M’Cheyne Bible Reading Plan
Återkomsten från Babylon
De återvändande från Babylon
(Neh 11:3-19)
9 Hela Israel var upptecknat i släktregister och uppskrivet i Israels kungars krönikor.
Juda fördes bort i fångenskap till Babylon på grund av sin trolöshet.
2 De första som kom tillbaka till sina gamla hemstäder och egendomar var israeliter, präster, leviter och tempeltjänare.
3 Från Judas, Benjamins, Efraims och Manasses stammar återvände några till Jerusalem:
4 Utaj, son till Ammihud, som var son till Omri, son till Imri, son till Bani, som tillhörde Peres, Judas sons, släkt.
5 Vidare: av Shelas efterkommande Asaja, den förstfödde, och dennes söner.
6 Av Serachs ättlingar Jeguel. Allt som allt var det 690 personer från Juda.
7 Av Benjamins ättlingar: Sallu, son till Meshullam, son till Hodavja, son till Hassenua, 8 Jivneja, son till Jerocham, Ela, son till Ussi, son till Mikri, och Meshullam, son till Shefatja, son till Reguel, son till Jivnia.
9 Dessa från Benjamin, som upptecknats i deras släktregister, var 956 män, alla familjeöverhuvuden.
10 Av präster: Jedaja, Jojariv, Jakin, 11 Asarja, son till Hilkia, son till Meshullam, son till Sadok, son till Merajot, son till Achituv, fursten i Guds hus,
12 Adaja, son till Jerocham, son till Pashchur, son till Malkia, och Masaj, son till Adiel, son till Jachsera, son till Meshullam, son till Meshillemit[a] son till Immer.
13 Dessa ättlingar var 1 760 till antalet. De var alla familjeöverhuvuden, dugliga män för tjänsten i Guds hus.
14 Av leviterna: Shemaja, son till Hashuv, son till Asrikam, son till Hashavja, av Meraris släkt. 15 Vidare: Bakbackar, Heresh, Galal och Mattanja, son till Mika, son till Sikri, son till Asaf, 16 Obadja, son till Shemaja, son till Galal, son till Jedutun, och Berekja, son till Asa, son till Elkana, som bodde i netofatéernas byar.
17 Dörrvaktare: Shallum, Ackuv, Talmon och Achiman, med Shallum som deras ledare. 18 De var fortfarande ansvariga för Kungsporten i öster. Dessa var dörrvakter i leviternas läger. 19 Shallum, son till Kore, son till Evjasaf, son till Korach, och hans närmaste släktingar bland korachiterna hade ansvaret för vakthållningen vid tältets[b] ingångar, precis som deras förfäder hade haft vid ingången till Herrens läger. 20 Pinechas, Elasars son, hade tidigare varit furste över dem. Herren hade varit med honom. 21 Sakarja, Meshelemjas son, var dörrvaktare vid uppenbarelsetältets ingång.
22 Allt som allt fanns det 212 utvalda dörrvaktare. De var registrerade i sin bys släktregister. David och siaren Samuel hade utsett dem till deras förtroendeuppdrag. 23 De och deras ättlingar ansvarade för vakthållningen vid portarna i Herrens hus, tältet. 24 De fanns på alla fyra sidorna, den östra, västra, norra och södra sidan. 25 Deras släktingar, som bodde i byarna, kom och deltog i deras uppgifter regelbundet i perioder om sju dagar.
26 De fyra främsta dörrvaktarna, samtliga leviter, var ansvariga för förrummen och skattkammaren i Guds hus. 27 De tillbringade natten runt omkring Guds hus och hade ansvaret att öppna portarna varje morgon.
28 Några av dem hade som sin uppgift att ansvara för de kärl som användes vid gudstjänster. De räknade kärlen, både när de tog in dem och när de tog ut dem. 29 Andra var ansvariga för de övriga tillbehören, det som fanns inne i helgedomen, som mjöl, vin, rökelse, olja och kryddor.
30 Vissa präster blandade kryddorna.
31 Mattitja, en av leviterna och den förstfödde sonen till korachiten Shallum, hade ansvaret för bakningen av bröden.
32 Några av deras släktingar i Kehats släkt hade ansvar för det bröd som skulle förberedas till varje sabbat och läggas fram.
33 De som var musiker, överhuvuden för levitiska familjer, bodde i särskilda rum. De var i tjänst dag och natt och befriade från andra uppgifter. 34 Dessa var de levitiska familjernas överhuvuden, uppräknade i deras släktregister, och de bodde i Jerusalem.
Det förenade kungariket
(1 Krön 9:35—2 Krön 9:31)
Sauls släkt
(1 Krön 8:29-38)
35 I Givon bodde Jeiel, Givons far. Hans hustru hette Maaka. 36 Hans förstfödde son var Avdon. Han följdes av Sur, Kish, Baal, Ner, Nadav, 37 Gedor, Achjo, Sakarja och Miklot, 38 som var far till Shimam. Alla dessa bodde tillsammans med sina släktingar i Jerusalem.
39 Ner var far till Kish, Kish till Saul, och Saul till Jonatan, Malki-Shua, Avinadav och Eshbaal[c]
40 Jonatans son var Meriv-Baal[d] som var far till Mika.
41 Mikas söner var Piton, Melek, Tachrea och Achas.
42 Achas var far till Jada, som var far till Alemet, Asmavet och Simri. Simri var far till Mosa. 43 Mosa var far till Bina, vars son var Refaja, vars son var Elasa, vars son var Asel.
44 Asel hade sex söner: Asrikam, den förstfödde, Ismael, Shearja, Asarja, Obadja och Hanan. Dessa var Asels söner.
Saul och hans tre söner dör
(1 Sam 31:1-13)
10 Filistéerna anföll Israel, som flydde för dem, och många stupade på Gilboaberget. 2 Filistéerna förföljde Saul och hans söner och dödade Jonatan, Avinadav och Malki-Shua, Sauls söner. 3 Saul blev hårt pressad och anfölls från alla sidor, och bågskyttarna fann honom och sårade honom.
4 Saul sa då till sin väpnare: ”Dra ut ditt svärd och stöt ner mig, så inte dessa oomskurna hedningar kommer och kränker mig!” Men väpnaren var skräckslagen och vågade inte, så Saul tog själv sitt svärd och kastade sig mot det. 5 När hans väpnare såg att Saul var död, kastade han sig också på sitt svärd och dog. 6 Saul och hans tre söner dog, och hela hans familj blev utplånad på en och samma gång.
7 När israeliterna i dalen nedanför såg att deras trupper flydde och att Saul och hans söner var döda, övergav de sina städer och flydde. Sedan kom filistéerna och intog dem.
8 Nästa dag, när filistéerna gick ut för att plundra de döda, hittade de Saul och hans söner där de låg slagna på berget Gilboa. 9 De tog då alla Sauls tillhörigheter, hans huvud och hans vapen, och skickade runt dem i landet för att alla, både deras gudar och folk, skulle få del av de goda nyheterna. 10 Sauls vapen lade de sedan i sina gudars tempel och hängde upp hans huvud i Dagons tempel.
11 Men när alla i Javesh i Gilead hörde vad filistéerna hade gjort med Saul, 12 drog alla deras vapenföra män ut och hämtade Sauls och hans söners kroppar till Javesh. De begravde benen under det stora trädet i Javesh och fastade i sju dagar.
13 Saul dog på grund av sin trolöshet mot Herren och därför att han inte följt Herrens befallning utan hade rådfrågat en ande från en död 14 i stället för att vända sig till Herren. Därför dödade han honom och gav kungariket till David, Jishajs son.
Var uthålliga
12 När vi nu har en sådan sky av vittnen runt omkring, låt oss kasta av allt som hindrar, all synd som vill gripa tag i oss, och med uthållighet springa mot målet. 2 Låt oss fästa blicken på Jesus, som är upphovet till vår tro och som också fullkomnar den. Han såg fram emot den glädje som väntade honom, uthärdade korset utan att bry sig om dess skam och sitter nu på den högra sidan om Guds tron.[a] 3 Tänk på honom som själv fick stå ut med så mycket fiendskap från syndiga människor. Då ska ni inte tröttna och ge upp.
Gud fostrar sina barn
4 Ännu har ni ju inte låtit ert blod flöda i kampen mot synden. 5 Ni har glömt den uppmaning som getts er som söner:
”Min son, förakta inte Herrens fostran.
Tappa inte modet, när han tillrättavisar dig.
6 Herren fostrar var och en som han älskar,
han tuktar varje son som han har kär.”[b]
7 Håll ut i lidandet som ni får gå igenom. Det är för er fostran. Gud behandlar er som sina söner. Var finns den son som inte tuktas av sin far? 8 Om ni inte blir uppfostrade, som alla andra, då är ni inga äkta barn, inga riktiga söner.
9 Våra biologiska fäder uppfostrade oss, och vi respekterade dem. Har vi då inte ännu större anledning att underordna oss andarnas Fader, så att vi får leva? 10 Våra fäder fostrade oss under några korta år, och de gjorde så gott de kunde. Men han fostrar oss för vårt bästa, för att vi ska få del av hans helighet. 11 All fostran känns mer smärtsam än glädjande för stunden. Men för den som övas genom den resulterar den till slut i frid och rättfärdighet. 12 Styrk därför era kraftlösa händer och svaga knän. 13 Gör er vandringsstig rak för era fötter, så att ingen behöver få sin vacklande fot ur led, utan blir helad igen.[c]
Varning för att avvisa Gud
14 Sträva efter att leva i frid med alla människor och efter helgelse, för utan den får ingen se Herren. 15 Se till att ingen går miste om Guds nåd och att ingen rot av bitterhet får börja växa och vålla skada och förstöra livet för många. 16 Se till att ingen av er lever i sexuell omoral eller gudlöshet, som Esau, som sålde sin arvsrätt för ett enda mål mat. 17 Som ni vet ville han sedan ändå få ut sitt arv, välsignelsen, men blev avvisad, för då var det för sent att ångra sig, trots att han bönade och bad under tårar.[d]
18 Ni har inte kommit till ett berg som man kan röra vid, ett berg täckt av eld, svarta moln, mörker och våldsamt oväder, 19 till trumpetstötar och en röst som talade så att de som hörde bad om att inte behöva höra mer. 20 För de stod inte ut med att höra befallningen: ”Till och med det djur som rör vid berget ska stenas.”[e] 21 Synen var så fruktansvärd att Mose sa: ”Jag darrar av skräck.”[f]
22 Nej, ni har kommit till Sions berg[g], den levande Gudens stad, till det himmelska Jerusalem. Ni står inför tusentals änglar, 23 en festförsamling av de förstfödda, vilkas namn är skrivna i himlen.[h] Ni har kommit till Gud, allas domare, och till de rättfärdigas andar som fullkomnats. 24 Ni har kommit till Jesus själv, han som blev medlare i ett nytt förbund, och till det renande blod som talar bättre än Abels.[i]
25 Se därför till att ni inte avvisar honom som talar. Om de inte kunde komma undan, som avvisade honom när han varnade dem här på jorden, hur skulle då vi kunna det om vi avvisar honom som varnar oss från himlen? 26 Den gången fick hans röst jorden att skaka, men nu har han lovat: ”En sista gång ska jag skaka inte bara jorden, utan också himlen.”[j] 27 ”En sista gång” betyder att allt skapat som vacklar ska försvinna, men det som inte vacklar ska bestå.
28 Vi får ett rike som aldrig ska skaka. Låt oss därför vara tacksamma och tjäna Gud så som han vill, med vördnad och fruktan, 29 för vår Gud är en förtärande eld.[k]
Herren avskyr Israels högmod
6 Ve er som känner er säkra i Sion
och trygga på Samarias berg,
de förnämsta bland det främsta av folken,
er som israeliterna tyr sig till!
2 Gå över till Kalne och se efter,
gå sedan därifrån till Stora Hamat,
fortsätt till Gat i Filisteen!
Är de bättre än dessa riken?
Eller är deras land större än ert?
3 Ni slår bort den onda dagen från er
men låter grymhetens välde komma allt närmare.
4 Ni ligger på elfenbensbäddar
och breder ut er i era soffor,
ni äter lamm ur hjorden
och gödkalvar som fötts upp.
5 Ni skrålar till harpospel
och vill musicera som David.
6 Ni dricker vin ur stora skålar
och smörjer er med finaste olja,
men lider inte under Josefs undergång.
7 Därför får ni bli bland de första
som går till exil.
Då blir det slut på deras festande
som nu breder ut sig där.
8 Herren, Herren, har svurit vid sig själv, så säger Herren, härskarornas Gud:
”Jag avskyr Jakobs högmod
och hatar dess fästningar.
Jag ska utlämna staden
och allt som finns i den.”
9 Om det finns tio man kvar i ett och samma hus, så ska de också dö. 10 Och om en släkting kommer som ska bränna de döda kropparna[a] och vill föra dem ut ur huset frågar han den som är därinne: ”Finns det någon mer med dig?” När han får ett nej till svar fortsätter han: ”Tyst, Herrens namn får inte nämnas.”
11 Herren befaller,
och det stora huset slås i spillror
och det lilla krossas till grus.
12 Springer hästar på klippor?
Plöjer man där med oxar?[b]
Ni har förvandlat rätten till gift
och rättfärdighetens frukt till malört.
13 Ni gläder er över Lo Devar
och säger:
”Har vi inte med vår egen styrka
intagit Karnajim?”[c]
14 ”Se, nu ska jag resa upp mot er, israeliter,
säger Herren, härskarornas Gud,
ett folk som ska förtrycka er ända från Levo-Hamat till Aravaströmmen.”
Maria besöker Elisabet
39 Några dagar senare skyndade sig Maria iväg till en stad i Juda bergsbygd. 40 Hon gick till Sakarias hus och hälsade på Elisabet.
41 När Elisabet hörde Marias hälsning sparkade barnet till i henne, och hon fylldes av den heliga Anden. 42 Hon ropade högt: ”Välsignad är du bland kvinnorna, och välsignat är barnet du bär! 43 Vilken ära för mig att modern till min Herre kommer på besök! 44 I samma stund som jag hörde din hälsning sparkade barnet till av glädje i min mage. 45 Lycklig är den som trodde, för vad Herren har sagt ska gå i uppfyllelse.”
46 Maria sa:
”Jag vill hylla Herren av hela min själ!
47 Min ande jublar över Gud, han som räddar mig!
48 Han har sett till sin ringa tjänarinna.
Från den här stunden ska alla generationer prisa mig lycklig.
49 Han, den Mäktige, har gjort stora ting med mig.
Heligt är hans namn.
50 Hans barmhärtighet är stor mot dem som fruktar honom,
från generation till generation.
51 Han har utfört väldiga gärningar med sin arm
och skingrat dem som har övermodiga tankar i sina hjärtan.
52 Härskare störtar han från deras troner,
men de ödmjuka upphöjer han.
53 Han mättar de hungriga med sin godhet,
men de rika driver han tomhänta bort.
54 Han hjälper sin tjänare Israel
och kommer ihåg sin barmhärtighet
55 mot Abraham och hans ättlingar för evigt,
som han lovade våra förfäder.”
56 Maria stannade hos Elisabet i ungefär tre månader och återvände sedan hem.
Johannes döparens födelse
57 För Elisabet var det nu dags att föda, och hon fick en son. 58 Hennes grannar och släktingar fick höra om Herrens stora barmhärtighet mot henne, och de gladde sig med henne.
59 På åttonde dagen kom de för att omskära pojken. De ville kalla honom Sakarias efter hans far, 60 men hans mor sa: ”Nej, han ska heta Johannes.”
61 Då sa de: ”Det finns ju ingen annan i din släkt som heter så.” 62 Med hjälp av tecken frågade de då fadern vad han ville att pojken skulle heta.
63 Han bad om en tavla att skriva på, och till allas förvåning skrev han: ”Han ska heta Johannes.” 64 Och i samma stund kunde Sakarias tala igen, och han började lovprisa Gud.
65 Alla som bodde däromkring greps av fruktan, och nyheten om vad som hade hänt spreds i hela Judeens bergsbygd. 66 De som hörde om händelsen lade det på hjärtat och frågade sig: ”Vad ska det bli av detta barn? Herrens hand var ju med honom.”
67 Och hans far Sakarias fylldes av den heliga Anden och profeterade:
68 ”Välsignad är Herren, Israels Gud,
för han kommer till sitt folk och återlöser det.
69 Han reser en mäktig[a] räddare från sin tjänare Davids ätt,
70 som han för länge sedan lovade genom sina heliga profeter,
71 till räddning från våra fiender,
från alla som hatar oss.
72 Han visar barmhärtighet mot våra förfäder
och håller sitt heliga förbund,
73 eden han svor vår fader Abraham:
74 att rädda oss från våra fienders hand,
så att vi får tjäna honom utan fruktan,
75 i helighet och rättfärdighet inför honom så länge vi lever.
76 Och du, mitt barn, ska kallas den Högstes profet,
för du ska gå före Herren och bana väg för honom.
77 Så ska hans folk veta att räddningen är här
med förlåtelse för deras synder.
78 För på grund av vår Guds innerliga barmhärtighet
ska en soluppgång[b] komma ner till oss från höjden
79 och lysa över dem som lever i mörker och dödens skugga
och leda våra steg in på fridens väg.”
80 Pojken växte sedan upp och blev andligt stark. Han höll till ute i ödemarken till den dag då han skulle träda fram inför Israel.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.