M’Cheyne Bible Reading Plan
Davids regering
(11:1—29:30)
David blir kung över hela Israel
(2 Sam 5:1-3; 5:6-10)
David intar Jerusalem
11 Hela Israel samlades hos David i Hebron och sa: ”Vi är ditt eget kött och blod, 2 och redan när Saul var kung var det du som anförde Israel i strid. Herren, din Gud, har sagt till dig: ’Du ska vara herde för mitt folk Israel, du ska vara furste över Israel!’ ”
3 Alla de äldste i Israel kom alltså till kung David i Hebron. David slöt ett förbund med dem inför Herren, och de smorde honom till kung över Israel, precis som Herren hade talat genom Samuel.
4 Sedan tågade David och hela Israel mot Jerusalem, alltså Jevus, där jevuséerna bodde. 5 Men jevuséerna sa till David: ”Här kommer du inte in!” David intog då Sions borg, Davids stad, 6 och sa: ”Den som anfaller jevuséerna blir överbefälhavare!” Joav, Serujas son, gick upp först och blev så överbefälhavare. 7 David bosatte sig i borgen, och därför kallades den Davids stad. 8 Han byggde staden runt borgen, från Millo och vidare runt omkring, medan Joav restaurerade återstoden av staden. 9 David blev allt mäktigare, för härskarornas Herre var med honom.
Davids hjältar
(2 Sam 23:8-39)
10 Dessa är de förnämsta bland Davids hjältar, som tillsammans med hela Israel gav hans kungadöme starkt stöd och gjorde honom till kung över hela landet, som Herren hade talat till Israel.
11 Detta är förteckningen över Davids hjältar: Jishbaal, son till en man av Hakmonis släkt, den förnämste bland de trettio[a], som vid ett tillfälle dödade 300 man med sitt spjut.
12 Närmast honom i rang var Elasar, son till Dodo av Achoachs släkt. Han var en av de tre hjältarna. 13 Han var med David vid Pas Dammim, när filistéerna hade samlats till strid. Där fanns en åker full med korn. Israeliterna flydde för filistéerna. 14 De ställde sig mitt på åkern, försvarade den, slog filistéerna, och genom honom utförde Herren en stor räddning.
15 En annan gång gick tre av de trettio förnämsta kämparna ner för klippan till David i Adullams grotta, medan filistéerna hade slagit läger i Refaimdalen, 16 David befann sig i borgen och en filisteisk utpost fanns i Betlehem.
17 David sa längtansfullt: ”Ack om någon kunde hämta lite vatten från källan vid porten till Betlehem!” 18 De tre bröt sig då igenom filistéernas läger och hämtade upp vatten ur brunnen vid Betlehems stadsport och förde det med sig tillbaka till David. Men David vägrade att dricka det och hällde ut det som ett dryckesoffer till Herren 19 och sa: ”Nej, Gud förbjude att jag skulle göra något sådant! Skulle jag dricka blodet av dessa män som riskerat sina liv för att hämta det?” Eftersom de riskerat sina liv för att hämta vattnet, ville han inte dricka det. Sådana var de tre hjältarnas bedrifter.
20 Avishaj, Joavs bror, var befälhavare för de trettio[b]. En gång dödade han 300 man med sitt spjut, och han blev lika berömd som de tre. 21 Hans anseende blev större än någon bland de tre och han blev deras befälhavare, men han räknades inte som en av dem.
22 Benaja var son till Jojada och en tapper soldat från Kavseel. Han gjorde många stordåd och dödade två av Moabs bästa män[c]. Han gick också ner och slog ihjäl ett lejon i en brunn en snöig dag. 23 En annan gång dödade han en storväxt egypter som var 2,5 meter lång och hade ett spjut tjockt som en vävbom. Benaja gick fram till honom beväpnad med en stav. Han ryckte spjutet från egypterns hand och dödade honom med det. 24 Sådana var Benajas, Jojadas sons, bedrifter, och han fick stort anseende bland de tre[d] hjältarna. 25 Han var mer berömd än de trettio, men han räknades inte med bland de tre. David gav honom befälet över sin livvakt.
26 De tappra hjältarna var:
Asael, Joavs bror,
Elchanan, Dodos son, från Betlehem,
27 Shammot från Harod, Heles från Pelet,
28 Ira, Ickeshs son från Tekoa, Avieser från Anatot,
29 Sibbekaj av Hushas släkt, Ilaj av Achoachs släkt,
30 Mahraj från Netofa, Heled, Baanas son, från Netofa,
31 Ittaj, Rivajs son, från Giva i Benjamin, Benaja från Piraton,
32 Huraj från Nachale Gaash, Aviel från Arava,
33 Asmavet från Bachurim, Eljachba från Shaalvon,
34 Hashem från Gison, Jonatan, Shages son, från Harar,
35 Achiam, Sakars[e] son, från Harar[f], Elifal, Urs son,
36 Hefer från Mekera, Achia från Gilo,
37 Hesro från Karmel, Naaraj, Esbajs son,
38 Joel, bror till Natan, Mivchar, Hagris son,
39 Selek från Ammon, Nachraj från Beerot, Joavs, Serujas sons, väpnare,
40 Ira av Jeters släkt, Garev av Jeters släkt,
41 hettiten Uria, Savad, Achlajs son,
42 Adina, Shisas son, av Rubens släkt, Shisas son, som var överhuvud för Rubens stam, tillsammans med trettio andra,
43 Hanan, Maakas son, Joshafat från Meten,
44 Ussia från Ashtarot, Shama och Jeiel, söner till Hotam från Aroer,
45 Jediael, Shimris son, och hans bror Jocha från Tis,
46 Eliel från Machanajim, Jerivaj och Joshavja, Elnaams söner, Jitma från Moab,
47 och Eliel, Oved och Jaasiel från Sova.
Fler ansluter sig till David
12 Dessa är de som förenade sig med David i Siklag, medan han fortfarande gömde sig för Saul, Kishs son. De var bland de kämpar som bistod honom i striden. 2 De var beväpnade med bågar och kunde använda stenslunga med både vänster och höger hand. De var benjaminiter, liksom Saul.
3 Ledaren var Achieser och därefter Joash, söner till Shemaa från Giva, Jesiel och Pelet, söner till Asmavet, Berekja, Jehu från Anatot, 4 Jishmaja från Givon, en av de trettio och deras ledare, Jeremia, Jachasiel, Jochanan, Josavad från Gedera, 5 Elusaj, Jerimot, Bealja, Shemarja, Shefatja från Haruf, 6 Elkana, Jishia, Asarel, Joeser och Jashovam, alla från Korachs släkt, 7 och Joela och Sevadja, söner till Jerocham från Gedor.
8 Några gaditer gick också över till David i bergfästet i öknen. De var alla tappra män, skickliga krigare, som kunde hantera sköld och spjut, med en uppsyn som lejon och snabba som gaseller i bergen.
9 Eser var den främste,
Obadja den andre, Eliav den tredje,
10 Mishmanna den fjärde, Jeremia den femte,
11 Attaj den sjätte, Eliel den sjunde,
12 Jochanan den åttonde, Elsavad den nionde,
13 Jeremia den tionde och Makbannaj den elfte.
14 Dessa män tillhörde Gads stam och var de främsta i hären. Den svagaste av dem kunde jämföras med hundra andra, och den starkaste med tusen. 15 De gick över Jordan i den första månaden, när den svämmade över sina bräddar, och de jagade bort alla dem som bodde i dalarna, både i öster och väster.
16 Andra av Benjamins män och några från Juda kom också till David i bergfästet. 17 Han gick ut och mötte dem och sa till dem: ”Om ni har kommit i fredliga avsikter för att hjälpa mig, är jag villig att förena mig med er. Men om ni har kommit för att förråda mig till mina fiender, fastän jag inte gjort något orätt, då ska våra förfäders Gud se det och döma er.”
18 Då kom Anden över Amasaj, den främste bland de trettio, och han svarade:
”Vi tillhör dig, David,
vi är med dig, Jishajs son!
Välgång och framgång för dig
och för alla som står upp för dig,
för din Gud är din hjälp!”
David tog alltså emot dem och lät dem bli ledare för sin trupp.
19 Några från Manasse gick över till David, när han skulle strida med filistéerna mot Saul. Men de gav dem aldrig någon hjälp, eftersom de filisteiska befälhavarna rådgjorde med varandra och skickade bort honom och sa: ”Det kan kosta oss huvudet, om han går över till sin herre Saul.” 20 När David gick till Siklag, gick dessa män från Manasse över till honom: Adnach, Josavad, Jediael, Mikael, Josavad, Elihu och Silletaj. Alla dessa hade befälet över enheter på tusen man i Manasse. 21 De hjälpte David när han stred mot rövarband. De var tappra och blev befälhavare i hären. 22 Dagligen slöt sig män till David, så att han till slut hade en stor armé, som Guds.
23 Detta är en förteckning över de antal väpnade män som slöt sig till David i Hebron för att kungariket skulle övergå till honom från Saul, så som Herren hade sagt.
24 Från Juda: 6 800 man, krigsrustade med sköld och spjut.
25 Från Simon: 7 100 krigsrustade man.
26 Från Levi: 4 600 man, 27 med Jojada, fursten inom Arons släkt, med 3 700, 28 och Sadok, en modig ung krigare med 22 officerare från sin familj.
29 Från Benjamin, Sauls stam, kom 3 000 man, varav de flesta varit lojala mot Sauls ätt.
30 Från Efraim: 20 800 tappra krigare, alla framstående i sina familjer.
31 Från ena hälften av Manasse: 18 000 man, utsedda för att göra David till kung.
32 Från Isaskar: män som förstod sin tid och visste vad Israel skulle göra, 200 ledare med sina släktingar under sig.
33 Från Sebulon: 50 000 vapenföra män, utrustade med alla slags vapen och fullständigt lojala mot David.
34 Från Naftali: 1 000 officerare och 37 000 man utrustade med sköld och spjut.
35 Från Dan: 28 600 stridsrustade soldater.
36 Från Asher: 40 000 vapenföra och stridsrustade soldater.
37 Från andra sidan Jordan, från Rubens och Gads stammar och den andra hälften av Manasses stam, 120 000 soldater, utrustade med alla slags vapen.
38 Alla dessa stridsmän kom till Hebron frivilligt, beredda att kämpa i leden för att göra David till hela Israels kung. Också de övriga i Israel var enhälligt inställda på att göra David till kung. 39 Männen åt och drack tillsammans med David i tre dagar, för deras familjer försåg dem med proviant, 40 och dessutom förde folk från grannskapet och ända bortifrån Isaskar, Sebulon och Naftali dit mat på åsnor, kameler, mulor och oxar. Mängder av mjöl, fikonkakor, russinkakor, vin, olja, boskap och får fördes dit, och Israel gladde sig.
Avslutande förmaningar
13 Fortsätt att älska varandra så som syskon bör göra. 2 Kom ihåg att visa gästfrihet, för genom detta har somliga fått änglar som gäster utan att veta om det. 3 Tänk på dem som sitter i fängelse, som om ni satt fängslade tillsammans med dem. Dela smärtan med dem som blir misshandlade, som om det var er egen kropp det gällde.
4 Se till att alla respekterar äktenskapet och att den äkta sängen hålls obefläckad. Gud kommer ju att döma dem som lever i sexuell omoral och är otrogna i sitt äktenskap. 5 Lev inte för pengar, utan nöj er med vad ni har. Gud har ju sagt:
”Jag ska aldrig överge dig eller svika dig.”[a]
6 Därför kan vi också tryggt säga:
”Herren är min hjälpare,
jag är inte rädd.
Vad kan en människa göra mot mig?”[b]
7 Tänk på era ledare, som förkunnat Guds budskap för er. Se på hur de varit ända till livets slut, och ha deras tro som föredöme. 8 Jesus Kristus är densamme igår, idag och i all evighet. 9 Låt er inte lockas av allehanda främmande läror. Det är bra att hjärtat blir stärkt av nåden, inte av en viss sorts mat. De som fokuserat på sådant har inte haft någon nytta av det.
10 Vi har ett offeraltare från vilket de som tjänstgör i förbundstältet inte har rätt att äta. 11 Översteprästen bär in blodet av de slaktade djuren i helgedomen som syndoffer, och djurens kroppar bränns utanför lägret.[c] 12 Därför led Jesus också utanför stadsporten för att helga folket med sitt eget blod.
13 Så låt oss gå ut till honom utanför lägret och dela hans smälek. 14 Här har vi ju inte någon stad som består, utan vi söker den som ska komma.
15 Låt oss därför genom honom ständigt ge vårt hyllningsoffer till Gud, en frukt från de läppar som prisar hans namn. 16 Glöm inte heller att göra gott mot andra och dela med er av det ni har, för sådana offer behagar Gud.
17 Lyssna till era ledare och rätta er efter dem. De vakar över ert andliga liv och ska en dag avlägga räkenskap. Låt dem känna att deras uppgift är en glädje, och inte en tung börda. Det vinner ni alla på.
Slutord
18 Be för oss, för vi vet att vi har ett gott samvete och vill handla rätt i allt vad vi gör. 19 Särskilt vill jag att ni ska be för att jag snart ska kunna komma till er.
20 Må fridens Gud, som genom det eviga förbundets blod har fört vår Herre Jesus, fårens store herde, upp från de döda, 21 låta er fullkomnas i allt gott, så att ni gör hans vilja. Må han verka i oss det som behagar honom, genom Jesus Kristus. Hans är äran i all evighet, amen.
22 Så ber jag er, syskon, att med tålamod ta vara på de förmaningar som jag har skrivit här i mitt korta brev.
23 Jag kan berätta för er att vår bror Timotheos har sluppit ut ur fängelset, och om han kommer hit snart, ska jag besöka er tillsammans med honom.
24 Hälsa alla era ledare och alla de heliga. De troende som är från Italien hälsar till er.
25 Nåd åt er alla.
Tre syner: gräshoppor, eld och lod
7 Detta är vad Herren, Herren, visade mig: Han höll på att samla ihop svärmar av gräshoppor när gräset åter började spira efter den andra slåttern. Detta var gräset efter kungens slåtter. 2 När de hade ätit upp all vegetation i landet sa jag: ”Min Herre, Herre, förlåt! Hur ska Jakob kunna bestå, som ju är så litet!” 3 Då ångrade sig Herren angående detta. ”Det ska inte ske,” sa Herren.
4 Detta är vad Herren, Herren, visade mig: Herren, Herren kallade på en dom med en eld. Den torkade upp det stora djupet och höll på att förtära marken. 5 Då sa jag: ”Herre, sluta, Herre! Hur ska Jakob kunna bestå, som ju är så litet!” 6 Då ångrade sig Herren angående detta. ”Det ska inte ske,” sa Herren.
7 Detta är vad han visade mig: Herren stod bredvid en lodrät mur med ett lod[a] i sin hand. 8 Och Herren frågade mig: ”Vad är det du ser, Amos?” Jag svarade: ”Ett lod.” Då sa Herren: ”Jag ska pröva mitt folk med ett lod. Nu ska jag inte skona det längre.
9 Isaks offerplatser ska förstöras,
Israels helgedomar läggas i ruiner,
och jag ska resa mig upp
mot Jerobeams ätt med svärd.”
Amos och prästen i Betel
10 Amasja, prästen i Betel, sände bud till kung Jerobeam av Israel: ”Amos håller på med en konspiration mot dig mitt ibland israeliterna. Landet kan inte stå ut med vad han säger. 11 Han säger nämligen:
’Jerobeam ska dö för svärd
och Israel föras bort i fångenskap från sitt land.’ ”
12 Amasja sa till Amos: ”Gå din väg, du siare, försvinn till Juda! Där kan du tjäna ditt levebröd med att profetera! 13 Men i Betel får du inte profetera mer, för det är kungens helgedom och rikets tempel.”
14 Amos svarade Amasja: ”Jag är inte en profet, en yrkesprofet, utan en herde som plockar mullbärsfikon.[b] 15 Men Herren förde mig bort från hjorden och sa till mig: Gå och profetera för mitt folk Israel. 16 Så hör nu vad Herren säger: Du säger:
’Profetera inte mot Israel!
Predika inte mot Isaks ätt!’
17 Herren säger därför:
’Din hustru ska bli prostituerad i staden,
dina söner och döttrar falla för svärd
och din mark mätas och delas upp.
Du själv ska dö på oren mark,
och Israel ska föras bort till exil från sitt land.’ ”
Jesus föds i Betlehem
2 Vid den här tiden hade kejsaren Augustus gett order om att hela världen skulle skattskrivas. 2 Det var den första skattskrivningen, och den gjordes när Quirinius var landshövding i Syrien.
3 Var och en fick då resa till sin hemstad för att registrera sig. 4 Eftersom Josef tillhörde Davids ätt, reste han från staden Nasaret i Galileen till Davids stad Betlehem i Judeen. 5 Han tog med sig Maria, som han var trolovad med, och som nu väntade barn.
6 Men medan de var där blev det dags för henne att föda, 7 och hon födde sitt första barn, en pojke. Hon lindade honom sedan med tygstycken[a] och lade honom i en krubba, för det fanns inte plats för dem inne i värdshuset.
Några herdar besöker Jesus
8 Samma natt var några herdar ute och vaktade sina får på fälten om natten. 9 Då stod plötsligt en Herrens ängel framför dem, och Herrens härlighet lyste omkring dem. De blev fruktansvärt rädda, 10 men ängeln sa till dem: ”Var inte rädda! Jag kommer till er med ett budskap om en stor glädje som gäller hela folket. 11 Inatt har en Frälsare fötts åt er i Betlehem, Davids stad. Han är Messias[b], Herren. 12 Det här är ett tecken för er: ni ska finna ett lindat barn som ligger i en krubba.” 13 Och plötsligt var ängeln omgiven av en stor himmelsk här som prisade Gud:
14 ”Ära till Gud i höjden,
och frid på jorden, till dem som hans välvilja vilar över.”
15 När änglarna hade farit tillbaka upp till himlen, sa herdarna till varandra: ”Kom! Vi måste gå till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit oss få veta!”
16 Så skyndade de iväg och fann Maria och Josef och det nyfödda barnet som låg i krubban. 17 Och när de hade sett barnet, berättade de för alla vad som hade sagts till dem om detta barn. 18 Alla förvånades över herdarnas berättelse, 19 men Maria lade allt detta på minnet och begrundade det i sitt hjärta.
20 Herdarna vände sedan tillbaka och hyllade och ärade Gud för allt de hade fått höra och se. Allt var precis så som det hade sagts dem.
21 Åtta dagar senare, när pojken skulle omskäras, fick han heta Jesus, det namn som ängeln gav honom innan hans mor blev gravid.
Maria och Josef tar med Jesus till templet
22 När det sedan var dags för föräldrarnas rening[c] enligt Moses lag, tog de med Jesus till Jerusalem för att bära fram honom inför Herren. 23 Det står nämligen i Herrens lag att varje förstfödd son som kommer ur moderlivet ska helgas åt Herren.[d] 24 Samtidigt bar de fram offret, som enligt Herrens lag skulle vara ett par turturduvor eller två unga duvor.
25 Vid den här tiden var en man som hette Symeon i Jerusalem, en rättfärdig och from man som väntade på Israels tröst och var fylld av den heliga Anden. 26 Den heliga Anden hade uppenbarat för honom att han inte skulle dö förrän han hade sett Herrens Messias.
27 Ledd av Anden kom han till templet, och när föräldrarna kom med barnet Jesus för att göra som sed var enligt lagen, 28 tog han barnet i sin famn och prisade Gud och sa:
29 ”Herre, nu kan jag, din tjänare, dö i frid,
så som du har lovat!
30 För nu har jag med egna ögon sett din frälsning,
31 som du har berett inför alla folk,
32 ett ljus som ska uppenbaras för hedningarna
och ge ära åt ditt folk Israel.”
33 Hans far och mor var mycket förvånade över vad som sades om honom. 34 Symeon välsignade dem och sa till hans mor Maria: ”Det här barnet ska bli till fall och upprättelse för många i Israel och till ett tecken man strider om. 35 Också genom din egen själ ska ett svärd gå. Så ska avslöjas vad många tänker i sina hjärtan.”
36 Där fanns också en profetissa, som hette Hanna, dotter till Fanuel från Ashers stam. Hon var nu gammal. Hon hade varit gift i sju år när hon var ung 37 och sedan levt som änka tills hon nu var åttiofyra år. Hon lämnade aldrig templet utan var där dag och natt och tjänade Gud genom fasta och bön.
38 Just då kom Hanna dit och började tacka och prisa Gud. Hon berättade om Jesus för alla som väntade på att Jerusalem skulle återlösas.
39 När föräldrarna sedan hade gjort allt det som Herrens lag föreskriver, återvände de till sin hemstad Nasaret i Galileen. 40 Där växte pojken upp och blev stark och fylld av visdom. Och Guds nåd var med honom.
Jesus talar med lärarna i templet
41 Jesus föräldrar brukade varje år gå till Jerusalem vid påskhögtiden[e]. 42 Och när Jesus var tolv år gick de dit som vanligt. 43 Men då festen var över och de skulle vända tillbaka hem igen stannade pojken Jesus kvar i Jerusalem utan att föräldrarna visste om det.
44 Föräldrarna gick en hel dag utan att sakna honom, för de trodde att han var med i ressällskapet. Men sedan började de fråga efter honom bland släktingar och vänner. 45 Och när de inte kunde hitta honom någonstans, vände de tillbaka till Jerusalem för att leta efter honom där.
46 Efter tre dagars letande hittade de honom till sist i templet, där han satt mitt bland lärarna och lyssnade på dem och ställde frågor. 47 Alla som hörde honom förvånades över hans intelligens och hans svar.
48 Hans föräldrar visste inte vad de skulle tro, så förvånade var de, och Maria sa: ”Barn, hur kunde du göra så mot oss? Din far och jag har varit så oroliga och letat överallt efter dig!”
49 ”Varför har ni letat efter mig?” frågade han. ”Visste ni inte att jag måste ägna mig åt det som tillhör min Fader?” 50 Men de förstod inte vad han menade.
51 Sedan följde han med dem hem till Nasaret och lydde dem i allt. Men hans mor bevarade allt detta i sitt hjärta. 52 Jesus blev äldre och visare för varje dag och var älskad av både Gud och människor.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.