹² Och de slöt det förbundet att de skulle söka Herren, sina fäders Gud, av hela sitt hjärta och av hela sin själ. ¹³ Var och en som inte sökte Herren, Israels Gud, skulle bli dödad, liten eller stor, man eller kvinna. ¹⁴ Och de svor eden inför Herren med hög röst, under jubel och till ljudet av trumpeter och horn. ¹⁵ Hela Juda gladde sig över eden, för de hade svurit den av hela sitt hjärta, och de sökte Herren med hela sin vilja. Han lät sig finnas av dem, och han lät dem få ro på alla sidor.

¹⁶ Kung Asa avsatte också sin moder Maaka från hennes drottningvärdighet, därför att hon hade satt upp en avgudabild åt Aseran. Asa högg ner hennes avgudabild, krossade den och brände upp den i Kidrons dal. ¹⁷ Men offerhöjderna blev inte avlägsnade ur Israel. Asas hjärta var dock hängivet Gud så länge han levde. ¹⁸ Han förde in i Guds hus både det hans far och det han själv hade helgat åt Herren: silver, guld och kärl.

¹⁹ Och det blev inget krig förrän i Asas trettiofemte regeringsår.

Juda hotas av Israel

16 I Asas trettiosjätte regeringsår drog Basha, Israels kung, upp mot Juda och började befästa Rama för att hindra att någon kom vare sig från eller till Asa, Juda kung. ² Då tog Asa silver och guld ur skattkamrarna i Herrens hus och i kungshuset och sände det till Ben-Hadad, kungen i Aram, som bodde i Damaskus, och lät säga: ³ "Låt oss ingå förbund, du och jag, liksom det var mellan min far och din far. Här sänder jag dig silver och guld. Bryt därför ditt förbund med Basha, Israels kung, så att han lämnar mig i fred." ⁴ Ben-Hadad lyssnade till kung Asa och sände sina befälhavare mot Israels städer och erövrade Ijon, Dan och Abel-Majim samt alla förrådshus i Naftalis städer. ⁵ När Basha hörde detta, avstod han från att befästa Rama och upphörde med sitt arbete där. ⁶ Men kung Asa tog med sig hela Juda, och de förde bort ifrån Rama stenar och trävirke som Basha hade använt till att befästa Rama. Med detta befäste Asa Geba och Mispa.

Hananis budskap till Asa

⁷ Vid den här tiden kom siaren Hanani till Asa, Juda kung, och sade till honom: "Eftersom du stödde dig på kungen i Aram och inte stödde dig på Herren, din Gud, därför har den arameiske kungens här sluppit undan din hand. ⁸ Var inte nubierna och libyerna en stor här med vagnar och ryttare i mängd? Men därför att du stödde dig på Herren, gav han dem i din hand. ⁹ Ty Herrens ögon överfar hela jorden, för att han med sin kraft skall hjälpa dem som med sina hjärtan ger sig hän åt honom. I detta har du handlat dåraktigt. Därför skall du från och med nu alltid ha krig." ¹⁰ Men Asa blev vred på siaren och satte honom i stockhuset. Så förbittrad var han på honom för detta. Vid samma tid for Asa våldsamt fram också mot andra av folket.

Slutet på Asas regering

¹¹ Vad som mer finns att säga om Asa, om hans första tid och om hans sista, det är skrivet i boken om Juda och Israels kungar. ¹² I sitt trettionionde regeringsår fick Asa en mycket allvarlig sjukdom i sina fötter. Men trots sin sjukdom sökte han inte Herren, utan endast läkare. ¹³ Och Asa gick till vila hos sina fäder och dog i sitt fyrtioförsta regeringsår. ¹⁴ Man begravde honom i den grav han hade låtit hugga ut åt sig i Davids stad. Man lade honom på en bädd som man hade fyllt med väldoftande kryddor av olika slag, konstmässigt beredda, och anordnade ett väldigt bål till hans ära.

²⁷ Nu är min själ i djup ångest. Vad skall jag säga? Fader, fräls mig från denna stund? Nej, just därför har jag kommit till denna stund. ²⁸ Fader, förhärliga ditt namn." Då kom en röst från himlen: "Jag har förhärligat det och skall förhärliga det på nytt." ²⁹ Folket som stod där och hörde det sade att det var åskan. Andra sade: "Det var en ängel som talade till honom." ³⁰ Jesus svarade: "Denna röst kom inte för min skull utan för er skull. ³¹ Nu går en dom över världen. Nu skall denna världens furste kastas ut. ³² Och när jag har blivit upphöjd från jorden skall jag dra alla till mig." ³³ Detta sade han för att ange på vilket sätt han skulle dö.

³⁴ Då sade folket till honom: "Vi har hört i lagen att Messias skall stanna kvar för alltid. Hur kan då du säga att Människosonen måste bli upphöjd? Vad är det för en Människoson?" ³⁵ Jesus sade till dem: "Ännu en kort tid är ljuset ibland er. Vandra medan ni har ljuset, så att mörkret inte övervinner er. Den som vandrar i mörkret vet inte vart han går. ³⁶ Tro på ljuset, medan ni har ljuset, så att ni blir ljusets barn." När Jesus hade sagt detta drog han sig tillbaka och dolde sig för dem.

Judarnas otro

³⁷ Fastän han hade gjort så många tecken inför dem, trodde de inte på honom. ³⁸ Så uppfylldes profeten Jesajas ord: Herre, vem trodde vad som predikades för oss, och för vem var Herrens arm^[a] uppenbarad?^{[b] 39} Alltså kunde de inte tro. Jesaja har också sagt: ⁴⁰ Han har förblindat deras ögon och förstockat deras hjärtan, så att de inte ser med sina ögon och förstår med sina hjärtan och vänder om och blir botade av mig. ^{[c] 41} Detta sade Jesaja, därför att han såg hans härlighet och talade om honom. ⁴² Ändå var det många, även bland medlemmarna i Stora rådet, som trodde på honom. Men för fariseernas skull ville de inte bekänna det, för att de inte skulle bli uteslutna ur synagogan. ⁴³ De ville hellre bli ärade av människor än av Gud.

⁴⁴ Jesus ropade: "Den som tror på mig, han tror inte bara på mig utan på honom som har sänt mig, ⁴⁵ och den som ser mig, han ser honom som har sänt mig. ⁴⁶ Jag är ljuset som har kommit till världen, för att ingen som tror på mig skall bli kvar i mörkret. ⁴⁷ Om någon hör mina ord och inte håller dem, så dömer inte jag honom. Ty jag har inte kommit för att döma världen utan för att frälsa världen. ⁴⁸ Den som förkastar mig och inte tar emot mina ord, han har en domare över sig: det ord som jag har talat skall döma honom på den yttersta dagen. ⁴⁹ Ty jag har inte talat av mig själv, utan Fadern som har sänt mig har befallt mig vad jag skall säga och tala. ⁵⁰ Och jag vet att hans befallning är evigt liv. Vad jag talar, det talar jag så som Fadern har sagt mig."