M’Cheyne Bible Reading Plan
Atalja regerar i Juda
11 (A) När Atalja, Ahasjas mor, såg att hennes son var död, reste hon sig och utrotade hela kungasläkten. 2 Men just när kungabarnen skulle dödas tog Josheba[a], som var dotter till kung Joram och syster till Ahasja, och gömde undan Ahasjas son Joash och förde honom i hemlighet tillsammans med hans amma in i sovkammaren. Där höll man honom gömd för Atalja så att han inte blev dödad. 3 Sedan var han hos Josheba i Herrens hus, där han gömdes i sex år medan Atalja[b] regerade i landet.
4 (B) Men i det sjunde året sände Jojada bud och lät hämta befälen för karierna[c], livvakterna, och förde dem in till sig i Herrens hus. Sedan han hade gjort ett avtal med dem och tagit en ed av dem i Herrens hus, visade han dem kungens son. 5 Därefter befallde han dem och sade: ”Detta är vad ni ska göra: En tredjedel av er som går vakt på sabbaten ska hålla vakt i kungapalatset, 6 en tredjedel vid Surporten och en tredjedel vid porten bakom vakten. Så ska ni hålla vakt vid huset i tur och ordning. 7 Men era andra båda avdelningar, nämligen alla de som ska gå av vakten på sabbaten, de ska hålla vakt i Herrens hus hos kungen. 8 Ni ska ställa er runt omkring kungen, var och en med sina vapen i handen. Om någon vill tränga sig innanför leden ska han dödas. Ni ska följa kungen, både när han går ut och går in.”
9 Befälen gjorde allt som prästen Jojada hade befallt dem. Var och en av dem tog sina män, både de som skulle gå på vakten på sabbaten och de som skulle gå av vakten på sabbaten, och de kom till prästen Jojada. 10 Prästen gav befälen de spjut och sköldar som hade tillhört kung David och som fanns i Herrens hus. 11 Livvakterna ställde upp sig var och en med sina vapen i handen, från husets södra sida till husets norra sida, mot altaret och mot huset, runt omkring kungen.
12 (C) Därefter förde han ut kungasonen och satte på honom kronan och gav honom vittnesbördet[d]. De gjorde honom till kung och smorde honom. Och de klappade i händerna och ropade: ”Leve kungen!” 13 När Atalja hörde vakternas och folkets rop, gick hon in i Herrens hus till folket. 14 Hon såg sig omkring, och se, då stod kungen där vid pelaren som man skulle. Och befälen stod bredvid kungen och allt folket i landet jublade och stötte i trumpeterna. Då rev Atalja sönder sina kläder och ropade: ”Sammansvärjning! Sammansvärjning!”
15 Men prästen Jojada gav denna befallning till befälen som anförde skaran: ”För ut henne mellan leden! Och om någon följer henne ska han dödas med svärd.” Prästen ville nämligen förhindra att hon dödades i Herrens hus. 16 Så grep de henne, och när hon hade kommit till den plats där hästarna brukade föras in i kungapalatset, dödades hon där.
Jojadas reformer
17 Jojada slöt det förbundet mellan Herren, kungen och folket att de skulle vara ett Herrens folk. Han slöt också ett förbund mellan kungen och folket. 18 (D) Allt folket i landet begav sig till Baals tempel och rev ner det och förstörde dess altaren och bilder helt och hållet, och Mattan, Baals präst, dödade de framför altarna. Därefter ställde prästen ut vakter vid Herrens hus. 19 Han tog med sig befälen tillsammans med karierna, livvakterna, och allt folket, och de förde kungen ner från Herrens hus och gick in i kungapalatset genom vakternas port. Och han satte sig på kungatronen. 20 Allt folket i landet gladde sig, och staden fick ro. Men Atalja hade de dödat med svärd i kungapalatset.
21 Joash var sju år gammal när han blev kung.
Joash blir kung i Juda
12 (E) I Jehus sjunde regeringsår blev Joash kung, och han regerade i fyrtio år[e] i Jerusalem. Hans mor hette Sibja och var från Beer-Sheba. 2 Joash gjorde det som var rätt i Herrens ögon, så länge prästen Jojada undervisade honom. 3 (F) Men offerhöjderna avskaffades inte, utan folket fortsatte att offra och tända offereld på höjderna.
