M’Cheyne Bible Reading Plan
Kungar i Israel och Juda
Profetia mot Jerobeam och Israel
13 En gudsman hade på Herrens befallning kommit från Juda till Betel, när Jerobeam stod vid altaret för att tända offerelden. 2 Han ropade Herrens ord mot altaret: ”O, altare, altare! Så säger Herren: ’I Davids ätt ska en son födas vid namn Josia. Han ska på dig offra de offerhöjdspräster som nu har kommit hit för att tända offereld och människoben ska då brännas på dig.’ ”
3 Sedan gav han ett tecken: ”Detta är tecknet på att det är Herren som talat: detta altare ska falla sönder och askan på det ska spillas ut.”
4 När kung Jerobeam hörde gudsmannens ord mot altaret i Betel, sträckte han ut sin hand från altaret och gav order om att han skulle gripas. Men när han sträckte ut sin hand mot mannen förtvinade den, så att han inte kunde dra den tillbaka. 5 Samtidigt rämnade altaret och askan spilldes ut, precis det tecken som gudsmannen på Herrens befallning hade sagt.
6 ”Be och vädja till Herren, din Gud, att återställa min hand igen”, sa kungen till gudsmannen. Gudsmannen bad till Herren och kungens hand blev återställd och var nu som förut.
7 Då sa kungen till gudsmannen: ”Kom med mig till palatset och ät med mig så ska jag ge dig en gåva!”
8 ”Inte ens om du gav mig hälften av all din rikedom skulle jag gå med dig”, svarade gudsmannen kungen. ”Inte heller vill jag äta eller dricka vatten på denna plats, 9 för Herren har gett mig en bestämd order om att inte äta eller dricka någonting och att jag inte heller ska gå tillbaka samma väg jag kom.”
10 Han tog alltså en annan väg och gick inte tillbaka samma väg som han kommit till Betel.
11 Men i Betel bodde det en gammal profet och hans söner kom hem och berättade vad gudsmannen hade gjort i Betel den dagen och vad han hade sagt till kungen.
12 ”Vilken väg tog han?” frågade den gamle profeten. Hans söner visade honom vägen som gudsmannen från Juda hade tagit. 13 Då sa han: ”Sadla min åsna!”
Så snart de hade sadlat åsnan, satte han sig på den, 14 red efter gudsmannen och hittade honom där han satt under en terebint. ”Är du gudsmannen som kommer från Juda?” frågade han honom. ”Ja, det är jag”, svarade han. 15 ”Kom med mig hem och ät”, bad den gamle profeten.
16 ”Nej, jag kan inte vända tillbaka och gå med dig”, svarade gudsmannen. ”Jag kan inte heller äta eller dricka med dig här. 17 Herren befallde mig: ’Du ska varken äta eller dricka där. Du ska inte heller gå tillbaka samma väg som du har gått dit.’ ”
18 ”Jag är också profet som du”, sa den gamle mannen. ”En ängel har gett mig ett budskap från Herren: ’För honom tillbaka med dig hem och ge honom bröd att äta och vatten att dricka.’ ” Den gamle mannen ljög för honom, 19 men gudsmannen följde med honom till hans hus och åt och drack där.
20 Medan de satt vid bordet, kom Herrens ord till profeten som hade fört honom tillbaka 21 och han ropade till gudsmannen från Juda: ”Så säger Herren: ’Du har varit upprorisk mot Herrens ord och inte lytt den befallning som Herren, din Gud, gav dig. 22 Du har kommit tillbaka hit och ätit och druckit där han hade förbjudit dig att äta och dricka. Din kropp ska därför inte bli begravd i dina fäders grav.’ ”
23 När gudsmannen hade avslutat måltiden, sadlade profeten som fört honom tillbaka en åsna åt honom 24 och han gav sig iväg igen. Men på vägen kom ett lejon emot honom och dödade honom. Hans kropp låg där på vägen med åsnan och lejonet stående bredvid. 25 De som kom förbi såg kroppen ligga på vägen och lejonet stå bredvid. De gick och berättade detta i staden där den gamle profeten bodde.
26 När profeten som hade fört gudsmannen tillbaka från sin färd hörde detta, sa han: ”Det är gudsmannen som var upprorisk mot Herrens befallning. Det är därför som Herren överlämnat honom åt lejonet och låtit lejonet riva ihjäl honom. Det blev som Herren hade talat till honom.”
27 Han bad än en gång sönerna att sadla åsnan och det gjorde de.
28 Han gav sig iväg och fann hans kropp på vägen. Åsnan och lejonet stod fortfarande kvar där. Lejonet hade inte ätit av kroppen och inte heller rivit åsnan. 29 Profeten lyfte upp gudsmannens kropp och lade den på åsnan och tog den med hem till staden för att hålla dödsklagan över mannen och begrava honom.
30 Han lade kroppen i sin egen grav och höll dödsklagan: ”Min broder, min broder!”
31 Efter begravningen sa han till sina söner att de, när han dog, skulle begrava honom där profeten låg och han tillade: ”Lägg mina ben bredvid hans ben! 32 För det ord han på Herrens befallning ropade ut mot altaret i Betel och mot alla tempel på offerhöjderna i alla Samariens städer ska verkligen gå i uppfyllelse.”
33 Trots detta vände inte Jerobeam om från sin ogudaktiga väg. Han utsåg ännu fler män bland folket till präster, ja, vem som ville kunde få bli vigd till präst vid offerplatserna. 34 Detta var Jerobeams ätts synd som resulterade i att den förintades och utrotades från jorden.
Förmaningar
4 Därför, mina kära syskon, ska ni stå fasta i Herren, ni som jag älskar och längtar efter, ni som är min glädje och min segerkrans.
2 Så vill jag be Euodia och Syntyche att vara eniga i Herren. 3 Och jag ber dig, min trogna medarbetare[a], att hjälpa dessa kvinnor, för de har kämpat för evangeliet tillsammans med mig, liksom Clemens och mina övriga medarbetare som har sina namn skrivna i livets bok[b].
4 Gläd er alltid i Herren! Jag säger om igen: Gläd er! 5 Låt alla se hur vänliga ni är mot alla människor. Herren är nära. 6 Oroa er inte för någonting, utan be och vädja alltid till Gud, tacka honom och låt honom veta vad ni behöver. 7 Då ska Guds frid, som är djupare än vi någonsin kan förstå, skydda era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus.
8 Och nu, syskon, det som är sant, det som är värt respekt och det som är rätt, rent, värt att älska och tala väl om, allt som är förtjänstfullt och värt beröm, håll det i era tankar. 9 Fortsätt att leva enligt den undervisning ni har fått av mig, det som ni har hört eller sett hos mig, och handla på samma sätt. Då ska fridens Gud vara med er.
Paulus tackar för gåvan
10 Jag är så glad i Herren över att ni nu äntligen på nytt fått tillfälle att visa att ni vill hjälpa mig. Det ville ni tidigare också men hade inte möjlighet. 11 Det betyder inte att jag tidigare led någon nöd, för jag har lärt mig att vara nöjd med det jag har. 12 Jag klarar både fattigdom och överflöd, för jag har erfarenhet av båda. Jag vet hur det är att vara mätt, och jag vet hur det är att vara hungrig. Ibland har jag haft för mycket och ibland har jag haft för lite. 13 Allt klarar jag av tack vare honom som ger mig kraft. 14 Men jag är ändå väldigt tacksam för att ni ville hjälpa mig i min svåra situation.
15 Ni filipper vet ju också själva hur det var när ni just hade tagit emot evangeliet, efter att jag lämnade Makedonien. Ni var den enda församling som delade med sig till mig, så att både det givna och det mottagna kunde bokföras. 16 Redan när jag var i Thessalonike, skickade ni mig hjälp mer än en gång. 17 Men det är inte era gåvor jag är ute efter, utan att ni själva ska få ut allt mer av det. 18 Nu har jag fått allt jag behöver, och mer än så. Jag saknar inget sedan jag fick det ni skickade med Epafroditos, en doftande rökelse, ett offer som gläder och tillfredsställer Gud. 19 Min Gud ska i sin rikedom och härlighet i Kristus Jesus ge er allt vad ni behöver.
20 Äran tillhör vår Gud och Fader i all evighet, amen.
Sluthälsningar
21 Hälsa alla de heliga i Kristus Jesus. De troende bröder som är hos mig hälsar till er. 22 Alla de troende här hälsar till er, särskilt de som arbetar vid kejsarens hov.
23 Nåd från Herren Jesus Kristus åt er ande.
Herrens härlighet återvänder till templet
43 Sedan förde han mig till den port som vette mot öster. 2 Då kom Israels Guds härlighet från öster. Hans röst var som dånet av stora vatten, och jorden lystes upp av hans härlighet. 3 Denna syn jag såg liknade den syn som jag hade sett när han kom för att förstöra staden och den jag sett vid floden Kevar. Jag föll ner med ansiktet mot marken. 4 Herrens härlighet kom in i templet genom porten i öster.
5 Därefter reste Anden mig upp och förde mig in på den inre förgården, och Herrens härlighet fyllde templet. 6 Och jag hörde någon tala till mig från templet, medan mannen stod bredvid mig. 7 Rösten sa till mig: ”Människa, det här är den plats där jag har min tron och mitt fotstöd, och här ska jag bo bland Israels folk i all evighet. Israels folk och dess kungar ska aldrig mer orena mitt heliga namn med sitt horande eller med sina döda kungars kroppar[a]. 8 De lade sin tröskel bredvid min tröskel och sin dörrpost bredvid min dörrpost, med bara en vägg emellan mig och dem. De orenade mitt heliga namn med sina avskyvärda gärningar, så att jag gjorde slut på dem i min vrede. 9 Om de nu slutar upp med sin otukt och för bort sina kungars döda kroppar från mig, så ska jag för alltid bo bland dem.
10 Du människa, beskriv templet för israeliterna, så att de skäms över sina synder. Låt dem mäta dess plan. 11 Om de skäms över vad de har gjort, ska du förklara för dem templets plan och struktur, dess utgångar och ingångar, hela dess plan och alla dess förordningar och lagar. Skriv upp dem inför dem, så att de följer hela dess plan och alla dess förordningar och handlar efter dem.
12 Detta är lagen om templet: Hela området på bergstoppen och dess omgivning är höghelig. Sådan är lagen om templet.
Det stora altarets återupprättelse
13 Och detta är måtten på altaret – varje halvmeter ska dock utökas med en handsbredd: Rännan var en halv meter djup och en halv meter bred, med en hälften så hög kantlist runt om. Detta var höjden på altaret. 14 Från rännan på marken upp till den nedre avsatsen var höjden en meter och bredden en halv meter. Avståndet från den mindre avsatsen till den större var 2 meter, och dess bredd var en halv meter. 15 Altarhärden var 2 meter hög, med fyra horn som stack upp från den. 16 Altarhärden var 6 meter i kvadrat. 17 Avsatsen var också fyrkantig, 7 meter i kvadrat, med en kantlist på 25 centimeter och en ränna på en halv meter runt om. På östra sidan fanns trappsteg upp till altaret.”
18 Han sa till mig: ”Du människa, så säger Herren, Herren: Det här är stadgarna för altaret, när det ska byggas för brännoffer och bestänkning med blod. 19 Då ska du ge en ungtjur till syndoffer åt de levitiska prästerna av Sadoks släkt, de som får komma nära mig och göra tjänst inför mig, säger Herren, Herren. 20 Du ska ta av dess blod och stryka på altarets fyra horn liksom på den översta avsatsens fyra hörn och kantlisten runt den. Så ska du rena det och bringa försoning för det. 21 Sedan ska du ta syndoffertjuren och bränna den på den utsedda[b] platsen på tempelområdet utanför helgedomen.
22 Den andra dagen ska du offra en felfri bock som syndoffer. Altaret ska renas på samma sätt som när tjuren offrades. 23 När du har slutfört reningen, ska du bära fram en felfri ungtjur och en felfri bagge från hjorden. 24 Du ska föra fram dem inför Herren. Prästerna ska strö salt på dem och offra dem som brännoffer åt Herren.
25 Under sju dagar ska du dagligen offra en bock som syndoffer, en tjur och en bagge från hjorden. De ska vara felfria. 26 I sju dagar ska altarets försoning pågå, och så ska det renas och invigas. 27 När dessa dagar har gått ska prästerna från och med den åttonde dagen offra brännoffer och gemenskapsoffer på altaret. Då ska jag ta emot er, säger Herren, Herren.”
Fursten, leviterna och prästerna
Prästerskapets återupprättelse
En uppmaning att hylla och lyda Herren
95 Kom, låt oss sjunga till Herrens ära,
jubla inför vår frälsnings klippa!
2 Kom till honom med tacksamhet!
Låt oss sjunga lovsånger till honom,
3 för Herren är en stor Gud,
en stor kung över alla gudar.
4 I hans hand är jordens djup,
och honom tillhör bergstopparna.
5 Hans är havet, för han har gjort det,
och det torra landet, som hans händer har format.
6 Kom, låt oss tillbe, falla ner och böja knä
inför Herren, vår skapare,
7 för han är vår Gud! Vi är hans folk,
fåren i hans hjord och i hans omsorg.
Om ni idag hör hans röst:
8 ”Förhärda inte era hjärtan,
som vid Meriva, som den där dagen i Massa i öknen,
9 där era fäder satte mig på prov,
de prövade mig, fastän de hade sett mina gärningar.
10 I fyrtio år var jag förbittrad på detta släkte,
och jag sa:
’Detta folk far vilse i sina hjärtan.
De känner inte mina vägar.’
11 Därför svor jag i min vrede:
’De ska aldrig komma in i min vila.’ ”
Herren är kung
(1 Krön 16:23-33)
96 Sjung en ny sång till Herrens ära,
sjung till Herrens ära, hela jorden!
2 Sjung till Herrens ära!
Välsigna hans namn!
Ropa ut hans räddning varje dag!
3 Förkunna hans härlighet bland folken,
berätta för alla människor om hans under!
4 För Herren är stor och högt prisad,
värd att frukta, mer än alla gudar.
5 Folkens alla gudar är avgudar,
men Herren har gjort himlen.
6 Majestät och prakt omger honom,
kraft och skönhet finns i hans helgedom.
7 Ge Herren ära, alla folkslag,
erkänn hans majestät och kraft!
8 Ge Herrens höga namn ära,
kom med era offer till hans förgårdar!
9 Tillbe Herren i helig skrud,
darra inför honom, hela jorden!
10 Säg bland folken: ”Herren regerar!”
Världen står fast, den kan inte rubbas.
Han dömer folken med rättvisa.
11 Låt himlen vara glad och jorden jubla,
låt havet brusa och allt som finns i det!
12 Låt fälten glädjas och allt som växer på dem!
Skogens alla träd ska susa av lovsånger
13 inför Herren, ty han kommer för att döma jorden.
Han ska döma världen i rättfärdighet
och folken med trofasthet.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.