M’Cheyne Bible Reading Plan
Ahabs söner dödas
10 Ahab hade sjuttio söner i Samaria. Jehu skrev brev som han sände till Samaria, till ledarna i Jisreel, de äldste och till dem som skulle uppfostra Ahabs söner. Han skrev: 2 ”Nu när ni får detta brev, ni som har er herres söner hos er och som har vagnarna och hästarna hos er och dessutom en befäst stad och vapen, 3 utse då den som är bäst och lämpligast av er herres söner och sätt honom på hans fars tron och strid för er herres hus.”
4 (A) Men de blev mycket förskräckta och sade: ”De två kungarna har ju inte kunnat stå emot honom. Hur skulle då vi kunna göra det?” 5 Överförvaltaren och högste styresmannen i staden, de äldste och de som fostrade kungens söner sände bud till Jehu och lät säga: ”Vi är dina tjänare. Allt som du säger till oss vill vi göra. Vi vill inte göra någon till kung. Gör vad du finner för gott.”
6 Då skrev han ännu ett brev till dem och där stod: ”Om ni står på min sida och vill lyssna till mina ord, så halshugg er herres söner[a] och kom i morgon vid denna tid till mig i Jisreel.” De sjuttio kungasönerna bodde hos de ledande i staden och uppfostrades av dem. 7 (B) När de fick brevet, tog de kungasönerna och dräpte dem, alla sjuttio, och lade deras huvuden i korgar och sände dem till Jehu i Jisreel. 8 När ett bud kom och berättade för honom att man hade fört dit kungasönernas huvuden, sade han: ”Lägg dem till i morgon i två högar vid ingången till porten.”
9 På morgonen gick han ut och ställde sig där och sade till allt folket: ”Ni är utan skuld. Det är jag som har ordnat sammansvärjningen mot min herre och dödat honom. Men vem har slagit ihjäl alla dessa? 10 (C) Ni ska veta att inget av Herrens ord faller till marken, inget som Herren har talat mot Ahabs hus. Herren har gjort det han har sagt genom sin tjänare Elia.” 11 Sedan dödade Jehu alla som fanns kvar av Ahabs hus i Jisreel, även alla hans förnämsta män, hans förtrogna och hans präster. Han lät ingen komma undan.
Ahasjas bröder dödas
12 Därefter steg Jehu upp och gav sig i väg till Samaria. Men när han under vägen kom till Bet-Eked-Haroim, 13 (D) träffade han på Juda kung Ahasjas bröder. Han frågade dem: ”Vilka är ni?” De svarade: ”Vi är Ahasjas bröder, och vi är på väg ner för att hälsa på kungasönerna och kungamoderns söner.” 14 Han sade: ”Grip dem levande!” Då grep de dem levande och dräpte dem vid Bet-Ekeds brunn, alla fyrtiotvå. Han lät ingen av dem bli kvar.
Alla ättlingar till Ahab dödas
15 (E) När han sedan begav sig därifrån träffade han Jonadab, Rekabs son[b], som kom för att möta honom. Han hälsade på honom och sade till honom: ”Är du lika uppriktig mot mig som jag är mot dig?” Jonadab svarade: ”Ja.” ”Är det så”, sade han, ”räck mig då handen!” Han räckte honom handen och lät honom stiga upp till sig i vagnen och han sade: 16 ”Följ med mig och se min stora iver för Herren.” Så körde man i väg med honom i hans vagn. 17 När han kom till Samaria dödade han alla som var kvar av Ahabs hus i Samaria tills han hade utrotat dem, enligt det ord som Herren hade talat till Elia.
Baals tjänare dödas
18 (F) Jehu samlade hela folket och sade till dem: ”Ahab har tjänat Baal lite, Jehu ska tjäna honom mycket. 19 Kalla hit till mig alla Baals profeter, alla hans tjänare och alla hans präster. Ingen får saknas, för jag planerar ett stort offer åt Baal. Var och en som saknas ska mista livet.” Men Jehu gjorde så med list eftersom han ville utrota Baals tjänare. 20 Därefter sade Jehu: ”Utlys en helig högtidsförsamling åt Baal.” Då utlyste man en sådan. 21 Jehu sände bud över hela Israel och alla Baals tjänare kom, ingen uteblev. De gick in i Baals tempel, som blev fullt från ena änden till den andra. 22 Sedan sade han till föreståndaren för klädkammaren: ”Ta fram kläder åt alla Baals tjänare.” Och han tog fram kläder åt dem.
23 Därefter gick Jehu in i Baals tempel med Jonadab, Rekabs son. Han sade till Baals tjänare: ”Se nu noga efter att det inte finns någon Herrens tjänare här bland er, utan bara sådana som tjänar Baal.” 24 De gick in dit för att offra slaktoffer och brännoffer. Men Jehu hade ställt åttio man utanför och sagt: ”Om någon av de män som jag nu överlämnar i era händer slipper undan, ska liv ges för liv.”
25 (G) När man hade offrat brännoffret sade Jehu till livvakterna och officerarna: ”Gå in och hugg ner dem. Låt ingen komma ut.” Och de slog dem med svärd, och livvakterna och officerarna kastade undan deras kroppar. Sedan gick de in i det inre av Baals tempel 26 (H) och kastade ut stoderna och brände dem. 27 Själva baalsstoden bröt de ner. De bröt också ner Baals tempel och gjorde det till ett avträde som finns kvar än i dag.
28 Så utrotade Jehu Baal ur Israel. 29 (I) Men han vände sig inte bort från de synder som Jerobeam, Nebats son, hade förlett Israel med, inte från guldkalvarna i Betel och Dan.
30 (J) Herren sade till Jehu: ”Eftersom du så väl har utfört det som var rätt i mina ögon och gjort allt som jag hade i sinnet mot Ahabs hus, ska dina söner sitta på Israels tron till fjärde led.” 31 Men Jehu brydde sig inte om att av hela sitt hjärta följa Herrens, Israels Guds, lag. Han vände sig inte bort från de synder som Jerobeam hade förlett Israel med.
Jehu dör
32 (K) Vid denna tid började Herren stycka Israel, för Hasael slog israeliterna[c] utefter hela deras gräns. 33 På östra sidan om Jordan intog han hela landet Gilead, gaditernas, rubeniternas och manassiternas land, området från Aroer vid Arnons dalgång, både Gilead och Basan.
34 Vad som mer finns att säga om Jehu, om allt han gjorde och om alla hans bedrifter, det är skrivet i Israels kungars krönika. 35 (L) Jehu gick till vila hos sina fäder och man begravde honom i Samaria. Hans son Joahas blev kung efter honom. 36 Den tid Jehu regerade över Israel i Samaria var tjugoåtta år[d].
Hälsning
1 (A) Från Paulus, genom Guds vilja Kristi Jesu apostel, sänd att förkunna löftet om liv i Kristus Jesus. 2 (B) Till Timoteus, mitt älskade barn. Nåd, barmhärtighet och frid från Gud Fadern och Kristus Jesus, vår Herre.
Aposteln och hans lärjunge
3 (C) Jag tackar Gud, som jag liksom mina förfäder[a] tjänar med rent samvete. Ständigt, natt och dag, tänker jag på dig i mina böner. 4 När jag minns dina tårar längtar jag efter att få se dig igen för att bli uppfylld av glädje. 5 (D) Jag tänker på den uppriktiga tro som finns hos dig, den tro som först fanns hos din mormor Lois och din mor Eunike[b] och som nu, det är jag övertygad om, också finns hos dig.
6 (E) Därför påminner jag dig: låt Guds nådegåva flamma upp igen, den som finns i dig genom min handpåläggning.[c] 7 (F) Gud har inte gett oss modlöshetens ande, utan kraftens, kärlekens och självbehärskningens Ande. 8 (G) Skäms alltså inte för vittnesbördet om vår Herre, och inte heller för mig som är hans fånge, utan bär också du ditt lidande för evangeliet genom Guds kraft.
9 (H) Han har frälst oss och kallat oss med en helig kallelse, inte på grund av våra gärningar utan genom sitt beslut och sin nåd som han har gett oss i Kristus Jesus från evighet. 10 (I) Nu har hans nåd blivit uppenbarad, när vår Frälsare Kristus Jesus har trätt fram. Han har gjort slut på döden och fört fram liv och odödlighet i ljuset genom evangeliet. 11 (J) Detta är jag satt till att tjäna som förkunnare[d], apostel och lärare.
12 (K) Det är därför jag får lida allt detta. Men jag skäms inte, för jag vet vem jag tror på, och jag är övertygad om att han har makt att fram till den dagen[e] bevara det som anförtrotts mig. 13 (L) Som mönster för en sund förkunnelse ska du ha de ord som du har hört av mig, i tro och kärlek i Kristus Jesus. 14 (M) Bevara det goda som anförtrotts dig genom den helige Ande som bor i oss.
15 (N) Som du vet har alla i Asien [f]vänt sig bort ifrån mig, bland dem Fygelus och Hermogenes. 16 (O) Må Herren visa barmhärtighet mot Onesiforus[g] familj. Han gav mig ofta nytt mod och skämdes inte för mina bojor. 17 (P) Tvärtom, när han kom till Rom sökte han ivrigt efter mig och fann mig också. 18 (Q) Må Herren låta honom finna barmhärtighet hos Herren på den dagen. Och hur mycket han hjälpte mig i Efesos, det vet du mycket väl.
Israels trolöshet och Guds trofasthet
2 (A) Kalla era bröder Ammi
och era systrar Ruhama.
2 (B) Gå till rätta med er mor,
gå till rätta,
för hon är inte min hustru
och jag är inte hennes man.
Hon måste få bort sin otukt
från sitt ansikte
och sin otrohet mellan sina bröst.
3 (C) Annars ska jag klä av henne[a] naken
och låta henne stå där
sådan hon var den dag
då hon föddes.
Jag ska göra henne till en öken,
låta henne bli som ett torrt land
och dö av törst.
4 Hennes barn ska jag inte
förbarma mig över,
för de är barn
till en otrogen kvinna.
5 (D) Ja, deras mor var otrogen,
hon som födde dem
gjorde skamliga saker.
Hon sade:
”Jag vill följa mina älskare
som ger mig min mat
och mitt vatten,
min ull och mitt lin,
min olja och min dryck.”
6 (E) Se, därför ska jag stänga
din väg med törnen.
Jag ska resa en mur framför henne
så att hon inte finner sina stigar.
7 När hon då löper efter sina älskare
ska hon inte få fatt på dem,
när hon söker dem
ska hon inte finna dem.
Då ska hon säga:
”Jag vill gå tillbaka
till min förste man,
för jag hade det bättre då
än nu.”
8 (F) Men hon har inte förstått
att det var jag som gav henne
både säden och vinet och oljan,
och som gav henne mycket silver
och guld som de använde till Baal.
9 Därför ska jag ta tillbaka min säd
när tiden är inne,
och mitt vin när stunden kommer.
Jag ska ta bort min ull och mitt lin
som hon skyler sin nakenhet med.
10 Nu ska jag blotta hennes blygd
inför hennes älskares ögon,
och ingen ska rädda henne
ur min hand.
11 Jag ska göra slut
på all hennes fröjd,
på hennes fester, nymånader
och sabbater
och alla hennes högtider.
12 (G) Jag ska skövla hennes
vinstockar och fikonträd,
eftersom hon sade:
”De är min lön som mina älskare
har gett mig.”
Jag ska göra dem till en vildmark,
och markens djur
ska äta av dem.
13 (H) Så ska jag straffa henne
för hennes baalsdagar,
då hon tände rökelse åt baalerna
och smyckade sig med ring
och bröstspänne
och följde efter sina älskare
men glömde mig, säger Herren.
