M’Cheyne Bible Reading Plan
Isaskars ättlingar
7 Isaskars söner var Tola, Pua, Jashuv och Shimron, alltså fyra.
2 Tolas söner var Ussi, Refaja, Jeriel, Jachmaj, Jivsam och Samuel, familjeöverhuvuden för dem som härstammade från Tola, tappra krigare, uppskrivna i släktregister. På kung Davids tid var deras antal 22 600.
3 Ussis söner var Jisrachja, Mikael, Obadja, Joel och Jishia, som var överhuvuden. 4 Enligt deras släktregister tillhörde deras familjer en skara av 36 000 krigsberedda män, för de hade många hustrur och många barn.
5 Deras släktingar i Isaskars alla släkter var tappra krigare. Deras totala antal uppgick till 87 000, upptecknade i deras släktregister.
Benjamins ättlingar
6 Benjamins söner var Bela, Beker och Jediael, alltså tre.
7 Belas söner var Esbon, Ussi, Ussiel, Jerimot och Iri, alltså fem, familjeöverhuvuden och tappra krigare. De var sammanlagt 22 034, upptecknade i släktregistret.
8 Bekers söner var Semira, Joash, Elieser, Eljoenaj, Omri, Jeremot, Avia, Anatot och Alemet. Alla dessa var Bekers söner. 9 I deras släktregister var det 20 200 upptecknade familjeöverhuvuden, stridsdugliga män.
10 Jediaels son var Bilhan. Bilhans söner var Jeush, Benjamin, Ehud, Kenaana, Setan, Tarshish och Achishachar. 11 Alla dessa var ättlingar till Jediael och överhuvuden för sina familjer, tappra krigare, 17 200 vapenföra män.
12 Shufam och Hufam var söner till Ir, och Hushim till Acher.
Naftalis ättlingar
13 Naftalis söner, ättlingar till Bilha, var Jachasiel, Guni, Jeser och Shallum.
Manasses ättlingar
14 Manasses söner var Asriel, genom hans arameiska bihustru, som också födde Makir, Gileads far. 15 Makir tog en hustru åt Hufam och Shufam. Han hade en syster som hette Maaka. En annan ättling var Selofchad, som bara hade döttrar.
16 Makirs hustru Maaka födde en son och gav honom namnet Peresh. Hans brors namn var Sheresh, och dennes söner var Ulam och Rekem.
17 Ulams son var Bedan. Dessa var alltså söner till Gilead, son till Makir, som var son till Manasse. 18 Hammoleket, hans syster, födde Ishhod, Avieser och Machla.
19 Shemidas söner var Achjan, Shekem, Likchi och Aniam.
Efraims ättlingar
20 Efraims ättlingar var Shutelach, vars son var Bered, vars son var Tachat, vars son var Elada, vars son var Tachat, 21 vars son var Savad, och vars son var Shutelach, samt Eser och Elad.
De dödades av några män i Gat, som var födda i landet, när de försökte ta deras boskapshjordar. 22 Deras far Efraim sörjde dem en lång tid, och hans bröder kom för att trösta honom. 23 Han låg igen med sin hustru, som blev gravid och födde honom en son. Han gav honom namnet Beria[a], för det hade skett under en olyckstid för hans familj. 24 Efraims dotter var Sheera, som byggde Nedre och Övre Bet Horon och Ussen Sheera.
25 Hans son var Refach, vars son var Reshef, vars son var Telach, vars son var Tachan, 26 vars son var Ladan, vars son var Ammihud, vars son var Elishama, 27 vars son Nun och vars son var Josua.
28 Deras områden och boplatser var Betel med kringliggande byar, Naaran österut, Geser och dess byar västerut och Shekem och dess byar ända bort till Aja och dess byar. 29 Längs gränsen till Manasse låg Bet-Shean med dess byar, Tanak med dess byar, Megiddo med dess byar och Dor med dess byar. Där bodde ättlingarna till Israels son Josef.
Ashers ättlingar
30 Ashers söner var Jimna, Jishva, Jishvi och Beria. Serach var deras syster.
31 Berias söner var Hever och Malkiel, Birsajits far.
32 Hever var far till Jaflet, Shomer[b] och Hotam. Shua var deras syster.
33 Jaflets söner var Pasak, Bimhal och Ashvat. Dessa var Jaflets söner.
34 Shomers söner var Ahi[c], Rohga, Hubba och Aram.
35 Hans bror Hotams[d] söner var Sofach, Jimna, Shelesh och Amal.
36 Sofachs söner var Suach, Harnefer, Shual, Beri, Jimra, 37 Beser, Hod, Shamma, Shilsha, Jitran och Beera.
38 Jeters söner var Jefunne, Pispa och Ara.
39 Ullas söner var Arach, Hanniel och Risja.
40 Alla dessa var ättlingar till Asher, familjeöverhuvuden, utvalda, skickliga krigare och utmärkta ledare. I släktregistret fanns 26 000 krigsdugliga män noterade.
Benjamins ättlingar
(1 Krön 9:34-44)
8 Benjamin var far till Bela, sin förstfödde, Ashbel, den andre, Achrach, den tredje, 2 Nocha, den fjärde och Rafa, den femte.
3 Belas söner var Addar och Gera, Ehuds far, 4 Avishua, Naaman, Achoa[e], 5 Gera, Shefufan och Huram.
6 Dessa var Ehuds söner. De var familjeöverhuvuden för dem som bodde i Geva och deporterades till Manachat. 7 De var Naaman, Achia och Gera. Det var han som deporterade dem och var far till Ussa och Achichud.
8 Shacharajim fick söner i Moab efter att han skilt sig från sina hustrur Hushim och Baara. 9 Med sin hustru Hodesh fick han Jovav, Sivja, Mesha, Malkam, 10 Jeus, Sakeja och Mirma. De var hans söner och överhuvuden för sina familjer. 11 Hushim födde Avituv och Elpaal åt honom.
12 Elpaals söner var Ever, Misham och Shemed som byggde Ono och Lod med omgivande byar, och 13 Beria och Shema, familjeöverhuvuden för dem som bodde i Ajalon. De hade jagat bort Gats invånare.
14 Achjo[f], Shashak, Jeremot[g], 15 Sevadja, Arad, Eder, 16 Mikael, Jishpa och Jocha var Berias söner.
17 Sevadja, Meshullam, Hiski, Hever, 18 Jishmeraj, Jislia och Jovav var Elpaals söner.
19 Jakim, Sikri, Savdi, 20 Elienaj[h], Silletaj, Eliel, 21 Adaja, Beraja och Shimrat var Shimis[i] söner.
22 Jishpan, Ever, Eliel, 23 Avdon, Sikri, Hanan, 24 Hananja, Elam, Antotia, 25 Jifdeja och Penuel var Shashaks söner.
26 Shamsheraj, Shecharja, Atalja, 27 Jaareshja, Elia och Sikri var Jerochams söner.
28 Alla dessa var familjeöverhuvuden och ledare, upptecknade i släktregister, och de bodde i Jerusalem.
29 I Givon bodde Jeiel[j], Givons far. Hans hustru hette Maaka. 30 Hans förstfödde son var Avdon. Han följdes av Sur, Kish, Baal, Ner[k], Nadav, 31 Gedor, Achjo, Seker[l] och Miklot, 32 som var far till Shima[m]. Alla dessa bodde tillsammans med sina släktingar i Jerusalem.
33 Ner var far till Kish, Kish till Saul, och Saul till Jonatan, Malki-Shua, Avinadav och Eshbaal.
34 Jonatans son var Meriv-Baal, som var far till Mika.
35 Mikas söner var Piton, Melek, Tarea[n] och Achas.
36 Achas var far till Joadda[o], som var far till Alemet, Asmavet och Simri. Simri var far till Mosa. 37 Mosa var far till Bina, vars son var Rafa[p], vars son var Elasa, vars son var Asel.
38 Asel hade sex söner: Asrikam, den förstfödde[q], Ismael, Shearja, Asarja, Obadja och Hanan. Alla dessa var Asels söner.
39 Asels bror Esheks söner var Ulam, den förstfödde, Jeush, den andre och Elifelet, den tredje. 40 Ulams söner var tappra krigare och skickliga bågskyttar. De hade många söner och sonsöner, sammanlagt 150.
Alla dessa var ättlingar till Benjamin.
Exempel på människor med tro
11 Tron är en övertygelse om det vi hoppas, en visshet om det som ännu inte kan ses. 2 Genom sin tro fick förfäderna sitt vittnesbörd.
3 Genom tro förstår vi att världen skapades genom ord från Gud, och att det vi ser inte har blivit till av något synligt.
4 Genom tro kunde Abel bära fram ett större offer än Kain och fick genom tro vittnesbördet att han var rättfärdig. Gud vittnade ju själv om hans offer. Genom tro talar han fortfarande, trots att han är död.[a]
5 Genom tro rycktes Henok upp utan att behöva dö. Man kunde inte hitta honom längre, för Gud tog bort honom.[b] Innan dess hade Henok nämligen fått vittnesbördet att han behagade Gud. 6 Utan tro är det omöjligt att behaga Gud. Den som vill komma till honom måste ju tro att han finns och att han belönar dem som söker honom.
