M’Cheyne Bible Reading Plan
Aviam regerar i Juda
(2 Krön 13:1-2; 13:22—14:1)
15 Under Jerobeams, Nevats sons, artonde regeringsår i Israel blev Aviam kung över Juda. 2 Han regerade i Jerusalem i tre år. Aviams mor var Maaka, dotter[a] till Avishalom. 3 Han syndade på samma sätt som sin far, och hans hjärta var inte hängivet Herren, hans Gud, som hans far Davids hade varit. 4 Men för Davids skull lät Herren, hans Gud, alltid en lampa brinna för honom i Jerusalem och upphöjde hans son till hans efterträdare och gjorde Jerusalem starkt. 5 David hade gjort det som var rätt inför Herren och aldrig vänt sig bort från hans befallningar under hela sin livstid, med undantag för fallet med hettiten Uria.
6 Under hela Rehabeams[b] livstid var det ständigt krig mellan honom och Jerobeam.
7 Aviams historia i övrigt, vad han gjorde, finns nedtecknat i Juda kungars krönika. Det var krig mellan Aviam och Jerobeam.
8 Aviam dog och begravdes i Davids stad. Hans son Asa blev kung efter honom.
Asa regerar i Juda
(2 Krön 14:2-3; 15:16—16:6; 16:11-14)
9 Asa blev kung i Juda under Jerobeams tjugonde regeringsår i Israel, 10 och han regerade i fyrtioett år i Jerusalem. Hans mor[c] var Maaka, Avishaloms dotter. 11 Asa gjorde det som var rätt i Herrens ögon, precis som hans förfader David hade gjort. 12 Han drev ut de manliga kulttjänarna ur landet och rev ner alla de gudabilder som hans far hade gjort. 13 Han avsatte till och med sin mor Maaka som drottningmoder, därför att hon hade låtit tillverka en asherapåle. Den högg han ner och brände upp i Kidrons dal. 14 Men offerplatserna blev inte avskaffade, fastän Asa i sitt innersta var trogen till Herren under hela sin livstid. 15 Han förde till Herrens hus de silver- och guldföremål som han och hans far hade helgat.
16 Det rådde ett ständigt krig mellan kung Asa och Israels kung Basha. 17 Kung Basha av Israel drog ut mot Juda och befäste Rama för att hindra att någon kom vare sig till eller från Asa, kungen i Juda. 18 Då tog Asa allt silver och guld som fanns kvar i skattkammaren i Herrens hus, och även skatterna i kungapalatset, och bad sina tjänare att föra alltsammans till araméerkungen i Damaskus, Ben-Hadad, son till Tavrimmon, son till Hesjon, och säga:
19 ”Låt oss ingå förbund, du och jag, liksom det var mellan din far och min far. Jag sänder dig en gåva av silver och guld. Bryt ditt förbund med Israels kung Basha, så att han lämnar mig i fred.”
20 Ben-Hadad gick med på kung Asas förslag och sände sina befälhavare mot Israels städer. Han intog Ijon, Dan, Avel Bet-Maaka och hela Kinneret och hela Naftalis land. 21 När Basha hörde detta avslutade han bygget i Rama och vände tillbaka till Tirsa. 22 Kung Asa sammankallade då alla judéerna, och de förde bort från Rama sten och timmer som Basha använt. Det använde kung Asa till att bygga upp Geva i Benjamin och Mispa.
23 Asas historia i övrigt, hans erövringar, vad han gjorde och de städer han byggde finns nedtecknat i Juda kungars krönika.
På äldre dagar fick han en sjukdom i sina fötter. 24 När han dog begravdes han bland sina fäder i sin far Davids stad, och hans son Joshafat efterträdde honom.
Nadav regerar i Israel
25 Under Juda kung Asas andra regeringsår blev Jerobeams son Nadav kung i Israel. Han regerade i Israel i två år. 26 Han gjorde det som var ont i Herrens ögon. Han gick samma vägar som sin far, begick samma synder och förledde Israel till synd.
27 Basha, son till Achia från Isaskars stam, ledde en sammansvärjning mot Nadav och mördade honom när han med den israelitiska armén belägrade den filisteiska staden Gibbeton.
Basha regerar i Israel
28 Basha dödade Nadav under Juda kung Asas tredje regeringsår och blev själv kung efter honom.
29 Så fort han blivit kung dödade Basha alla som tillhörde Jerobeams familj och lämnade ingen levande varelse kvar, utan utplånade dem alla, precis som Herren hade sagt genom sin tjänare Achia från Shilo. 30 Detta skedde därför att Jerobeam hade retat Herren, Israels Gud, till vrede genom att synda och förleda Israel till synd.
31 Nadavs historia i övrigt, vad han gjorde, finns nedtecknat i Israels kungars krönika.
32 Det rådde ständigt krig mellan Asa och Israels kung Basha. 33 Under Juda kungs Asas tredje regeringsår blev Basha, Achias son, kung över Israel och regerade i Tirsa i tjugofyra år. 34 Han gjorde det som var ont i Herrens ögon. Han följde Jerobeams vägar och begick samma synder som denne förlett Israel till.
2 Jag vill att ni ska veta hur mycket jag kämpar för er och för dem i Laodikeia[a], och för alla andra som jag inte har träffat personligen. 2 Mitt mål är att de ska styrkas i sina hjärtan, bindas samman i kärlek och nå fram till hela den djupa och rika insikt som är kunskapen om Guds hemlighet[b], nämligen Kristus själv. 3 I honom finns vishetens och kunskapens[c] alla skatter gömda. 4 Detta säger jag för att ingen ska kunna lura er med lockande argument. 5 Även om jag fysiskt är långt borta från er, så är jag hos er i anden. Och jag gläder mig över att få se er stå disciplinerade och fasta i er tro på Kristus.
Nytt liv i gemenskapen med Kristus
6 Ni har tagit emot Kristus Jesus som Herren. Lev[d] då i honom, 7 fast rotade och uppbyggda i honom, styrkta i den tro ni har fått undervisning i, och tacka honom ständigt.
8 Låt ingen fängsla er med tomma och bedrägliga vishetsläror[e], som bygger på mänskliga traditioner och världens läror[f] och inte på Kristus. 9 Den gudomliga fullheten[g] bor nämligen i Kristus i kroppslig gestalt. 10 I honom, som är huvudet för alla härskare och makter,[h] har ni nått er fullhet. 11 I honom har ni också blivit omskurna[i], men inte så som människor gör det, utan genom Kristus omskärelse, det vill säga: ert gamla jag, som styrdes av synden, skars bort 12 när ni begravdes med honom i dopet. I dopet har ni också uppstått med honom genom tron på Guds kraft som uppväckte Kristus från de döda.
13 Ni var döda på grund av era överträdelser och ert oomskurna tillstånd. Men Gud lät er bli levande tillsammans med Kristus. Han förlät oss alla våra överträdelser 14 och drog ett streck över det skuldebrev med dess föreskrifter som anklagade oss. Det tog han bort och spikade fast på korset. 15 Han avväpnade härskarna och makterna och skämde ut dem inför hela världen, då han segrade över dem på korset.[j]
16 Låt därför ingen döma er för vad ni äter eller dricker, eller när det gäller olika högtider, nymånadsdagar eller sabbater. 17 Sådana är bara en skugga av det som skulle komma, men själva kroppen är Kristus.[k] 18 Låt inte segern tas ifrån er av några som ägnar sig åt falsk ödmjukhet och ängladyrkan och aldrig slutar att analysera sina syner. De tänker på ett högfärdigt, mänskligt sätt 19 och har tappat kontakten med huvudet, som hela kroppen får sitt stöd av och hålls samman av, med leder och senor, så att den växer så som Gud vill.
20 Med Kristus har ni dött bort från världens stadgar.[l] Varför beter ni er då som om ni fortfarande hörde till den här världen? Varför lyder ni påbud som: 21 ”Ha inte med det där att göra! Smaka inte på det där! Rör inte det där!”? 22 Sådant ska ju förbrukas och försvinna och hör bara ihop med mänskliga regler och läror. 23 Det kanske ser ut som vishet och som självvalda religiösa övningar, falsk ödmjukhet och förnekelse av och förakt för kroppens behov, men saknar värde.
Landets andelar
45 När ni delar landet som egendom ska ni som offergåva ge en del till Herren som ett heligt område. Det området ska vara tolv och en halv kilometer långt och tio kilometer brett[a]. Det ska i sin helhet vara heligt. 2 En del av det, 250 meter i kvadrat, ska användas till helgedomen, med ett 25 meter brett öppet område runt om. 3 Mät av detta område upp en del som är tolv och en halv kilometer långt och fem kilometer brett. Där ska helgedomen, det allra heligaste, ligga. 4 Detta ska vara en helig del av landet och tillhöra prästerna som tjänar i helgedomen, dem som får komma nära Herren och göra tjänst inför honom. Det är platsen för deras hus och också en helig plats för helgedomen.
5 Ett område, som också är tolv och en halv kilometer långt och fem kilometer brett, ska tillhöra de leviter som tjänstgör i templet. Det ska bli deras egendom, med städer[b] att bo i. 6 Ni ska ge åt staden som dess egendom ett område som gränsar till den heliga delen och som är 2,5 kilometer brett och tolv och en halv kilometer långt. Det ska tillhöra hela Israels folk.
7 Åt fursten ska mark ges på var sida av de heliga landområdena och staden. Den ska gränsa till det heliga området och stadens mark, på västra sidan västerut, på östra sidan österut. Den ska ha samma längd som stamlotternas utsträckning från den västra gränsen till den östra. 8 Detta ska vara hans lott i Israel. Mina furstar ska inte längre förtrycka mitt folk utan låta israeliterna ha sitt land, allt efter sina stammar.
9 Så säger Herren, Herren: Israels furstar, nu får det vara nog! Sluta med våldet och förtrycket och gör det som är rätt och rättfärdigt. Driv inte mitt folk från hus och hem, säger Herren, Herren. 10 Använd riktiga vågar och riktiga efa- och batmått.[c] 11 Efa och bat ska ha samma mått, en bat ska vara en tiondels homer, och likadant ska en efa vara en tiondels homer. Homer ska vara standardmåttet. 12 En sikel ska bestå av 20 gera. Tio siklar är en femtedels och fem siklar en tiondels mina. 50 siklar är lika med en mina.[d]
Offergåvorna till templet vid högtiderna
13 Detta är de offergåvor ni ska ge: En sjättedels efa av varje homer vete och en sjättedels efa av varje homer korn 14 och den föreskrivna delen av oljan, som mäts i bat, en tiondels bat av varje kor, som är tio bat eller en homer; tio bat är nämligen lika med en homer. 15 Ett får ska ges av varje hjord på 200 från Israels välbevattnade betesmarker[e]. De ska vara till matoffer, brännoffer och gemenskapsoffer för att bringa försoning åt folket, säger Herren, Herren.
16 Allt folket i landet ska bära fram denna offergåva till fursten i Israel. 17 Fursten har ansvaret för brännoffren, matoffren och dryckesoffren vid högtiderna, nymånadsfesterna, sabbaterna och vid alla israeliternas högtider. Han ska göra i ordning syndoffret, matoffret, brännoffret och gemenskapsoffret för att bringa försoning åt israeliterna.
18 Så säger Herren, Herren: På första dagen i första månaden ska du offra en felfri ungtjur och rena helgedomen. 19 Prästen ska ta av syndoffrets blod och stryka det på templets dörrposter, på de fyra hörnen på altarets avsats och på dörrposterna vid porten till inre förgården. 20 Du ska göra likadant på den sjunde dagen i månaden för den som har syndat oavsiktligt eller av okunnighet. På så sätt bringar ni försoning för templet.
21 På fjortonde dagen i första månaden ska ni fira påsk. Det ska vara en sju dagar lång högtid, då ni äter osyrat bröd. 22 På den dagen ska fursten ge en tjur till syndoffer för sig själv och allt folket i landet. 23 På var och en av de sju dagarna i högtiden ska han göra i ordning sju tjurar och sju baggar, alla felfria, som brännoffer åt Herren, och en ung bock som dagligt syndoffer. 24 Som matoffer ska han göra i ordning en efa för varje tjur och en efa för varje bagge, samt en hin olja för varje efa.[f]
25 Vid högtiden på femtonde dagen i sjunde månaden ska han offra lika många syndoffer, brännoffer, matoffer och samma mängd olja som under de sju dagarna.[g]
Helig men förlåtande Kung
99 Herren är kung!
Folken bävar.
Han har sin tron på keruberna.
Jorden darrar.
2 Herren är stor i Sion,
upphöjd över alla folk.
3 De prisar ditt namn,
som är stort och fruktansvärt.
Helig är han.
4 Kungen som är mäktig älskar det rätta,
du upprätthåller rättvisan,
du gör det som är rätt och rättfärdigt i Jakob.
5 Ära Herren, vår Gud,
fall ner inför hans fotpall.
Helig är han.
6 Mose och Aron var bland hans präster,
Samuel bland dem som åkallade honom,
de ropade till Herren,
och han svarade dem.
7 Han talade till dem från molnstoden,
och de höll hans befallningar och de föreskrifter han gav dem.
8 Herre, vår Gud,
du svarade dem
och var för dem en Gud som förlät dem
men som också straffade dem när de handlade fel.
9 Ära Herren, vår Gud!
Be till honom på hans heliga berg!
Helig är Herren, vår Gud.
Glädje över Herren som kung
100 En tacksägelsepsalm.
Höj jubel till Herren, hela jorden!
2 Tjäna Herren med glädje!
Kom inför honom med jubelrop!
3 Besinna att Herren är Gud!
Han har skapat oss, och inte vi själva.
Vi är hans folk, får i hans hjord.
4 Gå in genom hans portar med tacksägelse,
in till hans förgårdar med lovsång.
Prisa honom och välsigna hans namn.
5 För Herren är god, hans nåd varar i evighet,
och hans trofasthet från generation till generation.
En god kungs bön
101 Av David. En psalm.
Jag vill sjunga om din nåd och rättvisa, Herre.
Jag vill sjunga en lovsång till dig!
2 Jag vill leva ett klanderfritt liv.
När kommer du till min hjälp?
Jag vill leva med ett rent hjärta i mitt eget hem.
3 Det som är ont och fördärvligt
vill jag inte sträva efter –
jag hatar dem som handlar trolöst
och vill inte bli inblandad i något sådant.
4 Falskhet vill jag hålla långt från mig,
och det onda vill jag inte veta av.
5 Den som i hemlighet förtalar sina medmänniskor vill jag krossa.
Jag tänker inte tillåta högmod och stolthet.
6 Min blick ska vara fäst vid de trofasta i landet,
och de ska få bo hos mig.
Den som lever ett klanderfritt liv
ska få vara i min tjänst.
7 Den som handlar svekfullt får inte bo i mitt hus,
och lögnaren blir inte accepterad hos mig.
8 Varje morgon kommer jag att krossa de onda i landet
och utrota från Herrens stad alla som gör orätt.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.