Old/New Testament
36 Elihu fortsatte. Han sade:
2 Ha lite tålamod,
jag har ännu något att säga till Guds försvar.
3 Min insikt vill jag hämta från fjärran,
och hävda att min skapare är rättfärdig.
4 Sannerligen, mina ord är inte falska,
en man med full insikt har du framför dig.
5 Se, Gud är väldig och förkastar ingen,
han är väldig i sitt förstånds kraft.
6 Den ogudaktige låter han inte leva,
men de nödställda skaffar han rätt.
7 Han tar ej sina ögon från de rättfärdiga.
De får trona i kungars krets,
de är för alltid upphöjda.
8 Om de läggs bundna i kedjor
och fångas i eländets snaror,
9 så vill han visa dem vad de har gjort
och vilka överträdelser de i trots har begått.
10 Han öppnar deras öra för tuktan
och manar dem att vända om från synden.
11 Om de lyssnar och tjänar honom,
får de framleva sina dagar i lycka
och sina år i ljuvlig ro.
12 Men om de inte lyssnar,
skall de drabbas av svärdet
och gå under i sitt oförstånd.
13 De som har gudlösa hjärtan hemfaller åt vrede,
de ropar inte på hjälp när han binder dem.
14 De skall dö i sin ungdom
och sluta sitt liv bland horkarlar i avgudatempel.
15 Genom lidandet vill han rädda den lidande
och genom nöd öppna hans öra.
16 Han vill också föra dig ut ur nödens gap
till en rymlig plats utan betryck
och duka ditt bord med utsökta rätter.
17 Men du är fylld av ogudaktighetens dom,
dom och rättvisa håller dig fast.
18 Låt inte din vrede uppegga dig till att håna[a]
och låt inte en stor lösensumma förleda dig.
19 Skall ditt rop
och alla kraftansträngningar
frita dig från nöd?
20 Längta inte efter den natt
då folken skall ryckas från sin plats.
21 Tag dig till vara, vänd dig inte till ondska,
som du valt i stället för lidande.
22 Se, Gud är upphöjd i sin kraft.
Var finns en lärare som han?
23 Vem har anvisat honom hans väg,
och vem kan säga: "Du har gjort orätt"?
24 Kom ihåg att upphöja hans gärningar,
dem som människorna sjunger om,
25 som alla människor ser på,
som de skådar, om än i fjärran.
26 Se, Gud är för hög för vårt förstånd,
hans år är fler än någon kan utrannsaka.
27 Vattnets droppar drar han uppåt,
de strilar som regn ner från dimman.
28 Från skyarna strömmar det
och dryper ner över många människor.
29 Kan någon förstå hur molnen breder ut sig,
förstå dundret från hans hydda?
30 Se, han sprider sina blixtars ljus omkring sig
och döljer havets djup.
31 Ty genom dem dömer han folken,
men ger också mat i överflöd.
32 Han höljer sina händer i blixtarnas ljus
och befaller dem att träffa sitt mål.
33 Hans dunder bär bud om honom,
också boskapen vet vad som är på färde.
37 Vid sådant bävar mitt hjärta och slår häftigt i mitt bröst.
2 Lyssna noga till dundret från hans röst,
till dånet som går ut från hans mun.
3 Han sänder ut det över hela himlen,
sina blixtar till jordens ändar.
4 Efteråt ryter dånet,
han dundrar med sin väldiga röst,
och på blixtarna spar han ej
då han låter sin röst höras.
5 Gud dundrar underbart med sin röst,
han gör stora och outgrundliga ting.
6 Snön befaller han: "Fall ner till jorden!",
och regnet: "Fall tunga skurar av regn!"
7 På alla människors händer sätter han ett insegel,
så att alla skall lära känna hans gärningar.
8 Vilddjuren drar då in i sina gömslen,
de blir kvar i sina hålor.
9 Stormen kommer från sin kammare,
och med nordanvinden följer köld.
10 Gud sänder frost med sin andedräkt,
och de vida vattnen fryser till.
11 Han lastar skyarna med väta
och sprider sina åskmoln vida omkring.
12 De driver i alla riktningar efter hans rådslut
och utför allt vad han befaller dem på jordens yta.
13 Han låter dem komma för att straffa
eller för att gagna hans land
eller för att visa hans godhet.
14 Lyssna till detta, du Job,
stanna och ge akt på Guds under!
15 Förstår du hur Gud styr dem
och hur han låter blixtarna från sina moln lysa fram?
16 Förstår du lagen för skyarnas jämvikt,
den Allvises underverk,
17 hur dina kläder blir heta
när marken blir stilla under sunnanvinden?
18 Kan du, med honom, breda ut skyarna som ett valv,
fast som en spegel av gjuten metall?
19 Lär oss vad vi skall säga till honom,
för vårt mörkers skull kan vi inte lägga fram något.
20 Skall det kungöras för honom att jag vill tala?
Ingen begär väl att bli uppslukad?
21 Men inte kan någon nu se på ljuset,
strålande som det är i skyarna,
sedan vinden har gått fram och renat dem.
22 Från norr kommer en glans av guld,
ett fruktansvärt majestät omger Gud.
23 Den Allsmäktige kan vi ej finna,
han är upphöjd i kraft och dom.
Han kan inte kränka sin stora rättfärdighet.
24 Därför fruktar människorna honom.
Han bryr sig inte om dem som tycker sig vara visa.
Brev från församlingen i Jerusalem
22 Då beslöt apostlarna, de äldste och hela församlingen att bland sig utse några män och sända dem till Antiokia tillsammans med Paulus och Barnabas. De valde Judas, som kallades Barsabbas, och Silas, båda ledande män bland bröderna, 23 och skickade med dem följande brev: "Apostlarna och de äldste och bröderna hälsar de bröder i Antiokia och Syrien och Cilicien som är av hednisk härkomst. 24 Vi har hört att några som kommit från oss har skapat oro och förvirring bland er med sina uttalanden. Men vi har inte gett dem något uppdrag. 25 Därför har vi enhälligt beslutat att utse några män och sända dem till er tillsammans med våra kära bröder Barnabas och Paulus, 26 dessa som har vågat livet för vår Herre Jesu Kristi namn. 27 Vi sänder alltså Judas och Silas, och de skall muntligen meddela samma sak. 28 Den helige Ande och vi har nämligen beslutat att inte lägga någon börda på er förutom följande nödvändiga föreskrifter: 29 Ni skall avhålla er från kött som offrats åt avgudar, från blod, från kött av kvävda djur och från otukt. Ni gör rätt om ni undviker sådant. Allt väl!"
30 De sändes nu i väg och kom ner till Antiokia, där de sammankallade församlingen och överlämnade brevet. 31 Bröderna läste det och blev glada över den uppmuntran som det gav. 32 Judas och Silas, som själva var profeter, talade mycket som uppmuntrade och styrkte bröderna. 33 Och sedan de hade varit där en tid, lät bröderna dem under fridshälsningar vända tillbaka till dem som hade sänt ut dem.[a] 35 Paulus och Barnabas stannade i Antiokia, där de undervisade och predikade Herrens ord tillsammans med många andra.
PAULUS ANDRA MISSIONSRESA (15:36-18:22)
Ny missionsresa
36 Efter några dagar sade Paulus till Barnabas: "Låt oss nu vända tillbaka och besöka bröderna i alla de städer där vi har predikat Herrens ord, och se hur de har det." 37 Barnabas ville också ta med Johannes som kallades Markus. 38 Men Paulus ansåg det inte lämpligt att de skulle ta med sig den som hade lämnat dem i Pamfylien och inte följt med i arbetet. 39 Så skarp blev deras tvist att de skildes åt. Barnabas tog med sig Markus och seglade till Cypern. 40 Men Paulus däremot utsåg Silas och begav sig därifrån, sedan bröderna hade överlämnat honom åt Herrens nåd. 41 Han reste genom Syrien och Cilicien och styrkte församlingarna.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln