M’Cheyne Bible Reading Plan
Ett delat rike
(1 Kung 12:1—2 Kung 17:41)
Uppror av stammarna i norr
Upproret mot Rehabeam
(2 Krön 10:1-19)
12 Rehabeam gick till Shekem, där alla israeliterna hade samlats för att göra honom till kung. 2 När Jerobeam, Nevats son, fick höra det – han var då i Egypten, dit han hade flytt undan kung Salomo – återvände han från Egypten. 3 Man skickade bud efter honom och han och hela det församlade Israel gick till Rehabeam och sa: 4 ”Din far gjorde vårt ok tungt. Gör nu arbetsbördan lättare för oss, det tunga ok din far lade på oss, så ska vi tjäna dig!” 5 Rehabeam svarade: ”Gå och kom tillbaka till mig om tre dagar!” Så gick folket sin väg.
6 Sedan rådgjorde kung Rehabeam med de äldre män som hade varit i tjänst hos hans far Salomo medan han levde. ”Vad råder ni mig att svara dessa människor?” frågade han.
7 ”Om du idag blir detta folks tjänare och ger dem ett välvilligt svar kommer de alltid att tjäna dig”, svarade de.
8 Men Rehabeam avfärdade de äldres råd och frågade de yngre männen som hade vuxit upp tillsammans med honom och som nu var i hans tjänst. 9 Han frågade dem: ”Vad råder ni mig att ge dessa människor för svar? De begär att jag ska lätta på det ok min far lade på dem.”
10 De unga männen som vuxit upp tillsammans med honom svarade: ”Du ska säga så här till dem som säger till dig att din far har lagt ett tungt ok på dem, men lätta du på det: ’Mitt lillfinger[a] är tjockare än min fars midja. 11 Min far lade på er ett tungt ok, men jag ska göra det ännu tyngre. Min far använde ris mot er, men jag ska använda skorpiongissel.’ ”
12 Efter tre dagar återvände Jerobeam och hela folket till Rehabeam som kungen hade sagt att de skulle göra. 13 Kungen gav då folket ett hårt svar och förkastade det råd som de äldre gett honom 14 och följde de unga männens råd och svarade: ”Min far gjorde ert ok tungt, men jag ska göra det ännu tyngre. Min far använde ris mot er, men jag ska använda skorpiongissel.”
15 Kungen lyssnade inte till folket. Herren styrde det så att det ord skulle gå i uppfyllelse som Herren hade uttalat till Jerobeam, Nevats son, genom Achia från Shilo.
16 När hela Israel insåg att kungen inte lyssnade på dem, svarade de:
”Vad har vi för del i David?
Vi delar inget med Jishajs son.
Dra hem, Israel!
Se om ditt hus själv, David!”
Så gick israeliterna hem. 17 Men Rehabeam regerade över de israeliter som bodde i Judas städer. 18 När kung Rehabeam skickade ut Adoram som var ansvarig för tvångsarbetena, stenade israeliterna honom till döds. Kung Rehabeam lyckades rädda sig i sin vagn och fly till Jerusalem. 19 Israel bröt med Davids ätt och de är skilda än idag.
20 När Israels folk fick höra att Jerobeam hade återvänt från Egypten, skickade de efter honom och kallade honom till ett möte med hela folket. Där gjorde de honom till kung över Israel. Det var bara Judas stam[b] som höll sig till Davids familj.
21 Vid sin ankomst till Jerusalem mönstrade Rehabeam Juda och Benjamins arméer, 180 000 utvalda soldater, för att strida mot Israel och återfå kungamakten åt Salomos son Rehabeam. 22 Men Guds ord kom till gudsmannen Shemaja:
23 ”Säg till kung Rehabeam av Juda, Salomos son, och till alla i Juda och Benjamin och det övriga folket: 24 ’Så säger Herren: ”Ni ska inte dra ut och strida mot era bröder, Israels folk! Vänd tillbaka hem, var och en till sitt, för det som har hänt kommer från mig!” ’ ”
Då lydde de Herrens ord och återvände till sitt, så som Herren befallt.
Jerobeam leder Israel in i avguderi
(2 Krön 11:1-4)
25 Jerobeam befäste Shekem i Efraims bergsbygd och slog sig ner där. Senare gick han och byggde upp Penuel. 26 Jerobeam tänkte för sig själv att riket nu skulle kunna komma tillbaka till Davids ättlingar 27 och att, om folket fortsatte att offra i Herrens hus i Jerusalem, de skulle kunna vända tillbaka till sin herre Rehabeam, kungen av Juda. De skulle till och med kunna döda honom för att sedan vända tillbaka till Rehabeam.
28 Jerobeam lät då på uppmaning av sina rådgivare tillverka två kalvar av guld och sa till folket: ”Det blir alldeles för besvärligt för er att gå upp till Jerusalem. Här är dina gudar, Israel, som ledde dig ut ur Egypten!”
29 En av dessa guldkalvar ställdes i Betel och den andra i Dan. 30 Dessa förledde folket att synda. Man reste till och med ända upp till Dan för att tillbe den kalv som fanns där. 31 Jerobeam byggde också upp tempel på offerhöjderna och avskilde präster bland folket, även sådana som inte var leviter. 32 Jerobeam instiftade en högtid på femtonde dagen i åttonde månaden i Betel, motsvarande högtiden i Juda. Jerobeam offrade själv till kalvarna som han låtit göra. Och det var där i Betel som han avskilde präster för offerplatserna som han låtit göra. 33 På femtonde dagen i åttonde månaden som han själv valt, offrade han på altaret som han byggt i Betel. Så instiftade han en högtid för israeliterna och gick upp till altaret för att offra.
Rättfärdig genom tron på Kristus
3 Och så, mina syskon, gläd er i Herren! Det är inget besvär för mig att återigen skriva om samma sak, och det är en trygghet för er.
2 Akta er noga för dessa hundar[a], dessa med sina onda handlingar, dessa som skär sönder kroppen. 3 Verklig omskärelse handlar om oss som tjänar Gud i Anden, har vår stolthet i Kristus Jesus och inte förlitar oss på det yttre.
4 Fast om det räckte med att förlita sig på det yttre, då skulle jag själv ligga mycket bra till. Om någon kan skryta över sådant så är det jag. 5 Jag blev omskuren när jag var åtta dagar gammal, jag tillhör Israels folk och Benjamins stam. Jag är en hebré, född av hebréer, vad lagen beträffar en farisé[b], 6 och i min fanatism förföljde jag församlingen. När det gällde lagens rättfärdighet, var jag klanderfri.
7 Men allt detta, som en gång var en vinst för mig, anser jag nu vara en förlust för Kristus skull. 8 Ja, allt annat är en förlust, när man jämför det med den oändliga rikedom det är att få känna Kristus Jesus, min Herre. För hans skull har jag kastat bort allt detta som värdelöst skräp, för att vinna Kristus 9 och leva i honom, inte genom min egen rättfärdighet som kommer av lagen, utan genom den som kommer av tro på Kristus, den rättfärdighet som Gud ger den som tror.
10 Jag vill lära känna Kristus och kraften av hans uppståndelse, dela hans lidanden och bli lik honom i en död som hans. 11 Så hoppas jag nå fram till uppståndelsen från de döda.
Kämpa för att nå målet
12 Jag har verkligen inte nått detta än, och jag är inte färdig. Men jag strävar efter att gripa det, eftersom Kristus Jesus har gripit tag i mig. 13 Nej, syskon, jag menar inte att jag redan har det i min hand. Men en sak är säker: jag försöker glömma det som ligger bakom mig och strävar mot det som ligger framför mig. 14 Jag jagar mot målet för att kunna få det pris däruppe, som Gud har kallat oss till genom Kristus Jesus.
15 Jag hoppas att alla ni som har en mogen tro har samma inställning. Men om ni har en annan uppfattning på någon punkt, så ska Gud upplysa er även på det området. 16 Låt oss bara praktisera det vi redan har uppnått.
17 Syskon, ta mig till föredöme, och lär er av dem som lever efter det exempel vi har gett er. 18 Jag har ju ofta sagt er, och jag säger det igen med stor sorg, att det finns många som är fiender till Kristus kors. 19 De är på väg att gå förlorade, för aptiten är deras gud, de sätter sin ära i sådant som är deras skam, och de är helt inriktade på det jordiska. 20 Men vårt hemland är i himlen, och därifrån väntar vi också honom som ska rädda oss, Herren Jesus Kristus. 21 Han ska genom sin kraft förvandla vår förnedrade kropp, så att den blir lik den kropp han har i sin härlighet, för han har makt att lägga allt under sig.
Prästernas rum
42 Han förde mig ut till den yttre förgården, norrut. Sedan förde han mig till byggnaden med rum mitt emot tempelgården och mitt emot tempelbyggnaden, norrut. 2 Denna byggnad mot norr var 50 meter lång och 25 meter bred. 3 Byggnaden låg mitt emot den inre förgårdens 10 meter breda plats och mitt emot den yttre förgårdens stengolv och var byggd i avsatser i tre våningar.[a] 4 En 5 meter bred och 50 meter lång inre gång gick längs rummen. Ingångarna låg mot norr. 5 De övre rummen var smalare än de undre, därför att avsatsen längst nere och i mellanvåningen tog mer plats. 6 Rummen låg i tre våningar och hade inga pelare, som i förgårdarna, därför var den översta våningens rum mindre än de nedersta och de mellersta våningarnas.
7 Längs rummen gick en mur, mot yttre förgården, framför rummen. Den var 25 meter lång. 8 Längden på raden av rum vid den yttre förgården var 25 meter, medan den vid tempelbyggnaden var 50 meter. 9 Från öster fanns det en ingång till rummen längst ner, från den yttre förgården.
10 På södra[b] sidan av förgårdens mur, mitt emot templet och tempelgården, fanns också rum. 11 Det fanns en gång framför dem. De var likadana som rummen i norr, hade samma längd och bredd, var likadant konstruerade och hade likadana utgångar. 12 Dörrarna till rummen i söder låg i öster. Där fanns också en dörr i början av den väg som gick längs muren till ingången av rummen.
13 Sedan sa han till mig: ”Dessa norra och södra rum mitt emot tempelgården är heliga rum. Där ska de präster som får vara nära Herren äta de högheliga offren. Där ska de förvara de högheliga offren, matoffret, syndoffret och skuldoffret, för platsen är helig. 14 När prästerna går in på det heliga området, får de inte gå ut på den yttre förgården utan att ha lämnat kvar de kläder de bär i sin tjänstgöring, för de är heliga. De ska ta på sig andra kläder innan de går ut till det område som är för folket.”
15 När han hade avslutat mätningarna av det inre tempelområdet tog han med mig ut genom porten i öster för att mäta området runt om. 16 Han mätte med sin måttstock[c] den östra sidan, och den var 250 meter. 17 Sedan mätte han med sin måttstock den norra sidan, som var 250 meter. 18 Därefter mätte han med sin måttstock den södra sidan, som var 250 meter, 19 och vände sig sedan västerut och mätte också den sidan, 250 meter med måttstocken. 20 Så mätte han alla fyra sidorna. Den var omgiven av en mur som skilde det heliga från det som inte var heligt.
Gud som hela världens domare
94 Du hämndens Gud, Herre,
du hämndens Gud, träd fram!
2 Res dig, du jordens domare!
Ge de högmodiga det straff de förtjänar.
3 Herre, hur länge,
hur länge ska de onda få triumfera?
4 Deras tal är ett flöde av fräckheter,
alla som gör orätt förhäver sig.
5 De krossar ditt folk, Herre,
de förtrycker din arvedel.
6 Brutalt dödar de änkor och främlingar,
och de mördar faderlösa barn.
7 ”Herren ser det inte”, säger de,
”Jakobs Gud märker det inte.”
8 Besinna er, ni vettlösa bland folket!
Ni dårar, när ska ni ta ert förnuft till fånga?
9 Skulle han som har planterat örat inte höra?
Skulle han som har format ögat inte se?
10 Skulle han som tillrättavisar folken inte straffa?
Skulle han som undervisar människan inte veta?
11 Herren känner människornas tankar
och vet att de är tomhet.
12 Lycklig är den som du, Herre, fostrar
och undervisar utifrån din lag,
13 för att ge honom ro i onda tider,
tills de gudlösas grav har grävts.
14 För Herren förkastar inte sitt folk,
han överger inte sin arvedel.
15 Ty rättfärdigheten ska åter gälla i domen,
och alla som har uppriktiga hjärtan ska rätta sig efter det.
16 Vem vill stå upp för mig mot de onda?
Vem vill försvara mig mot dem som gör orätt?
17 Om inte Herren hade hjälpt mig,
skulle jag snart bo i tystnaden.
18 När jag tänkte: ”Nu tappar jag fotfästet,”
då var din nåd mitt stöd, Herre.
19 När ångesten fyller mitt sinne,
ger din tröst mig glädje.
20 Skulle en korrumperad domstol ha ditt stöd,
då orätt skipas i lagens namn?
21 De gör en sammansvärjning mot den rättfärdige
och dömer den oskyldige till döden.
22 Herren är min borg,
min Gud är en tillflykt och en klippa för mig.
23 Han låter deras orätt komma över dem själva,
han krossar dem för deras ondska,
Herren, vår Gud förgör dem.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.