M’Cheyne Bible Reading Plan
Amasja regerar i Juda
(2 Krön 25:1—26:2)
14 Under det andra året av kung Joashs, Joachas sons, regering över Israel, började kung Amasja att regera i Juda. 2 Amasja var tjugofem år gammal när han blev kung, och han regerade tjugonio år i Jerusalem. Hans mor hette Joaddan och var från Jerusalem. 3 Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon, även om han inte var som sin förfader David, men han gjorde i allt som sin far Joash. 4 Ändå lät han inte riva ner offerplatserna, utan folket fortsatte att offra och tända rökelse där.
5 När hans kungamakt var säkrad, avrättade han de män som mördat hans far kungen. 6 Men han dödade inte deras barn, utan handlade i enlighet med Herrens befallning i Moses lagbok: ”Föräldrarna får inte dödas för sina barns synder, och barn ska inte dödas för synder som deras föräldrar har begått. Var och en ska dö för sitt eget brott.”
7 Amasja slog en gång 10 000 edoméer i Saltdalen. Han intog också Sela och gav det namnet Jokteel, som det kallas än i dag.
8 Vid ett annat tillfälle skickade han sändebud till Israels kung Joash, Joachas son och Jehus sonson, och utmanade honom: ”Kom, låt oss mötas öga mot öga!”
9 Israels kung Joash skickade detta svar till Juda kung Amasja: ”En törnbuske på Libanon sände bud till en ceder på Libanon: ’Ge din dotter till hustru åt min son!’ Men ett vilddjur på Libanon kom och trampade ner busken. 10 Du har erövrat Edom, du är högmodig. Var nöjd med den ära du vunnit och stanna hemma. Varför söka efter olycka och riskera att du går under och Juda med dig?”
11 Men Amasja ville inte lyssna. Då attackerade Israels kung Joash, och han och Juda kung Amasja möttes öga mot öga vid Bet Shemesh i Juda. 12 Juda blev besegrat av Israel, och var och en flydde hem till sig. 13 Israels kung Joash tog Juda kung Amasja, son till Joash, son till Achasja, till fånga vid Bet Shemesh och marscherade sedan till Jerusalem. Där rev han ner tvåhundra meter av stadsmuren från Efraimsporten till Hörnporten. 14 Kung Joash lade beslag på allt guld och silver i Herrens hus liksom alla skatter från kungapalatset. Han tog också gisslan och återvände sedan till Samaria.
15 Joashs historia i övrigt, vad han gjorde, och hans krig med kung Amasja i Juda, finns nedtecknat i Israels kungars krönika.
16 När Joash dog och gick till vila hos sina förfäder begravdes han i Samaria bland de andra kungarna i Israel, och hans son Jerobeam blev kung efter honom.
17 Men Juda kung Amasja, Joashs son, överlevde kung Joash av Israel, Joachas son, med femton år. 18 Amasjas historia i övrigt är nedtecknad i Juda kungars krönika.
19 Det anstiftades en sammansvärjning mot honom i Jerusalem, och han flydde till Lakish, men de skickade dit män efter honom och dödade honom. 20 De hämtade honom sedan med häst tillbaka till Jerusalem och begravde honom bland hans förfäder i Davids stad.
21 Allt folket tog Asarja, då sexton år gammal, och gjorde honom till kung efter hans far Amasja. 22 Efter sin fars död, byggde han upp Elat och återlämnade det till Juda.
Jerobeam II regerar i Israel
23 Under Amasjas, Joashs sons, femtonde regeringsår i Juda, blev Jerobeam, Joashs son, kung i Israel. Jerobeam regerade i Samaria i fyrtioett år. 24 Men han gjorde det som var ont i Herrens ögon och vände sig inte bort från Jerobeams, Nevats sons, synder som han hade förlett Israel till att begå. 25 Jerobeam vann tillbaka de områden som Israel förlorat mellan Levo-Hamat och Döda havet, precis som Herren, Israels Gud, hade förutsagt genom Jona, Amittajs son, profeten från Gat Hachefer.
26 Herren såg att Israel var i mycket svår nöd, slavar såväl som fria, och att inte någon kom till deras undsättning. 27 Han hade inte heller sagt att han skulle utplåna Israels namn från jorden, och därför räddade han dem genom Jerobeam, Joashs son.
28 Jerobeams historia i övrigt, allt han gjorde och lyckades med, alla hans krig och hur han återtog Damaskus och Hamat, som tidigare tillhört Juda, finns nedtecknat i Israels kungars krönika.
29 När Jerobeam dött och gått till vila hos sina förfäder, kungarna i Israel, blev hans son Sakarja kung efter honom.
4 Jag befaller dig inför Gud och Kristus Jesus, som ska döma levande och döda, och inför hans uppenbarelse och hans rike: 2 förkunna budskapet. Träd fram i tid och otid, bestraffa, tillrättavisa och uppmuntra, med stort tålamod och vägledning.
3 Det kommer en tid då människor inte längre ska acceptera den sunda läran. I stället ska de samla människor omkring sig som bara undervisar sådant de vill höra och som kliar dem i öronen. 4 De ska vägra att lyssna till sanningen och vända sig till myter.
5 Men var lugn och sansad i alla lägen, var beredd att lida, sprid evangeliet. Gör allt det som du har fått i uppdrag att göra.
6 Själv håller jag redan på att offras som ett drickoffer för Gud, det är dags för mig att bryta upp. 7 Jag har kämpat min kamp väl, jag har sprungit klart mitt lopp, och jag har bevarat tron. 8 Nu väntar mig rättfärdighetens segerkrans, som Herren, den rättvise domaren, ska ge mig på den dagen, och inte bara mig utan alla som längtar efter att han ska komma tillbaka.
Personliga anvisningar
9 Försök att komma hit så snart du kan. 10 Demas har av kärlek till den här världen övergett mig och rest till Thessalonike. Crescens har rest till Galatien och Titus till Dalmatien. 11 Det är bara Lukas som är kvar hos mig. Ta med dig Markus, för han är till stor hjälp i mitt arbete. 12 Tychikos har jag skickat till Efesos. 13 När du kommer, ta med dig manteln som jag lämnade hos Karpos i Troas. Ta också med dig böckerna och framför allt pergamentrullarna.
14 Smeden Alexandros har orsakat mig mycket ont, men Herren ska straffa honom för vad han har gjort. 15 Akta dig för honom, för han har gått till hård attack mot vårt budskap. 16 När jag försvarade mig för första gången, var det ingen som kom till min hjälp, utan alla övergav mig. Jag hoppas att de inte ska bli straffade för det. 17 Men Herren var med mig och gav mig kraft, för att evangeliet genom mig skulle nå till alla folk. Och jag räddades ur lejonets gap. 18 Herren ska rädda mig från allt ont och föra mig till sitt himmelska rike. Hans är äran i all evighet, amen.
Sluthälsning
19 Hälsa Prisca och Aquila och alla som tillhör Onesiforos hus. 20 Erastos stannade i Korinth, och Trofimos lämnade jag i Miletos, eftersom han var sjuk.
21 Försök att komma hit före vintern. Euboulos, Pudens, Linos, Claudia och alla de troende hälsar till dig.
22 Herren är med din ande.
Nåd åt er alla.
7 När jag helar Israel
avslöjas Efraims synd
och Samariens brott.
För de handlar bedrägligt,
tjuvar bryter sig in
och rövarband härjar där ute.
2 Men innerst inne tänker de inte på
att jag kommer ihåg all deras ondska.
Nu omges de av sina förbrytelser
som är uppenbara för mig.
3 Med sin ondska gläder de kungen
och med sina lögner furstarna.
4 De är äktenskapsbrytare allesammans,
heta som bagarens ugn,
som han slutar elda
från det han blandar degen
tills den har jäst.[a]
5 På vår kungs högtidsdag
drack furstarna sig febersjuka av vin.
Själv räckte han bespottarna handen.
6 De låter sig närmas,
deras hjärtan är som en ugn,
fulla av intriger.
Hela natten sover deras bagare
men flammar upp på morgonen
som en eldslåga.
7 Alla är de heta som en ugn,
de förtär sina domare
och deras kungar faller,
men ingen av dem åkallar mig.
8 Efraim beblandar sig med andra folk.
Efraim är en brödkaka som inte vänts.
9 Främlingarna har förtärt hans styrka
men det förstår han inte.
Han har blivit gråhårig,
men det inser han inte.
10 Israels stolthet vittnar mot honom,
men ändå vänder de inte tillbaka
till Herren, sin Gud,
eller söker honom i allt detta.
11 Efraim är som
en enfaldig, vettlös duva.
De ropar på Egypten,
de går till Assyrien.
12 När de går
kastar jag mitt nät över dem,
drar ner dem som fåglar ur skyn,
och fångar dem
när jag hör dem flockas.[b]
13 Ve dem, de som har flytt bort från mig!
Fördärv över dem,
för de har vänt sig mot mig!
Jag ville befria dem,
men de har talat lögner mot mig.
14 De ropar inte till mig av hjärtat,
utan klagar från sina bäddar.
De kommer samman[c] för säd och vin
men vänder sig bort från mig.
15 Jag har fostrat dem och gjort dem starka,
men ändå vänder de sig mot mig med onda anslag.
16 De vänder sig,
men inte uppåt.
De är som en obrukbar pilbåge.
Deras furstar ska falla för svärd
för sina fräcka tungors skull,
och hela Egypten ska håna dem.[d]
En bön om räddning från dem som kommer med falska anklagelser
120 En vallfartssång.[a]
I min nöd ropade jag till Herren,
och han svarade mig.
2 Herre, rädda mig från lögnarna
och från bedrägligt tal.
3 Vad kan han ge dig,
vad mer kan han ge dig, du lögnare?[b]
4 Må han straffa dig
med krigarens skarpa pilar
och glödande ginstkol!
5 Ve mig som bor i Meshek
och lever bland Kedars tält!
6 Alltför länge har jag bott bland dem
som hatar fred.
7 Jag är för fred,
men så fort jag säger något vill de strida.
Guds hjälp
121 En vallfartssång.
Jag ser upp mot bergen.
Varifrån ska min hjälp komma?
2 Min hjälp kommer från Herren,
han som har gjort himmel och jord.
3 Han låter inte din fot snava,
för han som bevarar dig slumrar inte.
4 Han som bevarar Israel
slumrar aldrig, sover aldrig.
5 Herren bevarar dig.
Hans skugga finns vid din högra sida.
6 Solen ska inte skada dig om dagen,
inte heller månen om natten.
7 Herren bevarar dig från allt ont,
han bevarar ditt liv.
8 Herren bevarar dig var du än rör dig,
nu och för evigt.
Bön om fred för Jerusalem
122 En vallfartssång. Av David.
Jag blev glad när man sa till mig:
”Kom, så går vi till Herrens hus.”
2 Nu står vi i dina portar, Jerusalem,
3 Jerusalem, du väluppförda stad,
där husen står tätt intill varandra.[c]
4 Dit går stammarna upp,
Herrens stammar
– det är en förordning åt Israel –
för att prisa Herren.
5 För där står domstolar,
troner för Davids kungahus.
6 Be om fred för Jerusalem!
Låt det gå väl för alla som älskar dig.
7 Låt friden härska innanför dina murar
och tryggheten i dina palats.
8 För mina bröders och vänners skull
ber jag om fred för dig.
9 För Herrens, vår Guds, hus skull
vill jag söka ditt bästa.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.