M’Cheyne Bible Reading Plan
16 Herrens ord kom till Jehu, Hananis son[a], mot Basha. Han sade: 2 (A) ”Jag har lyft dig upp ur stoftet och satt dig till furste över mitt folk Israel, men du har gått på Jerobeams väg och förlett mitt folk så att de har väckt min vrede genom sina synder. 3 (B) Därför ska jag sopa bort Basha och hans hus. Ja, jag ska göra med ditt hus som jag gjorde med Jerobeams, Nebats sons, hus. 4 Den av Bashas hus som dör i staden ska hundarna äta upp, och den av hans hus som dör ute på marken ska himlens fåglar äta upp.”
5 (C) Vad som mer finns att säga om Basha, om vad han gjorde och om hans mäktiga gärningar, det är skrivet i Israels kungars krönika. 6 Basha gick till vila hos sina fäder och blev begravd i Tirsa. Hans son Ela blev kung efter honom.
7 Men genom profeten Jehu, Hananis son, hade Herrens ord kommit till Basha och hans hus. På grund av allt ont som han hade gjort i Herrens ögon, när han väckte hans vrede genom sina händers verk, skulle det gå honom som det gick Jerobeams hus, eftersom han också hade utplånat det.
Ela kung i Israel
8 I Juda kung Asas tjugosjätte regeringsår blev Ela, Bashas son, kung över Israel i Tirsa och regerade i två år.[b]
9 Men hans tjänare Simri, som var befälhavare för den ena hälften av vagnarna, anstiftade en sammansvärjning mot honom. En gång då Ela i Tirsa hade druckit sig berusad hemma hos Arsa, överhovmästaren i Tirsa, 10 kom Simri dit och slog honom till döds i Juda kung Asas tjugosjunde regeringsår. Sedan blev han själv kung efter Ela.
11 När han hade blivit kung och satt på sin tron, dödade han hela Bashas hus utan att låta någon av mankön bli kvar, varken släkting eller vän. 12 Så utrotade Simri hela Bashas hus enligt det ord som Herren hade talat mot Basha genom profeten Jehu. 13 Det blev så på grund av alla de synder som Basha och hans son Ela hade begått och förlett Israel med, så att de väckte Herrens, Israels Guds, vrede med sina tomma avgudar.
14 Vad som mer finns att säga om Ela och allt som han gjorde, det är skrivet i Israels kungars krönika.
Simri kung i Israel
15 I Juda kung Asas tjugosjunde regeringsår blev Simri kung och regerade sju dagar[c] i Tirsa. Folket höll då på att belägra Gibbeton, som tillhörde filisteerna. 16 Medan folket höll på med belägringen, fick de höra: ”Simri har anstiftat en sammansvärjning. Han har också dödat kungen.” Då gjorde hela Israel samma dag den israelitiske befälhavaren Omri till kung i lägret.
17 Därefter drog Omri med hela Israel upp från Gibbeton, och de angrep Tirsa. 18 När Simri såg att staden hade intagits, gick han in i kungapalatsets borg och brände upp kungapalatset och sig själv i eld och omkom. 19 (D) Det blev så på grund av de synder som han hade begått, när han gjorde det som var ont inför Herren och vandrade på Jerobeams väg, i den synd som han hade begått och förlett Israel med.
20 Vad som mer finns att säga om Simri och om den sammansvärjning han anstiftade, det är skrivet i Israels kungars krönika.
Omri kung i Israel
21 Nu delade sig Israels folk i två hälfter. Den ena hälften av folket följde Tibni, Ginats son, och ville göra honom till kung, medan den andra hälften följde Omri.
22 Men den del av folket som följde Omri fick övertaget över den del som följde Tibni, Ginats son. När Tibni var död blev Omri kung. 23 I Juda kung Asas trettioförsta regeringsår blev Omri kung över Israel och regerade i tolv år.[d] I Tirsa regerade han i sex år. 24 Han köpte berget Samaria[e] av Shemer för två talenter[f] silver och bebyggde berget. Staden som han byggde där kallade han Samaria efter Shemer, den man som tidigare hade ägt berget.
25 (E) Men Omri gjorde det som var ont inför Herren. Han gjorde mer ont än någon av dem som hade varit före honom. 26 (F) Han gick helt på Jerobeams, Nebats sons, väg och levde i de synder som han hade förlett Israel med, så att de väckte Herrens, Israels Guds, vrede med sina tomma avgudar.
27 Vad som mer finns att säga om Omri, om vad han gjorde och om hans mäktiga gärningar, det är skrivet i Israels kungars krönika. 28 Omri gick till vila hos sina fäder och blev begravd i Samaria. Hans son Ahab blev kung efter honom.
Ahab kung i Israel
29 Ahab, Omris son, blev kung över Israel i Juda kung Asas trettioåttonde regeringsår. Sedan regerade han i tjugotvå år[g] över Israel i Samaria. 30 Men Ahab, Omris son, gjorde det som var ont inför Herren, mer än någon av dem som hade varit före honom. 31 (G) Och som om det inte var nog för honom att leva i Jerobeams, Nebats sons, synder, tog han också till hustru Isebel[h], som var dotter till Etbaal[i], sidoniernas kung, och gick bort och tjänade Baal och tillbad honom. 32 Han reste ett altare åt Baal i Baalstemplet som han hade byggt i Samaria. 33 Dessutom lät Ahab göra en asherapåle.[j] Han gjorde mer för att väcka Herrens, Israels Guds, vrede än någon av de israelitiska kungar som hade varit före honom.
34 Under hans tid byggde Hiel från Betel åter upp Jeriko. När han lade grunden till staden kostade det honom hans äldste son Abiram, och när han satte upp dess portar kostade det honom hans yngste son Segub[k]. Detta hände enligt det ord som Herren hade talat genom Josua[l], Nuns son.
Den gamla och den nya människan
3 (A) Om ni nu har uppstått med Kristus, sök då det som är där ovan, där Kristus sitter på Guds högra sida. 2 (B) Tänk på det som är där ovan, inte på det som är på jorden. 3 (C) Ni har ju dött, och ert liv är dolt med Kristus i Gud. 4 (D) När Kristus träder fram, han som är vårt liv[a], då ska också ni träda fram i härlighet tillsammans med honom.
5 (E) Döda därför era jordiska begär: sexuell omoral, orenhet, lusta, ont begär, och girigheten som är avgudadyrkan. 6 (F) Allt sådant gör att Guds vrede drabbar olydnadens barn.[b] 7 (G) Bland dem vandrade också ni en gång, när ni levde i dessa synder.
8 (H) Men nu ska också ni lägga bort allt detta: vrede, ilska, ondska, förtal och fräckheter från er mun. 9 (I) Ljug inte för varandra, ni har ju klätt av er den gamla människan med hennes gärningar 10 (J) och klätt er i den nya människan, som förnyas till rätt kunskap och blir en avbild av sin Skapare. 11 (K) Här är ingen längre grek eller jude, omskuren eller oomskuren, barbar[c], skyt[d], slav eller fri, utan Kristus är allt och i alla.
12 (L) Klä er därför som Guds utvalda, heliga och älskade, i innerlig barmhärtighet, godhet, ödmjukhet, mildhet och tålamod. 13 (M) Ha överseende med varandra och förlåt varandra, om ni har något att anklaga någon för. Så som Herren har förlåtit er ska ni förlåta varandra. 14 (N) Och över allt detta ska ni klä er i kärleken, bandet som förenar till fullkomlig enhet.
15 (O) Låt Kristi frid regera i era hjärtan, den frid ni är kallade till i en och samma kropp. Och var tacksamma. 16 (P) Låt Kristi ord rikligt bo hos er med all sin vishet. Undervisa och förmana varandra med psalmer, hymner och andliga sånger och sjung till Gud med tacksamhet i era hjärtan.[e] 17 (Q) Och allt vad ni gör i ord eller handling, gör det i Herren Jesu namn och tacka Gud Fadern genom honom.
