M’Cheyne Bible Reading Plan

David för arken till Jerusalem

Ussa vidrör arken och dör

(2 Sam 6:1-11)

13 Sedan David hade rådgjort med alla befälhavarna, med sina officerare med befäl över tusen och hundra, ² talade han till hela Israel som hade samlats:

”Om det är er önskan och Herrens, vår Guds vilja, så låt oss meddela våra bröder i hela Israels land, även präster och leviter i deras städer och omgivningar, och inbjuda dem att ansluta sig till oss. ³ Och låt oss hämta tillbaka Guds ark hit till oss, för vi har försummat den under Sauls tid.”

⁴ Alla de närvarande samtyckte till att göra så, eftersom de ansåg att detta var rätt. ⁵ David samlade alltså hela Israel, ända från Shichor i Egypten upp till Levo-Hamat, för att föra Guds ark från Kirjat-Jearim. ⁶ David och hela Israel begav sig till Baala, dvs. Kirjat-Jearim i Juda, för att föra tillbaka Herren Guds ark, han som tronar mellan keruberna och efter vilken arken hade fått sitt namn. ⁷ De placerade Guds ark på en nygjord vagn, och Ussa och Achjo körde vagnen. ⁸ David och hela Israel gladde sig av hela sin kraft inför Gud med sång och med musik av lyror, harpor, tamburiner, cymbaler och trumpeter.

⁹ När de kom fram till Kidons tröskplats, snavade oxarna och Ussa räckte ut sin hand för att stödja arken. ¹⁰ Då blev Herren vred på Ussa och slog ner honom, därför att han hade rört vid arken. Ussa dog där inför Gud. ¹¹ Men David blev upprörd över att Herren så brutit ner Ussa och kallade platsen Peres Ussa^[a], och så heter den fortfarande.

¹² David greps nu av fruktan för Gud. Han frågade: ”Hur ska jag kunna föra Guds ark till mig?”

¹³ Han förde den inte till sig i Davids stad, utan ställde in den hos gatiten Oved-Edom. ¹⁴ Guds ark blev kvar i Oved-Edoms hus i tre månader, och Herren välsignade Oved-Edom och hans familj och allt han hade.

David i Jerusalem

(2 Sam 5:11-16; 1 Krön 3:5-8)

14 Kung Hiram i Tyros skickade budbärare till David med stockar av cederträ och murare och snickare för att bygga Davids palats. ² Nu förstod David att Herren hade befäst hans kungadöme och upphöjt det för hans folk Israels skull.

³ David tog sig fler hustrur i Jerusalem och blev far till fler söner och döttrar. ⁴ De söner som föddes i Jerusalem hette Shammua^[b], Shovav, Natan, Salomo, ⁵ Jivchar, Elishua, Elpelet, ⁶ Nogah, Nefeg, Jafia, ⁷ Elishama, Beeljada och Elifelet.

David besegrar filistéerna

(2 Sam 5:17-25)

⁸ Filistéerna fick höra att David var smord till kung över hela Israel, och de gav sig ut efter honom. Men David fick höra om det och drog ut mot dem. ⁹ Filistéerna for fram och plundrade i Refaimdalen. ¹⁰ Då frågade David Gud: ”Ska jag dra ut mot filistéerna? Kommer du att överlämna dem åt mig?” Herren svarade: ”Ja, gå! Jag ska överlämna dem åt dig!”

¹¹ Då gick David till anfall vid Baal-Perasim och slog filistéerna där. David sa: ”Gud har brutit ner mina fiender genom min hand, liksom vatten som bryter fram.” Det är därför platsen kallas Baal-Perasim^[c].

¹² Filistéerna hade övergett sina gudar på platsen, och David gav order om att de skulle brännas upp.

¹³ Men filistéerna återkom och plundrade dalen igen, ¹⁴ och David frågade Gud även denna gång.

