M’Cheyne Bible Reading Plan

Elisha får en yxa att flyta

6 En dag kom profeterna och pratade med Elisha: ”Rummet där vi samlas inför dig är för litet. ² Låt oss gå till Jordanfloden, hämta var sin stock och bygga ett hus åt oss där vi kan vara.” ”Ja, gör så”, svarade Elisha.

³ ”Men kan du inte komma med oss, dina tjänare?” föreslog någon. ”Det ska jag göra”, svarade han.

⁴ Så gick han med dem. När de kom ner till Jordan började de fälla träd, ⁵ men när en av dem höll på att fälla ett träd, lossnade yxan från skaftet och hamnade i floden. ”O min herre”, ropade han. ”Yxan var lånad!” ⁶ ”Var föll den i?” frågade gudsmannen.

Mannen visade honom var yxan hade fallit i, och Elisha skar av en kvist som han kastade i vattnet. Då flöt yxan upp till ytan. ⁷ ”Plocka upp den!” sa Elisha till honom, och mannen sträckte ut handen och tog upp yxan.

Elisha tar en hel armé till fånga

⁸ En gång när kungen i Aram låg i krig med Israel och rådgjorde med sina officerare om var de skulle slå läger, nämnde han en viss plats för dem. ⁹ Gudsmannen skickade då bud till kungen i Israel för att varna honom att närma sig just den platsen. ”Araméerna planerar att dra samman sina trupper dit”, sa han.

¹⁰ Kungen i Israel skickade då bud till den plats som gudsmannen hade nämnt och varnat för, så att de var på sin vakt. Gång på gång varnade Elisha kungen på samma sätt.

¹¹ Kungen i Aram blev bekymrad och sammankallade sina officerare. ”Vill ni inte tala om för mig vem det är av er som står på den israelitiske kungens sida?”

¹² ”Det är inte någon av oss, min herre och kung”, svarade en av officerarna. ”Det är profeten Elisha i Israel. Han kan berätta för sin kung vad du viskar i din sängkammare.” ¹³ ”Gå då och ta reda på var han finns, så att vi kan gripa honom”, befallde kungen. ”Elisha är i Dotan”, var det då någon som upplyste honom om.

¹⁴ En natt skickade därför kungen en trupp med många hästar och vagnar för att omringa staden. ¹⁵ När gudsmannens tjänare steg upp på morgonen och såg staden omringad av en armé med hästar och vagnar, blev han orolig. Då ropade han: ”Min herre, vad ska vi göra nu?” ¹⁶ ”Var inte rädd! Det finns fler på vår sida än deras”, svarade Elisha.

¹⁷ Sedan bad Elisha: ”Herre, öppna hans ögon, så att han ser!” Då öppnade Herren tjänarens ögon, så att han kunde se hästar och vagnar av eld överallt på höjderna runt omkring Elisha.

¹⁸ När araméerna drog fram mot dem, bad Elisha: ”Herre, gör dem blinda!” Herren gjorde som Elisha bad. ¹⁹ Då sa Elisha till dem: ”Det här är inte rätt väg och inte heller rätt stad. Följ mig, så ska jag föra er till den man ni söker!” Sedan ledde han dem till Samaria.

²⁰ Så snart de kom fram till Samaria bad Elisha: ”Herre, öppna deras ögon nu, så att de kan se!” Herren öppnade då deras ögon, och de upptäckte att de var inne i Samaria. ²¹ När kungen i Israel fick se dem, ropade han till Elisha: ”Min fader, ska jag döda dem? Ska jag döda dem?”

²² ”Gör inte det!” svarade Elisha. ”Brukar du döda krigsfångar som du tar med svärd och båge? Ge dem mat och dryck och skicka sedan hem dem till sin herre igen.” ²³ Kungen anordnade då en stor fest för dem och de åt och drack. Sedan skickade han dem hem till sin herre. Från den stunden blev det slut på araméernas räder mot Israels område.

Arams belägring av Samaria får ett snabbt slut

²⁴ Men någon tid senare mobiliserade Ben-Hadad, kungen i Aram, hela sin armé och belägrade Samaria. ²⁵ Det uppstod en svår hungersnöd i staden, och det gick så långt att man betalade åttio siklar^[a] silver för ett åsnehuvud och fem siklar för en halv liter duvspillning^[b].

²⁶ En dag när kungen i Israel vandrade omkring på stadsmuren, ropade en kvinna åt honom: ”Hjälp mig, min herre och kung!” ²⁷ ”Om inte Herren hjälper dig, var skulle jag då kunna hämta hjälp?” svarade han. ”Från tröskplatsen eller vinpressen?”

²⁸ Kungen frågade vidare: ”Vad gäller det?” Hon svarade: ”En kvinna här föreslog att vi en dag skulle äta upp min son och sedan hennes nästa dag. ²⁹ Vi tog min son och åt upp honom, men när jag nästa dag bad henne att ge sin son för att vi skulle äta honom, så gömde hon honom.”

³⁰ När kungen hörde detta rev han sönder sina kläder. När han gick på muren kunde man se att han bar säcktyg närmast kroppen.

³¹ ”Gud får straffa mig, om Elisha, Shafats son, får behålla sitt huvud i dag”, sa kungen.

³² Elisha satt i sitt hus tillsammans med stadens äldste, när kungen skickade bud till honom. Men innan budbäraren kom, sa Elisha till de andra: ”Den där mördaren har skickat en man för att döda mig. När han kommer, så stäng dörren och låt honom vänta utanför, för hans herre kommer snart efter.”

³³ Elisha hann knappt säga detta innan budbäraren anlände. ”Det är Herren som har låtit oss drabbas av allt det här”, sa kungen. ”Hur ska jag kunna räkna med någon hjälp från honom?”

Ledare i församlingen

3 Detta budskap är tillförlitligt.

Den som vill bli ledare för en församling strävar efter en viktig uppgift. ² Därför ska det inte finnas något att anmärka på hos en ledare. Han ska vara trogen i sitt äktenskap^[a], nykter, självbehärskad, korrekt i sitt uppträdande, gästfri och kunna undervisa. ³ Han får inte missbruka alkohol eller vara våldsam utan måste vara mild och vänlig och inte ställa till med bråk, inte heller älska pengar. ⁴ Han måste kunna leda sin egen familj och uppfostra sina barn så att de lyder och visar respekt. ⁵ För om någon inte kan leda sin egen familj, hur ska han då kunna ansvara för Guds församling? ⁶ Han får inte vara nyomvänd, för då kan han bli högmodig och få samma dom som djävulen.^{[b] 7} Han ska ha ett gott rykte bland människorna utanför församlingen, så att han inte blir hånad och lurad i en fälla av djävulen.

⁸ På samma sätt ska tjänare vara värda respekt och uppriktiga. De får inte dricka mycket alkohol och inte ha begär efter pengar. ⁹ De ska bevara trons hemlighet i ett rent samvete. ¹⁰ Först måste de granskas, och om ingen har något att kritisera dem för kan de börja sin uppgift.

¹¹ På samma sätt ska de kvinnliga tjänarna^[c] vara värda respekt. De får inte sprida skvaller utan måste vara nyktra och pålitliga i allt.

¹² En tjänare måste vara trogen i sitt äktenskap^[d] och kunna leda sina barn och sitt hem. ¹³ De som sköter sin uppgift väl når en respekterad ställning och stor övertygelse i sin tro på Kristus Jesus.

Sanningen om vår tro

¹⁴ Jag skriver till dig därför att jag hoppas att snart kunna resa till dig, ¹⁵ men om jag dröjer, så vet du nu hur allt ska vara ordnat i Guds hushåll, den levande Gudens församling, sanningens pelare och grund.

¹⁶ Och alla måste erkänna att gudsfruktans hemlighet är stor:

Daniels syn vid Tigrisfloden

10 Under persiske kungen Kyros tredje regeringsår^[a] hade Daniel, som också kallades Belteshassar, ännu en uppenbarelse. Uppenbarelsen var sann och handlade om ett stort krig. Förståelsen av uppenbarelsen kom till honom i en syn.^[b]

² Vid den tiden hade jag, Daniel, sörjt i tre veckor. ³ Jag åt ingen god mat, smakade inget kött och inget vin, och jag smorde inte in min kropp förrän de tre veckorna hade gått. ⁴ På den tjugofjärde dagen i första månaden stod jag vid den stora floden Tigris. ⁵ När jag lyfte blicken såg jag en man som var klädd i linnekläder, och runt höfterna hade han ett bälte av guld från Ufas. ⁶ Hans kropp var som av krysolit, hans ansikte som en blixt, hans ögon som eldslågor, hans armar och ben som polerad koppar, och hans röst som larmet från en folkmassa.

⁷ Jag, Daniel, såg ensam denna syn. Männen som var med mig såg den inte, men de greps av en sådan skräck att de flydde och gömde sig. ⁸ Jag lämnades ensam kvar. När jag såg denna stora syn vek kraften från mig, jag blev alldeles likblek och kraftlös. ⁹ Då hörde jag ljudet av hans tal, och när jag lyssnade på det föll jag ner med ansiktet mot marken i djup sömn. ¹⁰ Men en hand rörde vid mig och lyfte mig, så att jag skälvande kom upp på händer och knän. ¹¹ Han sa till mig: ”Daniel, du som är mycket dyrbar, beakta noga vad jag har att säga dig, och res dig upp! Jag har sänts till dig.” När han talade så till mig reste jag mig darrande.

¹² Då sa han till mig: ”Var inte rädd, Daniel, för redan från första dagen du började söka efter insikt och ödmjuka dig inför din Gud har dina ord blivit hörda. Jag har kommit för dina ords skull. ¹³ Men Perserrikets furste stod emot mig under tjugoen dagar. Då kom Mikael, en av de främsta furstarna, till min hjälp, för jag hade blivit kvar hos de persiska kungarna. ¹⁴ Nu har jag kommit för att förklara för dig vad som ska hända ditt folk i framtiden, för synen gäller den kommande tiden.”

¹⁵ Medan han talade detta till mig stod jag med nerböjt ansikte och förmådde inte säga något. ¹⁶ Då var det någon som såg ut som en människa som rörde vid mina läppar. Jag öppnade min mun och kunde tala igen, och jag sa till honom som stod framför mig: ”Herre, jag har fått en stor ångest av synen och har ingen styrka kvar. ¹⁷ Hur skulle jag, min herres tjänare, kunna tala med en sådan som du? All min styrka är borta och jag kan knappast andas.”

¹⁸ Då rörde han som såg ut som en människa vid mig igen och gav mig styrka. ¹⁹ Han sa: ”Var inte rädd, du dyrbare! Frid med dig! Var bara stark, var stark!” När han talade till mig, kände jag mig starkare och sa till honom: ”Tala till mig, min herre, för du har gett mig styrka.”

²⁰ Han svarade: ”Vet du varför jag har kommit? Jag ska snart vända tillbaka för att strida mot Persiens furste, och när jag har gått, kommer Greklands furste. ²¹ Jag ska dock först tala om för dig vad som står skrivet i Sanningens bok. Ingen annan hjälper mig mot dessa förutom Mikael, er furste.^[c]

Lovprisning för Guds lag