M’Cheyne Bible Reading Plan
Drottningen av Saba på besök
(2 Krön 9:1-12)
10 När drottningen av Saba hörde ryktet om Salomo och Herrens namn, kom hon för att pröva honom med svåra frågor. 2 Hon kom till Jerusalem med en mycket stor karavan av kameler, lastade med kryddor, guld i stor mängd och ädelstenar. Hon kom till Salomo och talade med honom om allt hon hade i tankarna. 3 Salomo gav henne svar på alla hennes frågor. Ingenting var för svårt för kungen att förklara. 4 När drottningen av Saba såg all Salomos vishet och palatset han byggt, 5 rätterna på hans bord, hovmännen som satt där, tjänarna i sina dräkter och munskänkarna som passade upp, när hon såg brännoffren han bar fram i Herrens hus, blev hon andlös av förundran.
6 Hon sa till kungen: ”Allt jag har hört om dig och din vishet i mitt eget land är alltså sant! 7 Jag kunde inte tro det man berättade förrän jag kom hit och fick se det med egna ögon. Ändå hade man inte berättat hälften för mig! Din vishet och din rikedom överträffar allt jag hört. 8 Lyckliga är dina män[a] och lyckliga dessa dina tjänare som ständigt får stå inför dig och lyssna till din vishet! 9 Välsignad vare Herren, din Gud, som har funnit behag i dig och satt dig på Israels tron! I sin eviga kärlek till Israel har Herren satt dig till dess kung för att du ska sörja för lag och rättfärdighet.”
10 Hon gav kungen över fyra ton guld och stora mängder av olika slags kryddor och dyrbara ädelstenar. Så mycket kryddor som drottningen av Saba gav kung Salomo har aldrig förts in i landet sedan dess.
11 När också kung Hirams fartyg anlände med guld från Ofir, förde de även med sig stora mängder almugträ[b] och ädelstenar. 12 Kungen använde almugträet till inredningen i Herrens hus och kungapalatset och till att bygga harpor och lyror för sångarna. Så mycket almugträ har varken förr eller senare funnits i landet.
13 Kung Salomo gav drottningen av Saba allt hon önskade sig och bad om, förutom allt som han av kunglig frikostighet skänkte henne. Sedan återvände hon med sina tjänare tillbaka till sitt land.
Salomos oerhörda rikedom
(2 Krön 1:14-17; 9:13-28)
14 Vikten av det guld Salomo fick varje år var över 23 ton[c], 15 förutom det som handelsmän och affärsmän kom med, liksom kungarna i Arabien och ståthållarna i landet. 16 Kung Salomo lät göra 200 stora sköldar av uthamrat guld, var och en på 600 siklar[d] 17 och 300 mindre sköldar av uthamrat guld till en vikt av tre minor[e] guld vardera. Dessa placerade han i Libanonskogshuset.
18 Kungen gjorde också en stor tron av elfenben och belade den med fint guld. 19 Den hade sex trappsteg, och ett ryggstöd som var avrundat upptill. På bägge sidorna av sätet fanns armstöd, och vid vart och ett av dem stod ett lejon. 20 Tolv lejon stod också på de sex trappstegen, ett i varje ände. Något sådant hade aldrig gjorts i något annat kungarike.
21 Alla kung Salomos dryckeskärl och alla kärl i Libanonskogshuset var av rent guld. Silvret betraktades inte på Salomos tid som värt någonting.
22 Kungen hade fartyg som seglade till Tarshish med Hirams fartyg, och återvände vart tredje år med guld, silver, elfenben, apor och påfåglar[f].
23 Kung Salomo var rikare och visare än någon annan kung på jorden. 24 Från hela världen kom människor för att lyssna till hans gudagivna vishet. 25 Var och en av dem gav honom årligen gåvor, föremål av silver och guld, kläder, vapen, kryddor, hästar och mulåsnor.
26 Salomo samlade också vagnar och hästar. Han hade 1 400 vagnar och 12 000 hästar, dels i vagnstäderna, dels hos kungen i Jerusalem. 27 Silvret var tack vare Salomo lika vanligt i Jerusalem som sten och cederträ lika vanligt som mullbärsfikonträ i Låglandet. 28 Salomos hästar köptes i Egypten och Kuve[g]. Kungens uppköpare importerade dem från Kuve. 29 Varje vagn som de importerade från Egypten kostade 600 siklar silver och en häst 150 siklar. De exporterade dem också till hettiternas och araméernas kungar.
Hälsning
1 Från Paulus och Timotheos, Kristus[a] Jesus tjänare.
Till alla de heliga i Kristus Jesus i Filippi, och till ledarna och tjänarna.
2 Nåd och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.
Paulus ber för församlingen
3 Jag tackar min Gud varje gång jag tänker på er, 4 alltid, när jag ber för er alla. Jag ber för er med glädje, 5 eftersom ni har varit med i arbetet för evangeliet från första början ända tills nu. 6 Och jag är övertygad om att han ska slutföra det goda verk han har börjat i er, fram till Kristus Jesus dag.
7 Det är med rätta jag tänker så om er alla, för ni finns i mitt hjärta. Både nu när jag sitter i fängelse, och när jag försvarar och befäster evangeliet, delar ni alla nåden med mig. 8 Gud kan intyga att jag längtar efter er med en sådan ömhet som bara Kristus Jesus kan ge.
9 Och jag ber att er kärlek ska växa och ge er alltmer insikt och förstånd, 10 så att ni kan avgöra vad som är bäst och vara rena och klanderfria fram till Kristus dag, 11 fyllda av den rättfärdighet som är resultatet av det verk som Jesus Kristus utfört i er, så att Gud blir ärad och hyllad.
Beredd att dö för Kristus
12 Syskon, jag vill att ni ska veta att det som hänt mig faktiskt har bidragit till evangeliets framgång. 13 Alla här – inklusive soldaterna från det kejserliga gardet – vet nu att jag sitter fängslad för Kristus skull.[b] 14 De flesta av de troende har också genom min fångenskap fått en ännu starkare tro på Herren och sprider nu budskapet från Gud utan minsta rädsla.
15 En del förkunnar visserligen Kristus av avundsjuka och rivalitet. Men andra har rena motiv, 16 och de gör det av kärlek, eftersom de vet att jag har fått i uppdrag att försvara evangeliet. 17 De förstnämnda förkunnar Kristus av själviska, orena motiv, och tror att de kan göra det svårare för mig här i fängelset. 18 Men vad spelar det för roll? Vilka motiv de nu än har – falska eller sanna – så sprids i alla fall budskapet om Kristus, och det gör mig glad.
Ja, jag tänker fortsätta att glädja mig, 19 för jag vet att detta kommer att resultera i min räddning, tack vare era böner och hjälpen från Jesus Kristus Ande. 20 Men jag förväntar mig och hoppas att jag aldrig ska behöva komma på skam, utan att jag frimodigt, nu som alltid, ska ära Kristus med min kropp, vare sig jag får leva eller måste dö. 21 Livet är ju för mig Kristus och döden en vinst. 22 Men om ett fortsatt liv i den här kroppen ger mig fler möjligheter till ett fruktbart arbete, då vet jag inte vad jag föredrar. 23 Jag dras åt båda hållen: jag längtar efter att få bryta upp och vara hos Kristus, vilket vore bättre. 24 Men för er är det viktigare att jag lever kvar här. 25 Det är jag övertygad om, och därför vet jag också att jag ska stanna kvar hos er alla, så att ni kan växa och få ännu mer glädje i tron. 26 När jag sedan kommer tillbaka till er, har ni ännu större skäl att vara stolta över Kristus Jesus för min skull.
Lev så som Kristus gjorde
27 Lev nu bara på ett sätt som är värdigt evangeliet om Kristus. Antingen jag är på besök hos er eller är någon annanstans, vill jag höra att ni står fasta och är eniga i en och samma ande, så att ni sida vid sida kämpar för tron på evangeliet. 28 Var aldrig någonsin rädda för era motståndare. Det blir ett tecken för dem att de är på väg att gå förlorade, medan ni ska bli räddade av Gud. 29 Ni har ju fått nåden inte bara att tro på Kristus, utan också att lida för honom. 30 Ni och jag har samma kamp att utkämpa, som ni såg att jag hade och som jag fortfarande har.[c]
Israel upprättat
(40:1—48:35)
Det nya templet
40 I början av det tjugofemte året av vår exil, på tionde dagen i månaden[a], fjorton år efter stadens fall, kom Herrens hand över mig, och han förde mig dit. 2 Genom syner från Gud förde han mig till Israels land och satte mig på ett mycket högt berg, på vars södra sida fanns byggnader som liknade en stad. 3 Han förde mig dit, och jag såg en man som glänste som koppar. I sin hand hade han ett snöre av lin och en måttstock, och han stod vid porten.
4 Mannen sa till mig: ”Du människa, ge noga akt på vad du ser och hör, och var uppmärksam på allt jag visar dig, för du har blivit förd hit för att jag ska visa dig detta. Sedan ska du berätta för Israels folk allt som du har sett.”
Östra porten till yttre förgården
5 Där fanns en mur som omslöt hela tempelområdet. Mannen hade i sin hand en måttstock, som var tre och en halv meter lång; varje halvmeter av den var en handsbredd längre än ett vanligt halvmetersmått.[b] Han mätte muren, och dess bredd var en måttstock och dess höjd en måttstock.
6 Sedan gick han till porten mot öster, gick uppför dess trappsteg och mätte portens tröskel, som var en måttstock bred på bägge sidorna. 7 Varje nisch var en måttstock lång och en måttstock bred, och mellan nischerna var det 2,5 meter. Portens tröskel, på insidan mot förhuset, var en måttstock bred. 8 Han mätte portens förhus, på insidan, och den var en måttstock bred. 9 Han mätte alltså upp portens förhus, och den var 4 meter och dörrposterna en meter. Portens förhus var på insidan.
10 I östra porten fanns tre nischer på varje sida, alla lika stora. Även väggarna mellan dem var lika stora på bägge sidorna. 11 Han mätte dörröppningen, den var 5 meter bred och dess längd var sex och en halv meter. 12 Framför nischerna fanns på bägge sidorna en mur som var en halv meter hög. Nischerna var tre gånger 3 meter.
13 Sedan mätte han porten från den ena nischens tak till den andra, och det avståndet var 12,5 meter. Ingångarna låg mot varandra. 14 Sedan mätte han höjden på pelarna på varje sida runt om porten på förgården till 30 meter.[c] 15 Avståndet mellan ingångsportens fasad och förhusets fasad vid den inre portöppningen var 25 meter. 16 Där fanns fönster som smalnade inåt, utmed båda sidorna av gången och utmed nischernas väggar, likaså på båda sidorna i förhuset, på insidan. Dörrposterna var dekorerade med snidade palmträd.
Yttre förgården
17 Han förde mig ut till yttre förgården. Där såg jag kamrar och ett stenlagt golv runt gården och 30 kamrar på stengolvet. 18 Det följde portgångarnas sidoväggar och sträckte sig lika långt som de. Detta var det nedre stengolvet. 19 Han mätte avståndet från den nedre portens framsida till den inre förgårdens yttersida, och det var 50 meter, såväl på östra sidan som på norra.
Norra porten
20 Sedan mätte han längden och bredden i den port som låg mot norr, mot den yttre förgården. 21 Dess tre nischer, på varje sida, väggarna mellan dem och förhuset hade alla samma mått som den förra porten: 25 meter lång och 12,5 meter bred. 22 Dess fönster, förhus och palmträdsdekorationer var lika stora som vid porten på östra sidan. Där fanns också sju trappsteg som ledde upp till porten, och dess förhus låg framför dem. 23 Mitt emot norra porten fanns en port till den inre förgården, och likadant i öster. Han mätte avståndet mellan de båda portarna, det var 50 meter.
Södra porten
24 Sedan förde han mig till södra sidan, där det fanns en port mot söder. Han mätte dess dörrposter och förhus, och de hade samma mått som de förra. 25 Det fanns också fönster i porten och förhuset, på båda sidor, likadana som de andra. Porten var 25 meter lång och 12,5 meter bred. 26 En trappa med sju steg ledde upp dit, och förhuset låg framför dem. På dörrposterna fanns palmträdsdekorationer på bägge sidorna. 27 En port till den inre förgården fanns också på södra sidan. Han mätte avståndet från den ena porten till den andra i söder, det var 50 meter.
Portarna till inre förgården
28 Sedan förde han mig till den inre förgården genom den södra porten. Han mätte den, och den hade samma mått som de andra. 29 Dess nischer, väggarna däremellan och förhuset hade samma mått som de övriga. Porten och förhuset hade fönster på vardera sidan. Den var 25 meter lång och 12,5 meter bred. 30 Runt omkring var förhus, 25 meter långa och 2,5 meter breda.[d] 31 Förhuset låg mot yttre förgården. På dörrposterna fanns palmträdsdekorationer. Åtta trappsteg ledde upp dit.
32 Han förde mig ut till den inre förgårdens östra sida och mätte porten där. Den hade samma mått som de övriga. 33 Dess nischer, väggarna däremellan och förhuset hade samma mått som de övriga. Porten och förhuset hade fönster på vardera sidan. Den var 25 meter lång och 12,5 meter bred. 34 Dess förhus låg mot den yttre förgården, det fanns palmträdsdekorationer på dörrposterna på vardera sidan, och åtta trappsteg ledde upp dit.
35 Sedan förde han mig till den norra porten och mätte den. Måtten där var desamma, 36 och så var det också med dess nischer, väggarna däremellan och förhuset, och på båda sidorna fanns fönster. Porten var 25 meter lång och 12,5 meter bred. 37 Förhuset till den yttre förgården hade palmträdsdekorationer på vardera sidan av dörrposterna, och åtta trappsteg ledde upp dit.
Rummen för förberedelse av offren
38 Med en dörröppning från förhuset fanns en kammare där man sköljde brännoffren. 39 På båda sidorna av förhuset fanns två bord för slakt av brännoffren, syndoffren och skuldoffren. 40 Utanför förhuset, på båda sidorna om ingången till norra porten, fanns ytterligare två bord. 41 Det fanns alltså sammanlagt åtta bord, fyra innanför och fyra utanför porten, där offren slaktades. 42 Det fanns också fyra bord av huggen sten för brännoffren, 75 centimeter långa och en halv meter höga. På dem låg redskapen som man slaktade brännoffren och slaktoffren med.[e] 43 Utmed väggarna fanns dubbelkrokar[f] av en handsbredds storlek fastsatta. På borden lade man offerköttet.
Rummen för prästerna
44 Utanför den inre porten fanns på inre förgården två rum för sångarna, ett vid norra ingången, med fasaden mot söder, och ett vid södra ingången, med fasaden mot norr. 45 Han sa till mig: ”Rummet med fasaden mot söder är till för de präster som förrättar tjänsten i templet. 46 Rummet med fasaden mot norr är till för de präster som förrättar tjänsten vid altaret, Sadoks ättlingar, leviter som får komma nära Herren och tjäna honom.”
47 Han mätte förgården. Den var 50 meter i kvadrat. Framför templet stod ett altare.
Tempelbyggnaden
48 Sedan förde han mig till templets förhus och mätte dörrposterna, som båda var 2,5 meter. Porten var 7 meter bred med en vägg som var 1,5 meter bred på bägge sidorna.[g] 49 Förhuset var 10 meter långt och sex meter brett. Tio trappsteg ledde dit upp. På varje sida av dörrposterna stod två pelare.
Guds beskydd i farans stund
91 Den som bor i den Högstes skydd
och vilar i den Väldiges skugga,
2 han[a] säger: ”Herren är min tillflykt och min borg,
min Gud, som jag förtröstar på.”
3 Han räddar dig från jägarens snara
och från dödlig pest.
4 Med sina vingar täcker han dig,
under dem finner du tillflykt.
Hans trofasthet är en sköld och en skyddsmur.
5 Du behöver inte vara rädd för nattens fasor
eller för pilen som flyger på dagen,
6 inte pesten som går fram i mörkret
eller plågan som härjar mitt på dagen.
7 Även om tusen faller vid din sida,
tiotusen till höger om dig,
drabbas inte du.
8 Med egna ögon ska du få se på
hur de gudlösa straffas.
9 För du har gjort Herren till din tillflykt,
den Högste till ditt beskydd.
10 Inget ont ska hända dig
och ingen olycka komma nära ditt tält.
11 Han ger sina änglar befallning
om att skydda dig var du än går.
12 Med sina händer ska de bära dig,
så att du inte stöter din fot mot någon sten.
13 Över unga lejon och kobror går du fram,
du trampar på vilddjur och ormar.
14 ”Eftersom han älskar mig,
ska jag rädda honom.
Jag ska skydda honom,
eftersom han känner mitt namn.
15 När han ropar på mig,
ska jag svara honom.
Jag ska vara med honom i nöden,
rädda honom och ge honom ära.
16 Jag ska mätta honom med ett långt liv
och låta honom se den räddning jag ger.”
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.