M’Cheyne Bible Reading Plan

Rubens ättlingar

5 Israels förstfödde var Ruben. (Han var den förstfödde, men eftersom han vanhelgade sin fars bädd, gavs hans förstfödslorätt i stället till Josefs, Israels sons, söner. I släktregistret nämns han därför inte som den förstfödde.

² Trots att Judas^[a] stam var den starkaste bland bröderna och en furste kom från den, var det Josef som fick förstfödslorätten.)

³ Rubens, Israels förstföddes, söner var Henok, Pallu, Hesron och Karmi.

Gads ättlingar

¹⁷ Alla dessa skrevs upp i släktregister under Juda kung Jotams och Israels kung Jerobeams tid.

¹⁸ Rubens stam och gaditerna och den ena halvan av Manasses stam var vapenföra män, som kunde hantera sköld och svärd och båge, 44 760 män tränade för strid. ¹⁹ De förde krig mot hagaréerna, Jetur, Nafish och Nodav. ²⁰ De fick hjälp mot dem, och hagaréerna och alla deras allierade överlämnades åt dem, eftersom de bad till Gud och han besvarade deras bön, därför att de litade på honom. ²¹ De tog deras boskap, 50 000 kameler, 250 000 får och 2 000 åsnor och 100 000 människor. ²² Många hade stupat i slaget, för Gud hade stridit mot dem. Sedan bodde de i detta område ända fram till tiden för exilen.

Manasses ättlingar

²³ Halva Manasses stam bosatte sig från Bashan till Baal Hermon, Senir och berget Hermon, och de var talrika.

²⁴ Dessa var deras familjeöverhuvuden: Efer, Jishi, Eliel, Asriel, Jeremia, Hodavja och Jachdiel. Alla dessa var modiga krigare och ansedda familjeöverhuvuden, ²⁵ men de var inte trogna mot sina förfäders Gud. I stället var de otrogna med de gudar som landets olika folk tillbad, de som Gud förintade åt dem. ²⁶ Därför ingav Gud kung Pul från Assyrien, också känd som Tiglat Pileser, att föra bort Rubens och Gads stammar och den ena hälften av Manasses stam. De fördes till Halach, Havor, Hara och Gosans flod, där de fortfarande finns kvar.

Levis ättlingar

Tempelmusiker

³¹ Dessa är de män som David hade gett ansvaret för musiken i Herrens hus, efter det att arken fått sin viloplats där. ³² Fram till dess att Salomo hade byggt Herrens hus i Jerusalem, fortsatte de sin uppgift med musiken framför uppenbarelsetältet, boningen, i enlighet med givna föreskrifter.

³³ Dessa var de som med sina söner gjorde tjänst:

⁴⁸ Andra leviter utsågs till att sköta olika uppgifter i boningen, Guds hus. ⁴⁹ Men Aron och hans ättlingar tjänstgjorde vid offren på brännofferaltaret och rökelsealtaret och hade hand om alla uppgifterna i det allra heligaste och bringade försoning för Israel, i enlighet med det som Guds tjänare Mose hade befallt.

Leviternas boplatser

(Jos 21:4-39)

⁵⁴ Detta var leviternas boplatser, deras tältläger inom deras områden, som tilldelades Arons ättlingar av Kehats släkt, som lotten först föll på:

⁵⁵ Dem gav man Hebron i Juda, med tillhörande betesmarker. ⁵⁶ Åkerjorden och de omgivande byarna gavs dock åt Kalev, Jefunnes son. ⁵⁷ Arons ättlingar fick fristäderna Hebron, Livna, Jattir, Eshtemoa, alla med tillhörande betesmarker, ⁵⁸ Hilen och Devir, med deras betesmarker, ⁵⁹ och Ashan och Bet Shemesh, med deras betesmarker.

⁶⁰ Av Benjamins stam fick de Geva, Alemet och Anatot, alla med tillhörande betesmarker. Allt som allt hade de tretton städer med tillhörande betesmarker.

⁶¹ Genom lottkastning bestämdes sedan landområden åt Kehats övriga ättlingar, och de fick tio städer från den ena halvan av Manasses stam.

⁶² Gershoms ättlingar tilldelades genom lottning, släkt för släkt, tretton städer från Isaskars, Ashers, Naftalis stammar och Manasses stam i Bashan.

⁶³ Meraris ättlingar fick genom lottkastning, släkt för släkt, tolv städer från Rubens, Gads och Sebulons stammar.

⁶⁴ Israeliterna gav alltså leviterna dessa städer med tillhörande betesmarker. ⁶⁵ Genom lottkastning gav man dem av Judas, Simons och Benjamins stammar de tidigare nämnda städerna.

⁶⁶ Några bland Kehats släkter fick städer av Efraims stam som sitt område.

⁶⁷ Man gav dem fristaden Shekem med betesmarker i Efraims bergsbygd, Geser med betesmarker, ⁶⁸ Jokmeam, Bet Horon, båda med betesmarker, ⁶⁹ likaså Ajalon och Gat-Rimmon med betesmarker.

⁷⁰ Resten av Kehats släkter fick Aner och Bileam med tillhörande betesmarker av ena halvan av Manasses stam.

⁷¹ Gershoms ättlingar fick, släkt för släkt, av ena halvan av Manasses stam Golan i Bashan och Ashtarot, med tillhörande betesmarker.

Jesus Kristus offrade sig en gång för alla

10 Lagen ger bara en skugga om allt det goda som skulle komma, inte om tingens verkliga väsen. Därför kan den aldrig genom de offer som år efter år ständigt bärs fram göra dem som träder fram fullkomliga. ² I så fall skulle man ju ha slutat att offra, eftersom de som offrar en gång för alla skulle ha blivit renade och inte längre haft några synder på sitt samvete. ³ Men nu fortsätter i stället dessa offer att år efter år påminna om synderna. ⁴ Blod från tjurar och getter kan ju aldrig ta bort synder.

⁵ Därför säger Kristus, när han kommer till världen:

⁸ För det första säger han: ”Offer och gåvor och brännoffer och syndoffer önskade du inte, och de gladde dig inte”, fastän lagen förutsätter att de bärs fram. ⁹ Sedan säger han: ”Se, jag har kommit för att göra din vilja.” Så upphäver han det första och fastställer det andra. ¹⁰ Genom Guds vilja har vi helgats i och med att Kristus kropp offrades en gång för alla.

¹¹ Varje präst tjänstgör dag efter dag och bär fram samma offer som aldrig kan ta bort några synder. ¹² Men Jesus bar fram ett enda offer för synden för alla tider och har sedan satt sig ner på Guds högra sida, ¹³ och där väntar han nu på att hans fiender ska läggas som en pall under hans fötter.^{[b] 14} Genom ett enda offer har han ju för all framtid fullkomnat dem som blir heliga.

¹⁵ Den heliga Anden vittnar också om detta för oss. Han säger först:

¹⁷ Sedan tillägger han:

¹⁸ Så när synderna nu har blivit förlåtna, behövs det ju inga fler offer.

Varning för att överge tron på Jesus

¹⁹ Tack vare Jesus blod kan vi nu, syskon, frimodigt gå in i helgedomen^{[d] 20} på den nya, levande väg som öppnats för oss genom förhänget, hans kropp.^[e]

²¹ Så när vi nu har en stor överstepräst över Guds folk, ²² låt oss då gå fram med uppriktigt hjärta, i trons fulla övertygelse, med hjärtat renat från ett ont samvete och kroppen tvättad i rent vatten^[f]. ²³ Låt oss stadigt hålla fast vid hoppet vi bekänner oss till, för han som gett oss löftena är trofast. ²⁴ Låt oss också ge akt på varandra och uppmuntra varandra till kärlek och goda gärningar. ²⁵ Låt oss inte överge våra samlingar, så som vissa brukar göra. Låt oss i stället uppmuntra varandra, särskilt som ni ser att dagen närmar sig.

²⁶ Om vi med vett och vilja fortsätter att synda efter att vi har lärt känna sanningen, då finns det inte längre något offer för synderna. ²⁷ Nej, då väntar en fruktansvärd dom och en förtärande eld som ska utplåna Guds fiender. ²⁸ Redan den som vägrade att lyda Moses lag blev skoningslöst dödad, om två eller tre vittnen kunde bevisa hans skuld. ²⁹ Hur mycket värre ska då inte straffet bli för den som trampar på Guds Son, vanhelgar förbundsblodet som han helgades i, och smädar nådens Ande? ³⁰ Vi känner ju honom som har sagt: ”Hämnden är min, och jag ska straffa dem”, och: ”Herren ska skaffa rätt åt sitt folk.”^{[g] 31} Det är fruktansvärt att falla i den levande Gudens händer.

³² Tänk tillbaka på hur det var under den första tiden, när ni just hade blivit upplysta. Då höll ni ut under stora och svåra lidanden. ³³ Ni blev hånade, misshandlade och förlöjligade inför människor, och ni ställde också solidariskt upp för andra som blev utsatta för samma sak. ³⁴ Ni led med dem som kastades i fängelse, och när man tog era ägodelar var ni ändå glada, eftersom ni visste att ni ägde något bättre, något som består.

³⁵ Fortsätt att vara lika frimodiga. Det ger en stor belöning. ³⁶ Det krävs uthållighet av er för att ni ska kunna göra Guds vilja och få vad han har lovat.

³⁹ Men vi tillhör inte dem som drar sig undan och går förlorade. Nej, vi tillhör dem som tror och räddar sitt liv.

Israel har inte återvänt till Herren

Israels förhärdelse

Hela skapelsen prisar och ärar Herren

Jubel över seger

En avslutande lovsång