M’Cheyne Bible Reading Plan

Achav tar Navots vingård

21 En tid därefter hände följande: Navot, en man från Jisreel, hade en vingård i utkanten av staden, inte långt från Samarias kung Achavs palats. ² Achav talade till Navot: ”Låt mig få din vingård! Jag vill ha den till trädgård, eftersom den ligger så nära mitt palats.” Han erbjöd Navot en bättre vingård eller bra betalt, vilket han önskade.

³ Men Navot svarade Achav: ”Herren förbjude att jag skulle ge dig mitt fädernearv.”

⁴ Achav gick tillbaka hem missmodig och arg, eftersom Navot från Jisreel talat om för honom att han inte ville ge bort sitt fädernearv. Han vägrade att äta och gick och lade sig med ansiktet mot väggen.

⁵ Hans hustru Isebel kom in och frågade: ”Vad är det som har fått dig på så dåligt humör? Varför äter du inte?”

⁶ Han svarade: ”Jag talade med Navot från Jisreel och bad honom sälja sin vingård till mig, eller byta den mot annan mark, men han vägrade att ge mig sin vingård.”

⁷ ”Är det så här du agerar som kung i Israel?” frågade Isebel. ”Ät nu, och bekymra dig inte för den här saken! Jag ska ordna så att du får jisreeliten Navots vingård!”

⁸ Hon skrev brev i Achavs namn, satte hans sigill på dem och skickade dem till de äldste och förnämsta i staden, där Navot bodde. ⁹ I breven stod det:

”Utlys fasta. Låt Navot sitta på en hedersam plats. ¹⁰ Skaffa fram två onda män, placera dem mittemot Navot och låt dem anklaga honom för att ha förbannat Gud och kungen. För sedan bort Navot och stena honom.”

¹¹ De äldste och förnämsta i Navots stad följde Isebels instruktioner och gjorde som hon skrivit i sina brev till dem. ¹² De utlyste en fasta och placerade Navot på en framskjuten plats. ¹³ Två onda män anklagade honom för att ha förbannat Gud och kungen, och man förde Navot ut ur staden och stenade honom till döds. ¹⁴ Sedan sände de ett meddelande till Isebel om att Navot var stenad till döds.

¹⁵ När Isebel fick höra nyheten, sa hon till Achav: ”Nu kan du ta den där vingården, som jisreeliten Navot vägrade att sälja till dig. Han är inte längre i livet. Han är död.”

¹⁶ Då Achav hörde att Navot var död gick han ner till vingården för att ta den i besittning.

¹⁷ Men då kom Herrens ord till Elia från Tishbe: ¹⁸ ”Gå och sök upp Israels kung Achav i Samaria. Han är vid Navots vingård och håller på att lägga beslag på den. ¹⁹ Säg till honom: ’Så säger Herren: ”Har du både mördat en man och tagit hans arv i besittning?” Så säger Herren: ”Hundarna ska slicka i sig ditt blod, på samma plats där de alldeles nyss slickade i sig Navots blod!” ’ ”

²⁰ ”Jaså, min fiende har hittat mig!” sa Achav till Elia. ”Ja”, svarade Elia. ”Jag har funnit dig, för att du har sålt dig till att göra det som är ont i Herrens ögon. ²¹ ’Jag kommer att låta olycka drabba dig, utplåna dig, och jag ska inte låta någon manlig ättling till Achav, vare sig slav eller fri, få överleva. ²² Jag tänker låta det gå med din familj på samma sätt som kung Jerobeams, Nevats sons, och kung Bashas, Achias sons, familjer, för du har gjort mig vred genom att locka Israel till synd.’ ²³ Herren har också talat om för mig att hundarna i Jisreel ska äta upp Isebel. ²⁴ De medlemmar av Achavs familj som dör inne i staden ska bli uppätna av hundar, och de som dör ute på landsbygden ska bli uppätna av fåglar.”

²⁵ Det var ingen som hade sålt sig till ondskan så som Achav och som uppmuntrades av sin hustru till det. ²⁶ Särskilt avskyvärt handlade han genom att tillbe avgudar, precis som amoréerna hade gjort, det folk som Herren hade fördrivit ut ur landet för Israels folks skull.

²⁷ När Achav hörde dessa ord rev han sönder sina kläder och klädde sig i säcktyg, fastade och sov i säcktyg och gick omkring utan att säga ett ord.

²⁸ Då kom Herrens ord till Elia från Tishbe: ²⁹ ”Ser du hur Achav har ödmjukat sig inför mig? Därför att han ödmjukat sig så ska jag inte låta olyckan komma medan han lever, utan den kommer i stället att drabba hans ätt.”

Lev så att ni ärar Gud

4 Syskon, låt mig tillägga detta: Ni har fått lära er av oss hur man lever för att behaga Gud, och så lever ni också. Men vi vädjar till er för Herren Jesus skull att göra det ännu mer. ² Ni vet vilka föreskrifter vi gav er från Herren Jesus.

³ För detta är Guds vilja: att ni ska bli heliga. Ni ska hålla er borta från all sexuell omoral. ⁴ Var och en ska lära sig att behärska sin egen kropp^[a] i helighet och ära, ⁵ så att han inte lever i begär och lidelser, som hedningar som inte känner Gud. ⁶ Ingen får kränka eller utnyttja någon annan troende på det här området, för Herren straffar allt sådant, det har vi redan klart och tydligt talat om för er. ⁷ Gud har ju inte kallat oss till att leva i orenhet, utan till att leva i helighet. ⁸ Den som förkastar detta, gör det inte mot människor, utan mot Gud som ger er sin heliga Ande.

⁹ När det gäller att älska varandra som trossyskon, behöver jag inte skriva till er. Gud själv har ju lärt er att älska varandra, ¹⁰ och er kärlek till alla de troende i hela Makedonien har redan vuxit sig stark. Trots det, syskon, ber vi er att göra ännu mer. ¹¹ Sätt en ära i att leva ett stilla liv, att försörja er själva och sköta ert arbete, precis som vi tidigare har sagt. ¹² Då kommer ni att bli respekterade av människor utanför församlingen och blir inte beroende av någon.

Vi ska uppstå från de döda

¹³ Syskon, vi vill också att ni ska veta hur det går med dem som dör, för att ni inte ska sörja som de andra som inte har något hopp. ¹⁴ När vi tror att Jesus har dött och uppstått, tror vi att Gud tillsammans med honom också ska föra till sig alla troende som har dött. ¹⁵ Vi vill meddela er det som Herren själv har lärt oss: Vi som fortfarande lever när Herren kommer tillbaka ska inte komma före de döda. ¹⁶ När Herren själv kommer ner från himlen, och en befallning hörs, ljudet av en ärkeängels röst och en Guds trumpet, då ska alla som har dött i Kristus uppstå först. ¹⁷ Efter det ska vi, som fortfarande lever och finns kvar på jorden, föras bort bland molnen tillsammans med dem för att möta Herren i luften. Och sedan ska vi för alltid vara med honom. ¹⁸ Trösta och uppmuntra nu varandra med dessa ord.

Guldstatyn och den brinnande ugnen

3 Kung Nebukadnessar lät tillverka en guldstaty, som var 30 meter hög och 3 meter bred och ställde upp den på Duraslätten i provinsen Babylon. ² Sedan skickade han bud och kallade samman satraper^[a], landshövdingar, ståthållare, rådgivare, skattmästare, domare, lagmän och alla andra ämbetsmän i provinserna och inbjöd dem att komma till invigningen av statyn som han hade ställt upp. ³ Då samlades satraperna, landshövdingarna, ståthållarna, rådgivarna, skattmästarna, domarna, lagmännen och alla andra ämbetsmän i provinserna för invigningen av statyn som kung Nebukadnessar hade ställt upp. När de nu stod framför den, ⁴ ropade en härold högt: ”Detta är befallningen till er, folk, nationer och språkgrupper: ⁵ När ni hör ljudet av horn, flöjter, cittror, lyror, harpor, pipor och alla andra slags instrument, ska ni falla ner och tillbe guldstatyn som kung Nebukadnessar har ställt upp. ⁶ Den som inte faller ner och tillber ska omedelbart kastas i den brinnande ugnen.”

⁷ Så snart de hörde ljudet av horn, flöjter, cittror, lyror, harpor, pipor och alla andra slags instrument föll alla ner, människor från alla folk, nationer och språkgrupper, och tillbad guldstatyn som kung Nebukadnessar hade ställt upp.

⁸ Men då kom några kaldeiska män och anklagade judarna. ⁹ De sa till kung Nebukadnessar: ”Må kungen leva för evigt! ¹⁰ Du, o kung, utfärdade ju en befallning att var och en som hör ljudet av horn, flöjter, cittror, lyror, harpor, pipor och alla andra slags instrument måste falla ner och tillbe guldstatyn, ¹¹ och att den som inte faller ner och tillber ska kastas i den brinnande ugnen. ¹² Men här finns några judar som du har tillsatt att förvalta provinsen Babylon: Shadrak, Meshak och Aved-Nego, som inte bryr sig om dig, o kung. De tjänar inte dina gudar och tillber inte guldstatyn som du har ställt upp.”

¹³ Nebukadnessar blev då rasande av vrede och befallde att man skulle hämta Shadrak, Meshak och Aved-Nego. Så fördes männen fram inför kungen. ¹⁴ Nebukadnessar frågade dem: ”Är det sant, Shadrak, Meshak och Aved-Nego, att ni vägrar att tjäna mina gudar och tillbe den guldstaty jag har ställt upp? ¹⁵ Det är i sin ordning, om ni nu, när ni hör ljudet av horn, flöjter, cittror, lyror, harpor, pipor och alla andra slags instrument, faller ner och tillber statyn som jag låtit göra. Men om ni vägrar att tillbe kommer ni omedelbart att kastas i den brinnande ugnen. Och vilken gud kan då rädda er ur min hand?”

¹⁶ Shadrak, Meshak och Aved-Nego svarade kungen: ”Nebukadnessar, vi behöver inte försöka försvara oss inför dig. ¹⁷ Om den Gud vi dyrkar kan rädda oss ur den brinnande ugnen och ur din hand, så räddar han oss. ¹⁸ Men om inte, ska du veta, o kung, att vi ändå inte dyrkar dina gudar eller tillber den guldstaty som du har ställt upp.”

¹⁹ Då blev Nebukadnessar rasande på Shadrak, Meshak och Aved-Nego, och hans ansiktsuttryck förvandlades. Han befallde att ugnen skulle göras sju gånger hetare än vanligt. ²⁰ Sedan gav han några av sina starkaste soldater order att binda Shadrak, Meshak och Aved-Nego och kasta dem i den brinnande ugnen. ²¹ Man band dem och kastade in dem i den brinnande ugnen, klädda i mantlar, byxor, turbaner och andra kläder.^{[b] 22} Men eftersom kungens befallning var så sträng och ugnen så fruktansvärt het, slog lågorna ihjäl de soldater som förde Shadrak, Meshak och Aved-Nego dit upp. ²³ Dessa tre män, Shadrak, Meshak och Aved-Nego, föll bundna i den brinnande ugnen.

²⁴ Då blev kung Nebukadnessar förskräckt, hoppade plötsligt upp och frågade sina rådgivare: ”Kastade vi inte in tre män bundna i elden?” De svarade kungen: ”Jo, visst gjorde vi det, o kung.” ²⁵ Han sa: ”Men nu ser jag fyra män, som går omkring i elden. De är inte bundna, elden har inte skadat dem, och den fjärde ser ut som en gudason.” ²⁶ Nebukadnessar gick närmare den brinnande ugnens öppning och ropade: ”Shadrak, Meshak och Aved-Nego, den högste Gudens tjänare! Kom ut! Kom ut!” Då steg Shadrak, Meshak och Aved-Nego ut ur elden. ²⁷ När satraperna, landshövdingarna, ståthållarna och kungens rådgivare trängdes omkring männen, såg de att elden inte på något sätt hade skadat deras kroppar. Inte ens håret på deras huvuden var svett. Deras mantlar var oskadade, och det luktade inte ens rök om dem.

²⁸ Då tog Nebukadnessar till orda: ”Välsignad är Shadraks, Meshaks och Aved-Negos Gud, som skickade sin ängel och räddade sina tjänare. De förtröstade på honom, trotsade kungens befallning och var villiga att ge sina liv hellre än att tjäna och tillbe någon annan gud än sin egen Gud. ²⁹ Därför befaller jag nu att den som säger något emot Shadraks, Meshaks och Aved-Negos Gud, från vilket folk, vilken nation eller språkgrupp han än kommer, ska slitas i stycken och hans hus förvandlas till en sophög, för det finns ingen annan gud som kan rädda så här.”

³⁰ Kungen befordrade sedan Shadrak, Meshak och Aved-Nego i provinsen Babylon.

Kungens dröm om ett träd

³¹ Kung Nebukadnessar,

till alla folk, nationer och språkgrupper i hela världen, med en önskan om stor välgång:

³² Jag finner det för gott att tillkännage de tecken och under den högste Guden har gjort med mig.

Femte boken

(107—150)

Tacksamhet och lovprisning till Herren