M’Cheyne Bible Reading Plan

Salomos hustrur

11 Kung Salomo hade vid sidan om faraos dotter många andra utländska kvinnor^[a] som han älskade: moabitiskor, ammonitiskor, edomitiskor, sidoniskor och hetitiskor, ^2 (A) De hörde till folk som Herren hade talat^[b] om och sagt till Israels barn: ”Ni ska inte gå in till dem, och de inte till er, eftersom de kommer att förleda era hjärtan att följa deras gudar.” Till dessa höll sig Salomo och älskade dem. ³ Han hade sjuhundra hustrur av furstlig rang och trehundra bihustrur, och dessa kvinnor förledde hans hjärta.

⁴ När Salomo blev gammal, förledde kvinnorna honom att följa andra gudar, så att hans hjärta inte förblev hängivet Herren hans Gud som hans far Davids hjärta hade varit. ^5 (B) Salomo följde Astarte^[c], sidoniernas gudinna, och Milkom^[d], ammoniternas vidrighet. ⁶ Salomo gjorde det som var ont i Herrens ögon och följde inte i allt efter Herren, så som hans far David hade gjort. ^7 (C) Salomo byggde då en offerhöjd åt Kemosh, moabiternas vidrighet, på berget öster om Jerusalem och likaså en åt Molok, ammoniternas styggelse. ⁸ På samma sätt gjorde han för alla sina utländska kvinnor, som fick tända offereld och offra åt sina gudar.

^9 (D) Herren blev vred på Salomo, därför att hans hjärta hade vänt sig bort från Herren, Israels Gud, som två gånger hade visat sig för honom. ^10 (E) Han hade gett honom befallning om denna sak: att han inte skulle följa efter andra gudar. Men han hade inte hållit vad Herren befallt. ^11 (F) Därför sade Herren till Salomo: ”Eftersom det är så med dig och eftersom du inte har hållit mitt förbund och mina stadgar som jag har gett dig, ska jag rycka riket ifrån dig och ge det åt din tjänare. ¹² Men för din far Davids skull ska jag inte göra det så länge du lever. Först ur din sons hand ska jag rycka det. ¹³ Men jag ska inte rycka hela riket ifrån honom, utan en stam ska jag ge åt din son för min tjänare Davids skull, och för Jerusalems skull, som jag har utvalt.”

Salomos fiender

¹⁴ Herren reste upp en motståndare^[e] till Salomo. Det var edomiten Hadad som var släkt med kungen i Edom.

^15 (G) När David var i strid med Edom^[f] drog befälhavaren Joab upp för att begrava de stupade, och han dödade alla av mankön i Edom. ¹⁶ Joab och hela Israel stannade där i sex månader tills han hade utrotat alla av mankön i Edom. ¹⁷ Då flydde Hadad tillsammans med några edomitiska män, som hade varit i hans fars tjänst, för att bege sig till Egypten. Hadad var då en ung pojke.

¹⁸ Sedan de brutit upp från Midjan kom de till Paran. De tog folk med sig från Paran och kom till Egypten, till farao, Egyptens kung. Han gav Hadad hus, underhåll och land. ¹⁹ Farao uppskattade Hadad så mycket att han till hustru gav honom en syster till sin gemål, en syster till drottning Tapenes. ²⁰ Denna syster till Tapenes födde åt honom sonen Genubat, och Tapenes avvande honom i faraos hus. Sedan var Genubat i faraos hus bland faraos söner.

²¹ Medan Hadad var i Egypten, hörde han att David hade gått till vila hos sina fäder och att befälhavaren Joab var död. Då sade han till farao^[g]: ”Låt mig resa hem till mitt land.” ²² Men farao sade till honom: ”Vad saknar du här hos mig, eftersom du vill resa hem till ditt land?” Men han svarade: ”Inget, men låt mig resa ändå.”

²³ Gud reste upp ännu en motståndare till Salomo. Det var Rezon, Eljadas son, som hade flytt från sin herre Hadadezer, kungen i Soba. ^24 (H) När David åstadkom ett blodbad bland dem, samlade Rezon folk omkring sig och blev ledare för ett rövarband. De drog till Damaskus och slog sig ner där och gjorde sig till herrar i Damaskus. ²⁵ Rezon var under hela Salomos livstid motståndare till Israel och gjorde landet skada, han liksom Hadad. Han var fientligt inställd till Israel, och han blev kung över Aram.

Jerobeam gör uppror mot Salomo

^26 (I) En av Salomos tjänare hette Jerobeam. Han var son till Nebat, en efraimit från Sereda, och hans mor hette Serua^[h] och var änka. Jerobeam gjorde uppror mot kungen. ^27 (J) Orsaken till att han gjorde uppror mot kungen var denna: Salomo byggde på Millo. Han ville täppa till öppningen i muren omkring sin far Davids stad. ²⁸ Jerobeam var en duglig man, och då Salomo såg att den unge mannen var driftig i sitt arbete, satte han honom över allt det arbete som Josefs hus hade att utföra.

²⁹ Vid ett tillfälle när Jerobeam hade begett sig ut ur Jerusalem, kom profeten Ahia^[i] från Shilo emot honom på vägen. Profeten var klädd i en ny mantel, och de båda var ensamma på fältet. ³⁰ Ahia tog den nya manteln,^[j] som han hade på sig och slet sönder den i tolv delar. ³¹ Och han sade till Jerobeam: ”Ta här tio delar för dig själv, för så säger Herren Israels Gud: Jag ska rycka riket ur Salomos hand och ge tio av stammarna åt dig. ^32 (K) Bara en stam ska han få behålla för min tjänare Davids skull och för Jerusalems skull, den stad som jag har utvalt ur alla Israels stammar.

³³ Detta ska ske, därför att de har övergett mig och tillbett Astarte, sidoniernas gudinna, Kemosh, Moabs gud, och Milkom, ammoniternas gud. De har inte gått på mina vägar och inte gjort det som är rätt i mina ögon, efter mina stadgar och föreskrifter, så som Salomos far David gjorde. ³⁴ Men jag ska inte ta ifrån honom hela riket, utan jag ska låta honom vara furste så länge han lever, för min tjänare Davids skull som jag utvalde, därför att han höll fast vid mina bud och stadgar. ³⁵ Men jag ska ta kungadömet från hans son och ge de tio stammarna till dig.

^36 (L) Till hans son ska jag ge en stam, så att min tjänare David alltid har en lampa inför mitt ansikte i Jerusalem, staden som jag utvalt åt mig för att där fästa mitt namn. ³⁷ Dig vill jag alltså ta och låta regera över allt du önskar, och du ska bli kung över Israel. ^38 (M) Om du lyder allt jag befaller dig och går på mina vägar och gör det som är rätt i mina ögon, så att du håller fast vid mina stadgar och bud så som min tjänare David gjorde, då ska jag vara med dig och bygga åt dig ett hus som blir bestående, så som jag byggde ett hus åt David, och jag ska ge dig Israel. ³⁹ Jag ska förödmjuka Davids släkt på så sätt, men inte för alltid.”

⁴⁰ Salomo försökte döda Jerobeam, men Jerobeam flydde till Egypten, till Shishak^[k], Egyptens kung, och stannade där till Salomos död.

Salomo dör

^41 (N) Vad som mer finns att säga om Salomo, om allt han gjorde och hans visdom, det är skrivet i Salomos krönika. ⁴² Den tid Salomo regerade i Jerusalem över hela Israel var fyrtio år.^{[l] 43} Och Salomo gick till vila hos sina fäder och blev begravd i sin far Davids stad. Hans son Rehabeam blev kung efter honom.

Genom ödmjukhet till upphöjelse

2 Om ni nu har tröst hos Kristus, om ni får uppmuntran av hans kärlek, gemenskap i Anden och medkänsla och barmhärtighet, ^2 (A) gör då min glädje fullkomlig genom att ha samma sinnelag och samma kärlek och vara ett i själ och sinne. ^3 (B) Sök inte konflikt^[a] eller tom ära. Var i stället ödmjuka och sätt andra högre än er själva. ^4 (C) Se inte till ert eget bästa utan också till andras. ^5 (D) Var så till sinnes som Kristus Jesus var:

Kristi lärjungar som ljus i världen

^12 (K) Därför, mina älskade, ni som alltid varit lydiga, inte bara när jag var hos er utan ännu mer nu när jag inte är hos er: arbeta med fruktan och bävan på er frälsning, ^13 (L) för det är Gud som verkar i er, både vilja och gärning, för att hans goda vilja ska ske. ^14 (M) Gör allt utan att klaga och tveka ^15 (N) så att ni blir fläckfria och rena, Guds oskyldiga barn mitt i ett falskt och fördärvat släkte, där ni lyser som stjärnor i världen ^16 (O) när ni håller fast vid^[d] livets ord.

Då blir ni en ära för mig på Kristi dag, att jag inte har kämpat förgäves eller arbetat förgäves. ^17 (P) Ja, även om mitt blod skulle utgjutas medan er tro bärs fram som ett offer^[e] är jag glad och gläds med er alla. ^18 (Q) På samma sätt är ni glada och gläds^[f] med mig.

Timoteus och Epafroditus

¹⁹ Jag hoppas nu i Herren Jesus att snart kunna sända Timoteus^[g] till er, så att även jag blir vid gott mod när jag får veta hur ni har det. ^20 (R) Jag har ingen som han, ingen som så uppriktigt kommer att bry sig om er. ^21 (S) Alla söker de sitt, inte Jesu Kristi sak.

²² Men ni vet hur äkta han är. Som en son vid sin fars sida har han arbetat tillsammans med mig för evangeliet. ²³ Honom hoppas jag alltså kunna sända så snart jag fått se hur det går för mig. ^24 (T) Och i Herren är jag övertygad om att snart kunna komma själv.

^25 (U) Jag tyckte dock det var nödvändigt att skicka tillbaka Epafroditus^[h] till er, min broder, medarbetare och medkämpe som ni sände för att hjälpa mig med vad jag behövde. ²⁶ Han har längtat efter er alla och varit orolig, eftersom ni har hört att han blivit sjuk. ²⁷ Och han var verkligen sjuk, nära döden. Men Gud förbarmade sig över honom, och inte bara över honom utan också över mig så att jag inte skulle få sorg på sorg.

²⁸ Därför är jag så mycket mer angelägen att sända honom, så att ni får glädjen att återse honom och jag själv får känna lättnad. ^29 (V) Ta nu emot honom i Herren med all glädje. Visa uppskattning för sådana som han, ³⁰ för han var nära döden i sitt arbete för Kristus. Han satte sitt liv på spel för att ge mig den hjälp som ni inte kunde ge.

41 Därefter förde han mig till tempelsalen, där han mätte pelarna. På båda sidor var de sex alnar breda – det var bredden på tabernaklet. ^2 (A) Ingången var tio alnar bred, och sidoväggarna vid ingången var fem alnar på vardera sidan. Sedan mätte han salens längd. Den var fyrtio alnar, och dess bredd var tjugo alnar.

³ Därefter gick han in i det innersta rummet, och han mätte pelarna vid ingången. De var två alnar, och ingången var sex alnar. Ingångens bredd var sju alnar. ^4 (B) Han mätte dess längd. Den var tjugo alnar, och dess bredd framför tempelsalen var tjugo alnar. Han sade till mig: ”Detta är det allra heligaste.”

^5 (C) Sedan mätte han tempelväggen. Den var sex alnar tjock, och sido­kamrarnas bredd var fyra alnar runt omkring hela byggnaden. ⁶ Sidokamrarna låg i tre våningar, den ena ovanpå den andra, trettio kamrar i varje våning. Och på den mur som sträckte sig innanför sidokamrarna runt omkring fanns avsatser som de vilade på, för i själva husväggen skulle de inte vara fastbyggda. ⁷ På så sätt blev sidokamrarna bredare ju högre de låg kring byggnaden. För templets kringbyggnad sträckte sig med övervåning ovanpå övervåning runt omkring byggnaden. Därför växte bredden inåt, allteftersom våningen låg högre upp. Från den nedersta våningen steg man upp i den översta genom den mellersta.

⁸ Jag såg att templet låg på en upphöjd sockel, som sträckte sig runtom. Sidokamrarnas grundvalar var nämligen en hel stång höga, sex alnar till kanten. ⁹ Ytterväggen till sidorummen var fem alnar tjock. Den öppna platsen mellan templets sidorum ¹⁰ och de andra rummen hade en bredd av tjugo alnar runt om hela templet. ¹¹ Ingångarna till sidokamrarna låg utåt den öppna platsen, en ingång mot norr och en ingång åt söder. Den öppna platsen var fem alnar bred runt omkring.

¹² Den byggnad som vette mot den avskilda tempelgården på väst­ra sidan var sjuttio alnar bred, och byggnadens mur var fem alnar tjock runt omkring och nittio alnar lång. ¹³ Sedan mätte han byggnaden. Den var hundra alnar lång. Tempelgården och byggnaden med murarna var tillsammans hundra alnar. ¹⁴ Bredden på templets framsida och tempelgården åt öster var tillsammans hundra alnar.

¹⁵ Han mätte också längden på den byggnad som låg invid tempelgården, på dess baksida, samt avsatserna på dess fasad åt båda sidor: De var hundra alnar.

Sedan mätte han tempelsalen, den inre delen och förhallen mot förgården, ¹⁶ trösklarna och gallerfönstren och gallerierna runtom i deras tre våningar. Framför tröskeln var det en panel av trä runtom, från golvet till fönstren, och fönstren var täckta. ¹⁷ Från platsen ovanför dörröppningen och ända till templets inre och yttre rum och på alla väggarna runtom i det inre och yttre rummet fanns det med jämna mellanrum ^18 (D) keruber och palmer. Varje palm stod mellan två keruber, och varje kerub hade två ansikten, ¹⁹ ett människoansikte åt palmen på ena sidan och ett lejonansikte åt palmen på andra sidan. Så var det runt hela huset. ²⁰ Från marken ända upp över ingången fanns bilder av keruber och palmer på templets väggar.

^21 (E) Tempelsalens dörröppning var fyrkantig, och framsidan av det heligaste hade samma utseende. ^22 (F) Altaret var av trä, tre alnar högt, och två alnar långt. Hörnen, skivan och si­dorna var av trä. Han sade till mig: ”Detta är det bord som ska stå inför Herrens ansikte.” ²³ Både tempelsalen och det heligaste hade två dörrar. ^24 (G) Varje dörr hade två dörrskivor, två vridbara dörrskivor. Den ena dörren hade två dörrskivor och den andra två. ²⁵ På dörrarna till tempelsalen fanns bilder av keruber och palmer liksom på väggarna. På förhusets framsida, utvändigt, låg ett trapphus av trä. ^26 (H) Gallerförsedda fönster och palmer fanns på båda sidor av förhusets sidoväggar, likaså i husets sidokamrar och i trapphusen.

Glädje över Herrens gärningar

92 ^[a]En psalm, en sång för sabbatsdagen.

Den evige Kungen