4 (G) Joash sade till prästerna: ”Alla pengar som kommer in till Herrens hus som heliga gåvor, gångbara pengar, sådana som utgör lösen för personer efter det värde som bestäms för var och en, och alla pengar som någon av sitt hjärta manas att bära till Herrens hus, 5 dem ska prästerna ta emot, var och en av sina bekanta och de ska rusta upp vad som är förfallet på Herrens hus, överallt där det finns något förfallet.”
6 Men i kung Joashs tjugotredje regeringsår hade prästerna ännu inte rustat upp vad som var förfallet på huset. 7 Då kallade Joash till sig prästen Jojada och de andra prästerna och sade till dem: ”Varför rustar ni inte upp vad som är förfallet på huset? Nu får ni inte längre ta emot pengar av era bekanta, utan ni ska ge dem till underhållet av huset.” 8 Prästerna samtyckte till att inte ta emot pengar av folket och att inte heller själva rusta upp vad som var förfallet på huset.
9 (H) Då tog prästen Jojada en kista och borrade ett hål i locket och ställde den bredvid altaret, på högra sidan när man går in i Herrens hus. Prästerna som höll vakt vid tröskeln lade dit alla pengar som kom in till Herrens hus. 10 Så snart de märkte att det fanns mycket pengar i kistan, gick kungens sekreterare dit upp tillsammans med översteprästen, och de samlade in och räknade de pengar som fanns i Herrens hus. 11 (I) Sedan överlämnades de uppvägda pengarna till de män som arbetade som förvaltare vid Herrens hus. Dessa betalade ut pengarna till de snickare och byggnadsarbetare som arbetade på Herrens hus 12 och till murarna och stenhuggarna. Pengarna användes också till inköp av trävirke och huggen sten för att rusta upp det som var förfallet på Herrens hus, till alla utgifter för att rusta upp huset. 13 Men man gjorde inte silverfat för Herrens hus, inte heller knivar, skålar, trumpeter eller andra föremål av guld eller silver för de pengar som kom in till Herrens hus, 14 utan man gav dem till arbetarna för att dessa skulle rusta upp huset. 15 Man höll inte någon räkenskap med de män som pengarna överlämnades till för att de skulle ge dem till arbetarna, utan de fick handla på heder och tro. 16 (J) Men skuldofferpengarna och syndofferpengarna gick inte till Herrens hus utan tillföll prästerna.
17 (K) Vid den tiden drog kung Hasael av Aram upp och belägrade Gat och intog det. Därefter tågade Hasael upp mot Jerusalem. 18 (L) Då tog Juda kung Joash allt som hans fäder Joshafat, Joram och Ahasja, Juda kungar, hade helgat åt Herren och det som han själv hade helgat åt Herren och allt guld som fanns i skattkamrarna i Herrens hus och i kungapalatset, och sände det till kung Hasael i Aram. Då lämnade han Jerusalem i fred.
19 Vad som mer finns att säga om Joash och allt som han gjorde, det är skrivet i Juda kungars krönika. 20 (M) Hans tjänare gjorde uppror och anstiftade en sammansvärjning och dödade Joash i Millobyggnaden som sträcker sig ner mot Silla. 21 Det var hans tjänare Josakar, Shimeats son, och Josabad, Shomers son, som slog ihjäl honom. Man begravde honom hos hans fäder i Davids stad. Hans son Amasja blev kung efter honom.
Trohet i tjänsten
2 (A) Mitt barn, hämta nu kraft i den nåd som finns hos Kristus Jesus. 2 (B) Det du har hört av mig inför många vittnen ska du anförtro åt pålitliga personer som i sin tur ska kunna undervisa andra.
3 (C) Lid också du som en god Kristi Jesu soldat. 4 Ingen soldat trasslar in sig i civila angelägenheter, han vill stå i tjänst hos den som har värvat honom. 5 (D) Den som tävlar får ingen segerkrans om han inte följer reglerna. 6 (E) Jordbrukaren som arbetar hårt bör vara den förste som får del av skörden. 7 Förstå rätt vad jag säger. Herren ska ge dig insikt i allt.
8 (F) Tänk på Jesus Kristus, som är uppstånden från de döda och född av Davids ätt enligt evangeliet jag predikar. 9 (G) För det evangeliet får jag lida och till och med bära bojor som en brottsling. Men Guds ord bär inte bojor!
10 (H) Därför uthärdar jag allt för de utvaldas skull, för att de ska få del av frälsningen i Kristus Jesus och den eviga härligheten. 11 (I) Detta är ett ord att lita på.
Har vi dött med honom,
ska vi också leva med honom.
12 (J) Härdar vi ut,
ska vi också regera med honom.
Förnekar vi honom,
ska han också förneka oss.
13 (K) Är vi trolösa förblir han trofast,
för han kan inte förneka sig själv.
14 (L) Påminn om detta och uppmana dem allvarligt inför Gud att inte strida om ord. Det gör ingen nytta utan bryter bara ner dem som lyssnar. 15 Gör allt du kan för att bestå provet inför Gud, som en arbetare som inte behöver skämmas utan rätt delar[a] sanningens ord.
16 (M) Men oandligt, tomt prat ska du akta dig för. De som ägnar sig åt sådant kommer att gå allt längre i ogudaktighet, 17 (N) och deras ord kommer att sprida sig som cancersvulster[b]. Till dem hör Hymeneus[c] och Filetus, 18 (O) som har kommit bort från sanningen. De vänder upp och ner på tron för vissa när de säger att uppståndelsen redan har ägt rum. 19 Men Guds fasta grund består och har detta sigill[d]: Herren känner de sina, och: Var och en som åkallar Herrens namn ska hålla sig borta från orättfärdighet.
20 (P) Men i ett stort hus finns det inte bara kärl av guld och silver utan också av trä och lera, några till hedrande ändamål och andra till mindre hedrande. 21 (Q) Den som nu renar sig från dessa[e] blir ett kärl till hedrande ändamål, helgat, användbart för sin herre och redo för varje god gärning. 22 (R) Fly ungdomens onda begär och sträva efter rättfärdighet, tro, kärlek och frid tillsammans med dem som åkallar Herren av rent hjärta.
23 (S) Men avvisa dumma och meningslösa dispyter. Du vet att de föder strider, 24 (T) och en Herrens tjänare ska inte strida utan vara vänlig mot alla, skicklig att undervisa och tålig när han får lida. 25 (U) Han ska i ödmjukhet tillrättavisa sina motståndare. Kanske låter Gud dem omvända sig, så att de kommer till insikt om sanningen 26 (V) och nyktrar till ur djävulens snara, där de hålls fångna så att de gör hans vilja.
Hoseas otrogna hustru
3 Herren sade till mig: ”Gå och älska din hustru igen, fastän hon älskas av en annan[a] och har begått äktenskapsbrott. Älska henne så som jag, Herren, älskar Israels barn, trots att de vänder sig till andra gudar och älskar druvkakor[b].”
2 Då köpte jag henne åt mig för femton siklar silver och en homer och en letek korn[c]. 3 Jag sade till henne: ”Under lång tid ska du vara hos mig. Var inte otrogen och ge dig inte åt någon annan man. Jag ska vara hos dig[d].”
4 (A) För under lång tid ska Israels barn
vara utan kung och furste,
utan offer och stoder
och utan efod[e] och husgudar.
5 (B) Sedan ska Israels barn vända om
och söka Herren sin Gud
och David, sin kung.
Med fruktan ska de söka Herren
och hans godhet
i kommande dagar.
Herrens anklagelser mot Israel
4 (C) Hör Herrens ord, ni Israels barn,
för Herren går till rätta
med dem som bor i landet,
för det finns ingen sanning
och ingen kärlek
och ingen kunskap om Gud
i landet.
2 (D) De svär och ljuger,
mördar och stjäl och är otrogna.
De brukar våld
och blodsdåd följer på blodsdåd.
3 (E) Därför sörjer landet
och allt som lever där tynar bort,
både markens djur
och himlens fåglar
och havets fiskar försvinner.
4 (F) Ingen ska anklaga eller gå till rätta
med någon annan.
Ditt folk liknar dem som anklagar
en präst.
5 (G) Du ska komma på fall om dagen,
även profeten ska komma på fall
tillsammans med dig om natten.
Också din mor ska jag förgöra.
6 (H) Mitt folk går under
av brist på kunskap.
Eftersom du har förkastat kunskap
ska också jag förkasta dig
från att vara min präst.