7 I tro byggde Noa, efter att ha fått en varning för det som ännu inte syntes, i helig fruktan en ark för att rädda sin familj. Genom hans tro dömdes världen, och han fick själv del av den rättfärdighet som kommer av tro.[c]
8 I tro lydde Abraham när han blev kallad att dra ut till det land han skulle få ärva. Han gav sig iväg utan att veta vart han skulle komma.[d] 9 I tro bosatte han sig sedan som en främling i det utlovade landet. Han bodde i tält, och likadant gjorde Isak och Jakob, som båda hade fått del i samma löfte. 10 Han såg nämligen fram emot den stad som är byggd på en fast grund och som har Gud själv till arkitekt och byggmästare.
11 Genom tro fick Abraham kraft att bli far, trots att han, liksom hans hustru Sara, nu var alldeles för gammal. Han litade på honom som hade gett löftet.[e] 12 Därför fick denne ende man, som dessutom var så gott som död, så många efterkommande att de var lika omöjliga att räkna som stjärnorna på himlen eller sanden på havsstranden.[f]
13 Alla dessa dog i tro, utan att ha fått det som var utlovat. De hade bara sett det i fjärran, hälsat det och bekänt sig vara gäster och främlingar på jorden. 14 De som talar så, visar att de söker ett hemland. 15 Om de hade tänkt på det land de kom ifrån, hade de ju kunnat återvända dit, 16 men de längtade till ett bättre land, det land som finns i himlen. Därför skäms inte Gud för att kallas deras Gud, för han har byggt en stad åt dem.
17 I tro bar Abraham fram sin son Isak som offer, när han sattes på prov. Han var beredd att offra sin ende[g] son, han som fått löftena. 18 Gud hade ju sagt till honom: ”Det är bara Isaks efterkommande som ska räknas som dina ättlingar.”[h] 19 Men Abraham tänkte att Gud till och med kunde uppväcka döda. Och bildligt talat fick han ju tillbaka Isak från de döda.
20 I tro välsignade Isak också Jakob och Esau för framtiden.
21 I tro välsignade den döende Jakob Josefs söner. Lutad mot sin stav tillbad han Gud.
22 I tro påminde Josef, när hans slut närmade sig, om israeliternas uttåg ur Egypten och gav order om sina kvarlevor.
23 I tro lyckades Moses föräldrar gömma sitt nyfödda barn under tre månader. De såg att det var ett vackert barn och var inte rädda, trots kungens påbud.
24 I tro vägrade sedan Mose som vuxen att bli kallad son till faraos dotter. 25 Han valde att lida tillsammans med Guds folk, i stället för att under en kort tid njuta av synden. 26 Han betraktade smäleken för Kristus skull som en större rikedom än Egyptens skatter. Han såg fram emot den belöning som väntade honom. 27 I tro lämnade Mose sedan Egypten. Han var inte rädd för kungens vrede, utan höll ut, eftersom han liksom såg den Osynlige.[i] 28 I tro firade han påsk och strök blod på dörrposterna, så att den som skulle döda de förstfödda inte skulle röra vid dem.[j]
29 I tro gick folket rakt igenom Röda havet som på torra land. Men när egypterna försökte göra det, drunknade de allihop.[k]
30 Genom tron föll Jerikos murar, sedan man hade gått runt dem i sju dagar.[l]
31 Genom tron slapp den prostituerade Rachav att dödas tillsammans med de andra som vägrade att tro, eftersom hon fredligt hade tagit emot spionerna.[m]
32 Behöver jag göra listan längre? Det skulle ta alltför lång tid att berätta om Gideon, Barak, Simson och Jefta, om David, och om Samuel och profeterna. 33 Genom sin tro kunde dessa människor besegra andra riken, främja rättfärdighet, och få det som utlovats. De kunde stänga till lejonens gap, 34 släcka rasande eld, och undgå att dödas av svärd. Trots sin svaghet blev de starka, och de fick kraft att strida och driva hela arméer på flykten. 35 Kvinnor fick tillbaka sina döda uppståndna. Andra torterades till döds och ville inte bli frisläppta, för de såg fram emot en bättre uppståndelse. 36 En del blev hånade och piskade, andra kedjades fast och fick sitta i fängelse. 37 De stenades till döds, sågades mitt itu eller dödades med svärd. De gick omkring klädda i fårskinn och gethudar. De led brist, blev förföljda och misshandlade. 38 Världen förtjänade inte att ha dem ibland sig. De höll till i ödemarken och bland bergen, i grottor och jordhålor.
39 Men ingen av dessa fick se löftet uppfyllt, trots att de alla genom sin tro hade fått Guds vittnesbörd. 40 Gud hade nämligen en bättre plan för oss, så att de inte ska uppnå fullkomlighet förrän tillsammans med oss.
Amos sörjer över Israel
5 Hör denna klagosång som jag sjunger om er, ni israeliter:
2 Jungfrun Israel har fallit
och kan inte resa sig igen.
Hon ligger övergiven på sin mark,
ingen vill hjälpa henne upp.
3 Så säger Herren, Herren:
Den stad som tågar ut med tusen man
ska bara ha hundra kvar,
och den som tågar ut med hundra
ska bara ha tio kvar för israeliterna[a].
4 Så säger Herren till israeliterna:
Sök mig, så ni får leva.
5 Men sök mig inte i Betel,
gå inte till Gilgal,
färdas inte till Beer Sheva!
För Gilgal måste föras bort i fångenskap,
och Betel ska bli till intet.
6 Sök Herren, så ni får leva,
annars ska han gå fram som en eld
över Josefs ätt,
och den ska ingen kunna släcka,
utan den ska förtära Betel.
7 Ni förvandlar rätten till malört
och kastar rättfärdigheten till marken.
8 Han som gjorde Sjustjärnorna och Orion[b],
han som förvandlar mörkret till morgon
och får dagen att mörkna till natt,
han som kallar på havets vatten
och häller ut det över jordytan,
Herren är hans namn.
9 Det är han som låter förödelse blixtra
över fästningen,
förödelse över den befästa staden.
10 De hatar rättvisa domare i porten
och ser med förakt på den som talar sanning.
11 Därför, ni som trampar på den fattige
och tar ifrån honom hans säd i skatt:
Ni bygger hus av huggen sten
men får aldrig bo i dem,
ni planterar underbara vingårdar
men får aldrig dricka vinet från dem.
12 Jag vet att era överträdelser är många
och era synder stora.
Ni förtrycker den rättfärdige,
tar mutor och låter inte de fattiga få sin rätt.
13 Därför tiger den förståndige i denna tid,
för det är en ond tid.
14 Sök det goda, inte det onda,
så får ni leva!
Då ska Herren, härskarornas Gud,
vara med er,
som ni har sagt att han är.
15 Hata det onda och älska det goda!
Låt rätten råda när man dömer i porten!
Då kanske Herren, härskarornas Gud,
ska vara nådig mot det som återstår av Josefs ätt.
16 Därför säger Herren, härskarornas Gud, Herren:
Dödsklagan ska höras på alla gator
och verop på alla torg.
Bönderna kallas till att sörja
och de som kan sjunga sorgesång till att klaga.
17 I alla vingårdar ska det bli klagan,
när jag går fram bland er, säger Herren.
Herrens dag
18 Ve er, som längtar efter Herrens dag!
Varför längtar ni efter den?
Herrens dag är mörker
och inte ljus,
19 som när en man flyr för ett lejon
och möter en björn,
kommer hem till sitt hus,
stöder sin hand mot väggen
och blir biten av en orm.
20 Ja, Herrens dag blir mörker, inte ljus,
tjockt mörker utan en strimma av ljus.
21 Jag hatar, jag avskyr era fester,
jag står inte ut med era högtider.
22 Även om ni bär fram
era brännoffer och matoffer till mig
vill jag inte ta emot dem.
Jag vill inte se era gemenskapsoffer av gödkalvar.
23 Bort med larmet från dina sånger!
Jag vill inte höra ditt harpospel.
24 Låt rätten flöda fram som vatten
och rättfärdigheten som en alltid rinnande ström.
25 Frambar ni slaktoffer eller matoffer åt mig
under de fyrtio åren i öknen, ni Israels folk?
26 Ni bar väl omkring Sackut, er kung,
och Kevan, er stjärngud,
era avgudabilder som ni gjort åt er själva.[c]
27 Därför ska jag föra er bort i fångenskap
bortom Damaskus,
säger Herren, vars namn är härskarornas Gud.”
Inledning
1 Många har redan åtagit sig att sammanställa en skildring av allt det som har hänt ibland oss, 2 i enlighet med vad vi har fått veta av de ögonvittnen som var med från början och som blev ordets tjänare. 3 Men nu har också jag noga gått igenom alla fakta ända från början och bestämt mig för att i rätt ordning skriva ner det för dig, högt ärade Theofilos, 4 för att du ska förstå att du kan lita på alla de upplysningar du har fått.
En ängel meddelar att Johannes döparen ska födas
5 När Herodes var kung i Judeen, fanns det en präst som hette Sakarias. Han tillhörde Avias avdelning bland prästerna. Också hans hustru Elisabet var en ättling till Aron. 6 De var båda rättfärdiga inför Gud och levde klanderfritt efter alla Herrens bud och föreskrifter. 7 De hade inga barn, för Elisabet kunde inte få några, och båda hade nu hunnit bli ganska gamla.
8 Men en dag, när Sakarias avdelning var i tjänst och han tjänstgjorde som präst inför Gud, 9 och man som vanligt kastat lott om vem som skulle få gå in i Herrens tempel och tända rökelse, blev Sakarias utvald. 10 Under tiden som rökelseoffret pågick stod allt folket utanför och bad.
11 Då fick han se en ängel från Herren stå till höger om rökelsealtaret. 12 Sakarias blev förskräckt vid den synen och greps av fruktan. 13 Men ängeln sa till honom: ”Var inte rädd, Sakarias! Din bön har blivit hörd. Du och din hustru Elisabet ska få en son, och du ska låta honom heta Johannes[a]. 14 Han ska bli till glädje och lycka för dig, och många ska glädja sig över hans födelse. 15 Han ska bli stor inför Herren. Han ska aldrig smaka vin eller starka drycker, och han ska bli fylld av den heliga Anden redan i moderlivet. 16 Han ska få många bland Israels folk att vända tillbaka till Herren, deras Gud. 17 Han ska gå framför honom i Elias[b] ande och kraft. Han ska vända fädernas hjärtan till deras barn och de upproriska till ett rättfärdigt sinnelag, för att förbereda åt Herren ett folk som är berett.”
18 Sakarias sa till ängeln: ”Hur kan jag vara säker på detta? Jag är ju en gammal man och min hustru är till åren.”
19 Då sa ängeln: ”Jag är Gabriel, och jag står inför Gud. Jag är utsänd för att tala till dig och meddela denna glada nyhet. 20 Men du ska bli stum och inte kunna tala förrän detta inträffar, eftersom du inte trodde på mina ord. De ska gå i uppfyllelse när tiden är inne.”
21 Utanför stod folket och väntade på att Sakarias skulle komma ut, och man började undra varför han dröjde så länge. 22 Då han till slut kom ut, kunde han inte tala till dem, och de förstod av hans gester att han måste ha sett en syn. Han förblev stum.
23 När Sakarias hade avslutat sin tjänstgöring, vände han tillbaka hem. 24 Och strax efteråt blev hans hustru Elisabet med barn och höll sig undan från folk i fem månader. Hon sa:
25 ”Tänk vad Herren har gjort med mig. Han har sett till mig, så att jag slipper min skam bland människor.”
En ängel meddelar att Jesus ska födas
26 I sjätte månaden sände Gud ängeln Gabriel till staden Nasaret i Galileen, 27 till en jungfru[c] som hette Maria och som var trolovad[d] med en man som hette Josef, av Davids släkt.
28 Ängeln kom in och sa till henne: ”Gläd dig, du högt benådade! Herren är med dig!”
29 Maria blev förskräckt och undrade vad ängeln kunde mena. 30 Men ängeln sa: ”Var inte rädd, Maria! Du har funnit nåd hos Gud. 31 Du ska bli med barn och föda en Son, och du ska låta honom heta Jesus. 32 Han ska bli stor och kallas den Högstes Son. Och Herren Gud ska ge honom hans förfader Davids tron. 33 Han ska regera över Jakobs släkt[e] för evigt, och hans kungamakt ska aldrig ta slut.”
34 Då frågade Maria ängeln: ”Men hur ska detta kunna ske? Jag har ju inte varit tillsammans med någon man.”
35 Ängeln svarade: ”Den heliga Anden ska komma över dig och den Högstes kraft vila över dig. Därför ska det barn du föder vara heligt och kallas Guds Son. 36 Din släkting Elisabet väntar också barn, trots sin höga ålder. Hon, som man sa var steril, är nu i sjätte månaden. 37 Ingenting är omöjligt för Gud.”
38 Maria sa: ”Jag är Herrens tjänarinna. Låt det bli som du har sagt.” Sedan lämnade ängeln henne.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.