Det kristna hemmet
18 (R) Ni hustrur, underordna er[f] era män, för så bör det vara i Herren.
19 (S) Ni män, älska era hustrur och var inte hårda mot dem.
20 (T) Ni barn, lyd era föräldrar i allt, för det är Herrens goda vilja.
21 (U) Ni fäder, reta inte upp era barn så att de tappar modet.
22 (V) Ni tjänare[g], lyd era jordiska herrar i allt, inte som inställsamma ögontjänare utan med uppriktigt hjärta i vördnad för Herren. 23 (W) Vad ni än gör, gör det av hjärtat, som för Herren och inte för människor. 24 Ni vet att det är av Herren ni ska få arvet som lön. Det är Herren Kristus ni tjänar. 25 (X) Den som gör orätt ska få igen den orätt han har gjort, utan partiskhet.
Furstens offer
46 Så säger Herren Gud: Den inre förgårdens port, den som vetter åt öster, ska vara stängd under de sex arbetsdagarna, men på sabbatsdagen ska den öppnas. Likaså ska den öppnas på nymånadsdagen. 2 (A) Då ska fursten utifrån gå in genom portens förhus och ställa sig vid portens dörrpost. Prästerna ska förrätta hans brännoffer och hans gemenskapsoffer, och han ska tillbe på portens tröskel och sedan gå ut. Men porten ska inte stängas förrän på kvällen. 3 Folket i landet ska på sabbater och nymånader tillbe inför Herren vid ingången till samma port.
4 Brännoffret som fursten ska bära fram åt Herren på sabbatsdagen ska utgöras av sex felfria lamm och en felfri bagge. 5 (B) Som matoffer ska han bära fram en efa till baggen och till lammen så mycket han vill ge som matoffer, och till varje efa ska han offra en hin olja.
6 (C) På nymånadsdagen ska han bära fram en felfri ungtjur, sex lamm och en bagge, alla felfria. 7 Som matoffer ska han offra en efa till tjuren och en efa till baggen och till lammen så mycket han vill ge, och till varje efa ska han offra en hin olja. 8 (D) När fursten vill gå in, ska han gå genom portens förhus, och samma väg ska han gå ut igen.
9 När folket i landet kommer inför Herrens ansikte vid högtiderna, ska den som har gått in genom norra porten för att tillbe gå ut genom södra porten, och den som har gått in genom södra porten ska gå ut genom norra porten. Ingen ska gå tillbaka genom samma port som han har kommit in genom, utan han ska gå ut genom den motsatta. 10 När de går in ska fursten gå in tillsammans med dem. När de går ut ska de gå ut samtidigt.
11 (E) Vid fester och högtider ska matoffret vara en efa till varje tjur och en efa till varje bagge och till lammen så mycket han vill ge, samt en hin olja till varje efa. 12 När fursten vill offra ett frivilligt offer, vare sig det är ett brännoffer eller ett gemenskapsoffer som frivilligt offer åt Herren, ska man öppna för honom den port som vetter åt öster, och han ska offra sitt brännoffer och sitt gemenskapsoffer så som han brukar göra på sabbatsdagen. Därefter ska han gå ut, och man ska stänga porten efter honom.
Det dagliga offret
13 (F) Varje dag ska du som brännoffer åt Herren bära fram ett felfritt årsgammalt lamm. Du ska offra ett sådant varje morgon. 14 Till det ska du varje morgon som matoffer bära fram en sjättedels efa samt en tredjedels hin[a] olja för att fukta mjölet. Detta matoffer åt Herren ska vara en bestående stadga och gälla för alltid. 15 De ska offra lammet och matoffret och oljan varje morgon som ständigt brännoffer.
Bestämmelser för fursten
16 Så säger Herren Gud: Om fursten ger någon av sina söner en gåva av sin arvedel, ska det tillhöra hans söner. Det är deras egendom som arv. 17 (G) Men om han ger en gåva av sin arvedel åt någon av sina tjänare, ska den tillhöra tjänaren fram till friåret[b]. Då ska den återgå till fursten. Hans arv tillhör endast hans söner. Dem ska det tillhöra.
18 (H) Fursten får inte ta något av folkets arvedel så att han tränger ut dem från deras egendom. Endast av sin egen egendom ska han låta sina söner ärva, för att ingen av mitt folk ska trängas undan från den egendom som är hans.”
Platserna där offren tillreds
19 Han förde mig genom den ingång som låg vid sidan om porten till de heliga tempelkamrar som var bestämda för prästerna och som vette åt norr, och jag såg att det fanns en plats längst in mot väster. 20 Han sade till mig: ”Detta är den plats där prästerna ska koka skuldoffret och syndoffret och där de ska baka matoffret för att inte behöva bära ut det på den yttre förgården och därmed göra folket heligt.”
21 Därefter förde han mig ut på den yttre förgården och lät mig gå fram till förgårdens fyra hörn, och jag såg då att i vart och ett av förgårdens hörn fanns en gård. 22 I förgårdens fyra hörn fanns kringbyggda gårdar, fyrtio alnar långa och trettio alnar breda[c]. De fyra hörngårdarna var lika stora. 23 Runt omkring dem gick en mur, runt omkring alla fyra, och nertill i muren runt omkring hade man inrättat eldstäder för kokning. 24 (I) Han sade till mig: ”Detta är de kök där templets tjänare ska koka folkets slaktoffer.”
Tröst i svår nöd
102 Bön av en plågad som i vanmakt utgjuter sin sorg inför Herren.
2 Herre, hör min bön,
låt mitt rop komma inför dig!
3 (A) Dölj inte ditt ansikte för mig
när jag är i nöd.
Vänd ditt öra till mig,
skynda dig att svara
när jag ropar!
4 Mina dagar försvinner som rök,
mina ben brinner som eld.
5 Mitt hjärta är bränt
och visset som gräs,
för jag glömmer att äta mitt bröd.
6 [a]Efter all min högljudda suckan
är jag bara skinn och ben.
7 Jag är som en pelikan i öknen,
som en uggla bland ruiner.
8 Jag ligger vaken,
jag är som en ensam fågel
på taket.
9 [b]Mina fiender hånar mig dagen lång,
mina häcklare använder mig
som en svordom.
10 [c]Jag äter aska som bröd
och blandar min dryck med tårar,
11 på grund av din vrede och harm.
Du har gripit mig
och kastat bort mig.
12 [d]Mina dagar är
som en utdragen skugga,
jag vissnar som gräs.
13 [e]Men du, Herre, tronar för evigt,
ihågkommen av släkte efter släkte.
14 [f]Du ska gripa in
och förbarma dig över Sion,
det är dags att du visar det nåd.
Ja, tiden är inne,
15 för dina tjänare älskar dess stenar,
de lider med dess grus.
16 [g]Folken ska vörda Herrens namn
och jordens alla kungar
din härlighet,
17 när Herren bygger upp Sion
och visar sig i sin härlighet.
18 Han vänder sig till
den utblottades bön
och föraktar den inte.
19 [h]Det ska skrivas ner
för ett kommande släkte,
ett folk som han skapar
ska prisa Herren,
20 för han blickar ner
från sin heliga höjd,
Herren ser ner
från himlen till jorden
21 [i]för att höra den fångnes klagan
och befria dödens barn.
22 Herrens namn
ska förkunnas i Sion
och hans lov i Jerusalem,
23 [j]när folk och riken samlas
för att tjäna Herren.
24 Han har försvagat min kraft
på vägen,
han har förkortat
mina dagar.
25 [k]Jag sade: Min Gud,
ryck inte bort mig
mitt i livet!
Dina år varar
från släkte till släkte.
26 [l]För länge sedan[m]
lade du jordens grund,
himlarna är dina händers verk.
27 [n]De ska gå under,
men du ska bestå.
De ska alla nötas ut som kläder,
du ska byta ut
dem som en mantel
och de försvinner[o].
28 Men du är densamme,
och dina år har inget slut.
29 [p]Dina tjänares barn
ska bo i trygghet
och deras ättlingar
bestå inför dig.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation