M’Cheyne Bible Reading Plan

Elisha förutsäger segern över Moab

3 Achavs son Joram blev kung över Israel i Samaria under Joshafats artonde regeringsår över Juda, och han regerade i tolv år. ² Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, men inte så som sin far och mor, för han lät åtminstone riva ner den baalspelare som hans far hade rest. ³ Men trots det höll han fast vid Nevats sons, Jerobeams, synder som han hade förlett Israels folk till och övergav dem inte.

⁴ Kung Mesha i Moab var fårfarmare. Han hade försett Israel med 100 000 lamm och ull från 100 000 baggar, ⁵ men efter Achavs död gjorde kungen i Moab uppror mot Israel. ⁶ Kung Joram drog då ut från Samaria och mönstrade hela den israelitiska armén. ⁷ Han skickade följande meddelande till Joshafat, kungen i Juda: ”Moabs kung har gjort uppror mot mig. Vill du hjälpa mig att strida mot Moab?” ”Ja”, svarade Joshafat. ”Det ska jag, tillsammans med dig, och mitt folk och mina hästar likaså, tillsammans med ditt folk och dina hästar.” ⁸ ”Vilken väg ska vi ta?” frågade Joshafat. ”Vi ska gå till anfall från Edoms öken”, svarade Joram.

⁹ Israels och Juda kungar gav sig iväg tillsammans med Edoms kung och gick en omväg, som tog sju dagar i anspråk. Vattnet tog då slut för både soldaterna och djuren.

¹⁰ ”Vad ska vi ta oss till?” utbrast Israels kung. ”Har Herren fört oss tre kungar hit bara för att överlämna oss åt Moab?” ¹¹ Men Joshafat frågade: ”Finns det inte någon Herrens profet här, så att vi kan rådfråga Herren?” ”Elisha, Shafats son, är här”, svarade en av Israels kungs officerare. ”Han som hällde vatten över Elias händer^[a].” ¹² ”Han har Herrens ord med sig”, sa Joshafat.

Kungen i Israel, Joshafat och Edoms kung gick alltså för att fråga Elisha till råds.

¹³ Elisha sa till den israelitiske kungen: ”Vad har jag med dig att göra? Gå till din fars profeter och till din mors!”

”Nej”, svarade kung Joram. ”Herren har kallat oss tre kungar hit för att överlämna oss åt Moab!”

¹⁴ ”Så sant härskarornas Herre lever, han som jag tjänar, jag skulle inte bry mig om dig eller ens notera dig, om det inte vore för Juda kung Joshafats skull”, svarade Elisha. ¹⁵ ”Nåväl, skaffa nu hit någon som spelar harpa!”

Och medan harpan spelade kom Herrens hand över Elisha.

¹⁶ Han sa: ”Så säger Herren: Gräv grop vid grop här i dalen! ¹⁷ Ni ska inte se någon vind eller något regn, men den här dalen ska fyllas med vatten, så att det finns tillräckligt för er och alla djuren att dricka. ¹⁸ Det här är bara början, för Herren ska överlämna Moab åt er. ¹⁹ Ni ska inta varje befäst stad och varje viktig ort. Ni ska hugga ner varje gott träd, fylla igen alla deras brunnar och förstöra åkrarna med sten.”

²⁰ Dagen därpå, när det var dags för morgonoffret, kom vatten strömmande från Edom, så att det snart fanns vatten överallt i landet.

²¹ Under tiden fick folket i Moab höra talas om kungarna som kom marscherande mot dem. Då mobiliserade de alla stridsdugliga män, både unga och gamla, och ställde upp utmed gränsen. ²² Men tidigt följande morgon när solen gick upp och lyste på vattnet, såg det för moabiterna ut att vara rött som blod.

²³ ”Det är blod!” ropade de. ”Kungarna har råkat i strid och dödat varandra! Nu går vi dit och tar bytet!”

²⁴ Men när de kom fram till Israels läger, rusade Israels soldater ut och anföll dem, så att Moabs armé måste fly. Och Israels armé drog in i landet och slog moabiterna. ²⁵ De förstörde städerna och kastade sten på de goda åkrarna tills de fyllde dem. De fyllde också igen brunnarna och fällde alla värdefulla träd. Till slut var det bara Kir-Hareset kvar med sina stenar, men också den staden föll när slungkastarna gick till anfall.

²⁶ När kungen i Moab såg att han förlorat slaget, anförde han 700 av sina svärdbeväpnade män i ett försök att slå sig igenom till kungen i Edom, men de misslyckades. ²⁷ Då hämtade han sin äldste son, som skulle efterträda honom som kung, och offrade honom som ett brännoffer på muren. Israeliterna drabbades av stor vrede och drog sig tillbaka till sitt eget land.

Paulus vädjar om förbön

3 En sak till, syskon: Be för oss, så att budskapet om Herren snabbt når ut och att människor värderar det lika högt som ni gjorde. ² Be också att vi ska räddas från onda och fientliga människor, för det är inte alla som tror. ³ Men Herren är trogen. Han ska göra er starka och skydda er från den Onde^[a]. ⁴ Vi litar i Herren på att ni både nu och i framtiden tillämpar allt som vi föreskriver. ⁵ Må Herren leda era hjärtan till Guds kärlek och Kristus uthållighet.

Varning för dem som lever ett oordnat liv

⁶ I Herren Jesus Kristus namn uppmanar vi er, syskon, att hålla er borta från de troende som lever ett oordnat liv och inte vill följa den undervisning vi har gett er. ⁷ Ni vet ju själva att ni bör leva på samma sätt som vi gjorde. Vi levde inget oordnat liv när vi var hos er, ⁸ och vi levde aldrig på någon annans bekostnad, utan betalade allting själva. Vi kämpade och slet och arbetade dag och natt för att inte bli till någon börda för någon av er. ⁹ Det hade inte varit fel av oss att be er om hjälp, men vi ville ge er ett exempel att följa.

¹⁰ När vi var hos er gav vi er följande regel: ”Den som inte vill arbeta ska heller inte äta.” ¹¹ Men nu har vi hört att det finns sådana bland er som lever ett oordnat liv. De arbetar inte utan sysslar med helt andra saker. ¹² På uppdrag av Herren Jesus Kristus befaller och förmanar vi därför dessa människor att arbeta i lugn och stillhet, så att de kan försörja sig själva. ¹³ Och ni övriga, syskon, tröttna aldrig på att göra det som är rätt.

¹⁴ Om någon vägrar att lyda det vi säger i det här brevet, så bör ni uppmärksamma honom och hålla er borta från honom, så att han får skämmas. ¹⁵ Men behandla honom inte som en fiende, utan som en troende bror som behöver talas till rätta.

Slutönskan

¹⁶ Må fridens Herre själv ge er sin frid, alltid och vad som än händer. Herren ska vara med er alla.

¹⁷ Här skriver jag, Paulus, min hälsning, med egen hand. Så här signerar jag alla mina brev, så att de känns igen. Detta är min handstil.

¹⁸ Nåd från vår Herre Jesus Kristus åt er alla.

Drömmen om fyra djur

7 Under Belshassars första år^[a] som kung i Babylonien hade Daniel en dröm och såg syner medan han låg där på sin bädd. Han skrev ner drömmen och återgav dess huvudsakliga innehåll. ² Daniel berättade:

”I en syn om natten såg jag hur himlens fyra vindar rörde upp det stora havet. ³ Fyra stora djur steg upp ur havet, och de var alla olika.

⁴ Det första liknade ett lejon^[b], men det hade örnvingar. Medan jag betraktade det slets vingarna av, och det restes från marken och ställdes på två ben som en människa, och det gavs också en människas förstånd.

⁵ Jag såg ett annat djur, och detta andra såg ut som en björn. Det reste sig på sin ena sida och hade tre revben i gapet mellan tänderna. Det fick uppmaningen: ’Res dig! Sluka mycket kött!’

⁶ Därefter såg jag ett djur till, och det liknade en leopard. Men på ryggen hade det fyra vingar lika fågelvingar. Det hade fyra huvuden och fick en stor makt.

⁷ Sedan såg jag i synerna om natten ett fjärde djur, mycket förskräckligt, skräckinjagande och enormt starkt. Det hade stora tänder av järn. Det slukade och krossade och trampade under sina fötter det som fanns kvar. Det var annorlunda än de övriga djuren, och det hade tio horn.

⁸ Medan jag betraktade hornen fick jag se ett annat, mindre horn skjuta upp mellan dem. Tre av de förra hornen drogs bort framför det. Detta horn hade ögon som en människa och en skrytsam mun.

⁹ Jag såg hur troner blev utplacerade och den Evige bortom all tid^[c] tog plats.

¹¹ Jag fortsatte att betrakta det för hornets skrytsamma ords skull. Medan jag betraktade det blev djuret dödat, och dess kropp förstördes och kastades i den brinnande elden. ¹² De andra djurens makt togs ifrån dem, men de tilläts att leva ännu en bestämd tid och stund.

¹³ I mina syner om natten fick jag sedan se någon som liknade en människoson komma på himlens moln. Han närmade sig den Evige bortom all tid och fördes fram inför honom. ¹⁴ Åt honom gavs makt, ära och rike. Människor från alla folk, nationer och språk tillbad honom. Hans välde är evigt och ska aldrig ta slut, och hans rike ska aldrig gå under.

Uttydning av drömmen

¹⁵ Jag, Daniel, var djupt omskakad inombords, och synerna jag hade sett skrämde mig. ¹⁶ Jag gick fram till en av dem som stod där och frågade honom vad alltsammans betydde. Han förklarade det för mig: ¹⁷ ’De fyra stora djuren är fyra riken som ska uppstå på jorden. ¹⁸ Men den Högstes heliga ska få riket och äga det för evigt, i evigheters evigheter.’

¹⁹ Sedan ville jag veta den sanna innebörden av det fjärde djuret, det som var olikt alla de andra, så fruktansvärt skräckinjagande, med tänder av järn och klor av koppar, och som slukade och krossade och trampade under sina fötter det som fanns kvar. ²⁰ Jag ville också veta om de tio hornen på dess huvud och om det nya hornet som sköt upp och för vilket de tre andra föll – hornet med ögon och en skrytsam mun och som såg större ut än de övriga. ²¹ Jag såg att hornet förde krig mot de heliga och besegrade dem, ²² tills den Evige bortom all tid kom och domen avkunnades och gav den Högstes heliga rätt, och de heliga fick ta riket i besittning.

²³ Han sa vidare: ’Det fjärde djuret är ett fjärde rike som ska uppstå på jorden, olikt alla de andra rikena. Det ska uppsluka hela världen, trampa ner den och krossa den.^{[d] 24} De tio hornen är tio kungar som ska uppstå i detta rike, och efter dem ytterligare en, som är olik de övriga och som ska slå ner tre kungar. ²⁵ Han ska tala mot den Högste, förfölja den Högstes heliga och försöka att förändra tider och lagar. De ska lämnas i hans händer under en tid och två tider och en halv tid^[e].

²⁶ Men en domstol ska sammanträda och ta ifrån honom hans välde och förgöra och utplåna det för all framtid. ²⁷ Sedan ska väldet, makten och rikenas storhet under hela himlen ges till det folk som är den Högstes heliga. Hans rike är ett evigt rike, och alla härskare ska tjäna och lyda honom.’

²⁸ Detta är slutet på skildringen. Jag, Daniel, var djupt oroad av mina tankar, och jag bleknade, men jag behöll allt detta för mig själv.”

Bäva för Herrens fruktansvärda makt, som han visade vid uttåget ur Egypten

Herren tillhör all ära