Du glömde
din Guds undervisning,
därför ska också jag glömma
dina barn.
7 Ju fler de blev,
desto mer syndade de mot mig.
Jag ska förvandla deras ära[f]
till skam.
8 De lever av mitt folks synd
och längtar efter folkets
missgärning.
9 (I) Därför ska det gå prästen
och folket lika.
Jag ska straffa dem för deras vägar
och ge dem för deras gärningar.
10 (J) De ska äta men inte bli mätta,
begå otukt men inte föröka sig,
för de har slutat
hålla sig till Herren.
11 (K) Otukt och vin, gammalt eller nytt,
tar bort förståndet.
12 (L) Mitt folk frågar sin avgudabild av trä
och hämtar svar från sin stav,
för en otuktsande har vilselett dem
så att de begår otukt
och överger sin Gud.
13 (M) På bergens toppar offrar de,
och på höjderna tänder de rökelse
under ekar, popplar
och terebinter
eftersom skuggan där är skön.
Så begår era döttrar otukt
och era sonhustrur otrohet.
14 (N) Jag kan inte straffa era döttrar
för deras otukt
eller era sonhustrur
för deras otrohet,
för männen går själva iväg
med prostituerade
och offrar med tempelflickor.[g]
Ett folk som inget förstår går under.
15 (O) Om du, Israel, vill begå otukt,
så låt inte Juda dra på sig skuld.
Gå inte till Gilgal,
dra inte upp till Bet-Aven[h]
och svär inte:
”Så sant Herren lever.”
16 Som en envis kviga envisas Israel.
Ska då Herren låta dem beta[i]
som lamm på en stor äng?
17 Efraim är i förbund med avgudar
– låt honom vara!
18 Deras drickande går överstyr[j],
hejdlöst begår de otukt.
Landets sköldar[k] älskar
skamliga ting.
19 (P) Men en stormvind ska gripa dem
med sina vingar,
och de ska få skämmas
med sina offer.
עAjin
121 Jag har gjort vad som är rätt
och rättfärdigt.
Utlämna mig inte
åt mina förtryckare!
122 Gå i god för din tjänare
och låt det gå honom väl.
Låt inte de fräcka förtrycka mig!
123 Mina ögon längtar
efter din frälsning,
efter din rättfärdighets ord.
124 Handla med din tjänare
efter din nåd
och lär mig dina stadgar.
125 [a]Jag är din tjänare,
ge mig förstånd
så att jag lär känna dina vittnesbörd.
126 [b]Tiden är inne för Herren
att handla,
de har upphävt din undervisning.
127 [c]Därför älskar jag dina bud
mer än guld, än renaste guld.
128 Därför ger jag
alla dina befallningar rätt.[d]
Jag hatar lögnens alla vägar.
פPe
129 Underbara är dina vittnesbörd,
därför tar min själ vara på dem.
130 [e]När dina ord öppnas, ger de ljus
och förstånd åt enkla människor.
131 Jag öppnar min mun och flämtar,
för jag längtar efter dina bud.
132 Vänd dig till mig
och förbarma dig över mig,
så som du gör med dem
som älskar ditt namn.
133 [f]Gör mina steg fasta
genom ditt ord,
låt ingen ondska
få makt över mig.
134 Befria mig från människors
förtryck!
Jag vill hålla fast vid
dina befallningar.
135 [g]Låt ditt ansikte lysa
över din tjänare
och lär mig dina stadgar.
136 Strömmar av tårar
rinner från mina ögon,
för de tar inte vara på
din undervisning.
צTsade
137 [h]Herre, du är rättfärdig
och dina domar är rätta.
138 Du har gett dina vittnesbörd
i rättfärdighet och stor trofasthet.
139 [i]Jag förtärs av brinnande iver,
för mina fiender glömmer dina ord.
140 [j]Ditt ord är fullkomligt rent,
din tjänare älskar det.
141 Jag är ringa[k] och föraktad,
men jag glömmer inte
dina befallningar.
142 Din rättfärdighet
är en evig rättfärdighet,
din undervisning är sanning.
143 Nöd och ångest griper mig,
men dina bud är min glädje.
144 Dina vittnesbörd
är rättfärdiga för evigt.
Ge mig förstånd så att jag får leva.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation