M’Cheyne Bible Reading Plan

Elisha och den tappade yxan

6 Profetlärjungarna sade till Elisha: ”Rummet där vi sitter inför dig är för trångt för oss. ² Så låt oss gå till Jordan^[a] och hämta varsin timmerstock därifrån, så kan vi där bygga oss ett annat hus där vi kan vara.” Han svarade: ”Gå ni.” ³ Men en av dem sade: ”Jag ber dig: Kom med dina tjänare!” Han svarade: ”Ja, jag kommer med.” ⁴ Så gick han med dem. Och när de kom till Jordan började de hugga ner träd.

⁵ Men medan en av dem höll på att fälla ett träd, föll yxjärnet^[b] i vattnet. Då skrek han till och sade: ”O, min herre! Yxan var lånad.” ⁶ Gudsmannen frågade: ”Var föll den i?” Han visade honom stället. Elisha högg då av ett stycke trä och kastade i det just där yxan fallit i vattnet och fick järnet att flyta upp. ⁷ Sedan sade han: ”Ta nu upp det.” Då räckte mannen ut handen och tog det.

Kriget med arameerna

⁸ Arams kung låg i krig med Israel. När han rådgjorde med sina tjänare och sade: ”På den och den platsen ska jag slå läger”, ⁹ sände gudsmannen bud till Israels kung och lät säga: ”Se till att du inte drar förbi den platsen, för arameerna ligger där.” ¹⁰ Då sände Israels kung folk till den plats som gudsmannen hade angett för honom och varnat honom för. Och han aktade sig noga där. Detta hände inte bara en eller två gånger.

¹¹ Kungen av Aram blev mycket oroad över detta. Han kallade till sig sina tjänare och sade till dem: ”Kan ni inte säga mig vem av de våra det är som håller med Israels kung?” ¹² Då svarade en av hans tjänare: ”Så är det inte, min herre kung. Men Elisha, profeten i Israel, meddelar Israels kung varje ord du talar i din sovkammare.” ¹³ Han sade: ”Gå och se efter var han finns, så att jag kan skicka någon att gripa honom.” Man berättade då för honom att han var i Dotan^[c]. ¹⁴ Då sände han dit hästar och vagnar och en stor här. De kom på natten och omringade staden.

¹⁵ När gudsmannens tjänare tidigt på morgonen steg upp och gick ut, se, då hade en här med hästar och vagnar omringat staden. Tjänaren sade till gudsmannen: ”O, min herre, vad ska vi ta oss till?” ^16 (A) Han svarade: ”Var inte rädd! De som är med oss är fler än de som är med dem.” ^17 (B) Och Elisha bad: ”Herre, öppna hans ögon så att han ser.” Då öppnade Herren tjänarens ögon, och han fick se att berget var fullt av hästar och vagnar av eld runt omkring Elisha.

^18 (C) När arameerna drog ner mot honom bad Elisha till Herren och sade: ”Slå detta folk med blindhet.” Och Herren slog dem med blindhet, så som Elisha hade bett. ¹⁹ Elisha sade då till dem: ”Det här är inte den rätta vägen eller den rätta staden. Följ mig, så ska jag föra er till den man som ni letar efter.” Och han förde dem till Samaria.

²⁰ Men när de kom till Samaria, sade Elisha: ”Herre, öppna deras ögon så att de ser.” Då öppnade Herren deras ögon, och de såg att de var mitt i Samaria. ²¹ När Israels kung såg dem, sade han till Elisha: ”Ska jag hugga ner dem, min fader? Ska jag hugga ner dem?” ^22 (D) Han svarade honom: ”Du ska inte hugga ner dem. Hugger du ner dem du har tillfångatagit med svärd och båge? Sätt fram mat och vatten åt dem, låt dem äta och dricka^[d] och låt dem sedan gå tillbaka till sin herre igen.” ²³ Då lät han laga till en stor måltid åt dem. Och när de hade ätit och druckit lät han dem gå, och de gick tillbaka till sin herre igen. Sedan kom det inte mer några arameiska strövskaror in i Israels land.

Samaria belägras

²⁴ Därefter samlade Arams kung Ben-Hadad hela sin här och drog upp och belägrade Samaria. ²⁵ Det blev svår svält i Samaria. De belägrade det ända tills ett åsnehuvud kostade åttio siklar silver^[e] och en fjärdedels kab duvspillning fem siklar silver^[f].

²⁶ Och en gång då Israels kung gick omkring på muren, ropade en kvinna till honom och sade: ”Min herre och kung, hjälp mig!” ²⁷ Han svarade: ”Hjälper inte Herren dig, varifrån ska då jag få hjälp åt dig? Från logen eller från vinpressen?” ^28 (E) Och kungen frågade henne: ”Vad vill du?” Hon svarade: ”Kvinnan där sade till mig: Ta hit din son, så äter vi honom i dag och min son i morgon. ²⁹ Så kokade vi min son och åt upp honom. Nästa dag sade jag till henne: Ta nu hit din son, så äter vi honom. Men då gömde hon sin son.” ^30 (F) När kungen hörde kvinnans ord, rev han sönder sina kläder där han gick på muren. Då såg folket att han hade säcktyg närmast kroppen. ^31 (G) Och han sade: ”Må Gud straffa mig både nu och i framtiden om Elishas, Shafats sons, huvud får sitta kvar på honom i dag.”

^32 (H) Elisha satt i sitt hus och de äldste satt hos honom. Kungen sände en man framför sig, men innan sändebudet hann fram sade Elisha till de äldste: ”Ser ni hur den mördarsonen skickar hit en man för att ta mitt huvud? Men se till att ni stänger dörren och spärrar vägen för honom med den när sändebudet kommer. Nu hör jag också ljudet av hans herres steg efter honom.” ^33 (I) Medan han ännu talade med dem, kom sändebudet ner till honom och sade: ”Detta onda är från Herren. Varför skulle jag hoppas mer på Herren?”

En församlingsledares egenskaper

3 ^(A) Om någon gärna vill ha en församlingsledares tjänst, så önskar han sig en god uppgift. ^2 (B) En församlingsledare^[a] måste vara oklanderlig, en enda kvinnas man, nykter, förståndig, aktad, gästfri och en god lärare. ^3 (C) Han får inte missbruka vin eller vara våldsam, utan ska vara vänlig, fridsam och fri från pengabegär. ^4 (D) Han ska ta väl hand om sin familj och se till att barnen lyder och visar all respekt.^{[b] 5} Men om någon inte förstår att ta hand om sin egen familj, hur ska han då kunna ta hand om Guds församling?

⁶ Han får inte vara nyomvänd så att han blir högmodig och faller under djävulens dom^[c]. ^7 (E) Han måste också ha gott anseende bland de utomstående, så att han inte får dåligt rykte och fastnar i djävulens snara.

Församlingstjänares egenskaper

^8 (F) Församlingstjänarna ska på samma sätt vara värdiga och ärliga, inte missbruka vin eller vara ute efter pengar.^{[d] 9 (G)} De ska hålla fast vid trons hemlighet med rent samvete. ¹⁰ Men även de ska först prövas. Sedan kan de bli församlingstjänare om det inte finns något att anföra mot dem.

^11 (H) Kvinnorna ska på samma sätt vara värdiga, inte förtala någon utan vara nyktra och trogna i allt. ¹² En församlingstjänare ska vara en enda kvinnas man. Han ska ta väl hand om sina barn och sin familj^[e]. ^13 (I) De som sköter sin tjänst väl får en god ställning och stor frimodighet i tron på Kristus Jesus.

Gudsfruktans hemlighet

¹⁴ Detta skriver jag till dig i hopp om att snart kunna komma till dig. ¹⁵ Men om jag dröjer vill jag att du ska veta hur man bör bete sig i Guds hus, som är den levande Gudens församling, sanningens pelare och grundval. ^16 (J) Och erkänt stor är gudsfruktans hemlighet:

Daniels syn vid floden Tigris

10 ^(A) I den persiske kungen Koresh tredje regeringsår^[a] fick Daniel, som också kallades Belteshassar, en uppenbarelse. Uppenbarelsen är sann och gäller stor vedermöda. Han gav akt på ordet och fick insikt om synen.

² Vid den tiden hade jag, Daniel, gått och sörjt i tre veckors tid. ³ Jag åt inga läckerheter, kött och vin kom inte i min mun, och jag smorde mig inte med olja förrän de tre veckorna hade gått. ^4 (B) På den tjugofjärde dagen i första månaden^[b] var jag vid stranden av den stora floden Tigris^[c].

^5 (C) När jag såg upp fick jag se en man stå där, klädd i linnekläder. Han hade ett bälte av guld från Ufas runt midjan.^{[d] 6} Hans kropp var som av krysolit, hans ansikte som en blixt, hans ögon som eldslågor och hans armar och ben som glänsande koppar. Ljudet av hans ord var som ett väldigt dån^[e].

^7 (D) Jag, Daniel, var den ende som såg synen. Männen som var med mig såg den inte, men de greps av stark skräck så att de flydde och gömde sig. ^8 (E) Jag blev ensam kvar, och när jag såg den mäktiga synen försvann all min kraft. Färgen vek från mitt ansikte så att jag blev likblek, och jag hade ingen kraft kvar. ^9 (F) Då hörde jag ljudet av hans ord, och när jag hörde det föll jag bedövad ner med ansiktet mot jorden.

^10 (G) Då rörde en hand vid mig och hjälpte mig upp på mina darrande knän och händer. ^11 (H) Sedan sade han till mig: ”Daniel, du högt älskade man, ge akt på de ord som jag talar till dig och res dig upp på fötterna, för jag har nu blivit sänd till dig.”

När han sade detta till mig reste jag mig bävande upp. ^12 (I) Han sade till mig: ”Var inte rädd, Daniel. Redan från första dagen när du vände ditt hjärta till att förstå och ödmjuka dig inför din Gud har dina ord varit hörda, och jag har nu kommit på grund av dina ord.

^13 (J) Fursten över Persiens rike stod emot mig under tjugoen dagar. Då kom Mikael^[f], en av de förnämsta furstarna, till min hjälp, och jag blev kvar^[g] där hos Persiens kungar. ^14 (K) Men nu har jag kommit för att undervisa dig om vad som ska hända ditt folk i kommande dagar, för synen syftar på framtiden.”

^15 (L) Medan han talade så till mig, böjde jag mitt ansikte mot jorden och var stum. ¹⁶ Och se, han som var lik en människoson rörde vid mina läppar. Då öppnade jag min mun och sade till honom som stod framför mig: ”Min herre, på grund av synen har jag gripits av stark ångest och har ingen kraft kvar. ¹⁷ Och hur skulle en sådan som jag, min herres tjänare, kunna tala med en sådan som min herre? Jag har ingen kraft kvar i mig och kan inte andas längre.”

^18 (M) Han som såg ut som en människa rörde då vid mig igen och styrkte mig. ¹⁹ Han sade: ”Var inte rädd, du högt älskade man! Frid vare med dig, var stark, ja, var stark!” När han talade med mig kände jag mig styrkt och sade: ”Tala, min herre, för du har styrkt mig.”

²⁰ Då sade han: ”Förstår du varför jag har kommit till dig? Men jag måste strax vända tillbaka för att kämpa mot fursten över Persien, och när jag drar bort från honom kommer fursten över Grekland. ²¹ Men jag vill berätta för dig vad som är skrivet i sanningens bok. Ingen enda hjälper mig mot dessa utom Mikael, er furste.

Den troendes tröst i Herrens ord

אAlef

בBeth

גGimel