M’Cheyne Bible Reading Plan

Elia på berget Horeb

19 ^(A) Ahab berättade för Isebel allt som Elia hade gjort och att han hade dödat alla profeterna med svärd. ² Då sände Isebel bud till Elia och lät säga: ”Må gudarna straffa mig både nu och i framtiden, om jag inte i morgon vid denna tid låter det gå med dig som det gick med profeterna.”

³ När han fick höra det bröt han upp och flydde för sitt liv. Han kom till Beer-Sheba^[a] i Juda och lämnade där sin tjänare. ^4 (B) Själv gick han en dagsresa ut i öknen. Där satte han sig under en ginstbuske^[b] och önskade sig döden och sade: ”Nu är det nog, Herre. Ta mitt liv, för jag är inte bättre än mina fäder.” ⁵ Elia lade sig ner under ginstbusken och somnade.

Men en ängel rörde vid honom och sade till honom: ”Stig upp och ät!” ⁶ När han såg upp, fanns där vid huvudänden ett bröd bakat på glödande stenar och en kruka med vatten. Han åt och drack och lade sig ner igen. ⁷ Men Herrens ängel rörde vid honom igen, för andra gången, och sade: ”Stig upp och ät, för annars blir vägen för lång för dig.” ^8 (C) Då steg han upp och åt och drack. Sedan gick han styrkt av maten i fyrtio dagar och fyrtio nätter ända till Guds berg Horeb^[c]. ⁹ Där gick han in i en grotta, och i den stannade han över natten.

Då kom Herrens ord till honom. Han sade till honom: ”Vad gör du här, Elia?” ^10 (D) Han svarade: ”Jag har verkligen ivrat för Herren Gud Sebaot. Israels barn har övergett ditt förbund, rivit ner dina altaren och dödat dina profeter med svärd. Jag ensam är kvar, och de försöker ta mitt liv.” ^11 (E) Herren sade: ”Gå ut och ställ dig på berget inför Herren.” Då gick Herren fram där, och en stor stark storm som ryckte loss berg och bröt sönder klippor gick före Herren. Men Herren var inte i stormen. Efter stormen kom en jordbävning. Men Herren var inte i jordbävningen. ¹² Efter jordbävningen kom en eld. Men Herren var inte i elden. Efter elden hördes ljudet av en svag susning.

^13 (F) När Elia hörde det, gömde han sitt ansikte med manteln och gick ut och ställde sig vid ingången till grottan. Då kom en röst till honom som sade: ”Vad gör du här, Elia?” ¹⁴ Han svarade: ”Jag har verkligen ivrat för Herren Gud Sebaot. Israels barn har övergett ditt förbund, rivit ner dina altaren och dödat dina profeter med svärd. Jag ensam är kvar, och de försöker ta mitt liv.”

^15 (G) Herren sade till honom: ”Gå tillbaka igen och ta vägen till Damaskus öken och gå in och smörj Hasael till kung över Aram. ^16 (H) Jehu, Nimshis son, ska du smörja till kung över Israel. Elisha,^[d] Shafats son, från Abel-Mehola^[e] ska du smörja till profet i ditt ställe. ^17 (I) Och det ska bli så att den som kommer undan Hasaels svärd ska Jehu döda, och den som kommer undan Jehus svärd ska Elisha döda. ^18 (J) Men jag har lämnat kvar i Israel sjutusen män som inte har böjt knä för Baal^[f] och inte gett honom hyllningskyss^[g].”

Elishas kallelse

^19 (K) När Elia sedan gick därifrån, fann han Elisha, Shafats son, som höll på att plöja. Tolv par oxar^[h] gick framför honom, och själv körde han det tolfte paret. Elia gick fram till honom och kastade sin mantel^[i] över honom.

^20 (L) Då släppte han oxarna och skyndade efter Elia och sade: ”Låt mig först få kyssa^[j] min far och min mor, så ska jag sedan följa dig.” Han sade till honom: ”Gå du tillbaka. Du vet ju vad jag har gjort med dig.” ²¹ Då lämnade Elisha honom och gick tillbaka och tog sina båda oxar och slaktade dem, och med oxarnas ok kokade han deras kött. Detta gav han till folket, och de åt. Därefter bröt han upp och följde Elia och blev hans tjänare.

Apostelns tjänst i Tessalonike

2 ^(A) Ni vet själva, bröder, att vårt besök hos er inte var förgäves. ^2 (B) Tidigare hade vi, som ni vet, lidit och blivit misshandlade i Filippi^[a]. Men genom vår Gud fick vi mod att predika Guds evangelium för er trots hård kamp. ^3 (C) Vår predikan kommer inte ur villfarelse, orena motiv eller dolda avsikter. ^4 (D) Gud har ansett oss värdiga att anförtros evangeliet och därför talar vi som vi gör, inte för att behaga människor utan Gud, som prövar våra hjärtan.

^5 (E) Vi har aldrig kommit med smickrande ord, det vet ni, eller med förevändningar för att roffa åt oss. Gud är vårt vittne. ^6 (F) Vi har inte heller sökt bli ärade av människor, varken av er eller andra, ^7 (G) även om vi som Kristi apostlar kunde ha kommit med anspråk^[b]. I stället uppträdde vi kärleksfullt^[c] bland er. Som när en mor^[d] sköter om sina barn ^8 (H) ville vi i ömhet ge er inte bara Guds evangelium utan också våra egna liv, eftersom ni hade blivit så kära för oss.

^9 (I) Bröder, ni minns ju hur vi arbetade och slet. Natt och dag arbetade vi för att inte ligga någon av er till last medan vi predikade Guds evangelium för er. ¹⁰ Ni är vittnen, ja, Gud själv är vittne till hur heligt, rätt och rent vi uppträdde bland er troende. ¹¹ Ni vet också hur vi förmanade och uppmuntrade var och en av er, som en far sina barn, ^12 (J) och vädjade till er att leva ett liv värdigt Gud, som kallar^[e] er till sitt rike och sin härlighet.

^13 (K) Därför tackar vi alltid Gud för att ni tog emot Guds ord som vi predikade och tog det till er, inte som människors ord utan så som det verkligen är: Guds ord som är verksamt i er som tror. ^14 (L) Ni bröder har ju blivit efterföljare till Guds församlingar i Judeen som lever i Kristus Jesus. Ni har fått utstå samma lidanden från era landsmän som de har fått från judarna^[f], ^15 (M) som dödade både Herren Jesus och profeterna och som nu har drivit bort oss. De behagar inte Gud, och de motarbetar alla människor ^16 (N) när de försöker hindra oss från att predika för hedningarna så att dessa blir frälsta. Så fyller de ständigt sina synders mått.^[g] Men vredesdomen har till slut kommit över dem.

Längtan att besöka tessalonikerna

^17 (O) Bröder, när vi nu för en tid har varit skilda från er – bara till det yttre, inte till hjärtat – har vi längtat mycket efter er och blivit ännu ivrigare att få se era ansikten. ¹⁸ Vi har verkligen önskat få komma till er – jag, Paulus, både en och två gånger – men Satan har hindrat oss.^{[h] 19 (P)} Vem är vårt hopp, vår glädje, vår ärekrans inför vår Herre Jesus när han kommer om inte ni? ²⁰ Ja, ni är vår ära och vår glädje.

Daniels fångenskap i Babel

1 ^(A) I Juda kung Jojakims tredje regeringsår^[a] kom Babels kung Nebukadnessar^[b] mot Jerusalem. Han belägrade staden, ^2 (B) och Herren gav Juda kung Jojakim i hans hand liksom en del av kärlen i Guds tempel. Nebukadnessar förde dem till sin guds hus^[c] i Shinars land och satte kärlen i sin guds skattkammare.

^3 (C) Kungen befallde sin förste hovmarskalk Ashpenas att hämta några av Israels barn från kungaätten^[d] eller av förnäm börd, ⁴ unga män utan defekter som såg bra ut. De skulle kunna tillägna sig all slags lärdom, vara kloka, ha lätt för att lära och vara dugliga att tjäna i kungens palats. De skulle få undervisning i kaldeernas litteratur och språk^[e]. ⁵ Kungen bestämde åt dem en daglig tilldelning av kungens egen mat och av vinet som han själv drack. De skulle läras upp i tre år och därefter tjänstgöra^[f] hos kungen.

^6 (D) Bland dem var Daniel, Hananja, Mishael och Asarja av Juda stam. ^7 (E) Men förste hovmarskalken gav dem andra namn. Daniel kallade han Belteshassar, Hananja Shadrak, Mishael Meshak och Asarja^[g] Abed-Nego.

⁸ Men Daniel bestämde sig i sitt hjärta för att inte orena sig med kungens mat eller med vinet som han drack, och han bad förste hovmarskalken att han inte skulle behöva orena sig. ^9 (F) Gud lät Daniel finna nåd och barmhärtighet hos förste hovmarskalken, ¹⁰ men han sade till Daniel: ”Jag är rädd att min herre kungen, som har bestämt vad ni ska äta och dricka, ska finna att ni är magrare än era jämnåriga bland de unga männen. Då drar ni skuld över mig inför kungen.”

¹¹ Då sade Daniel till hovmästaren^[h] som förste hovmarskalken satt över Daniel, Hananja, Mishael och Asarja: ^12 (G) ”Gör ett försök med dina tjänare i tio dagar. Låt oss få äta grönsaker^[i] och dricka vatten. ¹³ Jämför oss sedan med de unga män som har ätit av kungens mat, och gör med dina tjänare efter vad du då ser.”

¹⁴ Han lyssnade till deras begäran och gjorde ett försök med dem i tio dagar. ¹⁵ Efter de tio dagarna visade det sig att de såg bättre ut och var mer välnärda än alla de unga män som åt av kungens mat. ¹⁶ Då tog hovmästaren bort maten de skulle ha fått och vinet de skulle ha druckit och gav dem grönsaker i stället.

^17 (H) Åt dessa fyra unga män gav Gud kunskap och insikt i all slags skrift och vishet, och Daniel förstod alla slags syner och drömmar. ¹⁸ När tiden var inne då kungen bestämt att de skulle hämtas, fördes de av förste hovmarskalken inför Nebukadnessar. ¹⁹ Kungen talade med dem, och det fanns ingen bland dem alla som kunde jämföras med Daniel, Hananja, Mishael och Asarja. De fick därför tjänstgöra hos kungen. ^20 (I) Han fann att de i allt som krävde vishet och förstånd var tio gånger klokare än alla de spåmän och besvärjare som fanns i hela hans rike.

^21 (J) Och Daniel blev kvar där ända till kung Koreshs första regeringsår.^[j]

Herrens gärningar mot sitt folk