M’Cheyne Bible Reading Plan
David
(2 Sam 3:2-5; 5:13-16; 1 Krön 14:4-7)
3 Davids söner, födda i Hebron var: Amnon, den förstfödde, född av Achinoam från Jisreel, den andre sonen Daniel, född av Avigajil från Karmel,
2 den tredje Absalom, son till Maaka, dotter till kung Talmaj i Geshur,
den fjärde Adonia, född av Haggit,
3 den femte Shefatja, född av Avital,
den sjätte Jitream, född av hustrun Egla.
4 Dessa sex söner föddes i Hebron, där David regerade i sju och ett halvt år.
Sedan regerade han från Jerusalem i ytterligare trettiotre år. 5 Dessa söner föddes åt honom i Jerusalem: Shima, Shovav, Natan och Salomo, dessa fyra som Batseba[a], Ammiels dotter, födde.
6 David fick också Jivchar, Elishua, Elifelet, 7 Nogah, Nefeg, Jafia, 8 Elishama, Eljada och Elifelet, sammanlagt nio. 9 Alla dessa var Davids söner, förutom sönerna med hans bihustrur, och deras syster var Tamar.
Salomo
10 Salomos son var Rehabeam,
vars son var Avia,
vars son var Asa,
vars son var Joshafat,
11 vars son var Joram,
vars son var Achasja,
vars son var Joash,
12 vars son var Amasja,
vars son var Asarja,
vars son var Jotam,
13 vars son var Achas,
vars son var Hiskia,
vars son var Manasse,
14 vars son var Amon
och vars son var Josia.
15 Josias söner var
Jochanan, den förstfödde,
Jojakim, den andre,
Sidkia, den tredje,
och Shallum, den fjärde.
16 Jojakim hade sonen
Jekonja
och sonen Sidkia.
Jekonja
17 Jekonja, som var tillfångatagen, hade söner som var Shealtiel, 18 Malkiram, Pedaja, Shenassar, Jekamja, Hoshama och Nedavja.
19 Pedajas söner var Serubbabel och Shimi.
Serubbabels söner var Meshullam och Hananja. De hade en syster som hette Shelomit. 20 Dessutom hade han sönerna Hashuva, Ohel, Berekja, Hasadja och Jushav Hesed, alltså fem.
21 Hananjas ättlingar var Pelatja och Jesaja, samt Refajas, Arnans, Obadjas och Shekanjas söner.
22 Shekanjas ättlingar var Shemaja och Shemajas söner, Hattush, Jigal, Bariach, Nearja och Shafat, sammanlagt sex.
23 Nearjas tre söner var Eljoenaj, Hiskia och Asrikam.
24 Eljoenajs sju söner var Hodavja, Eljashiv, Pelaja, Ackuv, Jochanan, Delaja och Anani.
Judas ättlingar
4 Judas ättlingar var Peres, Hesron, Karmi, Hur och Shoval.
2 Reaja, Shovals son, var far till Jachat, som var far till Achumaj och Lahad. Dessa var soratéernas släkter.
3 Etams söner var Jisreel, Jishma och Jidbash. De hade en syster som hette Haslelponi. 4 Vidare Penuel, som var far till Gedor, och Eser som var far till Husha.
Dessa var ättlingar till Hur, Efratas förstfödde, Betlehems far.
5 Ashchur, Tekoas far, hade två hustrur, Hela och Naara.
6 Naara födde åt honom Achussam, Hefer, Temni och achashtaréerna. De var Naaras söner.
7 Hela födde Seret, Sochar, Etnan, och 8 Kos, som var far till Anuv och Hassoveva och stamfar till släkter som härstammade från Acharchel, Harums son.
9 Jabes hade större anseende än någon av sina bröder. Hans mor gav honom namnet Jabes, ”för”, sa hon, ”jag födde honom med smärta[b].”
10 Jabes ropade och bad till Israels Gud: ”Välsigna mig och utvidga mitt område! Var med mig i allt jag gör och bevara mig från olycka och smärta!” Gud hörde hans bön och gav honom vad han begärde.
11 Keluv, Shuchas bror, var far till Mechir, som var far till Eshton. 12 Eshton var far till Bet Rafa, Paseach och Techinna. Techinna var far till Ir Nachash. Dessa var männen från Reka.
13 Kenas söner var Otniel och Seraja.
Otniels söner var Hatat och Meonotaj. 14 Meonotaj var far till Ofra.
Seraja var far till Joav, stamfar till Timmermansdalens släkt, för de var timmermän.
15 Kalevs, Jefunnes sons söner, var Ir, Ela och Naam. Elas son hette Kenas.
16 Jehallelels söner var Sif, Sifa, Tirja och Asarel.
17 Esras söner var Jeter, Mered, Efer och Jalon. Mereds hustru Bitja[c] födde Mirjam, Shammaj och Jishbach, Eshtemoas far. 18 Hans judeiska hustru födde Jered, Gedors far, Hever, Sokos far och Jekutiel, Sanoachs far. Dessa var söner till faraos dotter Bitja som Mered hade gift sig med.
19 Söner till Hodias hustru, Nachams syster, var far till garmén Keila och maakatén Eshtemoa.[d]
20 Shimons söner var Amnon, Rinna, Ben-Hanan och Tilon.
Jishis söner var Sochet och Ben-Sochet[e].
21 Shelas, Judas sons, söner var Er, som var far till Leka, Lada, som var far till Maresha och stamfar till släkterna som var linnearbetare i Bet Ashbea, 22 Jokim, männen i Koseva och Joash och Saraf, som hade härskat i Moab och sedan återvänt till Betlehem, enligt gamla uppteckningar. 23 Dessa var krukmakare i Netaim och Gedera och stod i kungens tjänst.
Simons ättlingar
(Jos 19:2-9)
24 Simons söner var Nemuel, Jamin, Jariv, Serach och Saul.
25 Shallum var hans son. Shallums son var Mivsam och dennes son Mishma.
26 Mishmas söner var Hammuel, hans son Sackur och sonen Shimi.
27 Shimi hade sexton söner och sex döttrar, men ingen av hans bröder hade många barn. Deras släkt blev inte lika stor som Judas. 28 De bodde i Beer Sheva, Molada och Hasar Shual, 29 Bilha, Esem, Tolad, 30 Betuel, Horma, Siklag, 31 Bet Markavot, Hasar Susim, Bet Biri och Shaarajim. Dessa var deras städer ända fram till Davids regeringstid, 32 liksom deras fem byar, Etam, Ajin, Rimmon, Token och Ashan 33 och andra byar ända bort till Baal. Det var där de bodde och de förde ett eget släktregister.
34 Vidare: Meshovav, Jamlek, Josha, Amasjas son, 35 Joel, Jehu, Joshivjas son, som var son till Seraja och sonson till Asiel, 36 Eljoenaj, Jaakova, Jeshochaja, Asaja, Adiel, Jesimiel, Benaja 37 och Sisa, son till Shifi, son till Allon, son till Jedaja, son till Shimri och son till Shemaja.
38 Dessa uppräknade var namn på hövdingar för sina släkter. Deras familjer förökade sig mycket 39 och drog fram mot Gedor, till östra sidan av dalen för att söka betesmarker för sin småboskap.
40 De upptäckte rika, goda betesmarker i ett vidsträckt och fridfullt land där hamiter hade bott. 41 De som här uppräknats vid namn kom under Hiskias regeringstid i Juda. De rev ner hamiternas tält och boplatser som fanns där. De förintade dem, så att de inte mer finns till, och tog området i besittning därför att där fanns betesmark för deras hjordar.
42 Senare begav sig 500 av dessa män från Simons stam till berget Seir. Deras ledare var Pelatja, Nearja, Refaja och Ussiel, söner till Jishi. 43 Där dödade de alla som fortfarande fanns kvar av amalekiterna. Sedan bosatte de sig där och har bott där sedan dess.
Prästernas uppgift i det första förbundet
9 I det första förbundet fanns det föreskrifter för gudstjänsten och den jordiska helgedomen.[a] 2 Tältet inreddes så att i det första rummet stod ett lampställ och ett bord med skådebröden. Det rummet kallades det heliga. 3 Bakom det andra förhänget fanns ett rum som kallades det allra heligaste. 4 Där i anslutning till det stod ett rökelsealtare av guld och en guldöverdragen förbundsark. I den förvarade man en kruka av guld med manna[b], Arons stav, som en gång hade skjutit gröna skott,[c] och förbundstavlorna. 5 Ovanpå arken stod härlighetens keruber[d], som överskuggade försoningsstället. Men vi kan inte gå in på varje detalj här.
6 Efter att allt detta hade ställts i ordning gick prästerna ständigt in i det första rummet i tältet för att utföra sin tjänst. 7 Men i det innersta rummet fick bara översteprästen gå in, en gång om året, och då alltid med blod, som han offrade för sina egna och folkets synder som de hade begått i sin tanklöshet.
8 Så visar den heliga Anden att vägen in i helgedomen inte är öppnad så länge den första helgedomen finns kvar. 9 Det är en bild som syftar på vår egen tid, då man bär fram gåvor och offer som inte kan göra samvetet fullkomligt hos den som offrar. 10 De är bara yttre föreskrifter om mat och dryck och olika tvagningar, och de skulle bara gälla fram till tiden för en bättre ordning.
Jesus Kristus offrade sitt blod
11 Men nu har alltså Kristus kommit som överstepräst för detta nya förbund, med allt det goda det för med sig. Han har gått genom det stora och fullkomliga tält, som inte är gjort av människor och därför inte tillhör den här världen. 12 En gång för alla gick han in med blod i helgedomen, inte med blod från getter och kalvar,[e] utan med sitt eget blod, och åstadkom så en evig återlösning.
13 Om nu blodet från getter och tjurar och askan från en kviga, som stänktes på de orena,[f] kunde helga dem så att de till det yttre blev rena, 14 hur mycket mer ska då inte blodet från Kristus rena våra samveten från döda gärningar, så att vi kan tjäna den levande Guden. Kristus bar ju fram sig själv som ett felfritt offer åt Gud genom kraften i den eviga Anden.
15 Kristus är alltså medlare i ett nytt förbund, för att de kallade ska få det utlovade eviga arvet, nu när han dött för att befria dem från överträdelserna som de begått under det första förbundet.
16 Där ett testamente[g] finns, måste det bevisas att personen som skrev det är död. 17 Testamentet gäller ju först efter hans död; det träder inte i kraft så länge han lever. 18 Därför kunde inte heller det första förbundet instiftas utan blod. 19 När Mose hade läst upp alla lagens bud för hela folket, tog han blod från kalvar och getter, tillsammans med vatten, röd ull och isopstjälkar och stänkte det över lagboken och över allt folket. 20 Sedan sa han: ”Detta blod bekräftar det förbund Gud har befallt er att hålla.” 21 På samma sätt stänkte han blod på tältet och på alla föremål som skulle användas där.[h] 22 Ja, enligt lagen renas nästan allt med blod. Utan att blod utgjuts finns det ingen förlåtelse.
23 Det var därför nödvändigt att avbilderna av det som finns i himlen renades på det sättet. Men de himmelska tingen själva krävde ett mycket bättre offer. 24 Kristus har ju inte gått in i någon helgedom som är gjord av människor och bara är en bild av den verkliga. Nej, han gick in i själva himlen för att nu träda fram inför Gud själv för vår skull. 25 Hans offer var inte ett offer som måste göras om många gånger, så som översteprästen varje år går in i helgedomen med blod som inte är hans eget. 26 Nej, då hade ju Kristus behövt lida gång på gång ända sedan världens skapelse. Men nu kom han vid tidsåldrarnas slut för att en gång för alla offra sig själv och därmed utplåna synden.
27 Det är bestämt att människan en gång ska dö och sedan dömas. 28 Därför offrades Kristus bara en gång, för att ta bort mångas synder. Men han ska uppenbara sig en andra gång, fast inte för syndens skull, utan för att rädda[i] dem som väntar på honom.
Det utvalda och förkastade folket
3 Hör vad Herren har talat mot er, israeliter, mot hela det släkte som jag förde ut ur Egypten:
2 ”Endast er har jag utvalt[a]
bland alla släkten på jorden.
Därför ska jag straffa er
för alla era synder.”
3 Vandrar två tillsammans
om de inte är överens om det?
4 Ryter ett lejon i snåren
om det inte har något byte?
Morrar ett ungt lejon i sin håla
om det inte har fångat något?
5 Faller en fågel i en snara på marken
om ingen fälla är gillrad för den?
Springer en snara upp från marken
om det inte finns något att fånga?
6 Om man stöter i horn i en stad,
blir inte folket förskräckt?
Om något ont händer i en stad,
har inte Herren orsakat det?
7 Herren, Herren, gör ingenting
utan att avslöja sina planer
för sina tjänare profeterna.
8 När lejonet ryter,
vem blir då inte rädd?
När Herren, Herren har talat,
vem skulle inte profetera?
Samarias dom
9 Låt budet gå till fästningarna i Ashdod
och i Egypten, säg:
”Samla er på Samarias berg,
se vilket tumult som råder där,
och förtrycket mitt ibland dem!”
10 ”De förstår inte att handla rätt,
säger Herren,
dessa som lagrar byten och rövat gods
i sina fästningar.
11 Därför, säger Herren, Herren,
ska en fiende omringa landet.
Han ska bryta ner dina borgar
och plundra dina fästningar.”
12 Så säger Herren:
”Som en herde räddar ur lejonets gap
ett par benpipor eller en bit av ett öra,
så ska israeliterna räddas,
de som nu sitter i Samaria
på sängkanten och i mjuka soffor.[b]
13 Hör och vittna mot Jakobs släkt! säger Herren, Herren, härskarornas Gud.
14 Samma dag som jag straffar Israel för dess synd
ska jag också låta straffet drabba Betels altaren,
och altarets horn ska huggas av
och falla till marken.
15 Jag ska slå ner
både vinter- och sommarbostäderna.
Elfenbenspalatsen ska förstöras
och de många husen utplånas, säger Herren.”
Herrens eviga trofasthet
146 Halleluja!
Lova Herren, min själ!
2 Jag vill prisa Herren så länge jag lever,
lovsjunga min Gud så länge jag finns till.
3 Lita inte på de mäktiga,
på människor som inte kan rädda.
4 När människans ande lämnar henne
återvänder hon till stoftet,
och alla hennes planer blir om intet.
5 Men lycklig är den som väntar på hjälp från Jakobs Gud,
och hoppas på Herren, sin Gud.
6 Han har gjort himlen och jorden,
haven och allt som finns i dem.
Hans trofasthet består för evigt.
7 Han skaffar rätt åt de förtryckta
och ger mat till de hungriga.
Herren befriar fångarna.
8 Herren öppnar de blindas ögon.
Herren lyfter upp de nerböjda.
Herren älskar de rättfärdiga.
9 Herren skyddar främlingar
och har omsorg om faderlösa och änkor,
men de gudlösas planer hindrar han.
10 Herren är kung för evigt, din Gud, Sion,
från generation till generation.
Halleluja!
Tacksägelse för det goda Herren ger
147 Halleluja!
Det är gott att lovsjunga vår Gud!
Lovsången är skön och ljuvlig.
2 Herren bygger upp Jerusalem,
han samlar det skingrade Israel.
3 Han helar dem som har förkrossade hjärtan
och förbinder deras sår.
4 Han har bestämt stjärnornas antal
och gett var och en ett namn.
5 Vår Herre är stor,
hans makt är oinskränkt,
hans förstånd är obegränsat.
6 Herren stöder de ödmjuka,
men de gudlösa slår han till marken.
7 Sjung till Herren med tacksamhet!
Lovsjung vår Gud till harpa!
8 Han täcker himlen med moln
och låter regn falla på jorden.
Han låter gräset växa på bergen.
9 Han ger mat åt djuren
och åt korpens ungar när de skriker.
10 Hästens styrka imponerar inte på honom.
Mannens snabba steg är ingen glädje för honom.
11 Herren gläder sig över dem som fruktar honom
och hoppas på hans nåd.
12 Jerusalem, lova Herren!
Sion, prisa din Gud!
13 Han gör bommarna i dina portar starka
och välsignar dina barn med dig.
14 Han låter fred råda vid dina gränser
och mättar dig med det finaste vete.
15 Han ger jorden sina befallningar,
och snabbt går hans ord ut.
16 Han breder ut snö som ull,
och han sprider ut frosten som aska.
17 Han kastar ner hagel som smulor;
vem kan uthärda hans kyla?
18 Han sänder sitt ord, och isen smälter,
han andas, och vattnen strömmar.
19 Han har gjort sitt ord känt för Jakob,
sina bud och beslut för Israel.
20 Något sådant har han inte gjort för andra folk.
De känner inte till hans bud.
Halleluja!
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.