”Du ska inte gå efter dem, utan ta en omväg runt bakaträden”, svarade Gud, ”och anfall dem sedan från det hållet. ¹⁵ Gå till attack när du hör ljudet som av en här på marsch i trädtopparna. Då har Gud gått före dig för att slå filistéernas armé.” ¹⁶ David gjorde som Gud hade befallt honom, och han slog filistéernas armé och förföljde den från Givon ända till Geser.

¹⁷ Davids ryktbarhet spred sig till alla länder, och Herren lät alla folk bäva för honom.

Hälsning

1 Från Jakob, som är tjänare åt Gud och Herren Jesus Kristus^[a].

Till de tolv stammarna i förskingringen.

Hälsningar!

Tro och uthållighet

² Var bara glada, mina syskon, när ni får gå igenom olika slags prövningar^[b]. ³ Ni vet ju att om ni håller fast vid er tro i prövningarna, så blir ni uthålliga. ⁴ Och uthålligheten för med sig fullkomlighet i det ni gör, så att ni blir fullkomliga och utan brist.

⁵ Om någon av er saknar vishet ska han be till Gud, som ger åt alla, generöst och utan förebråelser, och han ska få vad han ber om. ⁶ Men han ska be i tro och inte tvivla, för den som tvivlar är som en våg på havet som drivs hit och dit av vinden. ⁷ En sådan ska inte tänka sig att få något av Herren, ⁸ kluven som han är och instabil i allt han gör.

⁹ En troende med låg status ska vara stolt över sin låga ställning, ¹⁰ och en rik över sin anspråkslöshet. Den rike vissnar ju bort som en blomma på ängen. ¹¹ När solen går upp med sin hetta bränner den gräset, och blommorna vissnar och förlorar sin skönhet.^[c] På samma sätt ska den rike vissna bort mitt i all sin strävan.

¹² Lycklig är den som håller ut då han prövas! Om han består provet ska han få livets segerkrans, som Gud har lovat dem som älskar honom. ¹³ Men om någon frestas^[d], ska han inte säga att det är Gud som frestar honom. Gud kan ju inte frestas av det onda, och han skulle själv aldrig fresta någon. ¹⁴ När någon frestas, är det hans eget begär som lockar och drar honom. ¹⁵ När begäret blir befruktat, föder det synd. Synden blir sedan fullvuxen och föder död. ¹⁶ Låt er inte luras, syskon! ¹⁷ Allt gott vi får och alla fullkomliga gåvor kommer från ljusens Fader. Hos honom finns ingen förändring och ingen växling mellan ljus och mörker. ¹⁸ Han födde oss efter sin vilja till ett nytt liv genom sanningens ord, så att vi blev en första skörd bland dem som han har skapat.

Omsätt budskapet i praktisk handling

¹⁹ Detta vet ni, mina kära syskon: var och en bör vara snabb till att lyssna, men sen till att tala och sen till vrede. ²⁰ En människas vrede för ju inte med sig det som är rättfärdigt inför Gud. ²¹ Gör er därför av med all omoral och all ondska. Ta i ödmjukhet emot det budskap som har såtts i er och som har kraft att rädda ert liv.

²² Omsätt budskapet i praktisk handling och var inte bara dess åhörare. Annars bedrar ni er själva. ²³ Den som hör budskapet men inte följer det, han liknar en man som får syn på sitt ansikte i en spegel. ²⁴ Han ser på sig själv, men går sedan därifrån och glömmer hur han såg ut. ²⁵ Men den som speglar sig själv i den fullkomliga lagen, frihetens lag, och håller sig till den och inte glömmer bort vad han hört, han ska bli lycklig i det han gör.

²⁶ Den som menar sig vara troende men inte kan kontrollera sin tunga, han bedrar sitt hjärta. Hans tro är värdelös. ²⁷ Men att visa omsorg om föräldralösa barn och änkor som har det svårt och att inte låta sig påverkas av den här världen är uttryck för en tro som är ren och fläckfri inför Gud, vår Fader.

Ytterligare syner och domsutsagor

8 Detta är vad Herren, Herren, visade mig: en korg med mogen frukt. ² Han frågade: ”Vad ser du, Amos?” Jag svarade: ”En korg med mogen frukt.” Då sa Herren: Tiden är nu mogen för mitt folk Israel. Jag vill inte skona dem längre.

³ Den dagen, säger Herren, Herren, ska sångerna i palatset förvandlas till klagan. Döda kroppar ska ligga utslängda överallt. – Tystnad!^[a]

⁵ Ni säger:

⁷ Herren har svurit vid Jakobs stolthet: ”Aldrig ska jag glömma något av vad de gjort!

⁹ Den dagen, säger Herren, Herren,

Johannes döparen banar väg för Jesus

(Matt 3:1-12; Mark 1:2-8; Joh 1:19-28)

3 Det var nu kejsaren Tiberius femtonde regeringsår. Pontius Pilatus var landshövding i Judeen, Herodes var tetrark över Galileen, hans bror Filippos över Itureen och Trachonitis och Lysanias över Abilene. ² Hannas och Kajafas var överstepräster.

Vid den här tiden kom Guds ord till Johannes, Sakarias son, i ödemarken. ³ Han gav sig iväg till trakterna kring Jordanfloden och förkunnade omvändelsens dop för syndernas förlåtelse, ⁴ så som det står skrivet i boken om profeten Jesajas ord:

⁷ När stora mängder människor nu kom till Johannes för att bli döpta, sa han till dem: ”Ni huggormsyngel, tror ni att ni kan klara er undan den kommande vreden? ⁸ Nej, handla^[b] som det anstår en som är omvänd! Tänk inte att ni bara kan säga: ’Abraham är vår stamfar.’ Jag säger er att Gud kan förvandla de här stenarna till Abrahams ättlingar! ⁹ Yxan är redan satt till roten på träden. Varje träd som inte bär god frukt ska huggas ner och kastas i elden!”

¹⁰ Då frågade folket: ”Vad ska vi då göra?”

¹¹ Han svarade: ”Om någon har två skjortor, ska han ge bort en av dem till någon som ingen har. Och den som har mat ska göra likadant.”

¹² Även tullindrivare^[c] kom för att döpas, och de frågade: ”Mästare, vad ska vi göra?”

¹³ Han svarade: ”Kräv inte mer än vad ni fått order om.”

¹⁴ ”Och vi då, vad ska vi göra?” frågade några soldater.

Johannes svarade: ”Tvinga inte till er pengar genom hot och våld, utan nöj er med er lön.”

¹⁵ Hela folket levde i väntan, och alla undrade i sina hjärtan om inte Johannes kunde vara Messias. ¹⁶ Men Johannes svarade dem alla: ”Jag döper er med vatten, men snart kommer en som är starkare än jag. Jag är inte ens värdig att knyta upp hans sandalremmar.^[d] Han ska döpa er i den heliga Anden och eld. ¹⁷ Han har kastskoveln i sin hand för att rensa upp sin tröskplats och samla vetet i ladan, men agnarna ska han bränna upp i en eld som aldrig slocknar.”

¹⁸ På många olika sådana sätt förmanade Johannes folket när han framförde sitt budskap för dem.

Herodes sätter Johannes i fängelse

¹⁹ Johannes riktade också direkt kritik mot Herodes, tetrarken i Galileen, för hans förhållande med sin brors hustru Herodias och för allt annat ont han gjort. ²⁰ Därför lät Herodes sätta Johannes i fängelse, och gjorde på det viset ännu en ond gärning.

Jesus blir döpt

(Matt 3:13-17; Mark 1:9-11; Joh 1:32-34)

²¹ Men när nu allt folket kom för att bli döpta, och också Jesus hade blivit döpt och stod där och bad, öppnades himlen. ²² Den heliga Anden sänkte sig ner över honom i form av en duva, och en röst från himlen sa: ”Du är min älskade Son, du är min glädje.”

Jesus släkttavla

(Matt 1:1-17)

²³ Jesus var runt trettio år när han började sin verksamhet. Han ansågs vara son till Josef,