14 (I) Därför ska jag locka henne bort
och föra henne ut i öknen
och tala till hennes hjärta.
15 (J) Sedan ska jag ge tillbaka
hennes vingårdar
och göra Akors dal[b]
till en hoppets port.
Där ska hon sjunga[c]
som i sin ungdoms dagar,
som på den dag då hon drog upp
ur Egyptens land.
16 Det ska ske på den dagen,
säger Herren,
att du ska kalla mig: ”Min man”
och inte mer kalla mig:
”Min Baal.”[d]
17 (K) Baalernas namn ska jag ta bort
ur hennes mun,
och man ska inte mer minnas
deras namn.
18 (L) På den dagen ska jag
sluta ett förbund för dem
med djuren på marken,
med fåglarna under himlen
och med kräldjuren på jorden.
Båge och svärd och krig
ska jag bryta och ta bort
ur landet
och låta dem bo i trygghet.
19 (M) Jag ska trolova dig med mig
för evigt,
jag ska trolova dig med mig
i rätt och rättfärdighet,
i kärlek och barmhärtighet.
20 (N) Jag ska trolova dig med mig i trohet,
och du ska känna[e] Herren.
21 Och det ska ske på den dagen
att jag ska svara, säger Herren.
Jag ska svara himlen,
och den ska svara jorden,
22 och jorden ska svara
säden, vinet och oljan,
och de ska svara Jisreel[f].
23 (O) Jag ska plantera henne åt mig
i landet.
Jag ska förbarma mig
över Lo-Ruhama
och säga till Lo-Ammi:
”Du är mitt folk.”
Och de ska svara:
”Du är min Gud.”
מMem
97 Vad jag älskar din undervisning!
Hela dagen begrundar jag den.
98 Dina bud gör mig visare
än mina fiender,
de är hos mig för evigt.
99 Jag är klokare än alla mina lärare,
för jag begrundar dina vittnesbörd.
100 Jag förstår mer än de gamla,
för jag håller dina befallningar.
101 Jag håller mina fötter borta
från varje ond väg
för att följa ditt ord.
102 Jag viker inte från dina domar,
för du undervisar mig.
103 [a]Vad ljuvligt ditt ord är
på min tunga,
sötare än honung i min mun!
104 [b]Av dina befallningar
får jag förstånd,
därför hatar jag lögnens alla vägar.
נNun
105 [c]Ditt ord är mina fötters lykta
och ett ljus på min stig.
106 Jag har gett min ed och hållit den:
att följa dina rättfärdiga domar.
107 Jag är svårt plågad, Herre.
Ge mig liv enligt ditt ord!
108 [d]Låt min muns frivilliga offer
glädja dig, Herre,
och lär mig dina domar.
109 [e]Mitt liv är ständigt i min hand,[f]
men jag glömmer inte
din undervisning.
110 De gudlösa lägger snaror för mig,
men jag villas inte bort
från dina befallningar.
111 Jag har fått dina vittnesbörd
som min eviga arvedel.
De är mitt hjärtas fröjd.
112 Jag har vänt mitt hjärta
till att följa dina stadgar
för evigt, ända till slutet[g].
סSamek
113 Jag hatar dem som vacklar
hit och dit,
men din undervisning älskar jag.
114 Du är mitt skydd och min sköld,
jag hoppas på ditt ord.
115 Försvinn ifrån mig,
ni som gör det onda!
Jag vill hålla min Guds bud.
116 [h]Stöd mig enligt ditt ord
så att jag får leva,
låt mig inte behöva skämmas
med mitt hopp.
117 Stärk mig så att jag blir frälst
och ständigt får fokusera på
dina stadgar.
118 Du förkastar
alla som villar bort sig
från dina stadgar,
för de är falska och svekfulla[i].
119 Jordens alla gudlösa
röjer du bort[j] som slagg.
Därför älskar jag dina vittnesbörd.
120 [k]Mitt kött ryser av fruktan för dig,
jag bävar för dina domar.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation